Hålleru på sådär eru snat framme i Mora,

sa mannen, som talar utpräglad och lite nasal stockholmska när jag mötte honom på min stavrunda för någon timme sedan. Annars är det länge sedan man hörde stavskämt.
I början av min stavgångskarriär var det massor av lustigkurrar som kommenterade - du har glömt skidorna, har du vallat kängorna, har du inte märkt att det töat för länge sen.... Det var då det, i slutet av 90-talet när jag var ganska så ensam  om att stava, närapå pionjär. Stavarna hade jag fått i födelsedagspresent av väninnan M som hade käppbutik på Kungstensgatan och tidigt insåg att gåstavar var ett bra komplement till hennes övriga sortiment.
Stavar var för kvinnor. DÅ. Inte kunde en MAN gå omkring med något så otroligt löjligt och omaskulint. Tiderna förändras, nu är vi många stavgångare både kvinnor och män. Männen har sakta men säkert klivit över löjlighetströskeln.
För övrigt så är det oerhört vackert ute, vattnet ångar som rena älvdansen, slöjtunn isskorpa precis intill strandkanten, solen skiner, inte en vindpust, blå himmel, gnistrande vit snö och tjock rimfrost OCH -12,7.