Med besked kan jag säga. Min stackars Schneewittchen som blommar så otroligt vackert har jag flyttat in i ett någorlunda lugnt hörn på altanen, hon höll på att blåsa sönder i stormen som rasar. Och porten, tunga porten blåste upp, antagligen var det någon som inte dragit till den ordentligt. Jag fick ta i ordentligt för att kunna stänga den. Vågorna går hög, gråa och dystra under molntunga himlen. Lite hotfullt ser det ut. Men i jämförelse med hur Leslie härjade i Florida t ex är väl skvalpet i vår Värtanvik ingenting.
Några timmar senare - har varit tvungen att ägna mig åt matlagning eftersom vi ska har kära gäster på söndag - är det betydligt lugnare.Solen bryter igenom till och med. Trots det är jag definitivt inte badsugen.
För 49 år sedan hade jag vid det här laget varit "fru" och Maken make i fem timmar. Det var ingen direkt solig dag det heller, men MYCKET bättre än denna. Jag tror att den bröt fram när vi lämnade kyrkan - men det är kanske bara vad jag gärna VILL tro. Vad jag däremot vet är att bröllopsresan på fyra dagar i Tällberg var indiansomriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar