Regnet hänger som en grå genomskinlig gardin utanför fönstret. .

Det smattrat mot rutorna på mitt hems östra sida. Väldigt skönt att vara inne. Mindre kul att jag om någon timme eller så måste ut med hunden och vad ska jag ta på mig då på fötterna. Gummistövlar säger du. Men nu är det så att jag inte äger några sådana sedan strax före påsk då jag vurpade på den där isfläcken och Maken skar upp högerstöveln med kniv för att jag skulle få den av mig. Och jag har inte köpt några nya. Har inte behövt några förrän idag.
Vaknade mitt i natten av en knäpp dröm: jag var på resa och kunde inte hitta mitt pass och sprang runt i en främmande stad och letade efter det. Strax efter uppvaknandet kom jag att tänka på min älsklingströja - en 25 år gammal säckig grå sak i collegematerial som jag fick låna av Fyran när jag p g a vedervärdigt ryggskott inte kunde få på mig något annat. Jag älskade den tröjan, älskar den fortfarande, jag fick den och bär den varje morgon när jag tagit stora kaffekoppen med mig i sängen och hämtat tidningen. Jag har den på mig ända till jag klär mig och känner jag mig småruggig så åker den på igen och faktum är att den är en liten tröstare. Allt blir mycket bättre så fort jag får den på mig. Nu har det varit sommar så den har fått vila. Men nu, mitt i natten efter drömmen kom jag på att jag inte sett den på evigheter. Katastrof. Tankarna malde och malde, Maken sov så jag kunde inte gå upp på direkten och leta, men somna om kunde jag inte. Var sjutton har jag lagt tröjan malde och malde. Visst är det löjligt.
Nu har jag letat igenom allt jag äger och har, allra sist i höst/vinterlådan. DÄR låg den. Hur tänkte jag då? En lång varm sommar när man inte behöver något som är "precis lagom värmande" är ju inte alldeles självklar i vårt klimat.
Och idag ska jag ut och leta stövlar - vill ha ett par i knallig färg. Gärna orange.

Grythyttan - typiskt lyckoskott för guldbröllopsfirande.

Resan är låååång, det tycker jag nog från Täby till Grythyttan, men det var det värt. Går du i guldbröllopstankar och inte vet vad du ska hitta på, så åk till Grythyttan där både människor och hundar är välkomna. En Bergslagsoas som har allt - tycker jag - vacker natur och bebyggelse, gästfri, trivsam miljö, lite gammaldags inredda rum och UNDERBAR MAT OCH DRYCK och perkekt service. Vi har verkligen njutit av vår weekend där tillsammans med familjen och svarta Signe. Hundvänligt? Ja, det kan man verkligen säga: filt, matskålar, vatten och tuggben framlagda på rummet. Och hon var även välkommen i matsalen. På en liten låda täckt med vit serviett nedanför vårt bord serverades hon en fin grönsakstallrik från en speciell hundmeny - hon älskar grönsaker så den rätten var perfekt - tomater, bönor, sallad, morötter...
Och vår mat var väldigt, väldigt god och vinvalet till varje rätt perfekt. Frukosten dagen därpå alldeles utmärkt. Tack Grythyttan!

Fjorton dagar sen sist!

Och det beror på många järn i elden bl a fp-möten av olika slag. Vi seniorer får ligga i. Och vi är ju inte lika snabba som förr. Lägg därtill strul med fasta telefonen - ännu inte uppklarat - som skapar stark irritation. Visst har jag mobil men vi har lite dålig täckning och det är svårt att höra ibland. Bara att konstatera: vi är i händerna på tekniken.
Fredagen den 13 september: fortfarande både bad- och simbart men jag är inte i lika länge som förut. Så bad i morse i sällskap med fyra förtjusande änder. Dom tror kanske att jag har mat med mig i baddräkten. Svanarna ligger och guppar lite längre ut och bryr sig inte ett dugg om mig. Tar mitt morgondopp lite senare än vanligt p g a dimman som ligger tät över viken en bra bit in på förmiddagen. Gympan har börjat men jag har inte börjat än, har hur löjligt det än låter inte haft tid. Ja faktisktt. Ska i alla fall starta på tisdag.
Om jag håller på med 5:2? Givetvis, det gör ju alla. Började för sådär sex veckor sedan. Våguslingen har inte rört sig nämnvärt neråt. Små små steg i hektoformat ungefär. Nu väger jag mig inte så ofta, 1 gång i veckan kanske. Men idag på morgonen kunde jag notera en minskning på totalt 4 kilo, så många bäckar små...... Och en omlottklänning som jag tänkte ha på mig när jag skulle bort på middag i tisdags kändes ganska mycket för stor. Så in med den i garderoben igen. Så 5:2-dieten är nog bra. Och lätt att följa! Men man får kombinera med motion givetvis, och jag går och går och går raska promenader. En på fem km varje dag med eller utan make och hund. Går jag ensam eller med Maken tar det c:a 50 minuter. Har vi hunden med drygt en timme för hon måste ju rastas och få tillfälle att nosa runt lite.
Hej och hå! Nu ska jag rafsa runt i garderoben och packa lilla väskan - i morgon bär det av till Grythyttan för guldbröllop. See you! Ha det så bra!