Jag vill skriva min blogg men har lite svårt att komma mig för just nu. Kanske det går bättre så småningom när dagarna blir ännu lite ljusare och längre. Jag blir trög i mörkret så jag är uppriktigt glad över det tunna snötäcket och kylan. Vilken blankis vi har på Hägernäsviken, tror aldrig jag sett maken. Minst sex cm tjock är den enligt veckorapporten. Roligt för alla skridskoentusiaster som svävade omkring på viken i går. Idag lite stormigt, både Maken, svarta Signe och jag höll på att lyfta borta vid udden vid Viggbyholm.
måndag 27 januari 2014
måndag 13 januari 2014
"Jag är inte olycklig men väldigt ledsen,"
skrev kära och nära vännen K i ett mail där hon berättade att hon drabbats av en obotlig sjukdom.
Det var på sensommaren.
För några dagar sedan dog hon, en av de mest livsglada människor jag känt.
En människa som jag känt i 40 år och reservationslöst tyckt om och uppskattat.
Det är tungt, fruktansvärt tungt och känns så orättvist.
Varför K?
Varför nu?
Hon hade ju så mycket kvar och så många att leva för och med.
Hon är borta - men finns.
We'll meet again, don't know how, don't know when.... är något att hoppas på. Försöka tro på.
Det var på sensommaren.
För några dagar sedan dog hon, en av de mest livsglada människor jag känt.
En människa som jag känt i 40 år och reservationslöst tyckt om och uppskattat.
Det är tungt, fruktansvärt tungt och känns så orättvist.
Varför K?
Varför nu?
Hon hade ju så mycket kvar och så många att leva för och med.
Hon är borta - men finns.
We'll meet again, don't know how, don't know when.... är något att hoppas på. Försöka tro på.
måndag 6 januari 2014
Håll med om att den här brungulgråsvarta vintern är den sämsta och tristaste vi varit med om. I mannaminne.
Eller varför inte kvinnominne.
Jag kan inte komma på någon så urtrist i alla fall. Och inte har jag gjort mycket för att pigga upp det hela. Jo köpt ett par korta gummistövelkängor av norskt märke som visar sig vara perfekta att klafsa omkring i. De är försedda med en specialkonstruerad sula som ska vara näst intill omöjlig att halka omkull med. Och ramla vill jag inte, jag är fruktansvärt rädd för att tratta på ändan sedan min praktvurpa före påsk förra året. Ändå hade jag ju stor tur som inte bröt något.
Jag läser en bok av negerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie - Americanah - som är alldeles väldigt underhållande och intressant. En härlig ung berätterska som bott och studerat både i Nigeria och USA. Ännu så länge har jag bara läst knappt hälften, det tar lite tid med mitt suddiga öga och personregistret är omfattande, ena stunden är vi i en frisersalong där huvudpersonen får sitt hår flätat och i nästa möter hon en man på ett tåg för att i nästa söka jobb så hon kan klara sitt uppehälle under studierna och så sitter vi där i frisersalongen igen eller är på fest och hamnar i kulturkrockar. Lägg därtill att namnen på alla som befolkar romanen inte är de allra som lättaste att minnas.Hur som helst så är det spännande att läsa böcker från andra kulturer.
Jag kan inte komma på någon så urtrist i alla fall. Och inte har jag gjort mycket för att pigga upp det hela. Jo köpt ett par korta gummistövelkängor av norskt märke som visar sig vara perfekta att klafsa omkring i. De är försedda med en specialkonstruerad sula som ska vara näst intill omöjlig att halka omkull med. Och ramla vill jag inte, jag är fruktansvärt rädd för att tratta på ändan sedan min praktvurpa före påsk förra året. Ändå hade jag ju stor tur som inte bröt något.
Jag läser en bok av negerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie - Americanah - som är alldeles väldigt underhållande och intressant. En härlig ung berätterska som bott och studerat både i Nigeria och USA. Ännu så länge har jag bara läst knappt hälften, det tar lite tid med mitt suddiga öga och personregistret är omfattande, ena stunden är vi i en frisersalong där huvudpersonen får sitt hår flätat och i nästa möter hon en man på ett tåg för att i nästa söka jobb så hon kan klara sitt uppehälle under studierna och så sitter vi där i frisersalongen igen eller är på fest och hamnar i kulturkrockar. Lägg därtill att namnen på alla som befolkar romanen inte är de allra som lättaste att minnas.Hur som helst så är det spännande att läsa böcker från andra kulturer.
söndag 5 januari 2014
TTT
Om du inte minns vad TTT betyder så håller det fortfarande i sig:
Tungt
Tröttsamt
Trist
Man skulle gott kunna tro att Bogesundslandet tvärs över viken lättat för gott och givit sig iväg mot ytterskärgården, eller rentav Åland. Under någon timme idag såg vi att det faktiskt fortfarande ligger kvar. Men strax var det borta igen i detta olidligt trista töcken.
Gör man motvilligt slag i saken, klär på sig och går ut så är det rätt skönt faktiskt. Milt. Stilla. Fuktigt. Riktigt Englandsväder som sägs ge så vacker och rosig hy. Kan tala om att det är inte bara att gå ut, man får minsann applicera både foundation och lite rouge för att någorlunda leva upp till engelsk ros. Och även efter den behandlingen är det knappast tal om något engelskt och daggfriskt. Rask promenad driver upp ytterligare och en något flammig blomstring.
Apropå foundation.
Vad är skillnaden mellan foundation och puderunderlag?
Eller är det precis samma sak?
Make up-världen är lite förvirrande. Jag hänger inte med.Förr visste jag mycket som jag inte vet idag. Men å andra sidan så fanns det inte så mycket olika skönhetsmedel när jag hängde med i svängarna och på effektivast möjliga sätt täckte över skavanker som ungdomsfinnar.
OMG - det är länge sedan.
Äldsta ungen fyller 50 om en dryg månad.
Hur har det gått till?
Att jag, unga människan, är mamma till en 50-åring! Och inte nog med det även till blivande 48-, 45-,och 43-åringar.
Maken är far till alla barnen. Samme Make.
Håhåjaja, jag blev lite trött.
Tungt
Tröttsamt
Trist
Man skulle gott kunna tro att Bogesundslandet tvärs över viken lättat för gott och givit sig iväg mot ytterskärgården, eller rentav Åland. Under någon timme idag såg vi att det faktiskt fortfarande ligger kvar. Men strax var det borta igen i detta olidligt trista töcken.
Gör man motvilligt slag i saken, klär på sig och går ut så är det rätt skönt faktiskt. Milt. Stilla. Fuktigt. Riktigt Englandsväder som sägs ge så vacker och rosig hy. Kan tala om att det är inte bara att gå ut, man får minsann applicera både foundation och lite rouge för att någorlunda leva upp till engelsk ros. Och även efter den behandlingen är det knappast tal om något engelskt och daggfriskt. Rask promenad driver upp ytterligare och en något flammig blomstring.
Apropå foundation.
Vad är skillnaden mellan foundation och puderunderlag?
Eller är det precis samma sak?
Make up-världen är lite förvirrande. Jag hänger inte med.Förr visste jag mycket som jag inte vet idag. Men å andra sidan så fanns det inte så mycket olika skönhetsmedel när jag hängde med i svängarna och på effektivast möjliga sätt täckte över skavanker som ungdomsfinnar.
OMG - det är länge sedan.
Äldsta ungen fyller 50 om en dryg månad.
Hur har det gått till?
Att jag, unga människan, är mamma till en 50-åring! Och inte nog med det även till blivande 48-, 45-,och 43-åringar.
Maken är far till alla barnen. Samme Make.
Håhåjaja, jag blev lite trött.
torsdag 2 januari 2014
Nej, nu tror jag att jag går i ide.
Mörkt när vi vaknar, kolsvart
mörkt igen redan vid 15-tiden - lika kolsvart,
dessemellan gråaste grått.
TTT - Tungt. Tröttsamt. Trist.
Milt - javisst men samtidigt rätt rått. Jag fryser och det är verkligen ovanligt. Ända in i märgen. Går med kofta inomhus! Börjar inse att det är jobbigt att vara frusen. Grannar kom från kanarisk sol häromdagen, fräscha och pigga som bara den efter en vecka i värmen.
Nej inte gnälla! Var glad!
Mmmm - jag är glad men skulle vara ännu gladare om det kom lite snö och att solen visade sig lite mer. En och annan glimt mellan grå molnmassor räcker inte. Mitt på dagen när det kanske i alla fall är lite mindre grått ger vi oss ut att samla D-vitamin. Tyvärr känns det inte riktigt tillräckligt.
Men snälla nån - det här kan ju inte vara varken kul eller särskilt upplyftande att läsa. Ska skärpa mig.
Fixa en god soppa - det är 5:2-dag idag. Grönsaksbuljong med massor av purjolök, grovriven morot och krossade tomater står på menyn. Det blir en god och enkel soppa som värmer gott.
Har jag tur så piggar den också upp.
mörkt igen redan vid 15-tiden - lika kolsvart,
dessemellan gråaste grått.
TTT - Tungt. Tröttsamt. Trist.
Milt - javisst men samtidigt rätt rått. Jag fryser och det är verkligen ovanligt. Ända in i märgen. Går med kofta inomhus! Börjar inse att det är jobbigt att vara frusen. Grannar kom från kanarisk sol häromdagen, fräscha och pigga som bara den efter en vecka i värmen.
Nej inte gnälla! Var glad!
Mmmm - jag är glad men skulle vara ännu gladare om det kom lite snö och att solen visade sig lite mer. En och annan glimt mellan grå molnmassor räcker inte. Mitt på dagen när det kanske i alla fall är lite mindre grått ger vi oss ut att samla D-vitamin. Tyvärr känns det inte riktigt tillräckligt.
Men snälla nån - det här kan ju inte vara varken kul eller särskilt upplyftande att läsa. Ska skärpa mig.
Fixa en god soppa - det är 5:2-dag idag. Grönsaksbuljong med massor av purjolök, grovriven morot och krossade tomater står på menyn. Det blir en god och enkel soppa som värmer gott.
Har jag tur så piggar den också upp.
onsdag 1 januari 2014
GOTT NYTT ÅR!
Nu är det bara att vänja sig vid att skriva 2014.
Precis när 2013 äntligen satt som en smäck.
Inte ett enda nyårslöfte har jag avgett, inte ens till mig själv - jag är ju så himla bra som jag är.
Så blygsam är jag!
Och vad hjälper löften om man inte håller dom, och det gör man/jag ju inte i regel, bara någon vecka sådär. Sedan är allt vad löften heter glömda eller i alla fall väl förträngda. Jag undrar just om det finns någon statistik på detta; hur många nyårslöften som uppfylls och hur många som sviks. "Nu har jag gått ner ett helt kilo, hej och hå vad duktig jag är, nu kan jag leva som vanligt igen". Och "nu har jag gått långpromenad varje dag två veckor i streck och DESSUTOM börjat på jympa...det kan ju inte göra så mycket om jag hoppar över en gång....bara idag".
Och sedan sitter man där med sina värdelösa nyårslöften. Fråga mig, jag vet!
2013 slutade bra med smärre nyårsfest för en handfull gamla goda vänner runt vårt findukade köksbord. Toast Skagen, Biff Wellington med rostad potatis, ugnsbakade caocktailtomater, små fina smörslungade gröna bönor och madeirasås därefter apelsinsufflé. Goda viner. Helt ok. Wellingtonen blev visserligen inte så där kokbokssnygg som det var tänkt, men GOD så in i norden - det var Maken som stod för den bravaden. Det enda jag gjorde - och det gjorde jag bra - var att kavla ut smördegen och svepa in den champinjonkrämsklädda filén.
Sovmorgon. Ja faktiskt. Slog inte upp mina gröna förrän 08.20. Och det hör VERKLIGEN till ovanligheterna. Visst, vi kom i säng väldigt sent och hade dessutom druckit både drink, viner till maten och avec till kaffet, men det brukar normalt inte hindra mig att vakna före 06.00, vilket är alldeles kolossalt onödigt med tanke på att jag tillhör släktet pensionärer.
Pensionärer - jag gillar inte begreppet. Precis som vi är ett speciellt folkslag, dessutom lite onödigt tärande.
Vi är helt vanliga människor som har levt lite längre bara.
Långpromenaden blev en kortpromenad. Men rask. Innan dess hade vi sett/hört nyårskonserten från Wien. Örongodis så det förslår. Ögongodis också inte minst dansarnas alltid lika fantastiskt vackra dräkter i de mest ljuvliga färger. I år även roliga: du såg väl de rutiga - var det äkta klanmönster tro - kortkorta kiltar med massor av styvstärkt tyll inunder till skräddade jackor. Jättesnyggt. Mycket stilig äldre dirigent - namnet har jag glömt men jag tror han hade både argentinskt - eller brasilianskt (kanske både ock) och ryskt blod i ådrorna. Tala om att ha orkestern i sin hand. Och han var nöjd, det syntes i hans livfulla ansikte.
Fröken Friman är det i kväll. Sista avsnittet. Sissela Kyhle är en av mina favoriter och serien är bra, bra också att den är på tre avsnitt och sänds rätt tätt.
Restmat. Inte så tokigt alls. Nu är det dessutom slut på precis allt. Känns bra när ingenting förfars. Då är jag nöjd. Ja, du ser ju själv hur bra jag är!!!!!
God fortsättning på 2014. Vi hörs!
Precis när 2013 äntligen satt som en smäck.
Inte ett enda nyårslöfte har jag avgett, inte ens till mig själv - jag är ju så himla bra som jag är.
Så blygsam är jag!
Och vad hjälper löften om man inte håller dom, och det gör man/jag ju inte i regel, bara någon vecka sådär. Sedan är allt vad löften heter glömda eller i alla fall väl förträngda. Jag undrar just om det finns någon statistik på detta; hur många nyårslöften som uppfylls och hur många som sviks. "Nu har jag gått ner ett helt kilo, hej och hå vad duktig jag är, nu kan jag leva som vanligt igen". Och "nu har jag gått långpromenad varje dag två veckor i streck och DESSUTOM börjat på jympa...det kan ju inte göra så mycket om jag hoppar över en gång....bara idag".
Och sedan sitter man där med sina värdelösa nyårslöften. Fråga mig, jag vet!
2013 slutade bra med smärre nyårsfest för en handfull gamla goda vänner runt vårt findukade köksbord. Toast Skagen, Biff Wellington med rostad potatis, ugnsbakade caocktailtomater, små fina smörslungade gröna bönor och madeirasås därefter apelsinsufflé. Goda viner. Helt ok. Wellingtonen blev visserligen inte så där kokbokssnygg som det var tänkt, men GOD så in i norden - det var Maken som stod för den bravaden. Det enda jag gjorde - och det gjorde jag bra - var att kavla ut smördegen och svepa in den champinjonkrämsklädda filén.
Sovmorgon. Ja faktiskt. Slog inte upp mina gröna förrän 08.20. Och det hör VERKLIGEN till ovanligheterna. Visst, vi kom i säng väldigt sent och hade dessutom druckit både drink, viner till maten och avec till kaffet, men det brukar normalt inte hindra mig att vakna före 06.00, vilket är alldeles kolossalt onödigt med tanke på att jag tillhör släktet pensionärer.
Pensionärer - jag gillar inte begreppet. Precis som vi är ett speciellt folkslag, dessutom lite onödigt tärande.
Vi är helt vanliga människor som har levt lite längre bara.
Långpromenaden blev en kortpromenad. Men rask. Innan dess hade vi sett/hört nyårskonserten från Wien. Örongodis så det förslår. Ögongodis också inte minst dansarnas alltid lika fantastiskt vackra dräkter i de mest ljuvliga färger. I år även roliga: du såg väl de rutiga - var det äkta klanmönster tro - kortkorta kiltar med massor av styvstärkt tyll inunder till skräddade jackor. Jättesnyggt. Mycket stilig äldre dirigent - namnet har jag glömt men jag tror han hade både argentinskt - eller brasilianskt (kanske både ock) och ryskt blod i ådrorna. Tala om att ha orkestern i sin hand. Och han var nöjd, det syntes i hans livfulla ansikte.
Fröken Friman är det i kväll. Sista avsnittet. Sissela Kyhle är en av mina favoriter och serien är bra, bra också att den är på tre avsnitt och sänds rätt tätt.
Restmat. Inte så tokigt alls. Nu är det dessutom slut på precis allt. Känns bra när ingenting förfars. Då är jag nöjd. Ja, du ser ju själv hur bra jag är!!!!!
God fortsättning på 2014. Vi hörs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)