Mors, lilla Mor!

Slutklämmen i Lotta Olssons krönika i DN idag, som handlar om mammor, låter så här:
"Vi bär våra mammor med oss under huden,
hur mycket vi än försöker undkomma dem."
Är det så? Är det sant? Ja, troligen. På gott och ont. Mest på gott om jag tänker på min egen mamma, men visst finns det sånt som både gnager och kliar. Rättvist eller orättvist - ja det vet jag ju inte. Ingen är ofelbar, särskilt inte mammor. Och i viss mån pappor.
Har du fått kaffe på sängen idag!
Det har jag. Av mig själv eftersom jag inte kunde vänta till Maken sussat färdigt.
Och igår redan fick jag skära pioner av Maken, underbart vackra (köpta på ICA-kortet när vi var där och handlade").
Av Ettan och Tvåan fick jag jättefina salviaplantor, som vi hjälptes åt att plantera i en lövkorg. Nu ska dom stå där och under min ömma vård växa sig frodiga för att plockas och hamna på tallriken efter att ha doppats i lättsaltat vispat ägg och därefter friterats. Oj, snålvattnet rinner bara jag tänker på dessa små spröda läckerheter, både som en liten förrätt eller som tillbehör.
Jag är jätteglad både över pionerna och salvian, men tycker att både Mors och Fars dagar är extremt dumma påhitt. Lite patetiskt. Mors dag. Fars dag.
Men jag är säker på att jag kunde ha fått både pioner och salvia även om det inte hade varit Mors dag idag. Så snälla är både Maken och mina barn.

Tack snälla Tvåan och Kajsastina för att ni kommenterar!

Tack till Ettan också, men du är inte fullt lika flitig. Och Trean har väl också hört av sig någon gång. Så vet jag ju att det finns några andra som kollar av Eternellen, men som inte hör av sig - kanske av kommentartekniska skäl, vad vet jag. Nu är jag i alla fall väldigt glad över att jag passerat 7000-strecket. En struntsiffra om man betänker bloggare som får hundratals kommentarer om dagen. Men sanningen att säga: det skulle jag inte hinna med att läsa. Och kanske skulle jag också tappa lusten. Ändå välkomnar jag gärna några fler.
Nej, du behöver inte, men det vore kul.
Lite trött efter en dag på Kupan där jag stått på huvudet i påsar och säckar med saker. Ja, jag har sagt det förut, det är inte särskilt lustigt alla gånger. Mycket är fräscht, snyggt och både använd- och säljbart. Men dubbelt så mycket, ja mycket mer än dubbelt så mycket, går direkt till..... ja, du vet vad. Jag slutar aldrig att förvåna mig över vad många skänker, hur man över huvud taget kan tro att någon skulle köpa eller ens vilja ha vissa saker till skänks. Man baxnar och blir rätt arg ibland - Kupan och tippen är inte samma sak.

Kom och köp, pilligt, pilligt! Så ropar dom på Hötorget.

Vanligtvis åker jag till ICA och handlar. Fyra av mina närmaste butiker är just ICA. Och så har jag ju ICA-kort och det är väldigt praktiskt.
Idag bröt vi vanans makt och körde till Lidl. Det var väldigt länge sedan sist, tyvärr. Så dum man är! Jag vet ju att Lidl har bra priser, ändå åker man iväg av bara farten till närmaste supermarket eller kvantum.
Och vet du va? Jag tror att jag tjänade ett par hundralappar med att åka några kilometer längre. Visst, jag köpte lite mer än jag skulle, men vad gör det. Vid grönsaks- och fruktdisken blev man fullkomligt hagalen - urfräscht utbud och verkligen pilligt, pilligt. Tre superfina citroner i nät för 4:90. Körsbärstomater för 7:90. Zucchini - precis lagom stora - 19:-/kilo, kyckling, korvar, pålägg.....avsevärt mycket billigare än i mina ICA-butiker.
Självklart vet du allt det där! Men för mig blev besöket en liten påminnelse om att jag inte ska gnälla över matpriser när det finns varianter. Och tiden för en liten omväg har jag.

Trettio besök återstår innan Eternellen passerar 7000.

Vara glad-leken.

Ja, den ägnade sig en odrägligt präktig unge som jag läste om i min barndom åt. Minns inte om det var Duktiga Annika eller Pollyanna. Men visst borde man tänka på lite då och då att man har mycket att vara glad och tacksam för.
Att vakna frisk varje morgon till exempel.
Att Maken, Ettan, Tvåan, Trean, Fyran, hund och katter också mår bra.
Att släkt och vänner - de flesta i alla fall - har hälsan och vi kan träffas.
Nya fina olivträdet - som inte kostade skjortan - och nu står i "medelhavshörnet" *) på vår altan.
Prunkande bourgogneröda stjärnögon och d:o engelsk pelargonia. Vit rosenskära. Schneewittchen och New Dawn som klarat vintern.
Potatisen som växer i pallkragen bredvid rosmarin och persilja.
Tvätten som hänger ute och doftar härligt när man tar in den.
Solen som tittar fram mellan molnen - just idag är det så.
S.t Erik som tar hand om min gula fläck och är så duktiga på att informera om vad de ska göra med mig, både skriftligt och muntligt.
Skånetrippen att se fram emot.
Att inte äga mer än man kan och orkar med och verkligen kunna njuta av det man har.
Vita rosorna - köpta för två veckor sedan - fortfarande är fräscha.
Att jag bor i Sverige och inte på Island där vulkanerna brakar loss med stor kraft.
Paul Austers New York-trilogin som jag just börjat läsa.
Korsorden jag lyckas lösa.
Koltrasten som sjunger i linden.
Gympan och dansen.
Nej nu börjar det här bli lite tjatigt. Eller hur? Nästan som Duktiga Annika - eller var det Pollyanna?

*) Såg igår i någon tidningsspalt att det var inne med medelhavsväxter. Min blygsamhet förbjuder mig naturligtvis att påstå att jag är en trendsetter - men vi har haft medelhav hos oss i sju år. Då menar jag lavendel, vita rosor OCH olivträd - tyvärr har jag inte alltid klarat av vinterförvaringen. Ljust, svalt och frostfritt vill dom ha, oliverna. Och det är inte helt enkelt i vårt bistra vinterklimat.

Nu har svalorna kommit!

Och linden, gårdslinden som jag skryter om ibland, är allra som vackrast. Även en lite småmulen dag som den här.

Mitt förhållande till rökning.

Har jag något över huvud taget?
Det är klart jag har.
Nej jag röker inte.
Då menar jag att jag inte röker varje dag, varenda vecka, varenda månad, år ut och år in.
Men det händer. Jag kan köpa ett paket när allt känns hispigt, när jag är lite hispig av en eller annan orsak - irritation, oro, resfeber, lite nedstämdhet. Då står jag på altanen och röker slut på paketet - nej inte på samma dag så klart, det tar flera dagar - men sedan dröjer det veckor och månader tills nästa gång. Och jag är inte minsta sugen. Tillsammans med väninnan M tar jag också en cigarrett - det hör till liksom. Hon röker och jag gör henne sällskap när vi pratar lite mer förtroligt. Då kan vi gå ut och vädra våra tankar till en cigarrett. Likaså tar jag en när jag träffar Trean, som bjuder mig på en till drinken före maten. I sällskap med Fyran blir det också en och annan när vi ses några dagar ett par gånger per år. Så mitt förhållande till rökning är ganska gott. Men jag tycker definitivt inte om att Trean och Fyran röker, det gör jag verkligen inte. Jag önskar att båda kunde sluta, jag är rädd om dom.
Varför skriver jag om det här? Ja, det kan man verkligen undra, det bara dök upp.

Är det inte dags nu att sluta med konstgjord andning?

Ja, det gäller SAAB. Jag känner för SAAB, det gör jag verkligen eftersom vi i många år var nöjda SAAB-ägare. Den må vara aldrig så bra, men ska man verkligen försöka hålla liv i något som uppenbarligen ingen vill köpa? Man MÅSTE sälja!
Idag är det Youngman - vad det nu är jag har bara läst en rubrik - som kan "rädda" SAAB enligt SvD. Jaha! För hur länge?
Molnen svävar runt - nu menar jag inte orosmolnen för SAAB, utan alldeles vanliga. Stora mörka. Det ska ju bli både lite kallare och regn enligt prognosen. Jag älskar solen men regnet behövs. Inte en droppe faller över Hägernäs strand. Vi är lovade regn och vill ha en skvätt. Och jag ska sätta potatis - det finns plantor på Plantagen - jag odlade med framgång förra året och fick ett härligt kok precis lagom till midsommarafton. Finns det något godare? En egenodlad dillkokt färskpotatis med en smörklick på!
Veckan har varit lite hektisk och har lite knepigt att hinna med bloggen - gruppmöte i Fp, jättetrevligt kalas med målarväninnorna, liten middag hemma med nära kära vänner, Kupan, gulafläckenspruta, Signe på heltid, liten hälsokoll - frisk som en nötkärna - dans och gympa och jag vet inte va'! Och idag kommer Ettan, Tvåan och Trean på middag. Nästa veckas kalenderblad är också fullklottrat. Åååååå vad jag har det bra.

Badsäsongen har börjat.

Premiärdopp idag i Värtan. Mitt på dagen. Solen sken som bara den från klarblå himmel. Tippar 13 grader sådär så inte blev det någon simtur. Snabbt och uppfriskande. Känns härligt att vara på gång. Ofattbart att isen gick för en knapp månad sedan. Vill det sig väl kan badsäsongen bli fem månader. Det tycker vi om!

Sahlins väska väcker debatt!

Så låter en rubrik i Svenska Dagbladet idag - har just läst på nätet.
Inte nu igen! Inte för att jag är någon Sahlin-fan, men har hon skaffat sig en dyr väska så inte har jag med det att göra. Men lite intressant är det. Det är alltså inte lämpligt att en kvinna som företräder socialdemokraterna har en väska som kostar flera tusen.
Men om det gäller en man då???? En socialdemokrat.
Nu är det väl några år sedan som den där väskan var en het potatis. Men betydligt senare råkade jag bläddra i ett gammalt nummer av M-magasin. Där tog man parti för Mona Sahlin, gjorde en liten grej av väskan och jämförde den med mäns ägodelar, som ingen någonsin kommit på idén att kommentera. Dyra statusprylar. Kända män förstås, skådespelare, chefer inom näringslivet, politiker etc. Bland annat f d utrikesministern, ambassadören FN-förhandlaren Jan Eliasson. Sosse även han. Och han ägde - enligt M - en klocka som kostat väldigt många Sahlinväskor.
Inte är det någon som upprörs över det! Eller!!! Det blir i alla fall inga rubriker.
Nog är det väl LITE konstigt.

Nedan hade jag tänkt visa underbara bilder från Florens och Toscana.

Men det går inte. Någonstans har jag missat något moment i överföringen från kameran till datorn. Skit också för jag kan ju det här. Har gjort det många gånger. Men experten dyker väl upp så jag kan få en lektion igen.
Hemma igen sedan i torsdags kväll efter fyra härliga dagar i Florens och en regnig - men fin - utflykt i Toscana.
I Florens tror vi att vi hittar! Herregud vi har ju varit där massor av gånger och hälsat på Fyran. Och visst hittar vi. Men bara om vi går exakt likadant varje gång. Då ligger domen, kyrkorna, piazzorna, butikerna, parkerna, matmarknaden, muséerna, favoritrestaurangen precis där vi tänkt oss. Men eftersom vi nu "kan stan så väldigt bra" försöker vi oss ibland på genvägar och då går det nästan alltid åt pipsvängen. Plötsligt står vi där på en helt annan piazza eller återvändsgata och letar riktmärken. Och riktmärkena är sällsynta på dessa smala vindlande gator kantade med höga gamla hus. Så småningom kommer vi ju fram förstås, när vi till exempel sett en glimt av något som måste vara domens kupol - givetvis rätt långt ifrån där vi trott.
Den berömda toscanska solen höll sig gömd i molnen för det mesta, men lyste till och värmde skönt lite då och då. Jacka på, jacka av, tröja på tröja av. Precis som i fjällen. Eller på sjön. För årstiden ganska så svalt. Turisterna hade ännu inte invaderat staden, det var bara längs Arno där det kryllade av folk på väg från eller till en stor busstation. Asien måste ha varit tömt på folk, alla var på kryssning och hade bussats till Florens och promenerade och fotograferade längs Arno mot eller från Ponte Vecchio.