Så kan det gå! Det får bli chinos en annan dag. Kjolen blir bra till mycket, känner att den är rätt i all sin gråhet - men det kan bli snyggt. Provade en orange tröja till - orange är fortfarande älsklingsfärgen - men i den såg jag ut som....ja, lite åt korvhållet, en dansk pölse. Särskilt på mitten - ja, just där mellan bröst och höfter. Och orange är inget man trollar bort eventuella defekter i. Såg en likadan i grått....snygg ....men nej. Promenera, promenera, promenera! Med stavar! Jag har varit lite lat på sistone - en följd av en förkylning som mer eller mindre golvade mig i tre dagar och sedan tagit oändlig tid på sig att läka ut. Fy katten vad man tappar i kondition. I förra veckan gick jag till brevlådan sådär 300 m bort. Utan att skryta men är det något jag är riktigt bra på så är det att gå. Fort. Det var iskallt så jag ilade på i min vanliga takt och flåsade som jag vet inte vad - något som flåsar ordentligt i varje fall - efter knappt halva vägen. Och hjärtat var på väg någonstans. Jag vet inte vart - kändes som det försökte hamra sig ur bröstkorgen. Men nu är det nästan bra i alla fall. Tror jag.
Jaha, nu ångrar jag mig. Jag SKULLE ha tagit den grå tröjan, det hade blivit en ganska perfekt ensemble som lätt kan hottas upp med orange detalj. Nu få jag gå tillbaka imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar