Sverige är fantastiskt.

Uttrycket myntades för ett antal år sedan. Det kan vara fem år sedan men säkerligen är det mycket längre bort än så. Tio? Femton? Tidsbegreppet flyter. Strunt samma. Sverige är fantastiskt.
Född och uppväxt i Södermanland/Sörmland. Bor i den delen av Stockholms län som ligger i Uppland. Har bott i Östergötland och Skåne. Skåne är kärt. Jag älskar det landskapet. Första gången jag kom dit kände jag mig "hemma" fast jag bara var på kort besök. Jag kände igen mig på ett märkligt sätt och tror, vill gärna i alla fall, att om jag haft ett tidigare liv har jag bott i Skåne. Slätten, den enorma och böljande där rapsfälten möter himlen, där äppelblommen ramar in havet. Massor av himmel och väldigt mycket hav är det. Aldrig enformigt. Havet som smeker kusten  - allra mest förälskat runt Österlen. Nåja den västra sidan är definitivt inte dålig den heller. Många år efter det första förälskade mötet fick jag bo där i två år, inte på Österlen men i Malmö. Det var en glädje. Varje dag. Att lämna Skåne var en uppoffring, en stor uppoffring som ändå övergick i något väldigt bra - vi kom tillbaka till Stockholm och landskapen kring Mälaren.
Östergötland - fyra år innan Skåne - var också härligt. Våra fyra år i Linköping   minns vi alla, Maken, våra fyra barn och jag, med stor glädje, inte minst för alla goda vänner vi fick där. Fyra viktiga år för oss alla. När barnen föds och växer upp är man väldigt upptagen av nuet. Nuet är så stort och tidigare miljöer och allt som hänt där får inte riktigt plats - så har det i alla fall varit för mig. Visst jag är fortfarande upptagen av nuet - mitt liv i Täby. Men jag ser lite mer. Igår och idag till exempel har vi gästat kära vänner på deras sommarviste i Sörmland. Jag vet att Sörmland är ett enastående vackert landskap och jag är en bit av Sörmland jag har sett det men ändå inte sett. Förstår du hur jag menar.- Det väna Sörmland, säger Maken när vi åker över landskapsgränsen. Sörmland är känt för vänhet. Vackert, väldigt vackert men lite trist har jag tyckt. Inte så charmigt som ....ja, jag vet inte vad och hur jag egentligen tycket.
I våras mitt i fruktblommen besökte jag Strängnäs, den gamla hemstaden. Då insåg jag att jag sett men ändå inte sett. Igår och idag har jag fått vårens intryck bekräftade. Sörmland är fantastiskt.  
Förlåt Sörmland, min hembygd. Du är helt strålande. Du har allt. Precis allt!