Det låg ett skimmer över Gustavs dagar.....

Vem som skrev det kommer jag inte ihåg, eventuellt en något senare levnadstecknare av Gustav III. Och hur skimrande hans dagar egentligen var ska inte avgöras här och nu eftersom kompetens därom saknas.
Däremot kan jag verkligen se låga solens guldskimmer över en vitblå smötäckt vik. Så vackert.
Gå ut och fotografera då! Visa upp hur fint det är!
Tyvärr - min kamera har inte de finesser som krävs för att föreviga så här strålande ögonblick. Ett annat tyvärr; jag sitter fortfarande i pyjamasen.
Jodå Luther, jag vet; det är sent men så himla skönt. Vi har ätit frukost, läst tidningen vars sidor fylls av planerade terroristförsök i Danmark, men jag har varken duschat eller borstat tänderna. Och Luther, jag brukar ju stiga upp tidigt - om nu det är en kvalifikation.
Inte bara elände i mediavärlden: jag har lyssnat på många kloka ord, enkelt formulerade av intressanta gäster på TV4:s morgonprogram. Här några - kanske inte exakt på ordet citerade, hör bara:
"Var inte bitter, gå inte omkring och gräm dig - se till att ha roligt i det enda liv du har."
"Ingen männsiska är så ensam som hon tror att hon är."
"Vi måste ha balans mellan den man verkligen är och den man skulle vilja vara."
"Är du den du är? Eller är du den som du tror att andra tycker att du ska vara."
"Var sparsam med nyårslöftena, du blir bara besviken på dig själv om du inte kan hålla dem."
Tänkvärt eller hur, så här på årets sista dag.
Gott Nytt År till alla besökare - och snälla, hjälp mig passera 5000 besök innan dagen är slut.
Eternellen
PS Eternellskt nyårslöfte - försöka bli av med fläskfilén som hänger över byxkanten.
OBS! Jag sa "försöka".

Hej Pantertanten - kul att du har hittat hit!

Färgblind shoppingyra.

I lysrörens sken är det lätt att ta miste. Både Maken och jag tyckte att den lite mörkt rödoranga tonen på tröjan jag köpte igår var ovanligt läcker. Jag valde mellan den och en ljusare orange. Men den är RÖD, riktigt klarröd i dagsljus. Snygg röd färg, så det gör inget. Jag behåller den.

Undrar om räkneverket slår över på 5000 innan 2011,

Det skulle vara kul. 5000 besök år inte så dåligt, jag är ju inte precis någon Blondin-Bella eller Calle Bildt.
Det står visserligen 14-tusen-någonting i bloggmarginalen (visste exakt för några sekunder sedan, men det är glömt). Fel! Och det vet jag. Även räkneverk kan tydligen rusa iväg, få spader och räkna åt skogen. Fel på 10.000 i teknikens underbara värld.

Shoppingyra.

Gick iväg för att köpa svarta byxor.
Kom hem med en lila klänning - matchar julklappsöronglittret perfekt -och en mjukmjuk orange bomullströja.
Istället!!!!
Så det kan bli.
Det är rea det!
Lila och orange lyser verkligen upp i garderoben -
tidigare svart, här och där djärvt upplivat med grått. Och piggt brunt.

God Jul!

Änglar finns dom?

Ja, inte vet jag, men den här finns i alla fall.

Eternellen önskar God Jul.

Och ett Gott Nytt År förstås.

Kallare och kallare och kallare - vintersolstånd.

Mörkare än så här blir det inte.
Är inte det underbart - vi går mot ljuset igen.
Decembermånen är enorm.
Termometern rasar ner,
- 15 för någon timme sedan och nu -18,9.
Haren sitter under linden igen. Lite hopkrupen.
Vädrar. Ser sig omkring. Lite småsugen så här på kvällskröken.
Tyvärr lille kompis, morötterna är slut.
Lovar fixa nya i morgon.
Vill du ha en kopp te kanske.
Du ser ut att behöva det.
Är det någon som bjudit en liten hare på en kopp te någon gång?
Du är väl tillräckligt varm i din tjocka fina päls.
Och lilla Pigge igelkott som bodde på vår altan några veckor på höstkanten.
Vart tog du vägen.
Hoppas du sover gott i en varm lövhög.
Kom hit när du vaknar så får du frukost.

Ett gott skratt! Eller två!

Du tycker kanske inte att det här är ett dugg kul. Med det tycker jag. Och det tyckte dotter C, det var hon som berättade. Maken lite halvroad.

"Kan du räkna upp 10 djur med horn"
Njaa ko, hjort, get, älg, horngädda......
Mycket längre än så kommer du kanske inte.
Men det är ju så enkelt.
"Nio älgar och en ren"

"Om du kastar ett paket smör högt upp i luften,
vad blir det då"
Ja, inte vet du - och inte visste jag.
"En fjäril så klart"
En fjäril?????
"Ja, en butterfly"

"Det är som att spotta på tallriken!"

Ja, så sa en invandrad klockhandlare i morse på de regionala nyheterna. Mannen hade en kamera monterad utanför sin butik på Drottninggatan. Nu vet jag ju inte alls, men jag tar för givet att man måste ha tillstånd för att sätta upp en övervakningskamera och att vissa regler följer med detta tillstånd.
Hur som helst - kameran har fångat förra veckans självmordsbombare och sista minuter i livet innan den dramatiska smällen i hörnet av Drottninggatan och Bryggargatan.
När klockhandlaren upptäckt vad hans kamera fångat såg han det som en självklarhet att överlämna filmen till polisen. Och polisen tog tacksamt emot den. Filmen har tydligen varit till stor hjälp i polisens arbete med att rekonstruera dramat.
Men då kommer Länsstyrelsen och säger: "ajabaja klockhandlare, din kamera har filmat mer än du har rätt till."
Hallå, hallå!
Så nu sitter klockhandlaren där mellan två myndigheter - tacksamma polisen och fördömande länsstyrelsen. Var det ändå inte lite bra, rentav tur, att kameran filmade lite mer än tillåtet. I alla fall den här gången.

Blandade känslor en alldeles för tidig söndagsmorgon.

I bloggande ögonblick är klockan 06.38. Tidningen har inte kommit, jag har väntat på den sen 05.10. Löjligt! Jag vet, vad farao ska man upp och göra så dags? En söndagsmorgon?
Det snöar inte, men snön virvlar och yr tätt med ostvindens hjälp från taket till det så kallade ateljéhuset, som delvis döljer vår sjöutsikt. Yr och lägger sig i böljande vita vallar. I vallen på min altan sitter en morgonpigg koltrast i en liten fördjupning den fixat åt sig och ser sig omkring. En kolsvart uppburrad boll mitt i det vita. Och under gårdslinden såg jag haren för en stund sedan - hoppas han hittade den fina eco-moroten som vi slängde ut igår kväll till hans tidiga frukost. Det är inte säkert, det en vall under linden också.
Tidningslös har jag roat mig med Cecilia Hagens "Blandade känslor" en kåserisamling från 1997, som jag hittade på Kupan häromdagen. Hon är rolig och träffsäker, Cecilia. Perfekt underhållning till en tidig och stor café au lait när man vaknat och inte kan somna om. Bland annat läste jag ett stycke där hon mitt i natten ligger vaken och väntar på att barnen ska komma hem. Och vem har inte oroat sig för barn som varit ute när klockan dragit iväg långt in på småtimmarna? Den tiden är förbi både för Cecilia och mig - mina är i varje fall utflugna för länge sedan både Ettan, Tvåan, Trean och Fyran. Min värsta barnoro pågick när mobiltelefonerna inte var varje unges egendom. Och vilka berg man byggde av nästan ingenting. Gör fortfarande ibland - nej rätt ofta. Mammor är som gjorda för oro.
Fortfarande ingen tidning. Jodå, jag kan läsa på nätet, visst kan jag det, men det är inte samma sak. Jag vill ha min tidning. Samtidigt förstår jag att det säkert tar tid för tidningsbuden att ta sig fram och dela ut en så här pulsig morgon. Och idag ska vi iväg till Sigtuna på lunch - väldigt trevligt, det har vi sett fram emot. Men ska vi verkligen ut? Efter väderleksrapporten igår kväll känns det inte riktigt lika kul. Mer snö och kaos att vänta. Och kaos har det ju varit de senaste dagarna på många ställen även nere i Europa sydligare delar. Fyran i Florens sms-ade igår att det knappt gick att komma fram i stan och att plogar och snöskyfflar är mer eller mindre okända begrepp där.
07.28 - fortfarande ingen tidning, så vad ska jag göra nu, pröva sängen en stund kanske,
God morgon. Ha en bra dag!

Är det broddar eller är det bråddar?

Nej broddar måste det vara. Har köpt nya på apoteket att sätta på klacken. Väldigt bra - fäster bra och dessutom mycket lättare att ta på och av än mina gamla. Entimmes morgonpromenad - måtte jag ha kommit igång igen med motionerandet. Himlahimla skönt - tyst, vindstilla och -3,7 grader - mörkt när jag gick hemifrån och nästan ljust när jag var tillbaka. Härligt att följa hur mörkret drar sig tillbaka. Och snart är det vintersolstånd. Underbart när det vänder igen.

Natten går tunga fjät.......

Världens svartaste Lucia. Visst är hon söt lilla Signe som tillsammans med sin matte lussade hos oss i morse. Ingen skjorta. Inget glitter. Men ett rött band om halsen.

Juledamer?

Är det detsamma som kaffeflickor?
Fast på julen då?
Jag bara undrar.

Tack dotter A - jag blir så glad för dina kommentarer.

Så fortsätt gärna med det. Och välkomna alla andra som läser Eternellen ibland.

Verkligheten klappar på porten!

Svårt att koncentrera sig - har suttit och läst många sidor i en bok utan minsta koll på vad jag läst - och just den här boken är verkligen inte särskilt komplicerad - men jag har inte kunnat koppla bort det som hände igår kväll. På öppen gata i Stockholm. Vi visste ingenting förrän vi öppnade DN i morse.
Det känns så fjärran och obegripligt. Här satt vi och åt middag, pratade, skrattade och skålade med kära och nära vänner. Och så SMÄLLER DET.
Två gånger inne i Stockholm! Utan att man har en aning.
Så otroligt, osannolikt, overkligt och så fjärran.
Naturligtvis är jag inte så naiv att jag tror "sånt händer inte här" - så otrolig, osannolik, overklig och fjärran är inte verkligheten. Vi vet, vi är i den men är ändå så fullständigt oförberedda på hemskheterna när dom händer.

Terroristbrott.

Snön ligger vit, solen skiner, himlen är blåare än blå. Många gästande fåglar vid frö- och talgbollsautomaterna i gårdslinden. Även hackspetten har lämnat skogen och kommit hit. Pimpeltävling på Värtan, isen är prickig av tävlande runt en massa hål längs strand och öar. Skridsko- och skidåkare har plockat fram vinterns sportutrustningar och ilar över den gnistrande vita ytan. Barnfamiljerna samlas i pulkaslänterna, de är många och barnen har kul, söta, glada och rödkindade. Snön är som gjord för skratt och lek. Vi andra promenerar. Knarr i snön - härligt ljud.
En alldeles normal decembersöndag. Extravacker - ja faktiskt.
Allt verkar vara som vanligt.
Men som vanligt är det inte; vi är alla medvetna om explosionerna i Stockholm sent igår eftermiddag, som nu klassats som terroristbrott.
Verkligheten är inte längre bara en fantastiskt vacker och snögnistrande decembersöndag några veckor före jul.

Fredspris.

Hade jag en flagga
så skulle jag flagga blågult för Norges fredspriskommitté idag,
som ger Nobels Fredspris till den modige
kinesiska regimkritikern Liu Xiaobo, som naturligtvis inte får komma och ta emot sitt pris.
Starkt Norge!

Det andra MÅSTET i årets bokflod.

"Ska man bara läsa en enda av årets nyutgivna böcker ska man läsa Utrensningen av Sofi Oksanen", skrev en recensent, jag minns inte vem.
Nu har jag gjort det. Boken är bra men otäck, fruktansvärt otäck, krypande obehaglig och därför ganska jobbig att ta sig igenom. Jag ville skynda på och få den överstökad. Men det gick inte eftersom den är jobbig även på ett annat sätt; den innehåller väldigt många, långa meningar - räknade slumpvis två, den ena innhöll 82 ord, den andra 76. Jag trasslar in mig, måste läsa om, det hjälper inte med kommatecken och ett och annat tankstreck. Och jag är verkligen ingen ovan läsare. Möjligen okoncentrerad ibland. Särskilt på kvällarna när jag läser i sängen. Men Urensningen är definitivt ingen bok man läser i sängen - ingen feel good-historia precis att avsluta dagen med.

Betonar man allt blir det entonig.

Ännu kallare.

1:a december slog 30 november.
- 15,9 vid halvsjutiden i morse.
Inte för att jag vill måla fan på väggen - men det KAN bli så här i fyra månader.
KAN bli.
Vintern är lite för lång tycker jag och läser om lockande kryssningar i Karibien.