Vart tog det vägen mitt vackra vita vinterland?
Knappt jag vill stiga upp.
Jo det är klart jag vill och måste dessutom.
Resterna av det vintervackra och snövita är minst sagt bedrövliga: smutsiga sjunkande snöhögar i gathörnen och i vallar längs gatan, isbark på marken förrädiskt täckt med tunt lager regnvatten, ras från taken. Snön hänger som gardinkappor från taken. Den som går ut får hålla koll på både mark och sky. Nyss åkte ett fordon förbi i rasande fart inne på gården och hävde ut en massa sand. Tack, det behövs!
Det var ju så bländvitt och vackert. Och nu bara fult, fult, fult. Så smutsigt.
Att ljuset vänt tillbaka märks inte.
Det vet jag väl att det inte går så fort att det märks bara efter några dagar, men bara vetskapen brukar hjälpa mig att se sekundernas skillnad. Men inte idag.
"Guschelov" att man inte MÅSTE ut. Jag kan med gott samvete hålla mig inne och förbereda mottagandet av nyårsaftons gäster.
Och DU kära läsare som MÅSTE ut av en eller annan anledning; GÅ FÖRSIKTIGT! Det säger jag bara. Tack för resten - jag har passerat de 11.000 besöken!!!! Och det är ju tack vare just Dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar