Badsäsongen har börjat!

Jajamensan för en timme sedan kollade vi  nya badtermometern som dinglar från badstegen.
17 grader!!!!
Wow, som man säger i tid och otid numera.
Jag menar bara Wow - nu är den på gång.
Badsäsongen. Den efterlängtade.
Så Maken och jag störtade snabbt som ögat upp från bryggan och letade rätt på baddräkterna. Här ska badas - från och med idag, den 31 maj som är Makens födelsedag.
Nej du, det är inte de minsta heroiskt att doppa sig i 17 gradigt vatten. Uppfriskande är det däremot. Och vi hade suttit i solen ganska länge och var varma på gränsen till svettiga - så det var skönt. Verkligen skönt, så nu blir det morgondopp varje dag - vi hoppar bara över om det regnar. Allra bäst är det om vi gått en rask promenad innan, ett dopp på det och sedan frukost och tidning. Då har dagen fått en perfekt början.
Bra början på dagen i morse förresten - då visste jag ju inte om att det blivit badbart - var panelen på TV4. Två av mina absoluta mediefavoriter var med, proffsiga och superduktiga Dilsa Demirbag-Sten och Hanne Kjöller, båda med liberala förtecken. Så begåvade. Så kloka. Alltid pålästa. Klarsynta och befriande osentimentala dessutom. Dagar när Hanne Kjöller inte har skrivit något på DNs ledarsida saknar jag henne. Dilsas krönikor kommer mer sällan, bara var 14:e dag, men det vet jag ju - hon är ju upptagen av sitt enastående Skrivarministeriet.      
     

Tillbaka igen

efter en liten paus, ingen planerad precis, det har bara blivit så. Lite småjäktad sådär, rastlös, helt enkelt inte haft varken ro eller lust att slå mig ner vid tangenterna. Och vad har jag gjort då? I stort sett ingenting ordentligt, bara hattat omkring med än det ena än det andra, jo föralldel jag har varit på några möte och en så kallad hearing om framtidens äldre - det du, framtidens äldre som bara blir äldre och äldre -, läst två luntor socialnämndspapper, motionerat med och utan hund, plockat blommor, städat lite här och lite där, röjt på altanen, planterat lavendel, varit på tippen, tänkt på en massa saker som borde göras, suttit och solat när molntapparna skingrat sig, läst, ruzzlat.... Ingenting ordentligt. Inget jag påbörjat är färdigt. Och jag ringer inte de där samtalen som jag borde, eller tycker att jag borde.
Och det där var väl inget kul att läsa om.
Apropå framtidens äldre. Ja, dit tror jag att varken du eller jag räknas. Vi är är nuets äldre, som har fördröjt behov av vård och flytta till äldreboende. För framtidens äldre blir det ytterligare några års fördröjning. I stort sett var det en ganska intressant eftermiddag och hade varit ännu bättre om presentatörerna varit mindre statistikförtjusta och visat färre power point-bilder med kurvor och stapeldiagram. Tre av dem borde ta en titt på Hans Roslund - en av mina idoler som du vet - och låta sig inspireras. De mannen kan trollbinda vilken statistikhatare som helst.
Nu ska jag visa en maskros, som jag fotograferade häromdagen. Jag skulle vilja veta hur många maskrosor som statistiskt sett blommar längs en hundra meter lång vägren i maj.            

Nej, det blev ingen bild, fick en fråga som jag inte begrep när jag skulle överföra maskrosen. Ska kontakta min helpdesk.

     

Visst är våren en omtumlande årstid.

Den går från klarhet till klarhet - ena dagen anar man mikroskopiska miniknoppar i buskar och träd, den andra har de spruckit en aning och den tredje är det mesta alldeles grönt. I år var det som att trycka på en knapp, tycker jag. Varde grönt! Och så kom prunket som ett skott. Grönt överallt. Och så vitsipporna, har det någonsin varit så slösande många som i år. Överallt. Och blåsipporna blir fler och fler - det har synbarligen hjälpt med fridlysning under många år. Våren är en fest. Och här hemma är den nog allra bäst, allra vackrast; vi fryser och väntar så länge, drömmer om att slippa pälsa på oss varma kängor, jackor, yllemössor och halsdukar och bara slinka ut lättklädda och barfota och möta sol och värme, bra ta emot. Finns det något mer befriande.
Fyran har varit hemma på kärt besök och ångrar inte ett ögonblick att hon valde bort att fira julen här och kom hit nu istället. Och nog är det sjutton så mycket lättare att bjuda hem släkt och vänner på lunch när man kan sprida ut sig och välja om man vill sitta inne eller ute. Varmt var det kanske inte, men det gick. Och maten blåste inte av tallrikarna.
Altanen behöver fräschas upp, eller rättare sagt växterna behöver förnyas. Vintern har tagit kål på all lavendel och på ett par rosor. Och på clematisen som slingrade så vackert runt stuprännan. Och jag som hade bäddat och täckt så omsorgsfullt.  Eftersom nätterna hittills har varit kalla - ja om sanningen ska fram har det inte varit så varmt överhuvudtaget varken dagar eller nätter - så har vi väntat. Olivträdet har klarat sig fint tack vare vänner med inglasad balkong, som tagit väl hand om Olivia under de bistra månaderna. Stort tack! I kryddgården ( pallkragen) var det inte heller superpiggt precis, både rosmarin och salvia är utbytta, myntan däremot har klarat sig bra, liksom - ja just nu tappade jag namnet på den kryddan. Det är mycket man ska ha i huvudet.
Dragon var det! Dragon och inget annat. Den växer hysteriskt.
Herregud, vi ska ha gäster om ett par timmar och här sitter jag. Ses i morgon.