Tyvärr, tyvärr. Den är kort men intensiv och jag tackar och tar emot och njuter så länge den varar. 12 september var sista gången och sedan dess har jag inte känt håg för att hoppa i. Värtan får skvalpa omkring utan mig tills nästa år. Men jag hoppas på några bad innan dess på lite varmare breddgrader.
Idag är hösten på gång med besked, grått så långt ögat når och blött efter regnet som föll igår kväll och under natten. Stövlar på om man ska ut. Och det ska man väl. Ingen dag utan promenad är något jag försöker leva upp till - och lyckas med för det mesta. Oftast rätt lång men ibland en kortis.Frisk luft är ett måste.
Hösten är grytornas tid. Gott efter alla kalla rätter och sallader vi ätit under sommarsäsongen. Men ikväll blir det surströmming med Maken, Ettan, Tvåan och Trean - en måltid som alla längtat efter och som ännu inte blivit av. Fyran bor ju långt borta men avstår mer än gärna när det gäller denna höstliga delikatess. Kallaxburkarna är inköpta såväl som mandelpotatisen, tunnbrödet och rödlöken. Oj, snålvattnet rinner när jag tänker på det....
Två tomater av de hemdrivna italienska hänger kvar, en är röd och ska plockas idag, den andra fortfarande grön. Goda tomater blev det men inte riktigt så saftiga som jag minns sorten när jag åt dem i Florens. Men solen har väl sin betydelse och även om jag är väldigt nöjd med sommaren så får jag väl tillstå att solen ofta varit dold av moln. Och tomater lär ju behöva mycket av den varan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar