Visst blir man trött på ord och uttryck!

"Livspussel" till exempel, som blivit så vanligt.
Alla lägger livspussel! Och tycker lite synd om sig som har så mycket att göra.
Framför allt yngre personer med små barn. Livspussel? Minst 5000 bitar med blå himmel, gröna skogspartier - ja ta vad du vill som är svårt att lägga när man sitter där med en hoper bitar framför sig. Men det är väl för katten inget nytt - vem har inte trixat med tider hit och dit? Och hinner man inte med - eller tycker att allt är så JOBBIGT får man väl skära ner på ambitionerna - offra några upplevelser/aktiviteter, lite självförverkligande etc för att få den där åtråvärda tiden som är så viktig men inte finns - men ändå finns med lite omprioritering och planering. Man behöver till exempel inte göra allt "som alla andra gör", inte ha gjort precis allt innan man är 35. Det är faktiskt kul att ha lite kvar när barnen inte längre kräver så mycket passning och omsorg - OCH när man blir

"Pensionär" - ett annat ord jag är lite less på. Han är pensionär. Hon är pensionär.
"Ja, jag är ju pensionär" säger jag själv ibland och är färdig att bita tungan av mig. Vadå pensionär? Jag är jag, som visserligen slutat rusa upp varje morgon och störta till jobbet, men istället har en massa annat för mig, som faktiskt känns meningsfullt även om det inte ger några pengar. Och inte tär jag vare sig på samhället eller något annan. Möjligen på maken, som tjänat betydligt mer än jag under de "produktiva" åren. Men det bjuder han så gärna på. Tror jag.

Så har vi "varumärke"! Slitet, slitet, slitet. Det går inte en dag utan att ordet vaumärke nämns i olika sammanhang.
Man måste vårda varumärket.
Varumärket tar skada.
Det gäller att leva upp till varumärket.
Varumärket håller inte vad det lovat.
Jag ska verkligen akta mig för att solka ner Eternellen.

"Sätta på kartan" också.
Allt ska sättas på kartan.
Inte vet jag, men jag tror att det började när Östersund sökte något vinter-OS.
OS skulle hjälpa Östersund att hamna på kartan. För Lillehammer fanns ju där.
Därmed inget ont sagt om Östersund.
Det spelar ingen roll vad du gör. Är du från Pyttesta och sjunger en låt i melodifestivalen och blir "stjärna" så hamnar Pyttesta på kartan. Hoppar du högt och kommer från Skuttunge så har även Skuttunge sin givna plats. Och ett VM av något slag i Skuttunge vore naturligtvis mumma. Då!!!! Turister från hela världen skulle flockas där.
Tänka sig - Bjuv finns numera på kartan, enligt en intervju med en förtjust dam från trakten. Tack vare Anna Anka, som bevars kommer därifrån.
Inte tack vare Findus, som - om jag inte minns fel - funnits där i många år, men Anna Anka smäller väl högre.

Jag blir så trött.
Godnatt.

Sicken vecka!

Var det inte ett teveprogram som hette så? Eller minns jag fel?
Veckan som gått har varit hektisk. Möten hit och dit: årsmöten i Folkpartiet och Röda Korset,
möte i bostadsrättsföreningen, arbetsmöte i gruppen bostäder för äldre. Nu gäller det att hålla pappren isär och komma ihåg vad man sagt och gjort i olika sammanhang. Det är ingen ordning på mina papper, allt ligger i små spridda högar. Jag letar och letar - måste skaffa pärmar! Och om några timmar ska jag på äldremöte igen!
Kallt har det varit. Ordentligt kallt. Och mer snö har dråsat ner. Men plötsligt är det plusgrader och jättesnöhögarna håller på att förvandlas till vatten, mängder av vatten, sandblandat och smutsbrunt. Jag ser mig själv klampandes omkring i gummistövlar i veckor framöver. Snart är det vita och vackra ett minne blott. Och sandstranden i Fujeira som jag trampade för dryga tre veckor sedan känns oändligt avlägsen.
Vårkänslorna saknas ännu så länge. Däremot fick jag en smärre chock när mitt kök en dag badade i sol, och då....... Dags att torka skåpluckor! Bland annat!
Hektiska veckan - som i sig var trevlig och givande - avslutades på allra bästa sätt. I fredags - fantastisk middag hos kära vänner på Södermalm. Och igår - lördag - lika fantastiskt gott och trevligt hos kära vänner på Gärdet. Stort tack till båda paren - om ni nu läser det här. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: det är underbart att ha vänner, jag är så glad för att ni finns och vill vara med mig.
Och nu har jag precis kommenterat Rådslag 2010 för Röda Korset - en sorts enkät eller vad man nu ska kalla det. Lite mindre kul eftersom det handlar om Bengt Westerbergs åtaganden och ersättningen för dessa som styrelseordförande i RK. Medlemmarna i varje krets ska säga vad de tycker. Och jag håller på Bengt W. Faktiskt gör jag det.

Minkdags; 24 grader kallt klockan 07.00!

Så var det inte riktigt från början - vår digitala visade 16,3 ute och 16,1 inomhus.
Visserligen har vi ganska svalt inomhus, speciellt i sovrummet. Men inte bara 16,1!
Och 16,3 ute. Troligt? Kanske. Digitalen hade säkert fått spader. Kunde det verkligen vara så kallt?
Visst kunde det!
Och visst var det fel på termometern!
Efter lite skak och pill och nytt batteri jagade den både upp sig och ner sig. 18,3 och 24,4.
24,4 grader kallt! Det bekräftade också dotter C som bor i närheten.
24 kallgrader! Det har vi inte upplevt på åratal, inte som jag kommer ihåg.
Nu - klockan är 08.35 är det bara 22.
Solen skiner. Ligger snett över vår gräsmatta.
Snön är skimrande vit och kristallerna glittrar. Osannolikt vackert. En strålande morgon.
In till Stockholm ska jag - men vad katten sätter man på sig?
Gamla minken förstås - för fem år sedan inhandlad bättre begagnad på Kupan - och som inte är vädrad en enda gång denna kalla vinter.
Men nu är det dags!

Och kära C, tack för igår det var ett mycket trevligt födelsekalas. Och väldigt roligt att träffa dina vänner - det blir ju en gång om året.

Varken Skavlan eller På spåret igår.

Till förmån för OS förstås. Naturligtvis går jag inte under för det, hyser till och med en viss förståelse för detta, OS är ju något som väldigt många vill se. Jodå, jag också ibland, men inte flera timmar kväll efter kväll.
Ikväll däremot är det heliga kon Melodifestivalen - ett program jag aldrig ser - men den rör man inte! Jag vet att jag inte tillhör någon prioriterad publik, men varför är det alltid - ja, faktiskt alltid - "mina" program som får stryka på foten när stora idrottsevenemang är på gång.

Och nu är det vinter och skidan den slinter i bukter och finter, går bra, går bra....

Är det någon som minns den gamla vintervisan?
Sjungs den fortfarande kanske? Jag kan inte minnas att jag hört den sedan jag var i "och nu är det vinter-åldern". Och det är länge, länge sedan.
Vitt, vitt, vitt så långt man ser sedan snart två månader tillbaka. Kylan nyper i kinder och hakspets och näsan blir röd. På långpromenaden igår valde jag att gå Djursholmsvägen i stället för att pulsa längs stranden. Men det blev dubbelt jobbigt eftersom plogbilen körde om mig och svepte upp all snö från vägen på trottoaren.
Nej jag gnäller inte, tvärtom tycker jag att det är bra när det är vinter när det ska vara vinter. Men efter sportlovsveckorna får det gärna vara slut.

Rätta mig om jag har fel.

Nu har jag tittat på programmet Debatt på webben. Det handlade om Röda Korset och styrelseordföranden Bengt Westerberg blev utfrågad om sin lön. Och jag tror faktiskt att han är värd det han får - en välkänd, erfaren och kompetent person med stort kontaktnät och i högsta grad både seriös och trovärdig framtoning som jobbar mer än heltid. Och lönen är inget han själv fixat, han blev tillfrågad om han var intresserad av arbetet som styrelseordförande och erbjuden en lön. So what!

3 februari fyllde Eternellen 1 år.

Och en sådan viktig sak glömde Eternellen själv helt bort. Över 2000 besök. 2811 för att vara exakt. Inte mycket i jämförelse med andra stjärnbloggare. Mätaren står visserligen på 12811, men räkneverket fick spader för några månader sedan och drog iväg så in i norden. Jag skrev om det då. 2811 besök - hemskt kul tycker Eternellen, som ju varken är kändis, "stjärna" inom något område och definitivt inte purung.
Ettårstårta? Kanske det. Någon lämplig dag - det är aldrig för sent. Lite glömska får man räkna med. Har aldrig varit bra på "dagar".

Något att glädja sig åt i skrivande stund:
Solen som just nu försöker tränga sig igenom dimman som ligger tät över Hägernäsviken.
Koltrastarna - härligt svarta och uppburrade - som väntar på morgonens äpple på altanen. Ja, jag kommer.

Så skulle aldrig Elisabet ha sagt!

Lite nyfiken som jag är slog jag på TV4 i några minuter för att se om Carolina Gynning ersatt Elisabet Höglund i Förkväll som det stått på löpen de sista dagarna.
Jodå, hon satt där i soffan tillsammans med Karin da Silva och gästen Carl-Jan Granqvist.
Jag var inte med från början men kom precis in när Karin frågade Carl-Jan om han är bisexuell, som det antyds i en memoarbok.
C-J Granqvist säger något fint om att "alla relationer är unika". Han berättar också att han citerat maken till Vita Sackville West - den engelska författarinnan och trädgårdsentusiasten som anlagt Sissinghurst Gardens - när han fick veta att hustru Vita förälskat sig i Virginia Wolf.
"Alla relationer är unika", C-J Granqvist utvecklade citatet elegant och personligt.
Och då!!! klämmer flickan som ersatt Elisabet Höglund i med:
"Ja, inte tror då jag att min pojkvän skulle bli så glad om jag kom hem och berättade att jag blivit kär i Karin....!"
Känsligt, intelligent och proffsigt, eller hur?
Så skulle aldrig Elisabet Höglund ha sagt.
Och C-J satt kvar! Ja givetvis, han är ju både artig och älskvärd.

Bravo Luuk och Lindström.

På spåret har jag alltid älskat - nej gillat väldigt bra - och jag är stormförtjust i Christian Luuk och Fredrik Lindström. Fredrik har jag varit svag för i många år ända sedan han började med sina underhållande och intressanta språkprogram. Och så glad jag blir när jag kan gissa vart vi är på väg. Igår både Orsa och Sala, hej och hå vad bra. Sedan kunde jag inte ett enda dugg varken om Orsa eller Sala, men det är en helt annan sak.

Går pengarna till Haiti eller....?

Innan På spåret började hade Rapport ett inslag om Röda Korset. Personal på "min" kupa intervjuades. Det är minst sagt trist och upprörande. Vi är i blåsväder ska jag säga - inte Kupan precis, men organisationen Röda Korset; kommunikationsdirektörens svindleri, Bengt Westerbergs höga arvode som styrelseordförande, en mycket välavlönad generalsekreterare och nu senast rektorn för sjuksköterskeskolan som också får en miljonlön. Och dåligt rykte vad kostar det? Inte kan det kännas särskilt kul att gå ut och skramla med bössa märkt Röda Korset idag - klart alla undrar - vart tar pengarna vägen.

Sitter man i glashus får man väl för sjutton tänka sig för!

Snälla Jan Björklund. Som politiker och partiledare sitter du i glashus. Fritt fram för stenkastare. Hur kan du göra något så fruktansvärt korkat - ta regeringsplanet och åka till New York med medarbetare och familj för skattebetalarnas tusenlappar? Undra på att politikerföraktet gror. Och dig ska man rösta på....! Tack och lov står du för andra vettiga saker. Men ändå! Det är inte bra.

Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle blogga om vad arabiska prinsessor tycker och tänker.

När jag var i Fujeira och Dubai häromsistens läste jag en engelskspråkig arabisk dagstidning - National - som fanns på hotellet. National kommer ut i Abu Dabi. Den är läsvärd och mycket snygg. Fint papper, bra tryck och snygg typografi. Lite lustigt format kanske, lite otymplig för oss som numera är vana vid tabloider. Språket är mycket vårdat, lätt att läsa och lätt att förstå. På lördagarna innehöll National ett veckomagasin med intressant läsning. Två nummer hann jag med innan jag åkte hem. Jag läste allt från omslag till baksida i båda magasinen och fastnade speciellt för detta - fem punkter som HHH Sheikha Salome Al-Sabah kommit fram till och tycker är viktiga - och som jag gärna vill vidarebefordra. Bra tänkt, tyckt och sagt eller hur? Kunde inte ha tänkt, tyckt, sagt bättre själv.

"LIFE LESSONS

HHH Sheikha Salome Al-Sabah is a member of the Kuwaiti royal family who lives between her homeland, the UAE and Switzerland. She is a holistic healer, life coach and artist, and came to the Emirates with her family following Iraq's invasion of Kuwait in 1990.

1. Nurture what is constant.
The material side of life is not important. This is something I learnt from the invasion of Kuwait when I lost everything. It is easy not to be materialistic when you have everything, but when I lost it all I realised that I didn't care about things. My husband, my children and my close friends were safe. You are not something because you have something. What I taught my children is to nourish and grow their own personality and their sense of beau. Your knowledge makes you rich, music and sport make you rich. Wearing the latest fashion is not what defines you. What defines you is your strength and how centred you are.

2. Have a playful approach to life.
Bring fun into the smallest things; playing, danceing, listening to music and so on.

3. Respect every person who comes across your path.
Nothing in life is by chance. Each person you encounter can teach you something. They are the reflection of that moment and will give you a lesson. Talking to somebody could trigger something. If a person irritates you, he or she is doing that to teach you to control your temper. Everything around us tells us what we are and where we are going.

4. Learn something new.
Habit kills creativity. Bring lightness and brightness into your life. Novelty brings freshness: if things are always the same, life becomes dull and monotonous. We need sparkle. We are the creator of our lives - like when we write a book, we are in control of all the words. Ask yourself: would you like to be on the page or not?

5. Live for the moment.
When you do something do it with all your heart and soul. Life then becomes an art. We create our life; it is our achivement, something that brings us closer to our last breath. Appreciate every moment.

Två dagar i spektakulära Dubai.

Väldens högsta byggnad just, nyligen invigda Burj Kahlifa. 828 meter.
Och visst är den elegant!


Vill du åka skidor i Dubai? Visst, det går bra i The Emirate Mall.


I Dubai Mall finns det 1200 butiker - kan det vara något?
Här får den shoppingsugne sitt lystmäte när det gäller märkeskläder,
inredning, juveler - äkta såväl som oäkta.


Ljusspel och bildspel i Dubai Mall.


Glittrigt så det förslår i Guld-Souken. Guld och ädla stenar i mängder.
Fönstren är minst sagt överlastade, här är det inte "less is more" som gäller.


Akvariet i Hotell Atlantis är en sevärdhet. Här finns en stor haj, fantastiska rockor som "flyger" omkring i vattnet, stora stim med mindre fiskar. Hotell Atlantis ligger längst ute på den berömda palmen - den enorma palmformade konstgjorda ön. Två nya palmöar är projekterade.

Burj Al Arab - välkänt, vackert och mycket dyrt hotell.

Dubai är en upplevelse. Fantastisk arkitektur - vackert, elegant och spännande. Imponerande rent och fräscht. Inget skräp. Inget klotter.

Här byggs överallt - 30% av världens byggkranar lär finnas här. Staden är vidsträckt, genomkorsas av flerfiliga vägar. Det är långt mellan sevärdheterna. Gå kan man inte eftersom trottoarer saknas. Taxi eller tunnelbana är ett måste.

Från sandlåda till snöhögar.

Soluppgång över Indiska Oceanen.

"Min" strand i Fujairah i Förenade Arabemiraten - UAE.

För bara några dagar sedan var vi här. Och då var det sand mellan tårna och baddräkt som gällde. Varenda dag.

Och nu är det snö, mycket snö och varma kläder.

Bara drygt sex timmars flygresa mellan dessa ytterligheter.

Resan till UAE var lyckad från början till slut. Fjorton dagar sol och värme i Fujairah - ett av de minsta emiraten. Otroligt behaglig torr värme, 25-26 grader i luften och 23-24 vattnet.

I januari!!! Ett vackert soldränkt land med långa stränder, höga bergskedjor, guldbruna öknar och den blågrönskiftande Indiska Oceanen. Fint hotell - Rotana Fujairah - bra läge, trevliga rum, underbar mat, otroligt rent och fräscht överallt och sist men inte minst mycket vänliga människor.