Min milt salviagröna som jag planerat bära på nyårsafton. Den finns ingenstans. Puts väck! Jag fattar ingenting och har letat överallt, rotat igenom precis allt både bland mina och Makens saker. Jag börjar luta åt att det finns ett djupt avgrundshål i någon av garderoberna eller klädkamrarna som begärligt slukat kjolen. Mitt hopp stod till att den hamnat i "sommarlådan" av misstag, men inte där heller.
Jag blir galen. Eller är jag redan galen? Är det Alzheimer som knackar på?
Jag måste ju ha lagt den någonstans. Den är ganska ny - fast köpt second hand - och jättesnygg. Lite vid och luftig, svänger snyggt kring benen. Passar året runt och lika bra i alla sammanhang, helt beroende på vad man har till - festtop, T-shirt, skjorta, tröja, högklackat, ballerina, loafers, höga stövlar.....Ja, gympaskor också för den delen. I Florens i våras blev jag faktiskt hejdad på en av broarna över Arno av en mycket chic dam, som frågade var jag köpt den.
Jäklars, jäklar var har jag lagt den?
Har jag glömt den någonstans? Men man glömmer väl inte sin kjol.
Har jag felsorterat och av misstag tagit den till klädinsamling?
söndag 30 december 2012
Morgon - dagen innan årets sista dag.
Vart tog det vägen mitt vackra vita vinterland?
Knappt jag vill stiga upp.
Jo det är klart jag vill och måste dessutom.
Resterna av det vintervackra och snövita är minst sagt bedrövliga: smutsiga sjunkande snöhögar i gathörnen och i vallar längs gatan, isbark på marken förrädiskt täckt med tunt lager regnvatten, ras från taken. Snön hänger som gardinkappor från taken. Den som går ut får hålla koll på både mark och sky. Nyss åkte ett fordon förbi i rasande fart inne på gården och hävde ut en massa sand. Tack, det behövs!
Det var ju så bländvitt och vackert. Och nu bara fult, fult, fult. Så smutsigt.
Att ljuset vänt tillbaka märks inte.
Det vet jag väl att det inte går så fort att det märks bara efter några dagar, men bara vetskapen brukar hjälpa mig att se sekundernas skillnad. Men inte idag.
"Guschelov" att man inte MÅSTE ut. Jag kan med gott samvete hålla mig inne och förbereda mottagandet av nyårsaftons gäster.
Och DU kära läsare som MÅSTE ut av en eller annan anledning; GÅ FÖRSIKTIGT! Det säger jag bara. Tack för resten - jag har passerat de 11.000 besöken!!!! Och det är ju tack vare just Dig.
Knappt jag vill stiga upp.
Jo det är klart jag vill och måste dessutom.
Resterna av det vintervackra och snövita är minst sagt bedrövliga: smutsiga sjunkande snöhögar i gathörnen och i vallar längs gatan, isbark på marken förrädiskt täckt med tunt lager regnvatten, ras från taken. Snön hänger som gardinkappor från taken. Den som går ut får hålla koll på både mark och sky. Nyss åkte ett fordon förbi i rasande fart inne på gården och hävde ut en massa sand. Tack, det behövs!
Det var ju så bländvitt och vackert. Och nu bara fult, fult, fult. Så smutsigt.
Att ljuset vänt tillbaka märks inte.
Det vet jag väl att det inte går så fort att det märks bara efter några dagar, men bara vetskapen brukar hjälpa mig att se sekundernas skillnad. Men inte idag.
"Guschelov" att man inte MÅSTE ut. Jag kan med gott samvete hålla mig inne och förbereda mottagandet av nyårsaftons gäster.
Och DU kära läsare som MÅSTE ut av en eller annan anledning; GÅ FÖRSIKTIGT! Det säger jag bara. Tack för resten - jag har passerat de 11.000 besöken!!!! Och det är ju tack vare just Dig.
onsdag 26 december 2012
Jaha, så var det över.
Sen eftermiddag på julens sista dag.
I veckor pratar man om julen och vips är den över - bara sådär.
Ettan, Tvåan och Trean har åkt hem till sig.
Fyran är som alltid extrasaknad när det är helg. Vi har skajpat men att träffas där är inte riktigt samma sak. Och förbindelsen var usel.
Resterna i kylskåpet ser lagom lockande ut, nu gäller det att ta till fantasin och fräscha upp.
Jag har druckit morgonkaffe i nya jättesnygga Mon Ami-muggar.
Jag har bläddrat i Bodil Malmsten.
Jag har provat knallorangea handskarna flera gånger och tänker inviga dem på Makens och min lilla kulturrunda i stan i morgon. Äntligen ska vi gå till Millesgården och se Astri och Evert Taubes utställning. Den är slut om några veckor. Varför är det så svårt att komma iväg på saker fast man gärna VILL? Det är gott om tid...och så rätt vad det är är det slut. Sedan blir det sushi någonstans och ett besök i Hötorgshallen där vi ska söka inspiration till nyårsaftonsmiddagen.
I mellandagsrean struntar jag högaktningsfullt, jag har trängts färdigt för i år.
På annandagspromenaden i förmiddags gick det betydligt lättare att ta sig fram än på juldagsditon - då det var pulsa, pulsa på som gällde. Temperatur på nollan. Lite synd för det är så vitt och rent och vackert med all nysnö som kommit de senaste dygnen.
I veckor pratar man om julen och vips är den över - bara sådär.
Ettan, Tvåan och Trean har åkt hem till sig.
Fyran är som alltid extrasaknad när det är helg. Vi har skajpat men att träffas där är inte riktigt samma sak. Och förbindelsen var usel.
Resterna i kylskåpet ser lagom lockande ut, nu gäller det att ta till fantasin och fräscha upp.
Jag har druckit morgonkaffe i nya jättesnygga Mon Ami-muggar.
Jag har bläddrat i Bodil Malmsten.
Jag har provat knallorangea handskarna flera gånger och tänker inviga dem på Makens och min lilla kulturrunda i stan i morgon. Äntligen ska vi gå till Millesgården och se Astri och Evert Taubes utställning. Den är slut om några veckor. Varför är det så svårt att komma iväg på saker fast man gärna VILL? Det är gott om tid...och så rätt vad det är är det slut. Sedan blir det sushi någonstans och ett besök i Hötorgshallen där vi ska söka inspiration till nyårsaftonsmiddagen.
I mellandagsrean struntar jag högaktningsfullt, jag har trängts färdigt för i år.
På annandagspromenaden i förmiddags gick det betydligt lättare att ta sig fram än på juldagsditon - då det var pulsa, pulsa på som gällde. Temperatur på nollan. Lite synd för det är så vitt och rent och vackert med all nysnö som kommit de senaste dygnen.
tisdag 25 december 2012
måndag 24 december 2012
lördag 22 december 2012
Tack, vi kommer gärna.
Från och med nästa lördag går vi jättegärna bort igen. På lördagar.
De senaste sju och ikväll den åttonde har det varit lite tveksamt.
Visst det är väldigt, väldigt trevligt och roligt att äta goda middagar, träffa och umgås med sina närmaste, sina nära, kära vänner och även möta nya. Eller bjuda hem.
MEN nu är det ju det här med Downton Abbey som fått mig att tveka.
Man kan kolla repriser eller se på SVT Play men av någon outgrundlig och utomordentligt löjlig anledning är det inte riktigt detsamma. Till skillnad från flera andra Makar jag känner så tittar min gärna också. Om han får välja tror jag nog att han skulle föredra att gå på middag eller ha gäster, men han lider definitivt inte av att titta på livet på det engelska slottet, gillar precis som jag både upstairs and downstairs.
Larvigt? Ja, visst är det det - uppknuten till ett TV-program, larvigare finns knappt, men.... och jag tröstar mig med att det finns andra som är lika larviga som jag.
Ikväll är det slut för den här omgången, men jag har hört - till min stora glädje - att flera avsnitt är på gång. Till hösten. Och det är långt dit - speciellt om man väntar på fortsättningen på Downton Abbey.
Vinter, vår, sommar - sedan är vi där igen. Svindlande fort går det, det vet vi.
Summan av kardemumman; Vi är reservationslöst öppna för trevliga förslag igen.
NU ska vi njuta av att ljuset är på väg tillbaka. Och att julen står för dörren, den där helgen som alla väntar sig så mycket av. Som ska vara så lycklig, trivsam, rolig, sammansvetsande.......OK just nu är jag med på tåget känns det som. Det SKA bli kul.
De senaste sju och ikväll den åttonde har det varit lite tveksamt.
Visst det är väldigt, väldigt trevligt och roligt att äta goda middagar, träffa och umgås med sina närmaste, sina nära, kära vänner och även möta nya. Eller bjuda hem.
MEN nu är det ju det här med Downton Abbey som fått mig att tveka.
Man kan kolla repriser eller se på SVT Play men av någon outgrundlig och utomordentligt löjlig anledning är det inte riktigt detsamma. Till skillnad från flera andra Makar jag känner så tittar min gärna också. Om han får välja tror jag nog att han skulle föredra att gå på middag eller ha gäster, men han lider definitivt inte av att titta på livet på det engelska slottet, gillar precis som jag både upstairs and downstairs.
Larvigt? Ja, visst är det det - uppknuten till ett TV-program, larvigare finns knappt, men.... och jag tröstar mig med att det finns andra som är lika larviga som jag.
Ikväll är det slut för den här omgången, men jag har hört - till min stora glädje - att flera avsnitt är på gång. Till hösten. Och det är långt dit - speciellt om man väntar på fortsättningen på Downton Abbey.
Vinter, vår, sommar - sedan är vi där igen. Svindlande fort går det, det vet vi.
Summan av kardemumman; Vi är reservationslöst öppna för trevliga förslag igen.
NU ska vi njuta av att ljuset är på väg tillbaka. Och att julen står för dörren, den där helgen som alla väntar sig så mycket av. Som ska vara så lycklig, trivsam, rolig, sammansvetsande.......OK just nu är jag med på tåget känns det som. Det SKA bli kul.
torsdag 20 december 2012
Just nu: 10.831 bloggbesök - nu hoppas jag att passera 11.000 till nyår!
Vad kan skriva som intresserar dig tillräckligt för att jag ska passera 11.000? INNAN NYÅR.
Mina julbestyr - kan det va´ nåt?
Julklapparna som jag fortfarande inte köpt?
Kakorna jag inte bakat?
Pyntet jag inte tagit fram?
Städningen jag inte gjort?
Maten jag inte lagat och stoppat i frysen i GOD tid?
Julkorten jag inte skrivit?
Telefonsamtalen jag inte ringt?
Den där äkta genuina julglädjen jag inte riktigt känner? I varje fall inte som förr. Och inte än.
Granen?
Julklapparna? Jo jag har köpt en del och även slagit in i röd/vitt papper.
Kakorna?Inga pepparkakor. Inga drömmar. Inga mandelmusslor....men väldigt lyckade parmesankakor och synnerligen läckra - det är dom faktiskt - saffransbullar.
Pyntet? Vita amaryllis och hyacinter kan väl räknas till pynt, och ängeln är på plats liksom stjärnan och tindret, tomtarna ligger fortfarande i jullådan.
Städat? NEJ inte mer än plockat undan lite.
Maten? Mmmm gravlaxen. Och skinkan ligger i kylskåpet. Mycket i frysen har jag som ska tillredas när det är så dags. Den gode Maken har gjort rödkål. Godare än någonsin - men det säger vi varje år. I morgon ska han ta itu med sillen och strömmingen.
Julkorten? Ja, några. Men jag planerar att mejla i stället - jag är ju lite på kant med posten.
Telefonsamtalen? Jodå, jag/vi har börjat ringa alla som jag inte skickar julkort eller mejlar till.
Den där äkta genuina julglädjen? Ja, den dyker nog upp på söndag. Tror jag.
Granen då - nej gran har vi inte haft på åtta år, det räcker med tindret.
Nu ska jag kolla om någon vill ruzzla eller quizsa med mig. Annars slå jag mig ner i läsfåtöljen med Kort ögonblick på vägen från Auschwitz eller Dandy. Ja, jag läser två så vitt skilda böcker parallellt. eftersom jag känner att jag måste bryta av hemskheterna i den förra innan jag somnar.
Sådärja, läs nu flitigt så jag kan börja på 11.000 talet vid nyår.
Och lyssna på Jingle bells, jingle bells..... Rudolf med röda mulen......Santa Claus is comeing to town....Hej tomtegubbar....!
Mina julbestyr - kan det va´ nåt?
Julklapparna som jag fortfarande inte köpt?
Kakorna jag inte bakat?
Pyntet jag inte tagit fram?
Städningen jag inte gjort?
Maten jag inte lagat och stoppat i frysen i GOD tid?
Julkorten jag inte skrivit?
Telefonsamtalen jag inte ringt?
Den där äkta genuina julglädjen jag inte riktigt känner? I varje fall inte som förr. Och inte än.
Granen?
Julklapparna? Jo jag har köpt en del och även slagit in i röd/vitt papper.
Kakorna?Inga pepparkakor. Inga drömmar. Inga mandelmusslor....men väldigt lyckade parmesankakor och synnerligen läckra - det är dom faktiskt - saffransbullar.
Pyntet? Vita amaryllis och hyacinter kan väl räknas till pynt, och ängeln är på plats liksom stjärnan och tindret, tomtarna ligger fortfarande i jullådan.
Städat? NEJ inte mer än plockat undan lite.
Maten? Mmmm gravlaxen. Och skinkan ligger i kylskåpet. Mycket i frysen har jag som ska tillredas när det är så dags. Den gode Maken har gjort rödkål. Godare än någonsin - men det säger vi varje år. I morgon ska han ta itu med sillen och strömmingen.
Julkorten? Ja, några. Men jag planerar att mejla i stället - jag är ju lite på kant med posten.
Telefonsamtalen? Jodå, jag/vi har börjat ringa alla som jag inte skickar julkort eller mejlar till.
Den där äkta genuina julglädjen? Ja, den dyker nog upp på söndag. Tror jag.
Granen då - nej gran har vi inte haft på åtta år, det räcker med tindret.
Nu ska jag kolla om någon vill ruzzla eller quizsa med mig. Annars slå jag mig ner i läsfåtöljen med Kort ögonblick på vägen från Auschwitz eller Dandy. Ja, jag läser två så vitt skilda böcker parallellt. eftersom jag känner att jag måste bryta av hemskheterna i den förra innan jag somnar.
Sådärja, läs nu flitigt så jag kan börja på 11.000 talet vid nyår.
Och lyssna på Jingle bells, jingle bells..... Rudolf med röda mulen......Santa Claus is comeing to town....Hej tomtegubbar....!
söndag 16 december 2012
Fel, fel, fel...
Man ska tänka sig för innan man gör något, tala är silver men tiga är guld. Jag tog fel på både datum och folkslag i veckan. Så himla slarvigt. Och korkat att inte ta reda på ordentligt. Bara tro att jag vet.
Datum för väldens undergång har jag rättat till, det är den 21 december och inte den 12 som jag först skrev - rycktes väl med i yran runt detta unika datum. Nu måste jag också rätta till folkslaget. Det är MAYA-indianerna som räknat ut domedagen, men det vet väl du som har bättre koll än jag. Jag skäms lite faktiskt, ska aldrig göra så mer, eller i alla fall försöka att varken skriva eller prata iväg innan jag vet.
Datum för väldens undergång har jag rättat till, det är den 21 december och inte den 12 som jag först skrev - rycktes väl med i yran runt detta unika datum. Nu måste jag också rätta till folkslaget. Det är MAYA-indianerna som räknat ut domedagen, men det vet väl du som har bättre koll än jag. Jag skäms lite faktiskt, ska aldrig göra så mer, eller i alla fall försöka att varken skriva eller prata iväg innan jag vet.
lördag 15 december 2012
RUZZLE-stjärna blir jag aldrig!
Tyvärr - jag kan många ord men är inte tillräckligt snabb i fingrarna och inte kan en passivform se ut hur som helst. Det är många ord i passivum som godkänns på märkliga språkliga grunder. Just nu kan jag inte ge något exempel, men jag har stött på många. Och inte ser jag.
Någon QUIZ-stjärna är jag inte heller, men något bättre än på ruzzle. Här händer det att jag vinner.
Och fel hittar jag - Amsterdam är förvisso Hollands största stad, men huvudstaden heter Haag - quizredaktionen borde skärpa sig och inte lita på att alla frågeförslag och svar från hängivna Quizspelare är rätt. Här är det dessutom lätt att "snubbla" med fingret på väg mot det jag vet är rätta svaret.
Hur som helst, det är fortfarande roligt att spela både Ruzzle och Quiz - det trodde jag aldrig.
Aldrig någonsin kunde jag ana att jag skulle bli fast.
Så lite känner jag alltså mig själv.
Ändå har jag känt mig i många, många år.
Snöoväder och storm. Jätteglad för att slippa gå ut.
Sitta inne, leka med telefonen, prata med Maken, äta och dricka ett och annat som jag inte borde och vänta in näst sista avsnittet av fabulöst bra Downton Abbey. Sämre kan man ha det.
Någon QUIZ-stjärna är jag inte heller, men något bättre än på ruzzle. Här händer det att jag vinner.
Och fel hittar jag - Amsterdam är förvisso Hollands största stad, men huvudstaden heter Haag - quizredaktionen borde skärpa sig och inte lita på att alla frågeförslag och svar från hängivna Quizspelare är rätt. Här är det dessutom lätt att "snubbla" med fingret på väg mot det jag vet är rätta svaret.
Hur som helst, det är fortfarande roligt att spela både Ruzzle och Quiz - det trodde jag aldrig.
Aldrig någonsin kunde jag ana att jag skulle bli fast.
Så lite känner jag alltså mig själv.
Ändå har jag känt mig i många, många år.
Snöoväder och storm. Jätteglad för att slippa gå ut.
Sitta inne, leka med telefonen, prata med Maken, äta och dricka ett och annat som jag inte borde och vänta in näst sista avsnittet av fabulöst bra Downton Abbey. Sämre kan man ha det.
fredag 14 december 2012
Den Goda Lutfisken AB. Carlshamn
Skär fisken i 5-8 cm bitar och ställ dem på högkant i en form. Så står det i mitt blekingska recept från min lutfiskleverantör sedan många år.
Min leverantör!
Det låter väl tjusigt?
Lite matmedvetet sådär. Lite kvalitetsmedvetet.
En aning snobbigt! Tjaa, kanske.
Min leverantör!!! Jag gillar att säga det. Jag gillar att skriva det.
Jag vill ha fler som jag kan kalla "min leverantör". Lammen för katten. Jag har ju en lammleverantör i Vallentuna, som jag är omåttligt förtjust i.
Den Goda Lutfisken AB - representerad av en mycket trevlig och kunnig man - och jag träffas varje år på Taxinge julmarknad där jag dels handlar lutfisk varje år, supergoda brända mandlar, rökt fläsksida - min ljuvliga gotländska lammullskjolade ängel som hänger i köksfönstret är också därifrån och Maken, som normalt inte gillar shopping, slår till med snöbollsljus. Han är mycket noga med att det är han som "hittat" ljusen. Och de ÄR verkligen fina och brinner vackert.
Mandlarna är slut för länge sedan. Av fläsket finns en bit kvar. Ljusen plockar vi inte fram förrän till jul.
Det blev en lång utvikning det där från lutfisken som är saltad med 1 msk salt per kilo och ska in i ugnen i 200 grader i ca 40 minuter och serveras med kokt potatis, bechamelsås, gröna ärter och beströs med nymortlad kryddpeppar. Ugnen är varm och här sitter jag och pimplar Verdecchio o äter calamataoliver.
Jag ilar ut till ugn, potatis och såskastruller.
Trevlig helg hör ni - vi ses kanske framför På spåret.
Min leverantör!
Det låter väl tjusigt?
Lite matmedvetet sådär. Lite kvalitetsmedvetet.
En aning snobbigt! Tjaa, kanske.
Min leverantör!!! Jag gillar att säga det. Jag gillar att skriva det.
Jag vill ha fler som jag kan kalla "min leverantör". Lammen för katten. Jag har ju en lammleverantör i Vallentuna, som jag är omåttligt förtjust i.
Den Goda Lutfisken AB - representerad av en mycket trevlig och kunnig man - och jag träffas varje år på Taxinge julmarknad där jag dels handlar lutfisk varje år, supergoda brända mandlar, rökt fläsksida - min ljuvliga gotländska lammullskjolade ängel som hänger i köksfönstret är också därifrån och Maken, som normalt inte gillar shopping, slår till med snöbollsljus. Han är mycket noga med att det är han som "hittat" ljusen. Och de ÄR verkligen fina och brinner vackert.
Mandlarna är slut för länge sedan. Av fläsket finns en bit kvar. Ljusen plockar vi inte fram förrän till jul.
Det blev en lång utvikning det där från lutfisken som är saltad med 1 msk salt per kilo och ska in i ugnen i 200 grader i ca 40 minuter och serveras med kokt potatis, bechamelsås, gröna ärter och beströs med nymortlad kryddpeppar. Ugnen är varm och här sitter jag och pimplar Verdecchio o äter calamataoliver.
Jag ilar ut till ugn, potatis och såskastruller.
Trevlig helg hör ni - vi ses kanske framför På spåret.
torsdag 13 december 2012
Apropå nedanstående inlägg
så är det möjligt att Eternellen varit ute i ogjort väder. Enligt Maken så är det den 21 december som är Inka-indianernas uträknade domedag för världen. Så ännu är det för tidigt att ropa hej och känna sig på den säkra sidan. Men hoppas kan man ju att det inte stämmer även om vi nu vet att Inkafolket var skickliga matematiker.
Världen skulle gå under den 12 december 2012 om Inka-indianerna räknat rätt.
Det var igår det!
Och det gjorde den inte, tack och lov!
Fyran påminde mig om detta i ett mejl idag. I Italien där hon bor har det tydligen skrivits och pratats mycket om det i olika media den senaste tiden.
Men man kan ju undra hur det går för Italien om Berlusconi kommer till makten igen! Han är ju på gång igen och det vore väl varken bra för Italien eller övriga Europa. Man får hoppas att hans tid som ledare är ute och att han aldrig kommer tillbaka till makten.
Och det gjorde den inte, tack och lov!
Fyran påminde mig om detta i ett mejl idag. I Italien där hon bor har det tydligen skrivits och pratats mycket om det i olika media den senaste tiden.
Men man kan ju undra hur det går för Italien om Berlusconi kommer till makten igen! Han är ju på gång igen och det vore väl varken bra för Italien eller övriga Europa. Man får hoppas att hans tid som ledare är ute och att han aldrig kommer tillbaka till makten.
Sankta Signe.
Varje luciamorgon ringer det på dörren och in träder glittriga Sankta Signe med matte och härlig frukostkorg. I år var det sjunde gången. Till vacker luciamusik och sång från firande i Upsala domkyrka åt och drack vi juice, yoghurt, skink- och korvsmörgåsar, saffransbullar och pepparkakor, kaffe och te.
Tack snälla Ettan och Signe!
Vit, ren, nyfallen snö. Vackert är det så här i början av säsongen. Här några bilder från stranden i snötyngda Hägernäs. Än en gång; det är härligt med årstider. Men vintern behöver inte vara så lång. Om jag finge önska eller bestämma så är den välkommen i början av december och kan börja dra sig tillbaka i mitten av februari.
Tack snälla Ettan och Signe!
Vit, ren, nyfallen snö. Vackert är det så här i början av säsongen. Här några bilder från stranden i snötyngda Hägernäs. Än en gång; det är härligt med årstider. Men vintern behöver inte vara så lång. Om jag finge önska eller bestämma så är den välkommen i början av december och kan börja dra sig tillbaka i mitten av februari.
onsdag 12 december 2012
Jag önskar att jag älskade att städa!
Nu gör jag inte det tyvärr.
Men tittar du in till mig idag och kollar badrum och diskbänk skulle du gott kunna tro att du hamnat hos en perfektionist.
Diskbänken och kaklet blänker, likaså badrummet. Ååååå vad fint det är, jag är så nöjd och önskar förstås att det vore lika rent i resten av huset. Det är det inte, men är det snyggt i badrum och kök och sängen är bäddad så märks det inte så mycket, eller i varje fall mindre, att det är lite stökigt på andra ställen. Tycker jag. Dessutom tycker jag att det ska märkas att man bor i sitt hem. Eller....? Om det nu vore så att jag älskade att städa så skulle resten vara lika rent och blåst som diskbänk och badrum är just idag när jag precis avslutat mitt värv. Jämt, jämt, jämt. Och det skulle nog kännas lite tråkigt - inte om man är perfektionist förstsås, men om man är som jag.
Maken älskar inte heller att städa - han blir trött i ryggen - men han tror av någon outgrundlig anledning att han är väldigt ordentlig. Det håller jag inte med om. Och vem sjutton blir inte trött i ryggen av att dammsuga, klättra upp och ner på lilla stegen för att torka högt och kravla omkring på golvet för det låga.
Jag hatar rör och paneler.
Nu är det mörkt igen och idag har det nästan inte varit riktigt ljus någon gång. Det har snöat en del och det ser ut som om det kommer mer. I år har vi verkligen fått rikligt med nederbörd av alla de slag. Vi har snöhögar som mindre fjäll. Men jag gillar att det är vinter när det ska. Det riktigt jobbiga är att man måste klä på sig en massa så fort man sticker ut näsan, kängor på till exempel bara för att gå till soptunnan.
Men tittar du in till mig idag och kollar badrum och diskbänk skulle du gott kunna tro att du hamnat hos en perfektionist.
Diskbänken och kaklet blänker, likaså badrummet. Ååååå vad fint det är, jag är så nöjd och önskar förstås att det vore lika rent i resten av huset. Det är det inte, men är det snyggt i badrum och kök och sängen är bäddad så märks det inte så mycket, eller i varje fall mindre, att det är lite stökigt på andra ställen. Tycker jag. Dessutom tycker jag att det ska märkas att man bor i sitt hem. Eller....? Om det nu vore så att jag älskade att städa så skulle resten vara lika rent och blåst som diskbänk och badrum är just idag när jag precis avslutat mitt värv. Jämt, jämt, jämt. Och det skulle nog kännas lite tråkigt - inte om man är perfektionist förstsås, men om man är som jag.
Maken älskar inte heller att städa - han blir trött i ryggen - men han tror av någon outgrundlig anledning att han är väldigt ordentlig. Det håller jag inte med om. Och vem sjutton blir inte trött i ryggen av att dammsuga, klättra upp och ner på lilla stegen för att torka högt och kravla omkring på golvet för det låga.
Jag hatar rör och paneler.
Nu är det mörkt igen och idag har det nästan inte varit riktigt ljus någon gång. Det har snöat en del och det ser ut som om det kommer mer. I år har vi verkligen fått rikligt med nederbörd av alla de slag. Vi har snöhögar som mindre fjäll. Men jag gillar att det är vinter när det ska. Det riktigt jobbiga är att man måste klä på sig en massa så fort man sticker ut näsan, kängor på till exempel bara för att gå till soptunnan.
tisdag 11 december 2012
Snyggaste klänningen på Nobelfesten.
Om någon frågar mig så skulle jag tveklöst säga Anna Maria Corrazza Bildt. Hon är outstanding den flickan. Jättesnygg. Jämt. Hon vet precis vad som klär henne och kan ta ut svängarna både i färg och form. Varför nämner klädförståsigpåarna henne när de recenserar klänningarna på Nobelfesten? Det begriper inte jag. Eller gör de det när jag inte lyssnar eller tittar.
Och så skulle jag säga den japanska pristagarhustrun i cremefärgad kimono med rött bälte. Victoria? Ja, hon var också fin men den där gröna skarpa färgen var inte riktigt hennes? Ändå klär hon ju, precis som sin mammas, i de flesta färger och toner.
Tristast - lika tveklöst TV-reportrarna Ebba och Anna.
Hur kan modeoraklet Ebba dra på sig något så erbarmeligt fult som den där midnattsblå klänningen hon bar? Jovisst är hon gravid, men det utesluter ju inte att man kan vara lite ärtig. Ärtig? Säger man ärtig numera eller är det förlegat? Strunt samma om det är gammalt och förlegat, jag tycker att det är ett bra ord. Som chic ungefär. Men det är förstås mer parisiskt. Konstigt nog är söta och trevliga Ebba väldigt sällan varken chic eller ärtig. Mycket prydlig visserligen men väldigt konventionell och lite småtråkig. Anna Hedenmos gröna var inte heller någon hit precis, men man förväntar sig mer av Ebba, hon är ju för sjutton KÄND som MODEEXPERT i alla de sammanhang.
Själv satt jag hemma i mysbyxor och tröja sippande på ett, nej några glas Verdicchio! Håhåjaja. Något roligt ska man ju ha även om man inte är bjuden på finkalas på stadshuset.
Mer snö på väg hör jag på radio. Längs Östersjökusten. Och då ligger vi minsann bra till. Nu ska jag ta på mig mina chica vinterkläder och dra iväg på promenad innan snön vräker ner över oss igen.
Från vackra kläder till posten:
det kostar SEK 315 att skicka ett paket på 3, 5 kilo till Italien. Och det tycker jag är riktigt dyrt.
Och så skulle jag säga den japanska pristagarhustrun i cremefärgad kimono med rött bälte. Victoria? Ja, hon var också fin men den där gröna skarpa färgen var inte riktigt hennes? Ändå klär hon ju, precis som sin mammas, i de flesta färger och toner.
Tristast - lika tveklöst TV-reportrarna Ebba och Anna.
Hur kan modeoraklet Ebba dra på sig något så erbarmeligt fult som den där midnattsblå klänningen hon bar? Jovisst är hon gravid, men det utesluter ju inte att man kan vara lite ärtig. Ärtig? Säger man ärtig numera eller är det förlegat? Strunt samma om det är gammalt och förlegat, jag tycker att det är ett bra ord. Som chic ungefär. Men det är förstås mer parisiskt. Konstigt nog är söta och trevliga Ebba väldigt sällan varken chic eller ärtig. Mycket prydlig visserligen men väldigt konventionell och lite småtråkig. Anna Hedenmos gröna var inte heller någon hit precis, men man förväntar sig mer av Ebba, hon är ju för sjutton KÄND som MODEEXPERT i alla de sammanhang.
Själv satt jag hemma i mysbyxor och tröja sippande på ett, nej några glas Verdicchio! Håhåjaja. Något roligt ska man ju ha även om man inte är bjuden på finkalas på stadshuset.
Mer snö på väg hör jag på radio. Längs Östersjökusten. Och då ligger vi minsann bra till. Nu ska jag ta på mig mina chica vinterkläder och dra iväg på promenad innan snön vräker ner över oss igen.
Från vackra kläder till posten:
det kostar SEK 315 att skicka ett paket på 3, 5 kilo till Italien. Och det tycker jag är riktigt dyrt.
måndag 10 december 2012
Jag saknar mina småfåglar.
Alla koltrastar, blåmesar, gråsiskor och talgoxar som så träget besökte mitt lilla röda nöt- och fröhus varenda dag om vintrarna och med dödsförakt hängde och pickade i sig nyttigt fett i talgbollarna. Ja, jag har ju berättat att vi inte får mata fåglar längre, jag förstår det men kan inte hjälpa att jag saknar livet på altanen och i häcken utanför. Och jag tycker lite synd om dem nu när det är snö och kallt. Hoppas de hittar en annan
restaurang.
restaurang.
onsdag 5 december 2012
Insnöad!
Inte riktigt ännu men det ser onekligen lite dystert ut. Man kan inte riktigt se om det är ny snö som faller eller om det bara blåser och yr från taken och marken. Troligen är det båda delar, vallar bildas i alla fall snabbt som ögat. På gräsmattan är snön nästan bortblåst och trycker istället mot mitt altanräcke.
Makens tennis är avblåst men jag antar att jag får larva iväg på kvällens möte i äldreutskottet - det är många timmar tills dess så förhoppningsvis hinner vinden avta. Plogen är igång. De hörs inte så mycket men man ser alla blinkande lampor.
Arlanda stängt. Från Bromma kan fortfarande ett och annat plan komma iväg. Tur att det var igår Ettan skulle flyga Jönköping tur och retur. Tur också att snövädret inte tog fart riktigt förrän under natten annars hade vi kanske inte kommit iväg på den härliga middagen på Lidingö igår och träffen med kära och nära vänner. Sånt vill man ju verkligen inte missa.
En dag som den här är som gjord för att "passa på" och göra saker som man borde och bort göra för länge sedan. Just de där som är så tråkiga - städa köksskåpen, sy i tappade knappar, etc.
Och så borde jag ringa de där samtalen som jag har lite dåligt samvete för. Inget trist egentligen, men det blir inte av - i morgon tänker jag. Inte nu men i morgon DÅ. Trots att jag vet att ju längre man dröjer ju svårare är det att verkligen ta sig i kragen.
Det är mycket lättare och sätta sig med iPhonen och spela ruzzle eller quiz. Måste erkänna att jag blivit lite biten. Biten mot min vilja. Aldrig, aldrig i livet skulle väl jag sitta och plocka med en telefon. Aldrig! Så jädrans löjligt och andefattigt!!!
Nu försvarar jag mitt nymornade intresse med att det i alla fall ger lite hjärngympa.
Ta det försiktigt i snövädret - ge dig inte ut om du inte absolut behöver!
Makens tennis är avblåst men jag antar att jag får larva iväg på kvällens möte i äldreutskottet - det är många timmar tills dess så förhoppningsvis hinner vinden avta. Plogen är igång. De hörs inte så mycket men man ser alla blinkande lampor.
Arlanda stängt. Från Bromma kan fortfarande ett och annat plan komma iväg. Tur att det var igår Ettan skulle flyga Jönköping tur och retur. Tur också att snövädret inte tog fart riktigt förrän under natten annars hade vi kanske inte kommit iväg på den härliga middagen på Lidingö igår och träffen med kära och nära vänner. Sånt vill man ju verkligen inte missa.
En dag som den här är som gjord för att "passa på" och göra saker som man borde och bort göra för länge sedan. Just de där som är så tråkiga - städa köksskåpen, sy i tappade knappar, etc.
Och så borde jag ringa de där samtalen som jag har lite dåligt samvete för. Inget trist egentligen, men det blir inte av - i morgon tänker jag. Inte nu men i morgon DÅ. Trots att jag vet att ju längre man dröjer ju svårare är det att verkligen ta sig i kragen.
Det är mycket lättare och sätta sig med iPhonen och spela ruzzle eller quiz. Måste erkänna att jag blivit lite biten. Biten mot min vilja. Aldrig, aldrig i livet skulle väl jag sitta och plocka med en telefon. Aldrig! Så jädrans löjligt och andefattigt!!!
Nu försvarar jag mitt nymornade intresse med att det i alla fall ger lite hjärngympa.
Ta det försiktigt i snövädret - ge dig inte ut om du inte absolut behöver!
tisdag 4 december 2012
Gomorron blir gonorrén!
Med accent till och med.
Den lilla hjälpsamma telefonen är alert och kommer med sina märkliga förslag. Igår hände samma sak med ett annat ord, som var helt uppåt väggarna. Jag har glömt vad det var - tänkte skriva upp det men trodde jag skulle minnas eftersom det var så helgalet. Det är knepigt nog ändå att skriva sms på sin iPhone. Jag träffar inte alltid rätt, mycket på grund av gula fläcken-felet och viss klumpighet, så jag blir lite irriterad över de lite beskäftiga ändringsförslagen, som inte har minsta likhet med det jag skrivit sånär som på ett par bokstäver. Om nu "vän av ordning" säger att "gomorron är fel, det är talspråk, men det heter och stavas god morgon", så vet jag det.
Den lilla hjälpsamma telefonen är alert och kommer med sina märkliga förslag. Igår hände samma sak med ett annat ord, som var helt uppåt väggarna. Jag har glömt vad det var - tänkte skriva upp det men trodde jag skulle minnas eftersom det var så helgalet. Det är knepigt nog ändå att skriva sms på sin iPhone. Jag träffar inte alltid rätt, mycket på grund av gula fläcken-felet och viss klumpighet, så jag blir lite irriterad över de lite beskäftiga ändringsförslagen, som inte har minsta likhet med det jag skrivit sånär som på ett par bokstäver. Om nu "vän av ordning" säger att "gomorron är fel, det är talspråk, men det heter och stavas god morgon", så vet jag det.
måndag 3 december 2012
Hålleru på sådär eru snat framme i Mora,
sa mannen, som talar utpräglad och lite nasal stockholmska när jag mötte honom på min stavrunda för någon timme sedan. Annars är det länge sedan man hörde stavskämt.
I början av min stavgångskarriär var det massor av lustigkurrar som kommenterade - du har glömt skidorna, har du vallat kängorna, har du inte märkt att det töat för länge sen.... Det var då det, i slutet av 90-talet när jag var ganska så ensam om att stava, närapå pionjär. Stavarna hade jag fått i födelsedagspresent av väninnan M som hade käppbutik på Kungstensgatan och tidigt insåg att gåstavar var ett bra komplement till hennes övriga sortiment.
Stavar var för kvinnor. DÅ. Inte kunde en MAN gå omkring med något så otroligt löjligt och omaskulint. Tiderna förändras, nu är vi många stavgångare både kvinnor och män. Männen har sakta men säkert klivit över löjlighetströskeln.
För övrigt så är det oerhört vackert ute, vattnet ångar som rena älvdansen, slöjtunn isskorpa precis intill strandkanten, solen skiner, inte en vindpust, blå himmel, gnistrande vit snö och tjock rimfrost OCH -12,7.
I början av min stavgångskarriär var det massor av lustigkurrar som kommenterade - du har glömt skidorna, har du vallat kängorna, har du inte märkt att det töat för länge sen.... Det var då det, i slutet av 90-talet när jag var ganska så ensam om att stava, närapå pionjär. Stavarna hade jag fått i födelsedagspresent av väninnan M som hade käppbutik på Kungstensgatan och tidigt insåg att gåstavar var ett bra komplement till hennes övriga sortiment.
Stavar var för kvinnor. DÅ. Inte kunde en MAN gå omkring med något så otroligt löjligt och omaskulint. Tiderna förändras, nu är vi många stavgångare både kvinnor och män. Männen har sakta men säkert klivit över löjlighetströskeln.
För övrigt så är det oerhört vackert ute, vattnet ångar som rena älvdansen, slöjtunn isskorpa precis intill strandkanten, solen skiner, inte en vindpust, blå himmel, gnistrande vit snö och tjock rimfrost OCH -12,7.
söndag 2 december 2012
1:a advent och gnistrande klart och vackert.
Tände stjärnan väldigt tidigt. Det var alldeles svart ute och snön lyste i mörkret med hjälp av en lyktstolpe. Rimfrost. Perfekt vintermorgon -7 grader. Nog är det skönt med årstider, särskilt nu när vi lämnat mörka november bakom oss. Stackars november det är inte många som gillar den månaden, visst den har väl också ljuspunkter, men de är inte många. Det gäller att hitta på trevliga saker var och varannan dag för att inte krokna helt.
Promenad med Maken och stavar, det blev mellanrundan som tar lite drygt en timme om man knallar på i rask takt.
Massor av sothöns simmade omkring i viken vid Viggbyholm utanför marinan, jag tycker att det skulle vara kallt om magen på dem men de simmar glatt på längs stranden och paddlar utåt när vi promenörer passerar. Jag tog en bild som jag ska lägga in med lite hjälp av dataassistenten - jag har inte riktigt vant mig vid den nya datorn än.
Något vi förvånar oss över är att så många uppdragna segelbåtar i marinan har masten på. På land där de står i sina vaggor! Så brukar det väl inte vara, i alla fall har vi aldrig lagt märke till det förr om åren.
Om fem minuter ska jag sätta in dagens lammstek, späckad med sardeller och vitlöksklyftor, ingnuggad med rosmarin, timjan, salt och peppar. När den stekt en timme, eller när steken är halvfärdig, ska jag lägga i rotsaker som ska steka med tills steken är klar. I receptet av Anna Bergenström står klyftad potatis, morötter och rödlök men jag har lagt till jordärtskockor och rödbetor, så vi får se hur det blir, alltid roligt med experiment.
Några koltrastar hoppar omkring i häcken, de hoppas väl på en liten läcker utfodring, men tyvärr får vi inte mata fåglarna längre där jag bor. Jag förstår ju att det finns folk som kastar ut både det ena och det andra och som även råttor och möss gillar. Lite trist är det ändå för både Maken och jag tycker att det är kul med fåglar och så hade jag ju köpt ett så sött litet fågelhus för frön och jordnötter och som drog massor av flygande gäster. Och några råttspår har jag aldrig för övrigt aldrig sett här.
Promenad med Maken och stavar, det blev mellanrundan som tar lite drygt en timme om man knallar på i rask takt.
Massor av sothöns simmade omkring i viken vid Viggbyholm utanför marinan, jag tycker att det skulle vara kallt om magen på dem men de simmar glatt på längs stranden och paddlar utåt när vi promenörer passerar. Jag tog en bild som jag ska lägga in med lite hjälp av dataassistenten - jag har inte riktigt vant mig vid den nya datorn än.
Något vi förvånar oss över är att så många uppdragna segelbåtar i marinan har masten på. På land där de står i sina vaggor! Så brukar det väl inte vara, i alla fall har vi aldrig lagt märke till det förr om åren.
Om fem minuter ska jag sätta in dagens lammstek, späckad med sardeller och vitlöksklyftor, ingnuggad med rosmarin, timjan, salt och peppar. När den stekt en timme, eller när steken är halvfärdig, ska jag lägga i rotsaker som ska steka med tills steken är klar. I receptet av Anna Bergenström står klyftad potatis, morötter och rödlök men jag har lagt till jordärtskockor och rödbetor, så vi får se hur det blir, alltid roligt med experiment.
Några koltrastar hoppar omkring i häcken, de hoppas väl på en liten läcker utfodring, men tyvärr får vi inte mata fåglarna längre där jag bor. Jag förstår ju att det finns folk som kastar ut både det ena och det andra och som även råttor och möss gillar. Lite trist är det ändå för både Maken och jag tycker att det är kul med fåglar och så hade jag ju köpt ett så sött litet fågelhus för frön och jordnötter och som drog massor av flygande gäster. Och några råttspår har jag aldrig för övrigt aldrig sett här.
lördag 1 december 2012
1:a december.
Vaknade i gryningen. Nej långt innan gryningen, 04.50 och kunde inte somna om. Så jag värmde mjölk till mitt tidiga morgonkaffe, tände stjärnan - ja nu har även jag min stjärna på plats - och satte mig vid köksbordet och tittade ut på snön. Den första. Vitt, vackert och gnistrande var det i gatlyktans sken och temperaturen låg då på -7. Tidningen hade kommit. Härlig med nybryggt kaffe och tidning därtill. Lång skön morgon och alldeles tyst sånär som på ett och annat snark från sängkammaren. Normalt är det självklart alltid tyst så tidigt, men snön dämpar ju allting så det var tystare än vanligt. Det känns nästan lite overkligt. Till och med ljudet från plogen var diskret. Det enda som störde var en svag lukt från sopskåpet där jag glömt en påse med väl inslagna fiskrester, men det är ju lätt avhjälpt. Doften var dock lite ovärdig gårdagens goda måltid. Vi hade festat lite extra Maken och jag, slagit till med en piggvar - extrapris - som jag sakta ugnsbakat och serverat med smält smör och drivor med pepparrot. Billigt blev det inte trots extrapriset men väl värt varenda krona.
Och nu ska jag plocka fram en lammstek ur frysen som vi ska bjuda barnen på till adventsmiddag i morgon. Får heller inte glömma hämta in tindret från förrådet. Här ska strålas!
Trevlig advent - tänd många ljus och koppla av.
Och nu ska jag plocka fram en lammstek ur frysen som vi ska bjuda barnen på till adventsmiddag i morgon. Får heller inte glömma hämta in tindret från förrådet. Här ska strålas!
Trevlig advent - tänd många ljus och koppla av.
torsdag 29 november 2012
Lilla Hjärtat.
Ser du den charmigt tecknade jättesöta lilla flickan Lilla Hjärtat som rasistisk?
Jag gör det inte. Jag kan inte tycka det. Jag kan inte förstå det.
Å andra sidan har jag upptäckt att det är rätt mycket jag inte förstår.
Jag gör det inte. Jag kan inte tycka det. Jag kan inte förstå det.
Å andra sidan har jag upptäckt att det är rätt mycket jag inte förstår.
Vintervitt.
Ja, det är vitt.
Och någon minusgrad.
Tillräckligt kallt för att det ska frasa under fötterna när man går.
Det är mulet, väldigt mulet.
Men ljusare, mycket ljusare.
Tack och lov för det - de senaste dagarna har varit som att gå i en ändlös källartrappa utan lyse, mörkare och mörkare och mörkare ju längre ner man kommer.
Men mörkare än så här blir det inte - snart är vi nere i de djupaste källarvalven och kan så sakteliga dra oss upp i ljuset igen. Och snön hjälper till.
Och ljusen jag tänder.
Redan för ett par veckor sedan var det många som adventtpyntat, ljusslingevirade balkongrräcken och träd, glittrande stjärnor och trekantiga ljusstakar i fönstren. Inte hos mig än. Kanske i morgon. Ja, det blir nog i morgon.
Och någon minusgrad.
Tillräckligt kallt för att det ska frasa under fötterna när man går.
Det är mulet, väldigt mulet.
Men ljusare, mycket ljusare.
Tack och lov för det - de senaste dagarna har varit som att gå i en ändlös källartrappa utan lyse, mörkare och mörkare och mörkare ju längre ner man kommer.
Men mörkare än så här blir det inte - snart är vi nere i de djupaste källarvalven och kan så sakteliga dra oss upp i ljuset igen. Och snön hjälper till.
Och ljusen jag tänder.
Redan för ett par veckor sedan var det många som adventtpyntat, ljusslingevirade balkongrräcken och träd, glittrande stjärnor och trekantiga ljusstakar i fönstren. Inte hos mig än. Kanske i morgon. Ja, det blir nog i morgon.
måndag 26 november 2012
HJÄRNSLÄPP.
Det är precis vad jag har.
Barnen - de där medelålders i min närhet - pratar om hjärnsläpp.
Jag vet inte om vi menar samma sak, men när jag säger att jag har hjärnsläpp betyder det att jag
inte har något att säga,
vet inte vad jag ska tycka,
vet inte vad jag ska blogga om; och här handlar det väl om skrivkramp,
är tom i bollen i största allmänhet
och att jag glömmer.....
TROTS att det händer en massa roliga saker.
TROTS att jag ständigt övertygas om att den stundande helgen JULEN är HÖGTIDERNAS HÖGTID.
JULEN för sjutton!
Jag har det bra. Jag är tacksam att så många gör det trevligt för mig. Jag är tacksam för mina barn, för mina släktingar, för mina vänner.
Men skriv om det då!
Snälla Eternellen nu få du verkligen skärpa dig!
Du har inte glömt någonting alls. Det är klart du inte har!
Berätta om goda grannens thanks giving-middag i torsdags som var så himla trevlig med guldbrun kalkon, sötpotatis, stuffing och allt! Precis som i USA.
Berätta om julmarknaden i Taxinge i fredags, som inleddes med lunch - en härlig lax- och skaldjurssoppa hos din bror och svägerska - och avslutades med delikat renfilé med karamelliserade morötter, Karl Johan-svamp och potatiskaka hos samma par.
Berätta om middagen hos Tvåans bästa väns föräldrar igår kväll tillsammans med deras trevliga vänner, det var länge sedan du och Maken kom hem så sent.
Bra idé. Det ska jag göra!!!!!
Men jag vet inte riktigt hur. Och det är väl det som är mitt lilla hjärnsläpp just nu.
Barnen - de där medelålders i min närhet - pratar om hjärnsläpp.
Jag vet inte om vi menar samma sak, men när jag säger att jag har hjärnsläpp betyder det att jag
inte har något att säga,
vet inte vad jag ska tycka,
vet inte vad jag ska blogga om; och här handlar det väl om skrivkramp,
är tom i bollen i största allmänhet
och att jag glömmer.....
TROTS att det händer en massa roliga saker.
TROTS att jag ständigt övertygas om att den stundande helgen JULEN är HÖGTIDERNAS HÖGTID.
JULEN för sjutton!
Jag har det bra. Jag är tacksam att så många gör det trevligt för mig. Jag är tacksam för mina barn, för mina släktingar, för mina vänner.
Men skriv om det då!
Snälla Eternellen nu få du verkligen skärpa dig!
Du har inte glömt någonting alls. Det är klart du inte har!
Berätta om goda grannens thanks giving-middag i torsdags som var så himla trevlig med guldbrun kalkon, sötpotatis, stuffing och allt! Precis som i USA.
Berätta om julmarknaden i Taxinge i fredags, som inleddes med lunch - en härlig lax- och skaldjurssoppa hos din bror och svägerska - och avslutades med delikat renfilé med karamelliserade morötter, Karl Johan-svamp och potatiskaka hos samma par.
Berätta om middagen hos Tvåans bästa väns föräldrar igår kväll tillsammans med deras trevliga vänner, det var länge sedan du och Maken kom hem så sent.
Bra idé. Det ska jag göra!!!!!
Men jag vet inte riktigt hur. Och det är väl det som är mitt lilla hjärnsläpp just nu.
fredag 16 november 2012
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva längre.
Generalrepetition på Dramaten idag på en teaterbearbetad version av Ann Heberleins självbiografiska bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".
Melinda Kinnaman har pjäsens enda roll; en begåvad, välutbildad kvinna; teologie doktor (tror jag) känd föreläsare och skribent, mamma till tre barn och som har en allvarlig bipolär sjukdom.
Melinda Kinnaman, som var ett oskrivet blad för mig ända till idag, kommer antagligen att segla upp som EN AV DE STORA på den svenska teaterhimlen. I nästan en och en halv timme står hon på scenen alldeles ensam, liten och tunn, svartklädd och på skyhöga klackar och låter oss ta del av oändlig sårbarhet och förtvivlade ångest i rollen som Ann. En roll som både griper och skakar om och ger ångesten ett ansikte. Det låter klyschigt men hon ger ångesten ett ansikte, man förstår även om man inte förstår och aldrig kan sätta sig in i eller föreställa sig hur det verkligen känns.
Vilken prestation! Sällan har jag suttit i en så tyst, tät och tagen publik.
Det ska bli oerhört spännande att se vad de professionella kritikerna tycker. De bara måste höja Melinda Kinnaman till skyarna.
Melinda Kinnaman har pjäsens enda roll; en begåvad, välutbildad kvinna; teologie doktor (tror jag) känd föreläsare och skribent, mamma till tre barn och som har en allvarlig bipolär sjukdom.
Melinda Kinnaman, som var ett oskrivet blad för mig ända till idag, kommer antagligen att segla upp som EN AV DE STORA på den svenska teaterhimlen. I nästan en och en halv timme står hon på scenen alldeles ensam, liten och tunn, svartklädd och på skyhöga klackar och låter oss ta del av oändlig sårbarhet och förtvivlade ångest i rollen som Ann. En roll som både griper och skakar om och ger ångesten ett ansikte. Det låter klyschigt men hon ger ångesten ett ansikte, man förstår även om man inte förstår och aldrig kan sätta sig in i eller föreställa sig hur det verkligen känns.
Vilken prestation! Sällan har jag suttit i en så tyst, tät och tagen publik.
Det ska bli oerhört spännande att se vad de professionella kritikerna tycker. De bara måste höja Melinda Kinnaman till skyarna.
torsdag 15 november 2012
Jagade chinos i kanelton - kom hem med grå kjol.
Så kan det gå! Det får bli chinos en annan dag. Kjolen blir bra till mycket, känner att den är rätt i all sin gråhet - men det kan bli snyggt. Provade en orange tröja till - orange är fortfarande älsklingsfärgen - men i den såg jag ut som....ja, lite åt korvhållet, en dansk pölse. Särskilt på mitten - ja, just där mellan bröst och höfter. Och orange är inget man trollar bort eventuella defekter i. Såg en likadan i grått....snygg ....men nej. Promenera, promenera, promenera! Med stavar! Jag har varit lite lat på sistone - en följd av en förkylning som mer eller mindre golvade mig i tre dagar och sedan tagit oändlig tid på sig att läka ut. Fy katten vad man tappar i kondition. I förra veckan gick jag till brevlådan sådär 300 m bort. Utan att skryta men är det något jag är riktigt bra på så är det att gå. Fort. Det var iskallt så jag ilade på i min vanliga takt och flåsade som jag vet inte vad - något som flåsar ordentligt i varje fall - efter knappt halva vägen. Och hjärtat var på väg någonstans. Jag vet inte vart - kändes som det försökte hamra sig ur bröstkorgen. Men nu är det nästan bra i alla fall. Tror jag.
Jaha, nu ångrar jag mig. Jag SKULLE ha tagit den grå tröjan, det hade blivit en ganska perfekt ensemble som lätt kan hottas upp med orange detalj. Nu få jag gå tillbaka imorgon.
Jaha, nu ångrar jag mig. Jag SKULLE ha tagit den grå tröjan, det hade blivit en ganska perfekt ensemble som lätt kan hottas upp med orange detalj. Nu få jag gå tillbaka imorgon.
onsdag 14 november 2012
Ursäkta Allt om mat!
Ja, för mitt inlägg för någon vecka sedan.
Det är ju faktiskt inte så långt kvar till jul även om jag tycker att den förra var helt nyligen.
Det är klart att ni ska köra advent, jul och hela faderullan. Det är ju dags.
Många har redan plockat upp sitt ljuspynt har jag sett, många träd såväl som balkongräcken är svepta i girlander. En och annan elektrisk stake också för den delen ståt och lyser i fönstren.
Och mörkt är det ju.
Kanske dags att tänka om.
Men nej, inte i år jag väntar med vårt tinder till 1:a advent. Som vanligt. The same procedure as every year, James. Tala om att vara fastlåst i traditioner!
Julkatalogerna rasar in. Igår fick jag två från NK i samma kuvert - en julkatalog och en STIL. Mycket eleganta båda två, unga vackra människor, sida efter sida efter sida.
På en enda bild - ja EN ENDA, jag har lusläst och räknat - såg jag en lite äldre dam.
Gallerian NK har tydligen helt glömt bort att det finns ett klientel som passerat både 25, 30, 35, 40....och ägnar framför all sin säljkraft åt lite äldre tonåringar särskilt när det gäller kläder. Dock är modellerna inte fullt så anorektiskt utmärglade som tidigare - och tack för det.
Lite märkligt är det.
Självklart tycker jag inte att NK ska strunta i de unga, men jag tycker inte om att tillhöra generationer som är totalt bortglömda. Förr - åtta år sedan - när jag bodde i innerstaden slank jag ofta in på NK och kollade runt en stund och handlade ibland. Numera väldigt sällan. Men de gånger jag är där har jag observerat flera hugade kunder i min ålder, både äldre och lite yngre som både är köpstarka och kvalitetsmedvetna och kanske till och med roade av shopping. Och då menar jag inte bara kläder.
Om nu inte NK är ett dyft intresserad av att sälja till oss som fyllde 40 i förra veckan eller för länge sedan så ska jag avsluta mitt konto där som jag haft sedan 1960. Det kommer naturligtvis inte att innebära någon stor och kännbar förlust för det stora varuhuset. Bara en liten markering......som inte heller kommer att uppmärksammas.
Det är ju faktiskt inte så långt kvar till jul även om jag tycker att den förra var helt nyligen.
Det är klart att ni ska köra advent, jul och hela faderullan. Det är ju dags.
Många har redan plockat upp sitt ljuspynt har jag sett, många träd såväl som balkongräcken är svepta i girlander. En och annan elektrisk stake också för den delen ståt och lyser i fönstren.
Och mörkt är det ju.
Kanske dags att tänka om.
Men nej, inte i år jag väntar med vårt tinder till 1:a advent. Som vanligt. The same procedure as every year, James. Tala om att vara fastlåst i traditioner!
Julkatalogerna rasar in. Igår fick jag två från NK i samma kuvert - en julkatalog och en STIL. Mycket eleganta båda två, unga vackra människor, sida efter sida efter sida.
På en enda bild - ja EN ENDA, jag har lusläst och räknat - såg jag en lite äldre dam.
Gallerian NK har tydligen helt glömt bort att det finns ett klientel som passerat både 25, 30, 35, 40....och ägnar framför all sin säljkraft åt lite äldre tonåringar särskilt när det gäller kläder. Dock är modellerna inte fullt så anorektiskt utmärglade som tidigare - och tack för det.
Lite märkligt är det.
Självklart tycker jag inte att NK ska strunta i de unga, men jag tycker inte om att tillhöra generationer som är totalt bortglömda. Förr - åtta år sedan - när jag bodde i innerstaden slank jag ofta in på NK och kollade runt en stund och handlade ibland. Numera väldigt sällan. Men de gånger jag är där har jag observerat flera hugade kunder i min ålder, både äldre och lite yngre som både är köpstarka och kvalitetsmedvetna och kanske till och med roade av shopping. Och då menar jag inte bara kläder.
Om nu inte NK är ett dyft intresserad av att sälja till oss som fyllde 40 i förra veckan eller för länge sedan så ska jag avsluta mitt konto där som jag haft sedan 1960. Det kommer naturligtvis inte att innebära någon stor och kännbar förlust för det stora varuhuset. Bara en liten markering......som inte heller kommer att uppmärksammas.
måndag 12 november 2012
Som jag har förfasat mig!
Över sånt som jag inte egentligen har en aning om.
Till exempel människors eviga lek och plock med sina telefoner.
Herre gud har jag tänkt, har de inget annat att göra! Det var innan jag blev bekant med Ruzzle det. Vi har varit bekanta i tre dagar nu. Och Ruzzle är som ett litet gift. Rätt vad det är bara måste jag. Om du absolut inte vill vara ihop med din telefon flera gånger om dagen så ska du inte kolla upp vad Ruzzle är för något! Men kul är det kan jag säga. Och jag blir bättre och bättre. Urdålig i början men nu är jag bara väldigt dålig. Skillnaden är hårfin men trägna försök gör susen. Spelar för mig själv och utmanas av Ettan och Trean. Trean är bäst och Ettan mittemellan. Trean har hållit på längst och spelar med flera som faktiskt är duktigare än han - hur nu det är möjligt. Ettan slår mig med hästlängder och hon har också hållit på ett slag.
Aldrig mer ska jag föraktfullt säga att jag inte begriper hur folk kan sitta och pilla på sina telefoner så fort det har en stund över. Nu begriper jag. Hoppas jag tröttnar snart för jag får inte så mycket annat gjort.
Till exempel människors eviga lek och plock med sina telefoner.
Herre gud har jag tänkt, har de inget annat att göra! Det var innan jag blev bekant med Ruzzle det. Vi har varit bekanta i tre dagar nu. Och Ruzzle är som ett litet gift. Rätt vad det är bara måste jag. Om du absolut inte vill vara ihop med din telefon flera gånger om dagen så ska du inte kolla upp vad Ruzzle är för något! Men kul är det kan jag säga. Och jag blir bättre och bättre. Urdålig i början men nu är jag bara väldigt dålig. Skillnaden är hårfin men trägna försök gör susen. Spelar för mig själv och utmanas av Ettan och Trean. Trean är bäst och Ettan mittemellan. Trean har hållit på längst och spelar med flera som faktiskt är duktigare än han - hur nu det är möjligt. Ettan slår mig med hästlängder och hon har också hållit på ett slag.
Aldrig mer ska jag föraktfullt säga att jag inte begriper hur folk kan sitta och pilla på sina telefoner så fort det har en stund över. Nu begriper jag. Hoppas jag tröttnar snart för jag får inte så mycket annat gjort.
torsdag 8 november 2012
Adventsmys, stora julbordet, bästa kakbaket.......!
Allt om mats stora julspecial finns i butikerna!
Så lyckas du med alla rätter! Ja, det är väl bra - men inte nu. Jag vill inte läsa om "adventsmys med plockmat och pyssel"och "Leilas bästa julbak" och "julgott på nytt sätt", som dessutom är trendigt och elegant.
Inte i november.
Jag vill inte att julen ska stå mig upp i halsen innan den över huvud taget utbrutit. Den är jobbig ändå för många. Inte för mig vill jag påstå, men jag blir så trött på det eviga myset som beskrivs, hur jättekul allt är och hur fruktansvärt trivsamt det är med tända ljus, härliga dofter och hela milivitten.
Du har så rätt!
Jag behöver inte rusa ut och köpa julspecialen och det har jag heller inte tänkt.
Varför reta sig? Nej, varför? Eller ens irriteras. Det är att spilla krut i onödan.
Däremot kan man vara glad över att Obama vann valet. Och själv fundera på vad man eventuellt kan uträtta på det socialpolitiska planet från sin ersättarbänk.
Och!!!!! Vara himla glad för att svarta Signe mår bättre. Att hon är hungrig är ett gott tecken!
Så lyckas du med alla rätter! Ja, det är väl bra - men inte nu. Jag vill inte läsa om "adventsmys med plockmat och pyssel"och "Leilas bästa julbak" och "julgott på nytt sätt", som dessutom är trendigt och elegant.
Inte i november.
Jag vill inte att julen ska stå mig upp i halsen innan den över huvud taget utbrutit. Den är jobbig ändå för många. Inte för mig vill jag påstå, men jag blir så trött på det eviga myset som beskrivs, hur jättekul allt är och hur fruktansvärt trivsamt det är med tända ljus, härliga dofter och hela milivitten.
Du har så rätt!
Jag behöver inte rusa ut och köpa julspecialen och det har jag heller inte tänkt.
Varför reta sig? Nej, varför? Eller ens irriteras. Det är att spilla krut i onödan.
Däremot kan man vara glad över att Obama vann valet. Och själv fundera på vad man eventuellt kan uträtta på det socialpolitiska planet från sin ersättarbänk.
Och!!!!! Vara himla glad för att svarta Signe mår bättre. Att hon är hungrig är ett gott tecken!
tisdag 6 november 2012
Att säga "Jag avskyr melodifestivalen" är som att svära i kyrkan.
Melodifestivalen och allt vad den innebär har blivit Sveriges heliga ko; Man MÅSTE gilla. Man måste också gilla dess uppföljare: Lilla melodifestivalen och nu idén med Minimello. Man får inte tycka att det är det tråkigaste program som finns, det hjälper inte att det är påkostat till max.
Och allt före!
Och allt efter!
"Men herre gud det kan du väl ändå inte tycka!!!!!!"
Jo herre gud, det kan jag.
Melodifestivalen har blivit ett skräckvälde! säger Johan Croneman i DN idag. Bra sagt! Jag håller ofta med om det han skriver i sina kulturkrönikor. Och alldeles särskilt idag.
Och allt före!
Och allt efter!
"Men herre gud det kan du väl ändå inte tycka!!!!!!"
Jo herre gud, det kan jag.
Melodifestivalen har blivit ett skräckvälde! säger Johan Croneman i DN idag. Bra sagt! Jag håller ofta med om det han skriver i sina kulturkrönikor. Och alldeles särskilt idag.
Signedrama
Hon hade börjat sin löpperiod i lördags, svarta Signe - den charmerande 7 1/2-åriga flatcoated retrievern som jag råkar vara mattemor till. På söndagsmorgonen var hon som vanligt på promenad och sedan åt hon frukost med god aptit. Hon var inte sitt vanliga och sällskapliga entusiastiska jag, men hon brukar vara lite avslagen och sova lite mer i början av löpperioden. Så inget konstigt med det. Ny ganska lång promenad mitt på dagen. Några timmar senare är hon jättedålig, vill inte äta, andas häftigt, kräks och har 40 graders feber. Oroliga matte ringer till veterinären, som tycker att Signe bör kollas upp. God granne ställer upp och skjutsar till Albano. Det visar sig att hon har en kraftig inflammation i livmodern och hon opereras ett par timmar senare.
Så fort kan det gå! Och varken hennes matte eller någon annan anade oråd, inte en misstanke om att något kunde vara fel..
Tala om oro innan matte och vi andra vet att operationen är över och att det gått bra och att hon troligen kan komma hem på måndagseftermiddagen. Det gör hon inte - hon har ont och fortfarande feber, får smärtstillande och antibiotika så det är "bara" att vänta. Men det känns bra att de behåller henne på Albano.
Man ska inte ropa hej - men idag är hon hemma igen hos sin matte. Det var en glad hund - viftade på svansen efter bästa förmåga - som vi mötte i väntrummet och matte är naturligtvis överlycklig att få hem sin ögonsten igen och fullkomligt dränks i glada sms, samtal etc från deltagande släktingar och vänner.
Måtte hon bli frisk igen!
Så fort kan det gå! Och varken hennes matte eller någon annan anade oråd, inte en misstanke om att något kunde vara fel..
Tala om oro innan matte och vi andra vet att operationen är över och att det gått bra och att hon troligen kan komma hem på måndagseftermiddagen. Det gör hon inte - hon har ont och fortfarande feber, får smärtstillande och antibiotika så det är "bara" att vänta. Men det känns bra att de behåller henne på Albano.
Man ska inte ropa hej - men idag är hon hemma igen hos sin matte. Det var en glad hund - viftade på svansen efter bästa förmåga - som vi mötte i väntrummet och matte är naturligtvis överlycklig att få hem sin ögonsten igen och fullkomligt dränks i glada sms, samtal etc från deltagande släktingar och vänner.
Måtte hon bli frisk igen!
söndag 4 november 2012
Var det lätt? Eller.......
Skryt i kvadrat:
Full pott på Dagens Nyheters nutidstest!!!!
Har aldrig hänt mig förut. Bättre än de flesta som deltagit.
Så det måtte väl ha varit lätt!
Falsk blygsamhet?
Möjligt! Därför bestämmer jag mig för att det var supersvårt.
Full pott på Dagens Nyheters nutidstest!!!!
Har aldrig hänt mig förut. Bättre än de flesta som deltagit.
Så det måtte väl ha varit lätt!
Falsk blygsamhet?
Möjligt! Därför bestämmer jag mig för att det var supersvårt.
lördag 3 november 2012
Downton Abbey.
Från och med ikväll och åtta veckor framåt är jag upptagen mellan 21.20 - 22.30 på lördagskvällarna. Då frotterar jag mig med familjen Crawley - om jag är hemma vill säga. Det är inte så att jag tänker tacka nej om jag blir bortbjuden på något trevligt, i så fall får jag se reprisen dagen därpå. Men i brist på egna fantastiska upplevelser så är the Crawleys med tjänstefolk och egendom ett utomordentligt roande alternativ.
Om skrivandets svåra konst.
Bodil Malmsten har just kommit ut med en bok som handlar om att - just det; skriva. Hur man gör när man skriver en bok. Men om jag nu förstått henne rätt - i Babelprogrammet förra veckan - så kan hon inte ge några råd eftersom hon egentligen inte vet hur man gör.
Tack Bodil för att du är med ibland i kulturprogram, du är ett salt i debatten.
Och tack Jessica Gedin för din insats i Babel, du är lika bra som Daniel - din företrädare som jag i ögonblicket inte minns efternamnet på.
Heter han förresten Daniel? Jag blir tokig på mig och mitt hispiga minne
Hur som helst, det enda riktigt raka råd Bodil gav var att man aldrig skulle använda "plötsligt". Så det undviker jag nu - upptäckte att jag är en flitig användare av just detta ord.
Det är väldigt mycket som händer p.
Från och med nu; Aldrig mera p-ordet!!!!
Och du kära läsare - säg till om du kommer på mig med ett "p".
Tack Bodil för att du är med ibland i kulturprogram, du är ett salt i debatten.
Och tack Jessica Gedin för din insats i Babel, du är lika bra som Daniel - din företrädare som jag i ögonblicket inte minns efternamnet på.
Heter han förresten Daniel? Jag blir tokig på mig och mitt hispiga minne
Hur som helst, det enda riktigt raka råd Bodil gav var att man aldrig skulle använda "plötsligt". Så det undviker jag nu - upptäckte att jag är en flitig användare av just detta ord.
Det är väldigt mycket som händer p.
Från och med nu; Aldrig mera p-ordet!!!!
Och du kära läsare - säg till om du kommer på mig med ett "p".
Parmesankakor med rosmarin.
Ljuvliga dofter sprider sig från köket och ett fat med nybakade parmesankakor på avsvalning. Parmesankakor kryddade med rosmarin är min senaste passion, helt underbart möra och goda. Lätta att göra dessutom. Barnen kommer på middag och ska bjudas dessa bakverk till ett glas bubbel.
Kakorna och desserten är mitt bidrag till denna allhelgonamiddag, resten står Maken för. Han sitter som bäst och benar ur en lammbog som så småningom ska serveras som Abbacchio alla romana.Och det vet väl du som är så bevandrad i det kulinariska vad det är! Om inte så är det lamm med vitlökssås.
Vi hämtade ju vårt lilla lamm i söndags - minsann vi är lyckligas nog att "stå på listan" hos en småskalig uppfödare. Får köpa ett varje år. Och vilka lamm! Det är en lycka både att laga och äta. Dessutom vet vi att lammen också var lyckliga så länge de fick springa omkring i sin hage. Redan i söndags åt vi några kotletter. Det kan man kalla KOTLETTER. Mmmmmums.......Kom just att tänka på alla små söta svarta och vita lamm som kutade omkring i de skottska slänterna på försommaren när vi besökte denna underbara del av Storbritannien. Det känns inte helt bra...
Tänk på något annat Eternellen! Gå ut i köket och laga till efterrätten: Hannas franska äppelkaka.
Kakorna och desserten är mitt bidrag till denna allhelgonamiddag, resten står Maken för. Han sitter som bäst och benar ur en lammbog som så småningom ska serveras som Abbacchio alla romana.Och det vet väl du som är så bevandrad i det kulinariska vad det är! Om inte så är det lamm med vitlökssås.
Vi hämtade ju vårt lilla lamm i söndags - minsann vi är lyckligas nog att "stå på listan" hos en småskalig uppfödare. Får köpa ett varje år. Och vilka lamm! Det är en lycka både att laga och äta. Dessutom vet vi att lammen också var lyckliga så länge de fick springa omkring i sin hage. Redan i söndags åt vi några kotletter. Det kan man kalla KOTLETTER. Mmmmmums.......Kom just att tänka på alla små söta svarta och vita lamm som kutade omkring i de skottska slänterna på försommaren när vi besökte denna underbara del av Storbritannien. Det känns inte helt bra...
Tänk på något annat Eternellen! Gå ut i köket och laga till efterrätten: Hannas franska äppelkaka.
fredag 2 november 2012
Svårt att smälta.
Hans Bergström, tidigare chefsredaktör för Dagens Nyheter, har satsat 150.000 på Mitt Romney. Hur kan han som liberal? Men det är han kanske inte.
Nu har det hänt!
Jag har passerat 10.000 besök.
Är det möjligt!!!
Det var ju något på 9970 i morse. Och nu över 10. 000!!!
Tack alla snälla som tar sig in på Eternellen!!!!! Jag är så himla glad.
När jag slog mig ner framför datorn för några ögonblick sedan hade jag något på hjärtat. Antagligen något fruktansvärt intressant och tänkvärt. Men inte intressantare och tänkvärdare än att jag i blotta förtjusningen över att ha passerat 10.000 fullständigt glömt vad det var.
Totalt borta - Alzheimer - eller vem det nu är - knackar på då och då.
Ibland är det bra att glömma. Ibland inte. Hur det var nu för en stund sedan vet jag inte.
Dagens middag har jag i alla fall inte glömt: kronärtskocka följd av en variant av Hässleholmskyckling och därefter tre goda ostar. Avslutning espresso och mörk chokladbit.
See you again I hope! Lite insprängd engelska skadar aldrig.
Välkommen till Eternellen - jag är VERKLIGEN GLAD för att ni finns.
Och nu är det dags för Alla helgon.
Maken och jag satt här och mindes över kycklingen. Sorgblandad glädje eller glädjeblandad sorg? Lite av varje faktiskt. Han är ledsen för att jag inte fick träffa hans farfar. Och det är jag också.
Är det möjligt!!!
Det var ju något på 9970 i morse. Och nu över 10. 000!!!
Tack alla snälla som tar sig in på Eternellen!!!!! Jag är så himla glad.
När jag slog mig ner framför datorn för några ögonblick sedan hade jag något på hjärtat. Antagligen något fruktansvärt intressant och tänkvärt. Men inte intressantare och tänkvärdare än att jag i blotta förtjusningen över att ha passerat 10.000 fullständigt glömt vad det var.
Totalt borta - Alzheimer - eller vem det nu är - knackar på då och då.
Ibland är det bra att glömma. Ibland inte. Hur det var nu för en stund sedan vet jag inte.
Dagens middag har jag i alla fall inte glömt: kronärtskocka följd av en variant av Hässleholmskyckling och därefter tre goda ostar. Avslutning espresso och mörk chokladbit.
See you again I hope! Lite insprängd engelska skadar aldrig.
Välkommen till Eternellen - jag är VERKLIGEN GLAD för att ni finns.
Och nu är det dags för Alla helgon.
Maken och jag satt här och mindes över kycklingen. Sorgblandad glädje eller glädjeblandad sorg? Lite av varje faktiskt. Han är ledsen för att jag inte fick träffa hans farfar. Och det är jag också.
torsdag 1 november 2012
Victoria vet allt om växter.
Ja, just trädgårdsmästaren Victoria som pratar växter lite då och då i något av morgonprogrammen. I förra veckan tipsade hon om vinterförvaring. Du kanske vet precis hur man gör, men om inte så delar jag med mig av Victorias tips.
Medelhavsväxter tål lite kyla, men inte alltför länge. De bör få komma in någonstans och stå ljust och svalt. Mycket sparsam vattning, några deciliter varannan vecka sådär. För olivträdet har jag ordnat husrum hos snälla vännerna med inglasad balkong.
Mindre känsliga växter som till exempel rosor kan däremot stå kvar i sina krukor utomhus, gärna under tak intill en vägg, sa Victoria. Hon föreslår att man ska ställa krukorna på ett liggunderlag, täcka över jorden med något - gärna löv - och sedan svepa in både växt och kruka med juteväv eller liknande. Ingen vattning behövs eftersom växterna vilar. Det ska bli Victoria, imorgon skrider jag till verket. Lövar och bäddar. Har gjort liknande arrangemang förr, ibland med framgång, ibland inte. Förra vintern gick det mesta åt skogen. Hoppas liggunderlaget och juteväv gör susen.
Medelhavsväxter tål lite kyla, men inte alltför länge. De bör få komma in någonstans och stå ljust och svalt. Mycket sparsam vattning, några deciliter varannan vecka sådär. För olivträdet har jag ordnat husrum hos snälla vännerna med inglasad balkong.
Mindre känsliga växter som till exempel rosor kan däremot stå kvar i sina krukor utomhus, gärna under tak intill en vägg, sa Victoria. Hon föreslår att man ska ställa krukorna på ett liggunderlag, täcka över jorden med något - gärna löv - och sedan svepa in både växt och kruka med juteväv eller liknande. Ingen vattning behövs eftersom växterna vilar. Det ska bli Victoria, imorgon skrider jag till verket. Lövar och bäddar. Har gjort liknande arrangemang förr, ibland med framgång, ibland inte. Förra vintern gick det mesta åt skogen. Hoppas liggunderlaget och juteväv gör susen.
Adjö höst!
Hösten är praktfull i några veckor. Det var då det. I förra veckan. Gnistrande färgrika solbelysta träd mot blå himmel. Den här vackra rönnen står i min gränd. Idag alldeles, alldeles naken. Stora linden på gården likaså. Vilka otroliga mängder löv den släppt ifrån sig, i början singlande så stilla, några då och några då. Och så kom stormen och tog tag, gjorde sitt. Slet skoningslöst av allt i ett huj.
torsdag 25 oktober 2012
Brun mat.
Lite tjafs om att 70-talsmaten var brun så himla tråkig har jag hört på sistone. På bild. Till skillnad från idag då! För några dagar sedan visade man upp ett exempel i något morgonprogram, kanske Ettans, en matbild från en av Carl Butlers kokböcker. Och visst är den lite brun. Men stekt mat är ofta brun, eller....Jag tycker att det såg rätt gott ut och man såg vad det var, till skillnad från många av dagens matbilder, där rätten - som jag antar fortfarande är det väsentliga - ofta döljs av dekorationer av olika slag eller vilar på ett fat så enastående färgglatt att maträtten helt försvinner.
Gamla kärring, tänker du kanske. Gamla kärring som inte hänger med. Men där tar du fel. Kärring! Kör för det då! Och gammal! Ok då - bästföredatum är väl passerat. Men jag älskar både färgglatt porslin och dekorationer i måttliga mängder. Blommorna ställer jag på bordet - visst är det tillbakasträvande och fantasilöst, men det struntar jag i. Inga violer på min biff. Och inga skummande såsduttar som ser ut som spott. Muffins med illturkos eller knallrosa glasyr och doppade i limegrön strössel är heller inget jag faller för. Nu har jag bläddrat i några av mina 70-talskokböcker och det finns faktiskt många bilder som ser inbjudande och läckra ut - några spättafiléer t ex på vit tallrik, garnerade med fräscha räkor, några sparrisstälkar och citronskiva plus färskpotatis med dillvippa ser inte särskilt brunt ut, inte heller köttgrytan med svamp - jovisst är den brun men det är ju en köttgryta.
Och du, det finns många matbilder idag som är superläckra. Det gör det. Det är precis lika dumt att hacka på 70-talsmaten och hur den presenterades som att hacka på dagens. En del ser aptitligt ut, en del inte. Och jag kan inte påstå att min köttfärs och böngryta ser särskilt anslående ut - men god är den. Och strör jag bara över med lite pesilja så...Idag har Maken kokat ärtsoppa. Den "gör sig" inte heller på bild, men smakar desto godare. Och ärtsoppan är äldre än 70-talets mat.
Gamla kärring, tänker du kanske. Gamla kärring som inte hänger med. Men där tar du fel. Kärring! Kör för det då! Och gammal! Ok då - bästföredatum är väl passerat. Men jag älskar både färgglatt porslin och dekorationer i måttliga mängder. Blommorna ställer jag på bordet - visst är det tillbakasträvande och fantasilöst, men det struntar jag i. Inga violer på min biff. Och inga skummande såsduttar som ser ut som spott. Muffins med illturkos eller knallrosa glasyr och doppade i limegrön strössel är heller inget jag faller för. Nu har jag bläddrat i några av mina 70-talskokböcker och det finns faktiskt många bilder som ser inbjudande och läckra ut - några spättafiléer t ex på vit tallrik, garnerade med fräscha räkor, några sparrisstälkar och citronskiva plus färskpotatis med dillvippa ser inte särskilt brunt ut, inte heller köttgrytan med svamp - jovisst är den brun men det är ju en köttgryta.
Och du, det finns många matbilder idag som är superläckra. Det gör det. Det är precis lika dumt att hacka på 70-talsmaten och hur den presenterades som att hacka på dagens. En del ser aptitligt ut, en del inte. Och jag kan inte påstå att min köttfärs och böngryta ser särskilt anslående ut - men god är den. Och strör jag bara över med lite pesilja så...Idag har Maken kokat ärtsoppa. Den "gör sig" inte heller på bild, men smakar desto godare. Och ärtsoppan är äldre än 70-talets mat.
fredag 19 oktober 2012
La cage aux folle - och lite till.
Vilken tur vi hade, Maken och jag, när kära grannar inte kunde utnyttja sina Oscarsbiljetter i onsdags utan överlät dem på oss.
Vilken kväll! Även om det kan vara både intressant, spännande och engagerande att se nästan allt från vardagsnära nyskrivna pjäser till moderniserade klassiska blankversverk så måste jag nog säga att lite glitter och glamour då och då skadar inte. Det lyser upp!
La cage aux folle är en underbart härlig injektion i höstmörkret - säkert lika välgörande som en influensaspruta. Härlig musik, bra orkester, skickliga artister - otroligt bra dansare - fantastiska dräkter, entusiastisk publik...allt bidrog till hög stämning. Ljudligt jubel i salongen. En kvinnlig bänkgranne jublade så högljutt att om jag inte redan haft tinnitus så hade jag säkert fått det. Vi gick på moln hela vägen hem nynnande "Vår bästa tid är nu...." Och det är den ju, eftersom det är nu den är. Så sången hänger i, jag har den i huvudet.
Jublar gör jag fortfarande också över nya datorn, Jätteskönt att slippa dagliga irriterande stressmoment.
Och visst är det rätt skönt med höst. Speciellt med höstmaten - jag vet att jag sagt det förut men jag gillar att bo i ett land med årstider som märks. Nu är det grytor och soppor som gäller och härlig husmanskost som rotmos och fläsklägg - det åt vi igår. Maken lagade och det var sagolikt gott.
Tända ljus är också härligt. Ljus både på frukost- och middagsbord. Det gäller att inte flaxa för mycket med tidningen på morgonen.
Håll med om att färgrikedomen är något att jubla åt. Nu får jag mitt lystmäte på orange! Vi har några rönnar på vår gata som är fullständigt sagolika i sin rödorangea prakt. Allra vackrast solbelysta och i gatlyktornas sken, men helt ok även när resten av världen omkring är gråmurrig. Jag ska ta en bild i morgon - om jag nu kommer ihåg det - och lägga in. Värst vad lite bilder jag haft med på sistone förresten. Tror väl att mina målande ord räcker..... Trevlig helg förresten!
Vilken kväll! Även om det kan vara både intressant, spännande och engagerande att se nästan allt från vardagsnära nyskrivna pjäser till moderniserade klassiska blankversverk så måste jag nog säga att lite glitter och glamour då och då skadar inte. Det lyser upp!
La cage aux folle är en underbart härlig injektion i höstmörkret - säkert lika välgörande som en influensaspruta. Härlig musik, bra orkester, skickliga artister - otroligt bra dansare - fantastiska dräkter, entusiastisk publik...allt bidrog till hög stämning. Ljudligt jubel i salongen. En kvinnlig bänkgranne jublade så högljutt att om jag inte redan haft tinnitus så hade jag säkert fått det. Vi gick på moln hela vägen hem nynnande "Vår bästa tid är nu...." Och det är den ju, eftersom det är nu den är. Så sången hänger i, jag har den i huvudet.
Jublar gör jag fortfarande också över nya datorn, Jätteskönt att slippa dagliga irriterande stressmoment.
Och visst är det rätt skönt med höst. Speciellt med höstmaten - jag vet att jag sagt det förut men jag gillar att bo i ett land med årstider som märks. Nu är det grytor och soppor som gäller och härlig husmanskost som rotmos och fläsklägg - det åt vi igår. Maken lagade och det var sagolikt gott.
Tända ljus är också härligt. Ljus både på frukost- och middagsbord. Det gäller att inte flaxa för mycket med tidningen på morgonen.
Håll med om att färgrikedomen är något att jubla åt. Nu får jag mitt lystmäte på orange! Vi har några rönnar på vår gata som är fullständigt sagolika i sin rödorangea prakt. Allra vackrast solbelysta och i gatlyktornas sken, men helt ok även när resten av världen omkring är gråmurrig. Jag ska ta en bild i morgon - om jag nu kommer ihåg det - och lägga in. Värst vad lite bilder jag haft med på sistone förresten. Tror väl att mina målande ord räcker..... Trevlig helg förresten!
söndag 14 oktober 2012
Arbetsförmedlingen irriterar mig till vanvett!
Jag kan knappt tänka på något annat och på Ettan som sedan den 5 oktober hamnat i en härdsmälta p g a uppdragsbrist hos hennes f d arbetsgivare.
Hon står inför en ny karriär: som arbetssökande arbetslös - tvingad att göra det arbetsförmedlingen tycker att hon ska göra - t ex söka jobb som Af föreslår även om det inte på minsta sätt är i linje med hennes kompetens och erfarenheter.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Upprörd med besked vet jag i alla fall att jag är. Om inte Ettan vore vuxen sedan länge - född 1964 - skulle jag rasa in på Af och fråga vad som pågår och kräva svar på hur man tänker. Om man nu gör det över huvud taget.
Ettan är inte ensam! Det var hennes f d kollega som uppmanades att söka utbildningsjobb inom VVS, en helt annan bransch än den både hon och Ettan kan; telefoni med inriktning på företagsväxlar. (Se mitt förra inlägg). De har haft kurser för telefonister i bl a programmering av nya moderna företagsväxlar och utbildat de s k användarna om effektiv användning och utnyttjande av nya faciliteter.
Ettan fick tre förslag på jobb för några dagar sedan, som Arbetsförmedlingen bedömer som lämpliga för henne att söka.
Inget har minsta anknytning till telfoni.
Ett som utbildare i juridik och företagsekonomi. I det andra söker man en coach i en utbildningsplattform som kallas Ping pong - i Ettans fall inriktad på läkare - och som hon inte har en aning om vad det är. Det tredje handlar om ett HR-jobb som kräver många års erfarenhet av just HR i många olika former. När det gäller personliga egenskaper finns det mycket i samtliga kravspecifikationer som stämmer in på Ettan - nyfiken, uthållig, positiv till förändringar, social förmåga, stor förmåga att samarbeta och entusiasmera, lojal, generös utstrålning och bla, bla, bla ....men ÄMNET/ÄMNENA kan hon inte. Och att verkligen kunna ämnet är väl ändå den viktigaste förutsättningen om man ska utbilda människor i något.
Givetvis ska Ettan söka samtliga jobb. Det MÅSTE hon. Annars minsann kan Arbetsförmedlingen se till att arbetslöshetskassan sänks eller helt dras in. Ord och inga visor
Är det gruppnamnet Utbildare som är så diffust? Tror tjänstemännen på Af att "utbildare som utbildare - är man utbildare så kan man utbilda i precis vad som in helst" eller.... I så fall kanske de kan föreslå Ettan och hennes f d kolleger ett utbildarjobb för Af:s tjänstemän.
Hon står inför en ny karriär: som arbetssökande arbetslös - tvingad att göra det arbetsförmedlingen tycker att hon ska göra - t ex söka jobb som Af föreslår även om det inte på minsta sätt är i linje med hennes kompetens och erfarenheter.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Upprörd med besked vet jag i alla fall att jag är. Om inte Ettan vore vuxen sedan länge - född 1964 - skulle jag rasa in på Af och fråga vad som pågår och kräva svar på hur man tänker. Om man nu gör det över huvud taget.
Ettan är inte ensam! Det var hennes f d kollega som uppmanades att söka utbildningsjobb inom VVS, en helt annan bransch än den både hon och Ettan kan; telefoni med inriktning på företagsväxlar. (Se mitt förra inlägg). De har haft kurser för telefonister i bl a programmering av nya moderna företagsväxlar och utbildat de s k användarna om effektiv användning och utnyttjande av nya faciliteter.
Ettan fick tre förslag på jobb för några dagar sedan, som Arbetsförmedlingen bedömer som lämpliga för henne att söka.
Inget har minsta anknytning till telfoni.
Ett som utbildare i juridik och företagsekonomi. I det andra söker man en coach i en utbildningsplattform som kallas Ping pong - i Ettans fall inriktad på läkare - och som hon inte har en aning om vad det är. Det tredje handlar om ett HR-jobb som kräver många års erfarenhet av just HR i många olika former. När det gäller personliga egenskaper finns det mycket i samtliga kravspecifikationer som stämmer in på Ettan - nyfiken, uthållig, positiv till förändringar, social förmåga, stor förmåga att samarbeta och entusiasmera, lojal, generös utstrålning och bla, bla, bla ....men ÄMNET/ÄMNENA kan hon inte. Och att verkligen kunna ämnet är väl ändå den viktigaste förutsättningen om man ska utbilda människor i något.
Givetvis ska Ettan söka samtliga jobb. Det MÅSTE hon. Annars minsann kan Arbetsförmedlingen se till att arbetslöshetskassan sänks eller helt dras in. Ord och inga visor
Är det gruppnamnet Utbildare som är så diffust? Tror tjänstemännen på Af att "utbildare som utbildare - är man utbildare så kan man utbilda i precis vad som in helst" eller.... I så fall kanske de kan föreslå Ettan och hennes f d kolleger ett utbildarjobb för Af:s tjänstemän.
tisdag 9 oktober 2012
På arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlaren: Men här, här har vi ett utbildarjobb! Det kan kanske vara något något för dig.
Den arbetssökande: Visst, om jag kunnat något om VVS men nu är det telefoni jag kan.
Tyvärr är det alldeles sant.
Den arbetssökande: Visst, om jag kunnat något om VVS men nu är det telefoni jag kan.
Tyvärr är det alldeles sant.
9697!
Äntligen närmar jag mig 10.000-strecket. Och det var på tiden.
Många varma tankar till dig som någorlunda regelbundet läser Eternellen.
Många varma tankar till dig som någorlunda regelbundet läser Eternellen.
Jag tänker.
Har du tänkt på det? Det är många som som inte tycker, tror, anar och funderar numera. De tänker. Tänker är ordet; Jag tänker att..... Om ord har jag skrivit förut, om ord som plötsligt kommer i flitigt bruk, som nästan missbrukas eller nöts ner och förflackas. Just "tänker" kan väl knappast förflackas. Men nötas och förlora lite av sin betydelse. "Jag tänker" låter kanske mer aktivt än "jag tror", "jag anar", "jag tycker".... Är det så att tänket är tyngre och kompetentare än det tyckta, anade eller trodda?
Jag tänker att jag måste säga vad jag tycker annars händer ingenting.
Jag tänker att han egentligen inte har så torrt på fötterna som det verkar.
Jag tänker att hon vet mer om saken än hon vill låtsas om.
Jag tänker att Pelle är ett avsevärt starkare kort i sammanhanget än Gustav.
Jag tänker att hennes första roman är väldigt mycket bättre och mer välskriven än den nya.
Jag tänker att jag måste säga vad jag tycker annars händer ingenting.
Jag tänker att han egentligen inte har så torrt på fötterna som det verkar.
Jag tänker att hon vet mer om saken än hon vill låtsas om.
Jag tänker att Pelle är ett avsevärt starkare kort i sammanhanget än Gustav.
Jag tänker att hennes första roman är väldigt mycket bättre och mer välskriven än den nya.
söndag 7 oktober 2012
Bloggkramp.
Självklart är man inte tvingad att skriva var och varannan dag.
Självklart har man heller inget direkt att skriva om så ofta.
Eller det vill sig inte helt enkelt.
I mitt fall kan det också bero på att hjärnan är totalt blank. Eller att jag saknar förmåga att sovra bland sånt jag upplevt, sånt jag läst om, sånt jag hört berättas, sånt jag tagit intryck av av en eller annan orsak - man kan ju bli glad, intresserad, upprörd, ledsen, riktigt arg etc. Och det har varit mycket sånt på sistone:
Resan till Skåne hör till det glada, positiva även om den även innebar viss sorg och eftertänksamhet och en påminnelse om att inte ta hälsa och ett aktivt liv med rikt innehåll som en självklarhet. Skåne är fantastiskt med sina bböljande slätter, sitt ljuvliga - ibland dramatiska - kustläge. Vägen från Falsterbo mot Österlen och vidare är bland det vackraste man kan se. Tycker jag. Kivik i äppeltider t ex. Har du smakat äpplet Rubiola till exempel, eller päronet Klara Fries? Gör det så får du två smakupplevelser. Skåne är ett måste varje år. Och vi har lyckan att ha vänner som vi kan besöka och som tar oss runt både på nya upptäktsfärder och kära återseenden och dessutom erbjuder sovplats och kulinariska upplevelser och inte minst trevligt umgänge och goda samtal. Årliga turen till Köpenhamn är alltid lika intressant och kul och utsikten från bron lika magnifik, synd bara att räcket är lite för högt, vyerna blir delade ett räcke mitt i det vackra. Det borde dom som byggde ha tänkt på.
Till det trista hör IKEA som retuscherat bort kvinnor i Saudiarabiska katalogen.
Nya påminnelser om dåliga äldreboenden och omsorg. En insändare i DN "Omänsklig äldrevård på löpande band" som beskrev vad en personal enligt schema ska utföra på 10 minuter: laga och servera middag, hjälpa till att komma igång eller mata, ge medicin, diska, städa lite; moppa golv, torka av i kök och badrum...., hjälpa till vid toalettbesök. Lätt som en plätt, eller hur? Mellan 13.03 - 13.13! Det är bara att hoppas på att detta är ett extremexempel. Men kvinnan som skrev verkar trovärdig, hon har själv för några år sedan arbetet inom äldrevården och har sett hur den försämrats i varje fall på hennes ort. Ibland undrar jag om det inte vore bättre att få dö levande. Inte särskilt kul förstås, men definitivt värdigare.
Obamas mindre lyckade insats i valdebatten mot Romney. Eller låg han lågt för att invagga Romney i någon slags säkerhet? Han kanske både briljerar och mosar nästa gång, Obama alltså.
Självklart har man heller inget direkt att skriva om så ofta.
Eller det vill sig inte helt enkelt.
I mitt fall kan det också bero på att hjärnan är totalt blank. Eller att jag saknar förmåga att sovra bland sånt jag upplevt, sånt jag läst om, sånt jag hört berättas, sånt jag tagit intryck av av en eller annan orsak - man kan ju bli glad, intresserad, upprörd, ledsen, riktigt arg etc. Och det har varit mycket sånt på sistone:
Resan till Skåne hör till det glada, positiva även om den även innebar viss sorg och eftertänksamhet och en påminnelse om att inte ta hälsa och ett aktivt liv med rikt innehåll som en självklarhet. Skåne är fantastiskt med sina bböljande slätter, sitt ljuvliga - ibland dramatiska - kustläge. Vägen från Falsterbo mot Österlen och vidare är bland det vackraste man kan se. Tycker jag. Kivik i äppeltider t ex. Har du smakat äpplet Rubiola till exempel, eller päronet Klara Fries? Gör det så får du två smakupplevelser. Skåne är ett måste varje år. Och vi har lyckan att ha vänner som vi kan besöka och som tar oss runt både på nya upptäktsfärder och kära återseenden och dessutom erbjuder sovplats och kulinariska upplevelser och inte minst trevligt umgänge och goda samtal. Årliga turen till Köpenhamn är alltid lika intressant och kul och utsikten från bron lika magnifik, synd bara att räcket är lite för högt, vyerna blir delade ett räcke mitt i det vackra. Det borde dom som byggde ha tänkt på.
Till det trista hör IKEA som retuscherat bort kvinnor i Saudiarabiska katalogen.
Nya påminnelser om dåliga äldreboenden och omsorg. En insändare i DN "Omänsklig äldrevård på löpande band" som beskrev vad en personal enligt schema ska utföra på 10 minuter: laga och servera middag, hjälpa till att komma igång eller mata, ge medicin, diska, städa lite; moppa golv, torka av i kök och badrum...., hjälpa till vid toalettbesök. Lätt som en plätt, eller hur? Mellan 13.03 - 13.13! Det är bara att hoppas på att detta är ett extremexempel. Men kvinnan som skrev verkar trovärdig, hon har själv för några år sedan arbetet inom äldrevården och har sett hur den försämrats i varje fall på hennes ort. Ibland undrar jag om det inte vore bättre att få dö levande. Inte särskilt kul förstås, men definitivt värdigare.
Obamas mindre lyckade insats i valdebatten mot Romney. Eller låg han lågt för att invagga Romney i någon slags säkerhet? Han kanske både briljerar och mosar nästa gång, Obama alltså.
måndag 24 september 2012
Vart tar helgerna vägen?
Det undrar Kajsa-Stina med rätta. Och veckorna? skulle jag vilja tillägga. Och månaderna! Snart är september också slut. Och om tre månader är 2012 ett minne blott. Ena stunden skiner solen, i den andra är det grått. Jag målar moln - min läxa till kursen på onsdag. Att måla moln, olika moln, bulliga vita, hotfullt svarta.... Har lyckats ganska bra tycker jag. Och jag har enbart ägnat mig åt de mörka, det är de som finns tillgängliga mesta tiden idag. Ser tungt ut. Kanske regn. Typiskt, jag ska gå till frisören och DÅ är det nästan alltid ösregn eller full storm.
Och vad ska man ha på sig? Den eviga frågan i tidskarvarna, speciellt sommar/höst och vår/sommar. Och packa ska jag eller i alla fall planera för Skåneresan som börjar på torsdag - det ska bli så kuuuul och härligt. Jag längtar! Idag ja! Hur är det på onsdag? Då kommer resfebern som ett brev på posten - om man nu ska ta posten som ett exempel på punktlighet numera. Då vill jag INTE. Men jag vet; när jag kliver in i bilen på torsdag så VILL jag igen. JÄTTEGÄRNA. Jag vet det är superknäppt.
Och vad ska man ha på sig? Den eviga frågan i tidskarvarna, speciellt sommar/höst och vår/sommar. Och packa ska jag eller i alla fall planera för Skåneresan som börjar på torsdag - det ska bli så kuuuul och härligt. Jag längtar! Idag ja! Hur är det på onsdag? Då kommer resfebern som ett brev på posten - om man nu ska ta posten som ett exempel på punktlighet numera. Då vill jag INTE. Men jag vet; när jag kliver in i bilen på torsdag så VILL jag igen. JÄTTEGÄRNA. Jag vet det är superknäppt.
lördag 22 september 2012
Badsäsongen är över och det är dags att göra höst.
Tyvärr, tyvärr. Den är kort men intensiv och jag tackar och tar emot och njuter så länge den varar. 12 september var sista gången och sedan dess har jag inte känt håg för att hoppa i. Värtan får skvalpa omkring utan mig tills nästa år. Men jag hoppas på några bad innan dess på lite varmare breddgrader.
Idag är hösten på gång med besked, grått så långt ögat når och blött efter regnet som föll igår kväll och under natten. Stövlar på om man ska ut. Och det ska man väl. Ingen dag utan promenad är något jag försöker leva upp till - och lyckas med för det mesta. Oftast rätt lång men ibland en kortis.Frisk luft är ett måste.
Hösten är grytornas tid. Gott efter alla kalla rätter och sallader vi ätit under sommarsäsongen. Men ikväll blir det surströmming med Maken, Ettan, Tvåan och Trean - en måltid som alla längtat efter och som ännu inte blivit av. Fyran bor ju långt borta men avstår mer än gärna när det gäller denna höstliga delikatess. Kallaxburkarna är inköpta såväl som mandelpotatisen, tunnbrödet och rödlöken. Oj, snålvattnet rinner när jag tänker på det....
Två tomater av de hemdrivna italienska hänger kvar, en är röd och ska plockas idag, den andra fortfarande grön. Goda tomater blev det men inte riktigt så saftiga som jag minns sorten när jag åt dem i Florens. Men solen har väl sin betydelse och även om jag är väldigt nöjd med sommaren så får jag väl tillstå att solen ofta varit dold av moln. Och tomater lär ju behöva mycket av den varan.
Idag är hösten på gång med besked, grått så långt ögat når och blött efter regnet som föll igår kväll och under natten. Stövlar på om man ska ut. Och det ska man väl. Ingen dag utan promenad är något jag försöker leva upp till - och lyckas med för det mesta. Oftast rätt lång men ibland en kortis.Frisk luft är ett måste.
Hösten är grytornas tid. Gott efter alla kalla rätter och sallader vi ätit under sommarsäsongen. Men ikväll blir det surströmming med Maken, Ettan, Tvåan och Trean - en måltid som alla längtat efter och som ännu inte blivit av. Fyran bor ju långt borta men avstår mer än gärna när det gäller denna höstliga delikatess. Kallaxburkarna är inköpta såväl som mandelpotatisen, tunnbrödet och rödlöken. Oj, snålvattnet rinner när jag tänker på det....
Två tomater av de hemdrivna italienska hänger kvar, en är röd och ska plockas idag, den andra fortfarande grön. Goda tomater blev det men inte riktigt så saftiga som jag minns sorten när jag åt dem i Florens. Men solen har väl sin betydelse och även om jag är väldigt nöjd med sommaren så får jag väl tillstå att solen ofta varit dold av moln. Och tomater lär ju behöva mycket av den varan.
fredag 21 september 2012
Värt att tänka på.
"Man vet inte vilken snöflinga det är som orsakar lavinen" är ett citat jag hörde i ett tv-program i veckan. Vem som sagt det uppfattade jag tyvärr inte, det var i varje fall inte den som citerade meningen som kommit på den.
onsdag 19 september 2012
tisdag 18 september 2012
Footsteps.
Lite iPhonefrälst har jag blivit. Det trodde varken du eller jag, men så är det. Så frälst att jag till och med skaffat några appar. Den senaste är Footsteps, som Trean hjälpte mig installera.
Footsteps är en alldeles utmärkt stegräknare - jag har ägt flera, en mycket enkel sak från Itrim som fungerade alldeles utmärkt till den gick ihjäl sig och därefter flera andra lite mer avancerade saker, som inte fungerat alls. Den senaste visade på 24 steg när jag gått i över en timme och ställt in efter anvisningarna!!! Och den ska jag lämna tillbaka och köpa en flaska HTH primrose istället.
Men nu har jag mött Footsteps och tycke har uppstått. Billig också - om jag fattat rätt så betalar man bara för installationen på 7 kronor och sedan är det bara att köra, nej, vandra/promenera/ lunka/jogga eller vad man nu gör.
Knallade ut vid åttatiden beväpnad med stavar. På 1 timme och 35 sekunder har jag avverkat 3,76 km med 7537 steg i en hastighet av 3,8 km/tim och bränt 207,3 kalorier (så idag tog jag en kaka till kaffet på maten). Visst kan man promenera utan stegräknare, men det är lite kul faktiskt. Och lite lustbetonat - kan vara skoj att se om man gör framsteg.
Footsteps är en alldeles utmärkt stegräknare - jag har ägt flera, en mycket enkel sak från Itrim som fungerade alldeles utmärkt till den gick ihjäl sig och därefter flera andra lite mer avancerade saker, som inte fungerat alls. Den senaste visade på 24 steg när jag gått i över en timme och ställt in efter anvisningarna!!! Och den ska jag lämna tillbaka och köpa en flaska HTH primrose istället.
Men nu har jag mött Footsteps och tycke har uppstått. Billig också - om jag fattat rätt så betalar man bara för installationen på 7 kronor och sedan är det bara att köra, nej, vandra/promenera/ lunka/jogga eller vad man nu gör.
Knallade ut vid åttatiden beväpnad med stavar. På 1 timme och 35 sekunder har jag avverkat 3,76 km med 7537 steg i en hastighet av 3,8 km/tim och bränt 207,3 kalorier (så idag tog jag en kaka till kaffet på maten). Visst kan man promenera utan stegräknare, men det är lite kul faktiskt. Och lite lustbetonat - kan vara skoj att se om man gör framsteg.
måndag 17 september 2012
Ska man skratta eller gråta?!
Arbetsförmedlingen använder rekryteringsföretaget Proffice för att rekrytera - ja, REKRYTERA - nya arbetsförmedlare. Om af inte kan rekrytera sin egen personal hur ska de då kunna förmedla arbeten och kontakter mellan alla arbetssökande och arbetsgivare? Naturligtvis vet jag att rekrytering och förmedling inte är samma sak men för mig förefaller det underligt att af anlitar ett rekryteringsföretag, speciellt som af inte tidigare haft mycket till övers för den typen av företag. Men man kan ju ändra sig.
lördag 15 september 2012
Avundsjuk så det räcker!
Äckligt avundsjuk faktiskt.
Min svägerska Kajsa-Stina är snart uppe i 18.000 besök och jag ligger fortfarande på 9.000-talet. Jodå, jag är glad för det men det vore ju kul om det rasade iväg. Bara sådär! Men det jag skriver är kanske totalt ointressant - ändå tycker jag faktiskt att om man jämför så hör jag verkligen inte till det sämsta och tråkigaste skiktet. Jag läser andra bloggar och försöker kommentera - speciellt Cicis jättefina bilder i Byrackan - men just mina kommentarer kommer av någon anledning inte iväg. Jag förstår Cici, att du slutat höra av dig. Och inte kunde jag tacka för bröllopsdagshälsningen från Ettan igår! Men jag försökte ska du veta. Och jag kunde ju förut!!!!!
Numera verkar det som jag fastnar i de där bokstavskrumelurerna.
ALDRIG blir det RÄTT. "Fel! försök igen, försök igen".
Jag är TRÖTT på det.
Jag gör om och gör om och gör om....och inte hjälper det.
Ja, jag har fel på gula fläcken men någon gång borde jag väl lyckas, sååå himla krångliga är ju inte krumelurerna och ändå blir det fel. Blinda hönor hittar också korn - alltså borde jag ju lyckas någon gång. Är jag den enda bloggaren som inte fattar hur man ska göra?
Min svägerska Kajsa-Stina är snart uppe i 18.000 besök och jag ligger fortfarande på 9.000-talet. Jodå, jag är glad för det men det vore ju kul om det rasade iväg. Bara sådär! Men det jag skriver är kanske totalt ointressant - ändå tycker jag faktiskt att om man jämför så hör jag verkligen inte till det sämsta och tråkigaste skiktet. Jag läser andra bloggar och försöker kommentera - speciellt Cicis jättefina bilder i Byrackan - men just mina kommentarer kommer av någon anledning inte iväg. Jag förstår Cici, att du slutat höra av dig. Och inte kunde jag tacka för bröllopsdagshälsningen från Ettan igår! Men jag försökte ska du veta. Och jag kunde ju förut!!!!!
Numera verkar det som jag fastnar i de där bokstavskrumelurerna.
ALDRIG blir det RÄTT. "Fel! försök igen, försök igen".
Jag är TRÖTT på det.
Jag gör om och gör om och gör om....och inte hjälper det.
Ja, jag har fel på gula fläcken men någon gång borde jag väl lyckas, sååå himla krångliga är ju inte krumelurerna och ändå blir det fel. Blinda hönor hittar också korn - alltså borde jag ju lyckas någon gång. Är jag den enda bloggaren som inte fattar hur man ska göra?
Vet du vad en bugaboo är för något?
Det visste inte jag heller i morse när jag läste om en bloggerska i 35-årsåldern med tusentals läsare. Hon säger precis vad hon tycker i sin blogg berättade hon: till exempel att hon tycker att det är äckligt med ammande mammor och att hon aldrig skulle skaffa en bugaboo som alla andra i stadsdelen Östermalm har.
Men nu vet jag. Har googlat. En bugaboo är en barnvagn som tar sig fram precis överallt. Märket heter Bugaboo. På min tid i barnvagnssvängen var det Emmaljunga som gällde.
Men nu vet jag. Har googlat. En bugaboo är en barnvagn som tar sig fram precis överallt. Märket heter Bugaboo. På min tid i barnvagnssvängen var det Emmaljunga som gällde.
fredag 14 september 2012
Tropikstormen Leslie har nått Hägernäs Strand.
Med besked kan jag säga. Min stackars Schneewittchen som blommar så otroligt vackert har jag flyttat in i ett någorlunda lugnt hörn på altanen, hon höll på att blåsa sönder i stormen som rasar. Och porten, tunga porten blåste upp, antagligen var det någon som inte dragit till den ordentligt. Jag fick ta i ordentligt för att kunna stänga den. Vågorna går hög, gråa och dystra under molntunga himlen. Lite hotfullt ser det ut. Men i jämförelse med hur Leslie härjade i Florida t ex är väl skvalpet i vår Värtanvik ingenting.
Några timmar senare - har varit tvungen att ägna mig åt matlagning eftersom vi ska har kära gäster på söndag - är det betydligt lugnare.Solen bryter igenom till och med. Trots det är jag definitivt inte badsugen.
För 49 år sedan hade jag vid det här laget varit "fru" och Maken make i fem timmar. Det var ingen direkt solig dag det heller, men MYCKET bättre än denna. Jag tror att den bröt fram när vi lämnade kyrkan - men det är kanske bara vad jag gärna VILL tro. Vad jag däremot vet är att bröllopsresan på fyra dagar i Tällberg var indiansomriga.
Några timmar senare - har varit tvungen att ägna mig åt matlagning eftersom vi ska har kära gäster på söndag - är det betydligt lugnare.Solen bryter igenom till och med. Trots det är jag definitivt inte badsugen.
För 49 år sedan hade jag vid det här laget varit "fru" och Maken make i fem timmar. Det var ingen direkt solig dag det heller, men MYCKET bättre än denna. Jag tror att den bröt fram när vi lämnade kyrkan - men det är kanske bara vad jag gärna VILL tro. Vad jag däremot vet är att bröllopsresan på fyra dagar i Tällberg var indiansomriga.
fredag 7 september 2012
Google security!!!!
Ja det låter väl pålitligt.
Security! Men budskapet i mejlet är nog inget att lita på; vad säger du om "Your E-mail won you 950.000 pund. Reply now."
Vore det ett uns sanning i detta så vore jag mångmiljonär flera gånger om idag. Google security är inte ensamma, jag har fått mängder av mejl med information av samma slag från olika avsändare.
Har jag blivit en turgumma?
Det är inte klokt så stora summor som regnar över mig plötslig från så många håll. I de flesta fall står det att om jag för över en summa pengar från mitt bankkonto - kostnad för transaktionen - ska avsändaren per omgående ombesörja att denna kolossala summa hamnar på mitt konto. Det finns många sätt att försöka lura godtrogna. Har du råkat ut för samma sak?
Security! Men budskapet i mejlet är nog inget att lita på; vad säger du om "Your E-mail won you 950.000 pund. Reply now."
Vore det ett uns sanning i detta så vore jag mångmiljonär flera gånger om idag. Google security är inte ensamma, jag har fått mängder av mejl med information av samma slag från olika avsändare.
Har jag blivit en turgumma?
Det är inte klokt så stora summor som regnar över mig plötslig från så många håll. I de flesta fall står det att om jag för över en summa pengar från mitt bankkonto - kostnad för transaktionen - ska avsändaren per omgående ombesörja att denna kolossala summa hamnar på mitt konto. Det finns många sätt att försöka lura godtrogna. Har du råkat ut för samma sak?
torsdag 6 september 2012
Jädrans dator, nu kastar jag ut dig
och övertalar Maken att vi går och köper en ny så fort butikerna öppnar i morgon bitti!
Så tänkte jag igår när mitt tålamod med denna mackapär var totalt slut, nästan gråtfärdig efter att ha väntat i nästan en timme för att få upp en bilaga till ett mejl - ett vanligt enkelt enkelt utkast till ett brev. I flera veckor har den varit i högsta grad samarbetsovillig, seg, seg, seg, tänkt o surrat i evigheters evigheter. Några timmar en och annan eftermiddag har den funkat någorlunda. Vi har pratat med Comhem, som inte kan förstå vad det beror på, i vart fall beror det inte på dem. Möjligen har vi gjort något, t ex installerat konkurrerande säkerhetsprogram och givetvis på att datorn är gammal. Och det är den ju.
Men så idag! Inga problem alls! Påslag efter nattavstängning - allt går som en dans. Förklara det den som kan. Tappra livsryckningar på tampen kanske? Eller ett motsånd inför hotet att hamna bland elektroniksopor och motvilja att bli ersatt av något nyare och modernare.
Så tänkte jag igår när mitt tålamod med denna mackapär var totalt slut, nästan gråtfärdig efter att ha väntat i nästan en timme för att få upp en bilaga till ett mejl - ett vanligt enkelt enkelt utkast till ett brev. I flera veckor har den varit i högsta grad samarbetsovillig, seg, seg, seg, tänkt o surrat i evigheters evigheter. Några timmar en och annan eftermiddag har den funkat någorlunda. Vi har pratat med Comhem, som inte kan förstå vad det beror på, i vart fall beror det inte på dem. Möjligen har vi gjort något, t ex installerat konkurrerande säkerhetsprogram och givetvis på att datorn är gammal. Och det är den ju.
Men så idag! Inga problem alls! Påslag efter nattavstängning - allt går som en dans. Förklara det den som kan. Tappra livsryckningar på tampen kanske? Eller ett motsånd inför hotet att hamna bland elektroniksopor och motvilja att bli ersatt av något nyare och modernare.
söndag 2 september 2012
Auberginegratäng.
Kära vänner som åt middag hos oss igår ville gärna ha receptet på auberginegratängen vi bjöd på och som Tvåan hittat på nätet. Det är alltså ingen rätt vi skapat själva. Lägg in den på bloggen s gästerna, så då gör jag väl det. Du som inte åt middag hos mig kanske också vill pröva.
AUBERGINEGRATÄNG
för 4 personer
1 kg auberginer
2 tsk flingsalt
olivolja
1 mellanstor gul lök
2 stora vitlöksklyftor
1 kg tomater
1 st smulad peperoncino (alt piripiri)
2 st mozzarellaostar á 125 g
2 dl riven pecorino eller parmesan
Sätt ugnen på 225 grader. Skär auberginen i tunna skivor på längden (vi skar knappt centimetertjocka på tvären). Lägg skivorna på en skärbräda, strö salt över och låt dem dra i 20 minuter. Torka skivorna och pensla dem med olivolja på båda sidor. Lägg på bakpappersklädd plåt och rosta mitt iunen i 20 minuter. Vänd skivorna efter halva tiden.
Skala och hacka lök och vitlök och skär tomaterna i grova bitar. Fräs löken i olivolja utan att den tar förg, låt vitlök och smulad peperoncino fräsa med en stund mot slutet. Blanda i tomaterna och låt blandningen koka tills vätskan kokat ihop till en tjock tomatsås. Smaka av med salt.
Skär mozzarellan i tunna skivor. (Tvåan kom på att mozzarellan var lättare att fördela i gratängen om man rev den på grövsta sidan av rivjärnet, och det fungerade väldigt bra).
Varva aubergineskivor, tomatsås, mozzarella och riven pecorino eller parmesan i en smord ugnsäker form. Auberginer i botten, sedan tomat, därpå mozzarella och sist armesan - avsluta med aubergine/tomatsås/parmesan. Gratinera i mitten av ugnen i ca 30 minuter.
Vi serverade gratängen med salvia/rosmarinkryddade kycklingben och klyftpotatis.Det räckte till 6 personer och vi har en liten rest över till en annan dag. Gratängen är säkert helt ok som ensamrätt, men då räcker den bara till 2, max 3 personer. Eftersom nästan allt är uppätet så kan jag inte visa någon bild. Men det såg gott ut fantasifullt prydd med lite hackad persilja.
Eternellen önskar smaklig spis!
PS Utan att på något sätt utge mig som vinexpert, men Barone Ricasoli från Toscana passade bra till.
AUBERGINEGRATÄNG
för 4 personer
1 kg auberginer
2 tsk flingsalt
olivolja
1 mellanstor gul lök
2 stora vitlöksklyftor
1 kg tomater
1 st smulad peperoncino (alt piripiri)
2 st mozzarellaostar á 125 g
2 dl riven pecorino eller parmesan
Sätt ugnen på 225 grader. Skär auberginen i tunna skivor på längden (vi skar knappt centimetertjocka på tvären). Lägg skivorna på en skärbräda, strö salt över och låt dem dra i 20 minuter. Torka skivorna och pensla dem med olivolja på båda sidor. Lägg på bakpappersklädd plåt och rosta mitt iunen i 20 minuter. Vänd skivorna efter halva tiden.
Skala och hacka lök och vitlök och skär tomaterna i grova bitar. Fräs löken i olivolja utan att den tar förg, låt vitlök och smulad peperoncino fräsa med en stund mot slutet. Blanda i tomaterna och låt blandningen koka tills vätskan kokat ihop till en tjock tomatsås. Smaka av med salt.
Skär mozzarellan i tunna skivor. (Tvåan kom på att mozzarellan var lättare att fördela i gratängen om man rev den på grövsta sidan av rivjärnet, och det fungerade väldigt bra).
Varva aubergineskivor, tomatsås, mozzarella och riven pecorino eller parmesan i en smord ugnsäker form. Auberginer i botten, sedan tomat, därpå mozzarella och sist armesan - avsluta med aubergine/tomatsås/parmesan. Gratinera i mitten av ugnen i ca 30 minuter.
Vi serverade gratängen med salvia/rosmarinkryddade kycklingben och klyftpotatis.Det räckte till 6 personer och vi har en liten rest över till en annan dag. Gratängen är säkert helt ok som ensamrätt, men då räcker den bara till 2, max 3 personer. Eftersom nästan allt är uppätet så kan jag inte visa någon bild. Men det såg gott ut fantasifullt prydd med lite hackad persilja.
Eternellen önskar smaklig spis!
PS Utan att på något sätt utge mig som vinexpert, men Barone Ricasoli från Toscana passade bra till.
lördag 1 september 2012
Ska du springa tjejmilen idag?
Lycka till i så fall! Och hoppas verkligen att regnet som fallit nu i snart två dygn upphör med det snaraste. Det kan vara nog nu, inte bara för hängivna joggarflickor utan även för oss andra som inte är anmälda till tuffa utomhustävlingar av olika slag.- vi som med äran i behåll kan välja om vi över huvud taget ska sticka ut huvudet i rusket. Jag kan skippa både snabba promenaden och dagens simtur utan att minsta dåliga samvete. Simturen gnager lite ska jag erkänna, jag har kallt räknat med att som vanligt bada en bra bit in i september. Och det kan ju bli bättre. En liten sol lyser ju faktiskt i väderappen. Ja, jag är ju så inne numera så jag är utrustad med appar. Två stycken, vädret och Svenska Akademiens Ordlista, nej tre - Svenskans nia också. För det är väl en app?
Nu tjafsar datorn igen. Jag blir vansinnig - tyvärr hjälper det inte.
Nu tjafsar datorn igen. Jag blir vansinnig - tyvärr hjälper det inte.
tisdag 28 augusti 2012
Är det hösten som knackar på? Redan!!!
Sjävklart är det inte "redan", det är ju normalt i augusti att man börjar ana höstens ankomst. Men det känns för tidigt. Allt är för tidigt numera. Precis allt. Allt går för fort! Jaaaa, jag vet att jag sagt det förut. Min termometer visade 8,5 grader i morse, men jag tittade inte förrän efter morgonbadet - i vattnet var det 16 så det blev inga 300 meter, bara 30 simtag. Och när vi är under 15 är det nog dags att ge upp.
Jämfört med Kalmar var våra 8,5 ingenting. 0,4 i Kalmar! I Kalmar????
Efter badet och ordentligt frotterad med varm handduk värmde jag mig ytterligare med varmt te och de sista sidorna i Gustavs grabb. Den håller tvärs igenom intill sista raden.
Apropå varmt te! Ofta läser man att någon fryser och dricker en kopp skållhett te eller tar en skållhet dusch!
Hur går det till? Jag bara undrar. SKÅLLHETT! Det står ju ingen ut med varken in- eller utvärtes.
Klart jag vet att det är en stark överdrift - att det bara är en beskrivning av att något verkligen är mycket varmt. Men lite petig med ord är jag. Skållhett!!!
Nu ska jag gå ut i köket och röra om i årets första höstgryta som vi ska servera goda vänner till middag. Grytor! Det är något att se fram emot nu efter alla sallader och kalla rätter. Och tända ljus kan vi göra. Att det höstas är kanske inte så pjåkigt. Visst är det härligt med årstider. Ändå tycker jag att sommaren kunde vara liiiiite längre.
Jämfört med Kalmar var våra 8,5 ingenting. 0,4 i Kalmar! I Kalmar????
Efter badet och ordentligt frotterad med varm handduk värmde jag mig ytterligare med varmt te och de sista sidorna i Gustavs grabb. Den håller tvärs igenom intill sista raden.
Apropå varmt te! Ofta läser man att någon fryser och dricker en kopp skållhett te eller tar en skållhet dusch!
Hur går det till? Jag bara undrar. SKÅLLHETT! Det står ju ingen ut med varken in- eller utvärtes.
Klart jag vet att det är en stark överdrift - att det bara är en beskrivning av att något verkligen är mycket varmt. Men lite petig med ord är jag. Skållhett!!!
Nu ska jag gå ut i köket och röra om i årets första höstgryta som vi ska servera goda vänner till middag. Grytor! Det är något att se fram emot nu efter alla sallader och kalla rätter. Och tända ljus kan vi göra. Att det höstas är kanske inte så pjåkigt. Visst är det härligt med årstider. Ändå tycker jag att sommaren kunde vara liiiiite längre.
Nyamko Sabuni i morgonsoffan.
Vill bara tala om att jag är stolt över att vara liberal - därför självklart folkpartist - och extra glad för representeras på riksplanet av en så intelligent, kunnig, oförskräckt, tydlig, verbal person som Nyamko Sabuni. Ovanligt snygg dessutom. Alltid, alltid välklädd i alla sammanhang, en ärtig stil som passar henne perfekt. Men hon tänker ta paus från politiken efter valet 2014. Trist tycker jag, men klokt och säkert mycket väl övertänkt - det är betydelsefullt att efter många år i politiken ta några år i verkligheten. Och hon lovar att komma tillbaka - gärna som stadsminister. Tuff kvinna som utan minsta hymmel och tvekan erkänner att det är just stadsminister hon vill bli även om hon även kan tänka sig en annan regeringspost. Flera av Nyamkos sort tack!
måndag 27 augusti 2012
Färger och färger.
Färger växlar genom åren. Jag har haft många olika perioder.
En rosa naturligtvis, eller skär som man sa då, när jag var mycket, mycket ung.
En jättelång gul, som började med en Montydress när jag var i 10-årsåldern 1947- 48 sådär. Montydress var en fluga just då, den första riktiga modegrej jag minns, inspirerad av den brittiske generalen Montgomery och bestod av shorts och en skjorta i en rätt tät bomullskvalitet. Montydressen följdes av mycket gult, bland annat en gul långklänning i taft med Singoallakrage som jag fick uppsydd till min kusins bröllop och som jag också bar på min första bal.
Herregud så länge sedan. Tänk att jag minns det överhuvudtaget. Jag gjorde ingen större lycka, kanske därför jag minns. Det gick bättre i den äggskalsfärgade. Men den gula färgen blev jag trogen ända till den dag min familj och jag och besökande vänner en solig sommardag besökte Bergs slussar i Östergötland. Vi bodde i Linköping några år och slussarna i Berg var ett spännande utflyktsmål för alla barnfamiljer som kom och hälsade på oss. Slussning med picnic. Det var 70-tal. och "Alla-stjärtars-byxa" hade just lanserats och jag hade köpt ett par gula och en matchande gul skjorta.
Jättesnyggt tyckte jag. Och jättedyrt! Jag tror att byxorna betingade ett pris av hela 160:- .
Hur som helst iförd denna gula mundering åkte vi till Berg. Det råkade vara mitt i rapsblomningen. ALLA Östergötlands rapsbaggar drogs till mig som till en magnet. Kryllade över mina gula kläder och in på kroppen. Kröp, kröp, kröp överallt hela vägen hem. BARA på mig. Det var gott om folk vid slussarna kan jag säga och jag har aldrig känt mig så utsatt. SÅ MOBBAD. Jag grät inte, men nästan. Ville ju inte skrämma upp barnen. Inte förrän hemma under duschen blev jag av med dem. Och aldrig mer satte jag på mig mina gula brallor och skjorta. Jo skjortan, dold under en tröja kanske.
Gick över till marin, det är ju så klassiskt och snyggt. Och elegant. Men inte min grej tyvärr. Jag vantrivdes i marin och bytte till svart, som jag burit sedan dess med klatschiga inslag av grått och beige. Och lite uppiggande brunt då och då. Mest svart. Men nu! Efter en kort lila period som varat ett par år är det ORANGE som gäller. Jodå, jag är fortfarande förtjust i lila men orange...... aaaah. Så livsbejakande. Det började med en prålig klocka: modell stor i äkta plast och mängder med oäkta briljanter. Jag älskar den! Fick den i födelsedagspresent förra året. Och denna sommar har jag "orangeat" ut ohämmat och kompletterat denna klocka med diverse orangea plagg och accessoarer, dotterärvd orange V-ringad jumper, orange blus, orange väska, oranga brillor och........en knäkort citrongul kjol. För en gångs skull känner jag mig riktigt matchig. Och jag blir glad av det orangea. Snyggt så länge jag är brun, men vinterblek i orange? Det går nog inte. Eller? Ja, det finns ju bruncremeburkar!!!
Nästa gång vi ses har jag kanske bytt ut Eternellens lila färgsättning mot orange! Vore inte det en bra höstfärg? För det är ju mot hösten vi är på väg.
En rosa naturligtvis, eller skär som man sa då, när jag var mycket, mycket ung.
En jättelång gul, som började med en Montydress när jag var i 10-årsåldern 1947- 48 sådär. Montydress var en fluga just då, den första riktiga modegrej jag minns, inspirerad av den brittiske generalen Montgomery och bestod av shorts och en skjorta i en rätt tät bomullskvalitet. Montydressen följdes av mycket gult, bland annat en gul långklänning i taft med Singoallakrage som jag fick uppsydd till min kusins bröllop och som jag också bar på min första bal.
Herregud så länge sedan. Tänk att jag minns det överhuvudtaget. Jag gjorde ingen större lycka, kanske därför jag minns. Det gick bättre i den äggskalsfärgade. Men den gula färgen blev jag trogen ända till den dag min familj och jag och besökande vänner en solig sommardag besökte Bergs slussar i Östergötland. Vi bodde i Linköping några år och slussarna i Berg var ett spännande utflyktsmål för alla barnfamiljer som kom och hälsade på oss. Slussning med picnic. Det var 70-tal. och "Alla-stjärtars-byxa" hade just lanserats och jag hade köpt ett par gula och en matchande gul skjorta.
Jättesnyggt tyckte jag. Och jättedyrt! Jag tror att byxorna betingade ett pris av hela 160:- .
Hur som helst iförd denna gula mundering åkte vi till Berg. Det råkade vara mitt i rapsblomningen. ALLA Östergötlands rapsbaggar drogs till mig som till en magnet. Kryllade över mina gula kläder och in på kroppen. Kröp, kröp, kröp överallt hela vägen hem. BARA på mig. Det var gott om folk vid slussarna kan jag säga och jag har aldrig känt mig så utsatt. SÅ MOBBAD. Jag grät inte, men nästan. Ville ju inte skrämma upp barnen. Inte förrän hemma under duschen blev jag av med dem. Och aldrig mer satte jag på mig mina gula brallor och skjorta. Jo skjortan, dold under en tröja kanske.
Gick över till marin, det är ju så klassiskt och snyggt. Och elegant. Men inte min grej tyvärr. Jag vantrivdes i marin och bytte till svart, som jag burit sedan dess med klatschiga inslag av grått och beige. Och lite uppiggande brunt då och då. Mest svart. Men nu! Efter en kort lila period som varat ett par år är det ORANGE som gäller. Jodå, jag är fortfarande förtjust i lila men orange...... aaaah. Så livsbejakande. Det började med en prålig klocka: modell stor i äkta plast och mängder med oäkta briljanter. Jag älskar den! Fick den i födelsedagspresent förra året. Och denna sommar har jag "orangeat" ut ohämmat och kompletterat denna klocka med diverse orangea plagg och accessoarer, dotterärvd orange V-ringad jumper, orange blus, orange väska, oranga brillor och........en knäkort citrongul kjol. För en gångs skull känner jag mig riktigt matchig. Och jag blir glad av det orangea. Snyggt så länge jag är brun, men vinterblek i orange? Det går nog inte. Eller? Ja, det finns ju bruncremeburkar!!!
Nästa gång vi ses har jag kanske bytt ut Eternellens lila färgsättning mot orange! Vore inte det en bra höstfärg? För det är ju mot hösten vi är på väg.
söndag 26 augusti 2012
Rugg från morgon till kväll.
Egentligen vet jag ju inte det förstås, klockan är bara 14.30 ännu så länge, men det är mycket som tyder på det. Lättare skurar från gråa moln, störtskurar från svarta. Kraftig blåst. Badet i morse var snabbare än vanligt och fastän det gått flera timmar sedan dess är jag fortfarande kall om fötterna - trots sockor och flera koppar te.
Typisk dag hittills för kurande och läsning. Leif GW Persson håller mig sällskap i läshörnan, Gustavs grabb är i allra högsta grad läsvärd och jag tycker mycket om hans berättarstil. Enkel och osminkad utan krusiduller, en duktig berättare. Sedan jag läste Den döende detektiven av samme författare har jag varit förtjust. Dessförinnan måttligt imponerad, men det kan naturligtvis lika gärna bero på mig som läsare.
Typisk dag hittills för kurande och läsning. Leif GW Persson håller mig sällskap i läshörnan, Gustavs grabb är i allra högsta grad läsvärd och jag tycker mycket om hans berättarstil. Enkel och osminkad utan krusiduller, en duktig berättare. Sedan jag läste Den döende detektiven av samme författare har jag varit förtjust. Dessförinnan måttligt imponerad, men det kan naturligtvis lika gärna bero på mig som läsare.
torsdag 23 augusti 2012
Resan till väst- och östkust en hit!
Vi hade prickat in årets tre högsommardagar - högsommarvärme i Göteborg, likaså på Tjörn och i Flatvarp. Vilken himla tur. Nej jag gnäller inte på sommaren, men inte har det varit särskilt varmt. Ljuvliga och soliga mornar nästan varje dag har åtminstone vi i Stockholms norra förorter haft, men resten av dagarna har oftast varit svala och molniga. Men nu fick vi i alla fall vårt lystmäte på den där lilla fyrdagarsresan.
I Göteborg var det sommarfestival. Vilket folkliv. Massor av glada människor trängdes på de centrala gatorna och torgen. Gatuartister i varenda hörn - vi såg bland annat en utmärkt Michael Jackson-kopia. Hotellet var väldigt bra och snyggt inrett, serverade dessutom mycket god mat. Den utlovade havsutsikten borde de ha kallat hamnutsikt i stället om man nu ska vara lite petig, men ok då. Hamnar ligger ju normalt vid vatten. Tjörn i strålande sol är inte fel och Bill Violas videokonst på Akvarellmuséet - huvudanledningen till resan - var precis lika intressant och spännande som vi kommer ihåg. Nej, jag ska inte beskriva vad vi såg. Det går inte. Jag kan inte. Man måste se.
Grande finale (nog ska det vara ett e i slutet på grand eller...) i Flatvarp var precis så trevligt och roligt som vi förväntade oss. Och nu ska vi se om jag lyckas med konsverket att lägga in några bilder. Min gamla dator är inte direkt samarbetsvillig.
Hoppsan! Bilderna kom med men sitter inte riktigt där jag ville.Att flytta runt dem är inte att tänka på - om jag inte vill sitta här resten av dagen.De två översta är från vår västra kust och de två andra från den östra. Vilken är finast? Ja, inte vet jag - kust och vatten är alltid vackert.
I Göteborg var det sommarfestival. Vilket folkliv. Massor av glada människor trängdes på de centrala gatorna och torgen. Gatuartister i varenda hörn - vi såg bland annat en utmärkt Michael Jackson-kopia. Hotellet var väldigt bra och snyggt inrett, serverade dessutom mycket god mat. Den utlovade havsutsikten borde de ha kallat hamnutsikt i stället om man nu ska vara lite petig, men ok då. Hamnar ligger ju normalt vid vatten. Tjörn i strålande sol är inte fel och Bill Violas videokonst på Akvarellmuséet - huvudanledningen till resan - var precis lika intressant och spännande som vi kommer ihåg. Nej, jag ska inte beskriva vad vi såg. Det går inte. Jag kan inte. Man måste se.
Hoppsan! Bilderna kom med men sitter inte riktigt där jag ville.Att flytta runt dem är inte att tänka på - om jag inte vill sitta här resten av dagen.De två översta är från vår västra kust och de två andra från den östra. Vilken är finast? Ja, inte vet jag - kust och vatten är alltid vackert.
tisdag 21 augusti 2012
Är det Strindberg? En ny oupptäckt?
Ingalunda! Det är den tidiga morgonsolen omgiven av moln som speglar sig i min vik.Bilden i den spegelblanka ytan. Men det är fint ändå tycker jag. Jag önskar att jag kunde måla av den här bilden, men jag är rädd att mina akvarellkonstnärliga ådra och kunskaper inte räcker till. De gråsvartblå tonerna är svåra att blanda. Min "målarfröken" kan. Bilden får duga och jag får vara glad över den. Eller rättare sagt: jag är VERKLIGEN glad över den.
måndag 13 augusti 2012
Hör du till resfebergänget?
Om "ja" så är du kompis med mig.
I morgon ska Maken och jag påbörja en liten resa som jag sett fram emot ända sedan vi bestämde oss för trippen för någon vecka sedan. Vi ska åka till Göteborg, men huvudanledningen till resan är videokonstnären Bill Viola vars verk ställs ut på Akvarellmuseum i Skärhamn på Tjörn. Vi såg hans mycket speciella konst på Whitneymuséet i New York år 1999 - alltså före milennieskiftet. Det var bara såååå stort och jag sa då att kommer hans konst till Stockholm så måste jag bara gå. Stockholm blev det inte men väl lilla Skärhamn. Och nu ska jag dit. Och det är då! Just nu i denna stund 17 timmar innan vi ska åka - som resfebern sätter igång. Den absolut dummaste idé jag nånsin fått.
Jag VILL åka, men VILL INTE åka.
Jag VILL SE, men VILL HA SETT - och kommit hem igen full av intryck.
Jag ser fram emot att återse Göteborg, men VILL INTE åka dit, VILL HA VARIT där, VILL HA BOTT på Arken Hotel och Garden Spa.
JAG VILL HA DET GJORT.
Knäppskalle? Ja, jag vet det är urknäppt. Jag vill att upplevelser, som jag sett fram emot, ska vara över.
Jag vet också att så fort jag satt mig i bilen i morgon förmiddag så är allt bara kul.
Kul att åka till Göteborg, kul att bo på Arken med havsutsikt, kul att bila till Akvarellmuseum, kul att åka tillbaka till Göteborg, äta middag på restaurang, sova en natt till på Arken och efter frukost köra till Flatvarp (östkusten) och hälsa på jättefina vänner som jag alltid längtar efter att träffa. Och SEDAN åka hem med nya upplevelser i bagaget att tvinga på barnen. Barnen! Ja, de där fyra vuxna närstående människorna.Vad ska man säga, de ÄR är ju mina barn. Och Fyran kan jag ju bara "skajpa" med.
Fyra spännande dagar ligger framför mig. Och det känns tungt!!! Jamen va ere frågan om?
I morgon ska Maken och jag påbörja en liten resa som jag sett fram emot ända sedan vi bestämde oss för trippen för någon vecka sedan. Vi ska åka till Göteborg, men huvudanledningen till resan är videokonstnären Bill Viola vars verk ställs ut på Akvarellmuseum i Skärhamn på Tjörn. Vi såg hans mycket speciella konst på Whitneymuséet i New York år 1999 - alltså före milennieskiftet. Det var bara såååå stort och jag sa då att kommer hans konst till Stockholm så måste jag bara gå. Stockholm blev det inte men väl lilla Skärhamn. Och nu ska jag dit. Och det är då! Just nu i denna stund 17 timmar innan vi ska åka - som resfebern sätter igång. Den absolut dummaste idé jag nånsin fått.
Jag VILL åka, men VILL INTE åka.
Jag VILL SE, men VILL HA SETT - och kommit hem igen full av intryck.
Jag ser fram emot att återse Göteborg, men VILL INTE åka dit, VILL HA VARIT där, VILL HA BOTT på Arken Hotel och Garden Spa.
JAG VILL HA DET GJORT.
Knäppskalle? Ja, jag vet det är urknäppt. Jag vill att upplevelser, som jag sett fram emot, ska vara över.
Jag vet också att så fort jag satt mig i bilen i morgon förmiddag så är allt bara kul.
Kul att åka till Göteborg, kul att bo på Arken med havsutsikt, kul att bila till Akvarellmuseum, kul att åka tillbaka till Göteborg, äta middag på restaurang, sova en natt till på Arken och efter frukost köra till Flatvarp (östkusten) och hälsa på jättefina vänner som jag alltid längtar efter att träffa. Och SEDAN åka hem med nya upplevelser i bagaget att tvinga på barnen. Barnen! Ja, de där fyra vuxna närstående människorna.Vad ska man säga, de ÄR är ju mina barn. Och Fyran kan jag ju bara "skajpa" med.
Fyra spännande dagar ligger framför mig. Och det känns tungt!!! Jamen va ere frågan om?
måndag 6 augusti 2012
Är det någon som vet hur man pressar olja?
Olivolja! Jag antar att man behöver någon slags maskin, en press. Inte för stor dock, jag har inte plats för något utrymmeskrävande. Det är nämligen så att jag har nio (9) små oliver i mitt träd. Är det inte fantastiskt!. I´m absolutely thrilled och har just varit ute och vattnat. Tomaterna från frön hemförda från Italien bär också frukt - fler än nio - efter att jag på kunnig god väns inrådan skalat bort en massa grönt. Plantorna ser idag ut som små palmer Tomatpalmer kan man säga. Jag visste inte att man skulle gå fram så himla hårt, jag noppade visserligen tidigare också, men nu bryter jag "tjuvar" mest varje dag utan minsta förbarmande. Och det hjälper. Du kanske vill sätta upp dig på beställningslistorna för olivolja och toscanska knöliga tomater! Eller?
I böljan är det 20 grader, simmar 300 m varje morgon och eftermiddag/kväll. På "min" strand är det 30 m mellan lyktstolparna och jag simmar fram och tillbaka mellan sex. Ja, självklart i vattnet, inte är det torrsim jag talar om. Svanparet som betar nate intill bryggan väser inte längre när jag går i, har väl upptäckt att varken jag eller någon annan inte innebär något hotfullt. Och jag vågar simma även åt deras "håll", tidigare valde jag alltid det motsatta.
Nu hoppar jag till något helt annat.
HAR DU MYROR - STRÖ PÅ MALDA KRYDDNEJLIKOR!
Det är inte något jag själv hittat på. Häromdagen så flyttade jag på en blomkruka på altanen. Och där mellan plattorna vällde det fram myror, små svarta saker. Jag erinrade mig ett knep jag läst om förra sommaren, just att man skulle strö nejlikor. Så in efter burken och strödde på. Och se det hjälpte, hur många myror som fanns mellan plattorna vet jag inte, men många var dom. Massor och ännu fler blev dom när jag "behandlade". Som genom ett trollslag - inte en enda liten myra! Och borta är dom.
I böljan är det 20 grader, simmar 300 m varje morgon och eftermiddag/kväll. På "min" strand är det 30 m mellan lyktstolparna och jag simmar fram och tillbaka mellan sex. Ja, självklart i vattnet, inte är det torrsim jag talar om. Svanparet som betar nate intill bryggan väser inte längre när jag går i, har väl upptäckt att varken jag eller någon annan inte innebär något hotfullt. Och jag vågar simma även åt deras "håll", tidigare valde jag alltid det motsatta.
Nu hoppar jag till något helt annat.
HAR DU MYROR - STRÖ PÅ MALDA KRYDDNEJLIKOR!
Det är inte något jag själv hittat på. Häromdagen så flyttade jag på en blomkruka på altanen. Och där mellan plattorna vällde det fram myror, små svarta saker. Jag erinrade mig ett knep jag läst om förra sommaren, just att man skulle strö nejlikor. Så in efter burken och strödde på. Och se det hjälpte, hur många myror som fanns mellan plattorna vet jag inte, men många var dom. Massor och ännu fler blev dom när jag "behandlade". Som genom ett trollslag - inte en enda liten myra! Och borta är dom.
onsdag 1 augusti 2012
Christina Lugnet!!!!!
Vad är det för GD:ar som regeringen tillsätter egentligen?
Vad har Christina Lugnet gjort som kvalificerat henne för uppdraget i Tillväxtverket?
Är det inte en del av både hennes och hennes styrelses uppgifter att sätta sig in i vilka regler som gäller och se till att både de själva och medarbetarna följer dom. Får hon sparken hoppas jag innerligt att hon inte får något avgångsvederlag - och det gäller alla som visar sig vara totalt inkompetenta och missköter ett uppdrag de åtagit sig.
Vad har Christina Lugnet gjort som kvalificerat henne för uppdraget i Tillväxtverket?
Är det inte en del av både hennes och hennes styrelses uppgifter att sätta sig in i vilka regler som gäller och se till att både de själva och medarbetarna följer dom. Får hon sparken hoppas jag innerligt att hon inte får något avgångsvederlag - och det gäller alla som visar sig vara totalt inkompetenta och missköter ett uppdrag de åtagit sig.
September - 1 september.
Ja det skulle jag gott kunna gissa på om jag inte med tvärsäkerhet visste att vi bara hunnit till 1 augusti. Idag är det 1 augusti och inget annat även om termometern visade 12, 5 i morse när jag slagit upp mina gröna och käckt gav mig ut på promenad. Idealiskt promenadväder även i shorts efter en stund. Men man får lufsa på i rask takt. Och badet efteråt är alltid lika härligt - 19 grader minsann. 300 meter omväxlande bröst- och ryggsim och därefter frukost i solhörnet (om sanningen ska fram var det inte särskilt varmt) med fladdrande tidning. Med förtjusning läser jag DN:s sommarföljetong Det dyrbara av Linn Ullman, många avsnitt är det, ibland lite för korta, romanen är märkligt spännande utan att det händer särskilt mycket, relationerna intressanta hon skriver bra, Linn, och är en skicklig iakttagare.
Nu kastar jag lite hit och dit, du får ursäkta, men utan att göra minsta jämförelser mellan hennes sim och mitt, kom jag att tänka på Terese Alshammar; Njuter hon lika mycket som jag av att vara i vattnet? Kan hon njuta av ett morgondopp - bara ligga där och flyta omkring och kika upp i molnen, ånga på med 30-40 rejäla (ganska) tag lite då och då, slappna av totalt och kolla svanarna i vassen och måsungarna, som pausar mer och mer sällan på bryggan men gärna flyger över mitt huvud och stöter ut sitt fortfarande barnsliga måsungeskri. Eller är allt som har med vatten att göra bara ett hårt jobb som kräver massor av diciplin och massor av träningstimmar? Jag unnar henne en flytande kravlös stund i Värtan bland svanar och måsungar.
Nu kastar jag lite hit och dit, du får ursäkta, men utan att göra minsta jämförelser mellan hennes sim och mitt, kom jag att tänka på Terese Alshammar; Njuter hon lika mycket som jag av att vara i vattnet? Kan hon njuta av ett morgondopp - bara ligga där och flyta omkring och kika upp i molnen, ånga på med 30-40 rejäla (ganska) tag lite då och då, slappna av totalt och kolla svanarna i vassen och måsungarna, som pausar mer och mer sällan på bryggan men gärna flyger över mitt huvud och stöter ut sitt fortfarande barnsliga måsungeskri. Eller är allt som har med vatten att göra bara ett hårt jobb som kräver massor av diciplin och massor av träningstimmar? Jag unnar henne en flytande kravlös stund i Värtan bland svanar och måsungar.
söndag 29 juli 2012
Nej, nej, nej....
Jag vill inte ha flera grilltips.
Inte ens från Jimmie Oliver.
Jag drunknar i grilltips.
Och igår gnällde jag över OS
- icke förty satt jag där igår kväll och kollade invigningen.
Spektakulär och fantastisk på många sätt men alldeles för lång.
Och medan jag ändå är igång - datorn gör mig tokig.
Inte ens från Jimmie Oliver.
Jag drunknar i grilltips.
Och igår gnällde jag över OS
- icke förty satt jag där igår kväll och kollade invigningen.
Spektakulär och fantastisk på många sätt men alldeles för lång.
Och medan jag ändå är igång - datorn gör mig tokig.
torsdag 26 juli 2012
OS morgon, middag kväll.
Det börjar inte förrän i morgon men har ändå pågått i veckor, månader och dagar. Försnack, försnack, försnack i det oändliga Visst blir man trött och fruktansvärt uttråkad. Åtminstone sådana som jag som inte är ett dugg sportintresserad. Vad har vi att se fram emot de närmaste veckorna? Vi får väl gå ut och plocka svamp. Och det är i och för sig inte det sämsta.
onsdag 25 juli 2012
Övervägande soligt!
Kan man tänka sig! Är det möjligt? Jojomen, ett litet högtryck på gång. Julis första tror jag för att inte säga sommarens. Längtar efter morgondoppet - nu är jag på väg....
tisdag 24 juli 2012
Och nu har vi sett sista avsnittet av Borgen.
Så vad ska man nu kolla på måndagkvällarna? Varenda måndag i 10 veckor har jag haft en toppentimme i televisionens sällskap att se fram emot. Det är inte så vanligt precis. Kan man hoppas på en fortsättning så småningom? Eller på något annat spännande från Danmark?
måndag 23 juli 2012
Livet med min I-phone.
Det är kort. Tre dagar har vi varit tillsammans. Vi känner inte varandra särskilt bra. Jag känner i varje fall inte I-phone, inte som jag vill. Och I-phone bryr sig väl inte om mig egentligen så det är väl jag som får kämpa med förhållandet. Hur som helst; jag har både ringt och skickat sms. En liten men ändå en framgång. Och jag kan använda appen Nian på SvD!!!! Det du!.
Sverige är fantastiskt.
Uttrycket myntades för ett antal år sedan. Det kan vara fem år sedan men säkerligen är det mycket längre bort än så. Tio? Femton? Tidsbegreppet flyter. Strunt samma. Sverige är fantastiskt.
Född och uppväxt i Södermanland/Sörmland. Bor i den delen av Stockholms län som ligger i Uppland. Har bott i Östergötland och Skåne. Skåne är kärt. Jag älskar det landskapet. Första gången jag kom dit kände jag mig "hemma" fast jag bara var på kort besök. Jag kände igen mig på ett märkligt sätt och tror, vill gärna i alla fall, att om jag haft ett tidigare liv har jag bott i Skåne. Slätten, den enorma och böljande där rapsfälten möter himlen, där äppelblommen ramar in havet. Massor av himmel och väldigt mycket hav är det. Aldrig enformigt. Havet som smeker kusten - allra mest förälskat runt Österlen. Nåja den västra sidan är definitivt inte dålig den heller. Många år efter det första förälskade mötet fick jag bo där i två år, inte på Österlen men i Malmö. Det var en glädje. Varje dag. Att lämna Skåne var en uppoffring, en stor uppoffring som ändå övergick i något väldigt bra - vi kom tillbaka till Stockholm och landskapen kring Mälaren.
Östergötland - fyra år innan Skåne - var också härligt. Våra fyra år i Linköping minns vi alla, Maken, våra fyra barn och jag, med stor glädje, inte minst för alla goda vänner vi fick där. Fyra viktiga år för oss alla. När barnen föds och växer upp är man väldigt upptagen av nuet. Nuet är så stort och tidigare miljöer och allt som hänt där får inte riktigt plats - så har det i alla fall varit för mig. Visst jag är fortfarande upptagen av nuet - mitt liv i Täby. Men jag ser lite mer. Igår och idag till exempel har vi gästat kära vänner på deras sommarviste i Sörmland. Jag vet att Sörmland är ett enastående vackert landskap och jag är en bit av Sörmland jag har sett det men ändå inte sett. Förstår du hur jag menar.- Det väna Sörmland, säger Maken när vi åker över landskapsgränsen. Sörmland är känt för vänhet. Vackert, väldigt vackert men lite trist har jag tyckt. Inte så charmigt som ....ja, jag vet inte vad och hur jag egentligen tycket.
I våras mitt i fruktblommen besökte jag Strängnäs, den gamla hemstaden. Då insåg jag att jag sett men ändå inte sett. Igår och idag har jag fått vårens intryck bekräftade. Sörmland är fantastiskt.
Förlåt Sörmland, min hembygd. Du är helt strålande. Du har allt. Precis allt!
Född och uppväxt i Södermanland/Sörmland. Bor i den delen av Stockholms län som ligger i Uppland. Har bott i Östergötland och Skåne. Skåne är kärt. Jag älskar det landskapet. Första gången jag kom dit kände jag mig "hemma" fast jag bara var på kort besök. Jag kände igen mig på ett märkligt sätt och tror, vill gärna i alla fall, att om jag haft ett tidigare liv har jag bott i Skåne. Slätten, den enorma och böljande där rapsfälten möter himlen, där äppelblommen ramar in havet. Massor av himmel och väldigt mycket hav är det. Aldrig enformigt. Havet som smeker kusten - allra mest förälskat runt Österlen. Nåja den västra sidan är definitivt inte dålig den heller. Många år efter det första förälskade mötet fick jag bo där i två år, inte på Österlen men i Malmö. Det var en glädje. Varje dag. Att lämna Skåne var en uppoffring, en stor uppoffring som ändå övergick i något väldigt bra - vi kom tillbaka till Stockholm och landskapen kring Mälaren.
Östergötland - fyra år innan Skåne - var också härligt. Våra fyra år i Linköping minns vi alla, Maken, våra fyra barn och jag, med stor glädje, inte minst för alla goda vänner vi fick där. Fyra viktiga år för oss alla. När barnen föds och växer upp är man väldigt upptagen av nuet. Nuet är så stort och tidigare miljöer och allt som hänt där får inte riktigt plats - så har det i alla fall varit för mig. Visst jag är fortfarande upptagen av nuet - mitt liv i Täby. Men jag ser lite mer. Igår och idag till exempel har vi gästat kära vänner på deras sommarviste i Sörmland. Jag vet att Sörmland är ett enastående vackert landskap och jag är en bit av Sörmland jag har sett det men ändå inte sett. Förstår du hur jag menar.- Det väna Sörmland, säger Maken när vi åker över landskapsgränsen. Sörmland är känt för vänhet. Vackert, väldigt vackert men lite trist har jag tyckt. Inte så charmigt som ....ja, jag vet inte vad och hur jag egentligen tycket.
I våras mitt i fruktblommen besökte jag Strängnäs, den gamla hemstaden. Då insåg jag att jag sett men ändå inte sett. Igår och idag har jag fått vårens intryck bekräftade. Sörmland är fantastiskt.
Förlåt Sörmland, min hembygd. Du är helt strålande. Du har allt. Precis allt!
lördag 21 juli 2012
Varifrån kommer allt knasigt?
Inatt har jag kört omkring i en bil lastad med stora hinkar med vatten och skrubbat socklar till statyer och monument! Riktigt jobbigt var det ska jag säga. Tvåan som läst psykologi säger att allt man drömmer handlar drömmaren själv. Säkert är det så, jag tror henne man kan inte koppla skurning av socklar till mig själv. Vad jag med bestämdhet kan säga är att inga monument kommer att resas efter mig så vad spelar det för roll - inga monument, inga socklar.
Ettan har jobbat hela dagen dels med sega datorn, dels med att aktivera min nya I-phone. Jag ser fram emot denna I-phone - det trodde jag aldrig jag skulle göra. Nu ska jag vara tyst och lyssna på signaler, så långt har vi - d v s Ettan - kommit.
Ettan har jobbat hela dagen dels med sega datorn, dels med att aktivera min nya I-phone. Jag ser fram emot denna I-phone - det trodde jag aldrig jag skulle göra. Nu ska jag vara tyst och lyssna på signaler, så långt har vi - d v s Ettan - kommit.
tisdag 17 juli 2012
Halvklart till mulet, regn och åskskurar.
Kom med något annat alla väderprofeter! Igår tog ni fel - moln javissst men vita ulliga och däremellan strålande blått. Dukade ute för våra kära lunchgäster och det kändes härligt, det är inte ofta vi kan det denna sommar. Men ibland fixar det sig. Och mornarna är mestadels väldigt fina.
Något som däremot gör mig lite smågalen är datorn - så seg, så seg, så seg. Den är visserligen tämligen åldrig men jag tror nog att det beror på leverantören. Och det är inte precis första gången. Trean kom hem till oss igår för att hans dator var seg, men vi har samma leverantör så troligtvis ligger felet där. Det måste det göra eftersom både hans och vår dator fungerar hyfsat bra emellanåt eller oftast. Nu ger jag upp.
Något som däremot gör mig lite smågalen är datorn - så seg, så seg, så seg. Den är visserligen tämligen åldrig men jag tror nog att det beror på leverantören. Och det är inte precis första gången. Trean kom hem till oss igår för att hans dator var seg, men vi har samma leverantör så troligtvis ligger felet där. Det måste det göra eftersom både hans och vår dator fungerar hyfsat bra emellanåt eller oftast. Nu ger jag upp.
måndag 16 juli 2012
Morgonpsalm
Skönare kan inget vara
än att här få morgonbada
Svanen solar sig vid bryggan
Svalan jagar efter myggan
Vinden krusar vikens yta
ej med någon vill jag byta
Vassen vaggar, naten slingrar
Måsbarn prövar sina vingar
än att här få morgonbada
Svanen solar sig vid bryggan
Svalan jagar efter myggan
Vinden krusar vikens yta
ej med någon vill jag byta
Vassen vaggar, naten slingrar
Måsbarn prövar sina vingar
torsdag 12 juli 2012
Maud och Måns Mås - nu flyger dom.
Fort går det med fågelungar. Ena dagen hoppar dom lite hjälplöst omkring, nästa har dom testat flygning. - från marken upp på en sten. Dagen därpå från stenen upp till ett lågt tak. Svävar från och tillbaka till taket Och efter det kastar dom sig ut i rymden, nja rymden är kanske att ta i, men nästan. Vingarna bär allt längre och då hänger inte kameran med eftersom man (jag) inte har den med i rätt ögonblick. Livet är fantastiskt och det känns bra att få hänga med. Fin badtemperatur hela dagen (20 grader); lugn morgon, lång simtur, böljig efetermiddag ; man simmar som sjutton men kommer ingenstans.
tisdag 10 juli 2012
måndag 9 juli 2012
Sommaren vill sig inte riktigt!
Men det har du väl märkt. Bara enstaka dagar skiner solen som den ska från molnfri himmel. Men inte ska jag klaga vi har det väldigt skönt ändå och har gjort trevliga saker - därav bloggtystnaden - har till exempel haft sköna roliga dagar hos vänner i Källvik. Och där strålade den där solen ordentligt en av dagarna och vi kunde njuta av värmen och få lite färg. Säga vad man vill, men det bruna fräschar upp. Här hemma har vi gott sällskap av Ettan och Tvåan och goda grannar och svarta Signe, simmar, promenerar äter god mat och dricker rosé nästan varje dag - leker Almedalen, där lär det ju vara omsättning på roséflaskorna. Underhållningen står två måsungar för som springer omkring på strandpromenaden och på vår gård väl bevakade av högljutt skränande föräldrar som flyger runt våra huvuden eller håller uppsikt från taket.
Mås har vi, änder har vi, några svanar har vi också men väldigt få svalor. Och gäss förstås. Fisket inte så bra som förut i vår vik säger dom som fiskar. I Tjust skärgård var man faktiskt lite oroliga för att fågelbeståndet sjunkit så mycket - nästan inga sjöfåglar och inga svalor. Och visst är det lite bekymmersamt när naturen inte uppför sig som den ska. Vad har vi gjort?
Sur är jag på posten, skitposten. Jag väntar på nya brillor som är skickade den 3 juli och idag är det den 9:e.
Och nu kom det ett meddelande att "ett fel uppstod när jag försökte publicera detta inlägg - jag har INTE försökt publicera. Men nu ska jag försöka, få se om det bli streck igen.
Mås har vi, änder har vi, några svanar har vi också men väldigt få svalor. Och gäss förstås. Fisket inte så bra som förut i vår vik säger dom som fiskar. I Tjust skärgård var man faktiskt lite oroliga för att fågelbeståndet sjunkit så mycket - nästan inga sjöfåglar och inga svalor. Och visst är det lite bekymmersamt när naturen inte uppför sig som den ska. Vad har vi gjort?
Sur är jag på posten, skitposten. Jag väntar på nya brillor som är skickade den 3 juli och idag är det den 9:e.
Och nu kom det ett meddelande att "ett fel uppstod när jag försökte publicera detta inlägg - jag har INTE försökt publicera. Men nu ska jag försöka, få se om det bli streck igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)