Om någon frågar mig så skulle jag tveklöst säga Anna Maria Corrazza Bildt. Hon är outstanding den flickan. Jättesnygg. Jämt. Hon vet precis vad som klär henne och kan ta ut svängarna både i färg och form. Varför nämner klädförståsigpåarna henne när de recenserar klänningarna på Nobelfesten? Det begriper inte jag. Eller gör de det när jag inte lyssnar eller tittar.
Och så skulle jag säga den japanska pristagarhustrun i cremefärgad kimono med rött bälte. Victoria? Ja, hon var också fin men den där gröna skarpa färgen var inte riktigt hennes? Ändå klär hon ju, precis som sin mammas, i de flesta färger och toner.
Tristast - lika tveklöst TV-reportrarna Ebba och Anna.
Hur kan modeoraklet Ebba dra på sig något så erbarmeligt fult som den där midnattsblå klänningen hon bar? Jovisst är hon gravid, men det utesluter ju inte att man kan vara lite ärtig. Ärtig? Säger man ärtig numera eller är det förlegat? Strunt samma om det är gammalt och förlegat, jag tycker att det är ett bra ord. Som chic ungefär. Men det är förstås mer parisiskt. Konstigt nog är söta och trevliga Ebba väldigt sällan varken chic eller ärtig. Mycket prydlig visserligen men väldigt konventionell och lite småtråkig. Anna Hedenmos gröna var inte heller någon hit precis, men man förväntar sig mer av Ebba, hon är ju för sjutton KÄND som MODEEXPERT i alla de sammanhang.
Själv satt jag hemma i mysbyxor och tröja sippande på ett, nej några glas Verdicchio! Håhåjaja. Något roligt ska man ju ha även om man inte är bjuden på finkalas på stadshuset.
Mer snö på väg hör jag på radio. Längs Östersjökusten. Och då ligger vi minsann bra till. Nu ska jag ta på mig mina chica vinterkläder och dra iväg på promenad innan snön vräker ner över oss igen.
Från vackra kläder till posten:
det kostar SEK 315 att skicka ett paket på 3, 5 kilo till Italien. Och det tycker jag är riktigt dyrt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar