Hästbiten!

Ja just den där lilla tusendelen vi äger är i mycket fin form liksom resten av hästen. Du minns väl att vi blev hästägare för några månader sedan och att Maken, Ettan, Tvåan och jag har varsin tusendel i blivande storgaloppören Dreams Cape. Maken och Ettan har idag varit ute på galoppbanan och tittat på förvärvet och pratat med hans tränare Alex McLaren, som är mycket nöjd med vår gemensamma häst, som är läraktig men fortfarande lite sprallig. Själv kunde jag inte följa med - har ju utställning att tänka på och vi - Hägernäsmålaran - turas om att ta hand om besökare och hugade spekulanter när galleriet är öppet. Besökarna är fler än spekulanterna ska jag erkänna, men vi är nöjda eftersom vi i alla fall sålt flera "verk". Väldigt kul givetvis, men det hade varit roligt att träffa DC, som han kallas vår vackra pålle. Maken är hör och häpna eld och lågor och låter som han var född på stallbacken. Och det är han definitivt inte. Väldigt långt därifrån, men entusiasmen är det inget fel på. Men han - nej det ska jag inte berätta förresten.I dag var det bara en liten visning så att DC fick visa upp sig för sina ägare, men snart är det dags, i maj springer han sitt första lopp.

 

Vårdagjämning 2013.

Har just tittat efter hur det såg ut den 20 mars förra året då det var vårdagjämning.
Tussilagon hade synts, en och annan snödroppe och krokus hade tittat upp och vintergäcken blommade på sina ställen - ja, just det i södersluttningar.
Är det någon som sett en vintergäck i år?
Nej, den håller sig nog i jorden några dagar till - stå upp och blomma i iskyla och snöyra är väl inget att stå efter ens för en modig liten vintergäck. Vi längtar efter vårblomster och späda trädknoppar. Den där underbart gula lilla tussilagon som sticker upp i dikeskanten och blåsippan som uti backarna stå. Och vitsippan! Min älskling.
Att gå tillbaka i bloggen är lite kul, jag minns inte hälften av vad jag skrivit men det mesta kommer jag ihåg när jag läser. Vackert så.
För övrigt så tycker jag fortfarande att vårdagjämning är ett vackert ord även om dagens vårdagjämning inte alls lever upp till det den ska. Och vad hjälper det att gnälla, det är ju som det.
Kommer du ihåg "varagladleken" som en odräglig Pollyanna (tror jag) lekte? Hon var glad och tacksam för precis allting den ungen.
Nu ska jag ta jycken på promenad och vara jätteglad över att jag har varma kläder att sätta på mig. Ja, det ska jag.

Inte min grej, liksom!

Jag hängde vid bardisken på Sosta med en dubbel espresso - eller caffè doppio som man säger i Italien. Det känns lite kontinentalt att ta den där espresson vid Sostas bardisk så jag brukar göra det när jag är i stan. Att känna sig kontinental för att man tar en espresso är kanske lite larvigt men jag gillar att stå där med min lilla kopp. Min italienska är tyvärr oerhört begränsad men "due caffè doppio per favore" säger jag utan att sväva på målet när jag bjuder Maken på förmiddagskaffe när vi besöker Fyran i Italien. Och jag kan också klämma till med "una coppa piccola, tutti limone". Om det nu är citronglass jag vill ha förstås. Det lärde jag mig av en glassförsäljerska i San Benedetto och det sitter som berg.
Nu var det inte det jag skulle prata om - jag beklagar att utvikningen blev lång
Tillbaka till Sosta och mitt världsvana barhäng.
Bredvid stod två unga män, den ene i kostym, rock och halsduk den andra sportklädd och drack varsin caffè latte. Så säger kostymen: "kul att ses men nu måste jag rusa, min tur att hämta tjejerna på dagis". Och då svarar den sportklädda: "jaha du, ställer du upp på sånt, hämta på dagis är inte min grej, liksom, det får Emma fixa, eller mamma om inte Emma kan, jag blir galen på att klä på och få tag i rätt mössa och vantar, ja du vet...jag tänker ta en sväng utåt Djurgården....tjena....vi syns... det är så jävla fint väder!"
Och borta var dom!
INTE MIN GREJ LIKSOM!
Vems grej är det då? Om man skaffar sig barn!
Hur många pappor är det som säger så en bra bit in på 2000-talet? Hoppeligen inte särskilt många, men här var det i alla fall en för mycket.
Nog borde väl en man i 35-årsåldern i karriären - samtalet som fördes innan de kom in på dagishämtning rörde sig om internationell marknadsföring på AVANCERAD nivå - fixa att sätta på rätt vantar och mössa. Eller!!!!!
Varför nu detta idag?
Jo, jag läste åter om någon som hade svårt att få "livspusslet" att gå ihop och jag blir så trött. "Det är jobbigt att ha barn, guuuuud så jobbigt, man behöver egen tiiiiid, tiiiid för sig själv......." sa en s k lattemamma häromdagen. Hon hade två små barn varav den äldsta var på dagis flera timmar varje dag fast mamman var mammaledig. Jag trodde att mamma- och pappaledigt innebar att man var ledig från jobbet för att vara just mamma och pappa.
  

Jag har sålt FYRA tavlor och EN är reserverad!

Kan knappt tro det är sant!
Så jätteglad jag är över att det finns någon som tycker om det jag målar. Det låter kanske lite blygsamt i överkant, men jag trodde faktiskt aldrig att någon skulle köpa. Gärna komma och titta och kanske säga, oj vad fint, du är ju riktigt duktig. Ja! Men KÖPA. Det är otroligt fantastiskt.
Tack snälla Claudia, Margareta, Cathy och Birgitta! Och kanske Johan. Vilken uppmuntran!
Stort tack också till alla som besökte vår vernissage mitt på blanka soliga lördagen och för vackra blommor och påskägg. Skitskraj för att verka/vara patetisk - men det är enormt rörande att så många verkligen gjorde sig besvär att komma. Det känns väldigt, väldigt bra. Det tycker jag och alla övriga "konstnärer".
Hoppas att nya besökare droppar in kommande vecka och nästa. Den 28 tar det roliga slut.

Förvisso är det underbart att vandra på en soldränkt is med en glad svart hund i hasorna,,

men nu börjar marstemperaturen kännas lite jobbig. -10 och lägre morgon efter morgon. Idag till exempel -14,7. Naturligtvis är det inte samma upplevelse men det vore minst lika skönt att vandra längs stranden med utsikt över en spegelblank, lätt krusad eller svallande vattenyta. Gärna med lite solglitter, lummig omgivning och kryddad med ett och annat sjöfågelskri. Dessutom längtar min kropp efter sköna morgon-, mittpådagen- och kvällsdopp. Upphuggna vakar då? Nej, där går gränsen.
Idag är det alltså bara att fortsätta dra på sig lager på lager, bussiga vinterkängor och varm mössa  klädsamt nerdragen över öronen. Men vackert är det. Och då menar jag min vik med lätt snötäckt blankis eller  skrovel. Och jycken har kul. Och vi med. Gammelhusse är fenomenal på att slänga iväg bollar och en batongliknande leksak som hon älskar att hämta.
Här vore det passande med en bild, men nu är det så att det är så himla vitt och  ljust så jag ser inte vad jag plåtar varken med den lilla helautomatiska eller med telefonen. Jag har massor av misslyckade bilder som verkligen inte platsar här - bara en massa vitt med eller utan ett svart skräp i  kanten. Ja, du vet ju hur det är.
  

I morgon hänger vi!

Och på lördag är det vernissage på Ensta Krog! Utställningen pågår 16 -28 mars.En händelse som vår lilla akvarellgrupp Hägernäsmålarna ser fram emot med spänning.
Lite pirrigt är det.
Några större konstaffärer räknar vi inte med, men nog vore det väldigt roligt om någon vill köpa något av våra alster. Man vet ju aldrig om det är någon som är beredd att kasta upp några hundralappar för glädjen att ha ett av våra konstverk på sin vägg. Hur som helst så ska det bli roligt att "visa upp sig". Uppriktigt sagt och utan blygsamhet tycker vi nog att en hel del av det vi gör står sig rätt bra i konkurrensen jämfört med mycket annat. Men vi får se. Det är ju verkligen inte vi som bestämmer om någon tycker om det vi gjort.
Viktigast av allt är att vi träffas och har och kolossalt roligt när vi målar.      

   

9.613 steg och 12.013 besök.

Stegräknare på igen, det är länge sedan sist.
9.613 steg blev det idag tack vare härlig promenad på isen till Viggbyholm och hem igen via en lång slinga runt Tornön. Och nu ser jag att jag passerat 12.000-strecket på bloggen, 12.013 besökare. Tack alla som tittar in lite då och då. Det uppskattar jag verkligen.
Kylan håller ett fast grepp om oss, - 11,8 i morse, under dagen har termometern trots generöst solsken inte visat en tiondel över -4. Vilken SKARE på isen. Fras och knarr för varje steg man tar. Ett härligt ljud som jag inte minns när jag hörde sist, möjligen på den tiden vi åkte till fjälls på sportlov med barnen. Och DET var inte precis igår. Isen knakar, men inga spröda och bräckliga knak, den är tjock som attan. Svårt att bedöma tjockleken men jag kikade ner i några uppborrade pimpelhål och den ser ut att vara 30-40 cm. Kan vara fel, men den känns verkligen säker.



 

Vad gör man?

Nästan varenda dag får jag ett 15-tal mail från Mr Williams Smith på Aslute Lending service som erbjuder brådskande lån, som givetvis går direkt i "papperskorgen." Jag VILL INTE HA DESSA! Hur gör man för att slippa? De tycks aldrig tröttna.

Väldigt god födelsedagsmiddag hos Trean.

Förrätt: Bläckfiskfyllda dumplings.
Varmrätt: Ugnstekt kalvstek på franskt vis med luftig potatis- och jordärskockspuré och spänstiga sockerärter.
Dessert: bricka med franska dessertostar
Gott rött vin från vinmakare i Saumure
Låter det gott?
Kan tala om att det var kolossalt gott.
Elegant avslut: kaffe, avec och Vallronachoklad.

Den blir bara bättre och bättre.

Hur kunde jag var så dum och skriva att jag inte orkade med Guds barmhärtighet, det kalla, fattiga Norrland och  det norrländska språke ? Hur korkad får man vara?
Jag skäms varje gång jag lägger ifrån mig Kerstin Ekmans bok, den är fantastisk. Hon är verkligen en storslagen berätterska både vad gäller miljöer och människoporträtt. Jag läser och läser till högerögat inte orkar mer. Bra på sätt och vis så varar den längre och jag minns bättre vad jag läser än förr när jag slukade sidor i ett nafs. Återigen något ont som har något gott med sig.
Blå himmel. Solen skiner, -8 i morse, men solen värmer den kyliga luften ganska snabbt. På promenaden igår trängde stålarna igenom både  tröja och jacka. Och äntligen har jag hört talgoxen! Även en hackspett som klapprar någonstans i närheten, men jag vet inte var.
  

Min enfödde son

är född på Internationella Kvinnodagen, som inte ens var uppfunnen 1969 när Trean kom till världen och till oss, Maken mig och två systrar.
Skam till sägandes vet jag inte NÄR 8 mars blev Internationella Kvinnodagen.
För mig är 8 mars främst Treans födelsedag, en av mitt livs fyra turdagar - familjen utökades knappt två år senare med ytterligare en flicka.
Treans födelsedag utsågs till kvinnornas dag, det gillar jag verkligen.
Sorgligt, sorgligt och  märkligt, märkligt att det går så långsamt fram när det gäller rättvisa mellan kvinnor och män.
Varför har vi inte kämpat, jag och många andra.
Varför tyckte vi att det var ok? Och teg!
Berodde det på att det var helt naturligt att vi som kunde stannade hemma och tog hand om våra barn? Och när vi väl tog oss ut igen på arbetsmarknaden så var vi så glada och tacksamma för att någon ville satsa på oss.
Egentligen var det inte så konstigt, det var ju en omstart, en enorm förändring, vi hade luckor. Då.
Men åren gick och vi gnetade på, lärde oss mer, tog mer ansvar etc. och var ganska nöjda över att även vi bidrog med pengar till familjens försörjning och såg inte att vi fortsatte att släpa efter
Många har fightats, men vi borde ha varit många fler. För länge, länge sedan borde vi ha sett och insett.
Hur är det exempelvis möjligt att mäns inkomster är större än kvinnornas även om arbetsuppgifterna  och ansvaret är exakt detsamma?
ÅR 2013!

   

Förlåt mig Kerstin Ekman.

Din bok Guds barmhärtighet är precis så bra som jag trodde den skulle vara men inte tyckte. Jag tar helt och hållet tillbaka vad jag skrev häromdagen om första delen i Vargskinnet. Det är nog så att jag började läsa boken på fel dag och i fel ögonblick. Och jag har lite svårt att förstå norrländskan ibland - men med lite fantasi så går det fint.

Idag åks det i fädrens spår igen!

Jag hänger med lite då och då på TV:n och det ser onekligen härligt ut, många vackra naturbilder, många bilder på superpigga åkare och några på trötta. Vet inte vem som leder, men jag hoppas det är en svensk, Vasaloppet tycker jag alltid ska vinnas av svenskar. Mmmm jag är medveten om nationalismen i detta, men så tycker jag.

Måleri!
Och så har jag skickat ut inbjudningar till konstutställningen jag ska delta i 16-28 mars på Ensta Krog här i Täby. Du är varmt välkommen.
Nej, du har så rätt, aldrig har jag deltagit i någon utställning förut, det här är första gången och debuten är något sen kan man tycka. Men å andra sidan vet jag inte om det finns någon gräns för debutanter även om en viss portion ungdom ligger i själva ordet.Varken min "målarfröken" som också ställer ut eller mina kompisdebutanter är inte heller purunga precis. Hur som helst, tolv "verk" ska jag ha med. Tio av dessa är passepartouade och klara, ligger under tunga uppslagsverk så att det ska vara riktigt släta och fina, två är inte målade än, men det ska bli när inspirationen flödar till. Jag hoppas på det, den här bältrosen med sitt eviga kliande har varit ett störande moment i skapandet.

Cyklister!
Så ska det bli säkrare att cykla i stan, står det i DN idag. Det ska bli fler och bättre cykelbanor med någon mjukare asfalt m m. och ska man satsa på metoder för att uppmärksamma andra trafikanter om cyklisternas framfart, bland annat införa cykelboxar - vad nu det är för något - som ska underlätta svängar!!! Några små lådor kanske?
Cyklisterna lever farligt. Ja, det gör de säkert. Men de är verkligen inte särskilt hänsynsfulla mot andra trafikanter. Att cykla är bra för miljön, men cyklisternas miljömedvetenhet är ju knappast någon ursäkt för vild framfart och att väldigt, väldigt många fullkomligt struntar i allt vad trafikregler heter: Jag är miljömedveten och ivrig motionär så jag jag ger fan i rödlysen, barn, gamla käringar och gubbar, hej och hå! Fem intervjuade cyklister svarade på frågan Vad utgör den största olycksrisken när du cyklar?  Tre av dem svarade "andra cyklister". Nej det är ingen stor undersökning precis som man kan dra några riktiga och vetenskapliga slutsatser av - men om man ser sig omkring så är det inte helt otroligt.  


    

Veckan som gick

var inte alls så händelserik som veckan innan. Och tur var väl det eftersom jag åkte på bältros. En okomplicerad variant får jag säga om jag bortser från klådan, som var minst sagt påfrestande, men någon värk hade jag inte. Jag har hört om mer eller mindre mardrömslika tillstånd i denna sjukdom. En väninna berättade till exempel att en bekant till henne hade som ett brännhett strykjärn på magen i många dagar. Brännheta strykjärn på magen eller någon annanstans eller våldsam huvudvärk som svägerskan hade är jag innerligt tacksam för att jag slapp. Jag tycks slippa undan ganska lätt med det mesta, och tack och lov för det. Är det månne på grund av min godhet?
Troligtvis är det så! Eller vad tror du???? Vare sig hur som helst med den saken men jag är tacksam, det är jag verkligen.
Ettan - vår datakonsult - har varit här och installerat en ny skrivare. Den gamla, som blev minst sagt lynnig på äldre dagar, tvärdog för ett tag sedan. Och utan skrivare kan man ju inte vara!
Tur att det finns konsulter och att vi har några i släkten. Vi är - Maken erkänner det inte riktigt - urusla på tekniska beskrivningar, men det tog även Ettan en stund att få ordning på pjäsen. Maken och jag hade nog fått tillbringa natten med instruktionsboken i högsta hugg.
Tack Ettan! Nu står den här och blänker och hasplar ur sig det ena fina bladet efter det andra. Kom gärna hit när det är dags att byta patroner?
Vi kan försöka, visst kan vi det. Jag har lagrat instruktionerna på säkert ställe.
Men OM vi nu misslyckas.....
Krokusar lär vara på gång i innerstan. Tala om hurtighet och mod.
Och ikväll är det melodifestival igen, något heat på väg till finalen någon gång i....ja, när är det nu är.
I´m not amused - nej, det handlar inte det minsta om snobberi jag tycker helt enkelt att komframochsjungprogram är urtråkiga så jag ska titta på något annat - hoppeligen finns det ett repriserat Morseavsnitt som jag lyckats missa.
Annars ägnar jag kvällen åt Kerstin Ekman. Första delen i Vargskinnet.
Ja, det vet jag väl att det är länge sedan den kom ut, men jag är lite seg numera när det gäller böcker.
Läser inte längre för att man "ska", bara när jag känner lust. Och lusten för Ekmans fattiga Norrland och bygdemål vill inte riktigt infinna sig. Känner jag inte för det litterära så blir det lite ruzzle.

Varje ny vinterdag

är från och med idag en för mycket, sa Maken vid vår frugala lunch.Och jag håller med.
Nu ska du inte tro att jag är sådär väldigt följsam och alltid tycker som han, verkligen inte. Men nu räcker det. Tre månader är helt ok, men nu är vi lovad stark blåst och mer snö. Solen visar sig nu i en hyfsat bred molnglipa - men vi har bara kommit till tidig eftermiddag ännu.
På tal om solen, särskilt diskret är den inte när den, i och för sig mycket välkommen, tränger sig in i mitt hem och avslöjar det mesta som man inte ser när vintermörkret ruvar. Igår grep jag mig, mer med liv än lust, an med sovrummet. Från golv till tak. Och därefter var det kombinerade arbets/gästrummets tur. Det är inte klart än men det ska bli. Kanske det är jättebra med några ytterligare vinterdagar så jag slipper stå där i rök och damm och längta ut.  
I morse fick jag fått reda på var Joar håller hus. Jag efterlyste honom för några veckor sedan eftersom jag saknar honom som programledare i Gomorron. Han har gått över till P1 radio. Så kan det gå och idag var han gäst själv i soffan; lika trevlig som gäst som när han var värd.
Ikväll blir det musselgryta med fänkål och vitlök - oprövat recept i DN idag som jag tycker låter gott. Surdegsbröd och dijonsenap till. Om senapen ska klickas i eller bres på brödet framgår inte - vi får pröva. En klick i grytan är kanske det troligaste.
En vecka som var alldeles ny och fräsch för några dagar sedan har snart passerat. Ska det fortsätta att gå så här fort?
Ja snälla, jag vet att jag pratar mycket om tid - men jag tycker att den slinker mellan mina fingrar,  jag vill hålla den kvar. Jag minns när min salig pappa i 90-årsåldern sa när jag klagade över att tiden bara gick: kära barn, vänta till du blir så gammal som jag, då kan du börja prata om att det går undan. Är det så att tiden går fortare ju äldre man blir? Och än har jag långt till nittio.
Slut för idag! Tack för idag!