Skär fisken i 5-8 cm bitar och ställ dem på högkant i en form. Så står det i mitt blekingska recept från min lutfiskleverantör sedan många år.
Min leverantör!
Det låter väl tjusigt?
Lite matmedvetet sådär. Lite kvalitetsmedvetet.
En aning snobbigt! Tjaa, kanske.
Min leverantör!!! Jag gillar att säga det. Jag gillar att skriva det.
Jag vill ha fler som jag kan kalla "min leverantör". Lammen för katten. Jag har ju en lammleverantör i Vallentuna, som jag är omåttligt förtjust i.
Den Goda Lutfisken AB - representerad av en mycket trevlig och kunnig man - och jag träffas varje år på Taxinge julmarknad där jag dels handlar lutfisk varje år, supergoda brända mandlar, rökt fläsksida - min ljuvliga gotländska lammullskjolade ängel som hänger i köksfönstret är också därifrån och Maken, som normalt inte gillar shopping, slår till med snöbollsljus. Han är mycket noga med att det är han som "hittat" ljusen. Och de ÄR verkligen fina och brinner vackert.
Mandlarna är slut för länge sedan. Av fläsket finns en bit kvar. Ljusen plockar vi inte fram förrän till jul.
Det blev en lång utvikning det där från lutfisken som är saltad med 1 msk salt per kilo och ska in i ugnen i 200 grader i ca 40 minuter och serveras med kokt potatis, bechamelsås, gröna ärter och beströs med nymortlad kryddpeppar. Ugnen är varm och här sitter jag och pimplar Verdecchio o äter calamataoliver.
Jag ilar ut till ugn, potatis och såskastruller.
Trevlig helg hör ni - vi ses kanske framför På spåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar