I skrivande ögonblick kan jag inte komma på något bättre än att önska alla mina läsare ett riktigt
GOTT NYTT ÅR.
Vi hörs och ses nästa år - hoppas jag.
Kanske redan i morgon!!!
Tusen hälsningar från Eternellen
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Hur ska man beskriva det obeskrivbara i ord?
Det slog mig i morse när jag tittade ut genom fönstret.
En gyllene sol hade just rest sig ovanför trädtopparna på andra sidan viken och spred ett otroligt vackert genomskinligt sken på himlen. Vattnet längs min sida av viken låg vitblankt med lättlätt krusning, vattrat kan man kanske säga och längre bort gick det över i blek och så småningom och längre ut i guldstänkt knallturkos. Ja, verkligen knallturkos. Otroligt vackert, sådär som Medelhavet kan vara, speciellt i läckra och lockande resemagasin. Kan du se det? Nej det obeskrivbara går inte att beskriva. Man står där bara mitt i ögonblicket och njuter och tänker: "det här glömmer jag aldrig". Men det gör jag ju. Jag har glömt massor som jag trodde var oförglömligt. Just nu finns i alla fall den underbara solen som spred sitt varma guldsken över vikens kalla vatten mycket tydligt på min näthinna.
En gyllene sol hade just rest sig ovanför trädtopparna på andra sidan viken och spred ett otroligt vackert genomskinligt sken på himlen. Vattnet längs min sida av viken låg vitblankt med lättlätt krusning, vattrat kan man kanske säga och längre bort gick det över i blek och så småningom och längre ut i guldstänkt knallturkos. Ja, verkligen knallturkos. Otroligt vackert, sådär som Medelhavet kan vara, speciellt i läckra och lockande resemagasin. Kan du se det? Nej det obeskrivbara går inte att beskriva. Man står där bara mitt i ögonblicket och njuter och tänker: "det här glömmer jag aldrig". Men det gör jag ju. Jag har glömt massor som jag trodde var oförglömligt. Just nu finns i alla fall den underbara solen som spred sitt varma guldsken över vikens kalla vatten mycket tydligt på min näthinna.
tisdag 27 december 2011
Förra året vid den här tiden såg det inte ut så här.
Samma tid och samma årstid!
Visst är det både häpnadsväckande och lite läskigt. Och jag som rustat mig så för köldknäpp med nya pälsfodrade kängor och en vit dunrock. Kängorna har jag haft på mig en enda gång och fötterna fick nästan värmeslag. Dunrocken inte en enda. Kanske lika bra det, jag liknar Madame Michelin i den.
Visst är det vackert med blått öppet vatten med glittrande stänk från lågstående sol. Nästan så man vill ta ett dopp. Tyvärr går det inte, badstegen är upptagen!!!
måndag 26 december 2011
Tre vanliga dagar som kallas för jul!
Annandag jul 2011. Vi har haft tur igen. Stormen Dagmar har inte varit så vild i våra trakter. Några områden i Stockholms län lär vara strömlösa, men här har vi ljus i vårt hus, både levande och elektriska. Och det är skönt för mörkret därutanför är svart och kompakt.
Julen är nästan över. Väldigt trevligt har det varit på alla sätt.Vår kärnfamilj (inklusive svarta Signe) samlad - , sånär som på Fyran - både julafton och juldag samt goda grannar och två stora hundar på jullunch.
Alla har generöst bidragit med kär närvaro och gott ät- och drickbart.
Allt är med - nej ingen julgran, men det har vi inte haft på många år: god mat, god dryck, fantastiska tulpanbuketter, svävande ängeln, julklappar, jättegott godis, ljus, marschaller ....ändå har julkänslan inte infunnit sig.
Är det snön som saknas?
Knappast, vi har haft gröna jular förr men kanske inte så varma som den här. Jag vet inte. Fyran är oerhört saknad förstås, men hon har varit borta förr. Och hon FINNS ju om än inte i vår närhet! Och vi har skypeat och sett henne varje dag, till och med skålat. Julen är underbar på många sätt, men bedrövligt känslosam. Och kravfylld i den meningen att man ska ha så HIMLA trevligt. Det räcker inte med trevligt, det ska vara supermysigt och man ska vara så jädrans glad. Hela tiden. Nej, det är ingen som kräver detta av mig. Inte alls.Men det sitter i - julen är de fantastiska förväntningarnas tid vare sig man vill eller ej.
Och egentligen är det ju bara
TRE VANLIGA DAGAR SOM KALLAS FÖR JUL.
Julen är nästan över. Väldigt trevligt har det varit på alla sätt.Vår kärnfamilj (inklusive svarta Signe) samlad - , sånär som på Fyran - både julafton och juldag samt goda grannar och två stora hundar på jullunch.
Alla har generöst bidragit med kär närvaro och gott ät- och drickbart.
Allt är med - nej ingen julgran, men det har vi inte haft på många år: god mat, god dryck, fantastiska tulpanbuketter, svävande ängeln, julklappar, jättegott godis, ljus, marschaller ....ändå har julkänslan inte infunnit sig.
Är det snön som saknas?
Knappast, vi har haft gröna jular förr men kanske inte så varma som den här. Jag vet inte. Fyran är oerhört saknad förstås, men hon har varit borta förr. Och hon FINNS ju om än inte i vår närhet! Och vi har skypeat och sett henne varje dag, till och med skålat. Julen är underbar på många sätt, men bedrövligt känslosam. Och kravfylld i den meningen att man ska ha så HIMLA trevligt. Det räcker inte med trevligt, det ska vara supermysigt och man ska vara så jädrans glad. Hela tiden. Nej, det är ingen som kräver detta av mig. Inte alls.Men det sitter i - julen är de fantastiska förväntningarnas tid vare sig man vill eller ej.
Och egentligen är det ju bara
TRE VANLIGA DAGAR SOM KALLAS FÖR JUL.
fredag 23 december 2011
Julen hallå, hallå!
Dan före dan och fortfrande inte tillstymelse till justämning. Det hjälpte varken att griljera skinka, fixa leverpastej, baka saffransskorpor eller slå in julklappar. Och jag är överförtjust i Ettans härliga bukett av röda tulpaner och blåbärsris. Nu hoppas jag att Tvåan och hennes knäckkokning sätter sprätt på stämningen. Jag menar dan före dan borde väl något märkas!
Röda stugan.
För en massa år sedan fanns det en liten lunchkrog i Gamla stan nära Riddarhustorget som hette Röda stugan. . Finns den kvar? Eller är den som så mycket annat ett minne blott.
Nu kallar jag nya fågelbordet som hänger på altanen för Röda stugan. Här flockas de små och låter sig väl smaka och höll på att äta mig ur huset. Jag började med jordnötter. En sådan där liten "nätkorv" för en tia kan jag väl kosta på tänkte jag och slog till med två. Det tog två dagar sedan var den första slut, två dagar senare var den andra ett minne blott. Störtade till Rusta och köpte mer - slut även dom fortare än en gris blinkar, som salig Astrid så målande uttryckte saken. Så av ekonomiska skäl drygar jag sedan några dagar ut de begärliga små nötterna med solrosfrön. Och det har tydligen varken blåmesar eller talgoxar något emot.
onsdag 21 december 2011
Klutten igen!
Fast en annan. Jag har besökt utomförträffliga Brunnsvikens Trädgårdar där jag köpte min Klutt för flera månader sedan. Ja, du som läser Eternellen kanske kommer ihåg den lilla fulingen som jag tålmodigt vårdade vecka ut och vecka in. Till slut gav jag upp och slängde det lilla monstret. Och idag berättade jag för blomsterhandlerskan om mitt misslyckande. Och då sa hon "men då ska du få den här, det är vår allra sista." Så himla snällt! Hon medgav också att hennes kluttar tagit mycket längre tid på sig än de brukar. Min lilla cyklamen är väl inte den praktfullaste man kan tänka sig, men strålande för att ha sprungit ur en klutt tycker jag.
Eller vad tycker du?
Eller vad tycker du?
Om man vaknar 02.48 och inte kan somna om.
Ja, vad gör man då? Att ligga kvar och vända sig fram och tillbaka, buffa upp kudden, dricka vatten, gå på toa. buffa kudden igen, blunda, försöka slappna av, att rensa huvudet från tankar är fullständigt omöjligt, räkna får......nej inget hjälper. Lika bra att gå upp och tända tindret utanför och stjärnan i fönstret.Fixa en café au lait.. Ingen tidning! Nej det hade jag inte heller trott, det är ju för sjutton mitt i natten. Hugga en bok. Anna Bergenströms med läckra efterrätter låg på köksbordet. Idealisk läsning, kan sluta precis var som helst om jag skulle närma mig sömnstadiet. Ljuvliga desserter sida upp och sida ner, frukter, bär, panacottor, puddingar, luftlätta souffléer, saffransglass sida upp och sida ne, vackra, vackra bilder. Sugen? Ojojoj, klart man blir. Så nu är det bara att kunna välja - vad passar allra bäst efter julaftonskvällens skaldjur? Och på juldagen? Nya sömnförsök. Inte då. Upp igen. Nu har tidningen kommit, mer kaffe. Och en marmeladmacka. Inte så nyttigt men ack så gott. Rostat surdegsbröd med philadelphia cream cheese och en klick hallon- och rabarbermarmelad. Och nu när det är dags att stiga upp har jag varit vaken i fyra timmar.
tisdag 20 december 2011
Det är mycket som "är det sista" just nu.
Till exempel sista gympa- och sumbapassen idag. Tog i ordentligt och är stel i hela kroppen nu några timmar senare. Men nu kan jag dega till och med trettonhelgen. Och då är vi inne på 2012. Nej jag ska inte dega, det blir många långa promenader i sällskap med Maken framöver. Även han har paus från sina sportiga aktiviteter. Idag fick vi vi ett Dear Winner-brev från Google!!!!!Google End of Year Promotional Award. Minsann är det inte 750.000 brittiska pund vi vunnit. Jaaaaa - äntligen förmögen. Dags att slösa och leva loppan, sätta in en hacka på barnens konton! Nej det är klart att jag inte gick på det men kollade för säkerhets skull på Google, och visst där står det vi är många som fått dom här mailen, men givetvis är dom falska. Så där rök 750.000 pund i ett huj.
En annan liten fånig kontakt har hänt denna vecka. Telefonen ringde. Maken svarade, som vanligt i lite kärv ton med sitt efternamn. En lätt beslöjad, småsexig kvinnoröst frågar om det är är Pelle. Maken säger att det är det. Och då säger hon: "ja, hej Pelle, det är Sonja. Kommer du ihåg mej". Det gör inte Pelle. Så då förtydligar Sonja och berättar att hon ringer från ett företag som jobbar med ekonomisk rådgivning och att hon ringt "dig Pelle" för några veckor sedan.. Försäljningstricken tar sig larvigare och larvigare uttryck. Vem är det som coachar små naiva försäljare till att säga såna dumheter? För det är ju coachar man gör numera. Och om jag förstått saken rätt så är det många som känner sig kallade till att coacha utan att kunna särskilt mycket. Tyvärr, för det finns ju coacher som är seriösa och väldigt bra på att träna andra för olika roller.
Apropå sista. Det här kan vara sista inlägget före jul, men inte säkert. Kommer jag på något som är kul att skriva om kommer det väl några rader. Hur som helst vill jag i alla fall önska dig som troget läser Eternellen en riktigt god och glad jul. Jag har inte köpt några julkort i år. Nej, inte av snålhet, jag är lite sur på posten. Löjligt? Ja jag vet, det är det verkligen. Och inte bryr sig väl posten om min lilla hämnd.
En annan liten fånig kontakt har hänt denna vecka. Telefonen ringde. Maken svarade, som vanligt i lite kärv ton med sitt efternamn. En lätt beslöjad, småsexig kvinnoröst frågar om det är är Pelle. Maken säger att det är det. Och då säger hon: "ja, hej Pelle, det är Sonja. Kommer du ihåg mej". Det gör inte Pelle. Så då förtydligar Sonja och berättar att hon ringer från ett företag som jobbar med ekonomisk rådgivning och att hon ringt "dig Pelle" för några veckor sedan.. Försäljningstricken tar sig larvigare och larvigare uttryck. Vem är det som coachar små naiva försäljare till att säga såna dumheter? För det är ju coachar man gör numera. Och om jag förstått saken rätt så är det många som känner sig kallade till att coacha utan att kunna särskilt mycket. Tyvärr, för det finns ju coacher som är seriösa och väldigt bra på att träna andra för olika roller.
Apropå sista. Det här kan vara sista inlägget före jul, men inte säkert. Kommer jag på något som är kul att skriva om kommer det väl några rader. Hur som helst vill jag i alla fall önska dig som troget läser Eternellen en riktigt god och glad jul. Jag har inte köpt några julkort i år. Nej, inte av snålhet, jag är lite sur på posten. Löjligt? Ja jag vet, det är det verkligen. Och inte bryr sig väl posten om min lilla hämnd.
söndag 18 december 2011
Snöslasket kan jag gott vara utan!
För att inte tala om mörkret, det grå regntunga som inte släpper igenom en strimma ljus på hela dagen.
Fy farao vilket trist söndagsväder. Hela natten har den snöblandade nederbörden fallit.Så blött, så blött, så blött. En sån där dag när man bara ska boa inomhus. Och vi som ska åka till Sigtuna och gå en runda på julmarknaden innan vi äter tidig middag hos och med gamla goda vänner. Det ska verkligen bli väldigt trevligt, men just nu känner jag ett visst motstånd. Vad sätter man på fötterna. Gröna höga tretornstövlar? Ja, det tror jag faktiskt att jag gör. Det är ju lite inne med gummistövlar - fast inte ser dom stövlarna ut som mina superbastanta.
Nästa söndag är juldagen. Inte ett uns julstämning känner jag. Trodde den skulle komma med att Makens doftande rödkålskok, påbörjad klapphandel, inköp av skinka. Men icke. Inte ens första julkorten. Jag har inte köpt några, än mindre skrivit. Det är ingen som helst ordning på Eternellen.
En morgonstund har jag ägnat husorganet DN som bl a skrev om väntade trender under 2012. Ett hälsans år blir det, grönsaker blir stort - vi kommer att odla mer än någonsin och sylta, safta och salta. Vi blir tröttare på att handla - där är jag före min tid för det är jag redan. Och kunskap blir sexigt! Säg nåt som man inte lägger sexaspekter på numera. Lite löjligt blir det.
Fy farao vilket trist söndagsväder. Hela natten har den snöblandade nederbörden fallit.Så blött, så blött, så blött. En sån där dag när man bara ska boa inomhus. Och vi som ska åka till Sigtuna och gå en runda på julmarknaden innan vi äter tidig middag hos och med gamla goda vänner. Det ska verkligen bli väldigt trevligt, men just nu känner jag ett visst motstånd. Vad sätter man på fötterna. Gröna höga tretornstövlar? Ja, det tror jag faktiskt att jag gör. Det är ju lite inne med gummistövlar - fast inte ser dom stövlarna ut som mina superbastanta.
Nästa söndag är juldagen. Inte ett uns julstämning känner jag. Trodde den skulle komma med att Makens doftande rödkålskok, påbörjad klapphandel, inköp av skinka. Men icke. Inte ens första julkorten. Jag har inte köpt några, än mindre skrivit. Det är ingen som helst ordning på Eternellen.
En morgonstund har jag ägnat husorganet DN som bl a skrev om väntade trender under 2012. Ett hälsans år blir det, grönsaker blir stort - vi kommer att odla mer än någonsin och sylta, safta och salta. Vi blir tröttare på att handla - där är jag före min tid för det är jag redan. Och kunskap blir sexigt! Säg nåt som man inte lägger sexaspekter på numera. Lite löjligt blir det.
lördag 17 december 2011
Jag ansvarar bara för det jag säger, inte det du förstår!
Kloka ord som Ettan har snappat upp någonstans. Men visst är det bra!!!!
"Jag ansvarar bara för det jag säger, inte för det du förstår." Nej, jag kan aldrig vara ansvarig för vad du hör och förstår.
"Jag ansvarar bara för det jag säger, inte för det du förstår." Nej, jag kan aldrig vara ansvarig för vad du hör och förstår.
fredag 16 december 2011
Teknikens under.
Ja, det gick. Hoppas nu att det funkar. Jag är själv inte riktigt pålitlig. Med stöd vid min sida, helt OK. Själv! Ja då vet man ju aldrig. Och nu är jag snart själv.
Prova!
Istället för internet explorer är jag nu på blogger chrome. Jag vill bara testa att det funkar.Datastödet är vid min sida, men jag litar inte på någon/något innan jag ser att det funkar.
torsdag 15 december 2011
Lussehunden - Svarta Signe.
Så här ser hon ut vår svarta Lucia som dyker upp med glitter om halsen i mattes släptåg varje luciamorgon. Visst, bilden skulle givetvis ha publicerats för två dagar sedan men jag hinner inte alltid med i svängarna. Tack i alla fall för en mycket trevlig luciamorgon och god frukpost.
onsdag 14 december 2011
Tvåhundranittiofem kronor!!
Så mycket kostar det att skicka en låda med 3,2 kilo julklappar till Italien. Det finns lådor för 2 kilo och 20 kilo på posten. Inget däremellan, åtminstone inte på "mitt" postkontor som är inrymt i ett undanskymt hörn på Hemköp i Täbban. Jag insåg att den 2 kilos var för liten och slog till med den större. Men jag kunde ha nöjt mig med en för 5 kilo om det funnits någon och betalat för 5 kilo, nu fick jag betala för 20 kilo.
söndag 11 december 2011
Festernas fest.
Den är över nu, årets Nobelfest. Klart jag var där. Klädd i kjol dagen till ära. Lite får man ju anstränga sig. Men ful i håret efter shopping i täbban och rask stormpromenad. Den frisyren hade inte gjort sig i Blå hallen.
Det är jobbigt att hänga med i svängarna, först på konserthuset och sedan i stadshuset och däremellan göra lite nytta - laga mat och sådär. Lutfisk med bechamelsås, kokt potatis, "små jävla ärter" - varje gång jag äter ärter tänker jag på verkmästaren - och massor av nystött kryddpeppar. Måste kolla hur bechamel stavas , Anna Bergenström vet säkert. Haha, det var rätt. Nästan. Jag hade hoppat över en liten käck accent - béchamel ska det vara. Liten ostbit till dessert och däefter nybryggd espresso och ett glas limoncello.
Ja, inte var det Nobelmat precis, men väldigt gott. Lutfisken blev perfekt. Det blir den inte alltid. Jag minns när mammas försvann. Den kokade bort helt enkelt. För mamma!!!!! som var så himla bra på att laga mat. Då var det lite synd om henne. Jättesnopen var hon när hon stod där och stirrade ner i grytan efter sin försvunna fiskbit. Och mycket jobb hade det varit med firren - pappa hade skött om den i källaren varenda dag sedan 9 december, vänt och så. Lutat och sedan vattnat ur. Ja, jag vet inte riktigt hur man gör. Tack och lov finns det ju färdiga bitar att köpa. Att mammas fisk försvann var heller ingen katastrof, hennes gäster var mätta redan innan fisken skulle på bordet eftersom hennes julbord inte gick av för hackor. Idag kan jag inte fatta hur mycket man åt och så många olika rätter som bjöds -nej jag ska inte räkna upp dem alla. Du vet ju själv hur det var.
Det blev en liten utvikning. Tillbaka till Nobelfesten.
Visst är det lite härligt med glitter och glamour. Tänk vilka blommor San Remo alltid skickar, man känner nästan doften genom rutan. Och pristagarna sitter där år efter år på podiet och sedan vid honnörsbordet i Blå hallen i sina svarta frackar och vackra klänningar och njuter säkert av att var i centrum och äras. Det skulle jag. Trist att titta blir det aldrig. Och en svensk i år - Tomas Tranströmer, jag då droppade några tårar. Han ligger på mitt nattygsbord. Äntligen är jag mogen för poesi. Åtminstone hans. Min bok är en gammal samlingsvolym 54-89 så jag ska verkligen köpa någon eller några av de senare.
Och Victoria! Jag blir mindre och mindre monarkist men med Victoria är det något speciellt. Synd att hon fått på sig en så tantig klänning i år över sin lilla mage.
Just nu bestämde jag mig för att gå på Hötorgshallen snarast möjligt och köpa en liten pärlhöna och laga något nobellikt till Maken. Men det får väl bli i januari.
Det är jobbigt att hänga med i svängarna, först på konserthuset och sedan i stadshuset och däremellan göra lite nytta - laga mat och sådär. Lutfisk med bechamelsås, kokt potatis, "små jävla ärter" - varje gång jag äter ärter tänker jag på verkmästaren - och massor av nystött kryddpeppar. Måste kolla hur bechamel stavas , Anna Bergenström vet säkert. Haha, det var rätt. Nästan. Jag hade hoppat över en liten käck accent - béchamel ska det vara. Liten ostbit till dessert och däefter nybryggd espresso och ett glas limoncello.
Ja, inte var det Nobelmat precis, men väldigt gott. Lutfisken blev perfekt. Det blir den inte alltid. Jag minns när mammas försvann. Den kokade bort helt enkelt. För mamma!!!!! som var så himla bra på att laga mat. Då var det lite synd om henne. Jättesnopen var hon när hon stod där och stirrade ner i grytan efter sin försvunna fiskbit. Och mycket jobb hade det varit med firren - pappa hade skött om den i källaren varenda dag sedan 9 december, vänt och så. Lutat och sedan vattnat ur. Ja, jag vet inte riktigt hur man gör. Tack och lov finns det ju färdiga bitar att köpa. Att mammas fisk försvann var heller ingen katastrof, hennes gäster var mätta redan innan fisken skulle på bordet eftersom hennes julbord inte gick av för hackor. Idag kan jag inte fatta hur mycket man åt och så många olika rätter som bjöds -nej jag ska inte räkna upp dem alla. Du vet ju själv hur det var.
Det blev en liten utvikning. Tillbaka till Nobelfesten.
Visst är det lite härligt med glitter och glamour. Tänk vilka blommor San Remo alltid skickar, man känner nästan doften genom rutan. Och pristagarna sitter där år efter år på podiet och sedan vid honnörsbordet i Blå hallen i sina svarta frackar och vackra klänningar och njuter säkert av att var i centrum och äras. Det skulle jag. Trist att titta blir det aldrig. Och en svensk i år - Tomas Tranströmer, jag då droppade några tårar. Han ligger på mitt nattygsbord. Äntligen är jag mogen för poesi. Åtminstone hans. Min bok är en gammal samlingsvolym 54-89 så jag ska verkligen köpa någon eller några av de senare.
Och Victoria! Jag blir mindre och mindre monarkist men med Victoria är det något speciellt. Synd att hon fått på sig en så tantig klänning i år över sin lilla mage.
Just nu bestämde jag mig för att gå på Hötorgshallen snarast möjligt och köpa en liten pärlhöna och laga något nobellikt till Maken. Men det får väl bli i januari.
fredag 9 december 2011
En vecka sen sist!
Idétorka och splittring är orsakerna. Ingen bra kombination. Bara att hoppas på bättre tider och ljusa idéer- Stormen viner. Vattnet har stigit och vågorna vräker på. Regnblandad snö rasar ner och blir till vatten. Mörkt hela dagen. Och grönt! Såg just att det är stormvarning på västkusten. Stackars västkustare dom har haft mycket blåst detta år. Och här i stockholmsområdet är det elavbrott på några ställen. Men inte hemma hos mig. Både tindret - vårt vita lilla träd med pyttesmå lampor på altanen lyser. Likaså stjärnan i fönstret. Och ugnen, Maken har bakat glutenfria surdegsbröd och dom doftar enormt gott.
Svarta hunden Signe har varit hos oss idag. Vi tog en liten rastning hon och jag och höll på att blåsa bort. Vi har många promenader att välja mellan. Kortkorta, korta, långa, ännu lite längre och riktigt långa. Idag blev det kortkort. Signe valde själv och då tänkte jag "okey då" inte mej emot. Och nu har matte - Ettan - hämtat. Tvåan är knallförkyld, har kurerat sig sedan i lördags utan framgång. Snor och tårar flödar. Gick till vårdcentralen idag eftersom halsen blivit sämre men blev hemskickad av en syrra, utan att någon så mycket som tittat henne i halsen. "Har du inte feber så är det en virus, inget att göra åt." Nu är det väl så, kan man ju hoppas, men ändå!
Fick spruta i ögat igår och det gick bra, men i flera timmar efteråt såg jag ett "blåbär" som svävade omkring när jag tittade rakt fram och upp och "kröp" på bröstet när jag tittade ner. Nu vet jag att man kan "se i syne" ibland efter sticken, men det har inte hänt mig tidigare. Och behagligt var det inte, särskilt inte på promenaden till och i T-banan. Nog om besvär.
Några lammkotletter ligger och väntar på att anrättas. Det ska bli gott.
Trist inlägg. Ja, ibland blir det så. Och nu vet du i alla fall att Eternellen lever.
Svarta hunden Signe har varit hos oss idag. Vi tog en liten rastning hon och jag och höll på att blåsa bort. Vi har många promenader att välja mellan. Kortkorta, korta, långa, ännu lite längre och riktigt långa. Idag blev det kortkort. Signe valde själv och då tänkte jag "okey då" inte mej emot. Och nu har matte - Ettan - hämtat. Tvåan är knallförkyld, har kurerat sig sedan i lördags utan framgång. Snor och tårar flödar. Gick till vårdcentralen idag eftersom halsen blivit sämre men blev hemskickad av en syrra, utan att någon så mycket som tittat henne i halsen. "Har du inte feber så är det en virus, inget att göra åt." Nu är det väl så, kan man ju hoppas, men ändå!
Fick spruta i ögat igår och det gick bra, men i flera timmar efteråt såg jag ett "blåbär" som svävade omkring när jag tittade rakt fram och upp och "kröp" på bröstet när jag tittade ner. Nu vet jag att man kan "se i syne" ibland efter sticken, men det har inte hänt mig tidigare. Och behagligt var det inte, särskilt inte på promenaden till och i T-banan. Nog om besvär.
Några lammkotletter ligger och väntar på att anrättas. Det ska bli gott.
Trist inlägg. Ja, ibland blir det så. Och nu vet du i alla fall att Eternellen lever.
fredag 2 december 2011
Bye, bye Klutten!
Nu har den åkt ut, den fula klumpen jag vårdat - ömt vill jag påstå - i minst två månader i hopp om att den skulle prunka av minicyklamen. Det gjorde den inte. Så nu får den skylla sig själv. Ner i soporna. Kluttsorterad? Nej bland det vanliga avfallet.
tisdag 29 november 2011
Surrealistiskt så det förslår.
Jag går omkring i en tunnel, eller kanske ett bergrum. Det är väldigt högt i tak och väggarna är fuktiga. Längs väggarna står färgglada och lysande cylindrar i olika storlekar. Det är ganska mycket folk som flanerar omkring, elegant klädda. Själv går jag ensam, drar på en en vagn av något slag och är iförd mycket för stora höga gummistövlar, missfärgade trosor och mitt blårandiga älsklingsförkläde. Ingen lägger märke till mig. Men så kommer Lars Norén gående, han är väldigt glad över att träffa mig och säger att vi måste snart ses igen och försvinner.
Vaknar. Javisst var det en dröm. Klockan är nästan tolv, jag släckte lampan för drygt en halvtimme sedan. Svårt att somna om. Dricker lite mer vatten, går på toan. Tillbaka i sängen och stirrar ut i mörkret, lyssnar på regnet.
Befinner mig i ett stort kök. Det är mitt och jag ska ha gäster. Matkassar står på bord, bänkar och golv. Gästerna strömmar in. Dom är hungriga och lite irriterade eftersom ingenting är klart, ingen mat är lagad, jag springer runt i huset och letar efter glas och porslin för att duka, men hittar inget. Ingenting finns. Knappt några möbler. Gästerna har inget att sitta på. I ett rum hittar jag morfar, han ser väldigt pigg och fräsch ut, men säger att han är trött, har gått långt och vill gå och lägga sig. Han har röda uppknäppta hängslen som släpar på golvet. I ett hörn hittar jag en säng åt honom, en trasig filt och en massa sladdar men ingen lampa och utan lampa kan han inte gå och lägga sig, säger han. Kommer ihåg att huset är fullt av gäster och lämnar morfar åt sitt öde.
Vaknar igen. Med en öm axel. Klarvaken. Och nu sitter jag här mitt i natten och funderar över varför jag drömmer så mycket konstigt och avundas Maken som sover så jädrans gott.
Vaknar. Javisst var det en dröm. Klockan är nästan tolv, jag släckte lampan för drygt en halvtimme sedan. Svårt att somna om. Dricker lite mer vatten, går på toan. Tillbaka i sängen och stirrar ut i mörkret, lyssnar på regnet.
Befinner mig i ett stort kök. Det är mitt och jag ska ha gäster. Matkassar står på bord, bänkar och golv. Gästerna strömmar in. Dom är hungriga och lite irriterade eftersom ingenting är klart, ingen mat är lagad, jag springer runt i huset och letar efter glas och porslin för att duka, men hittar inget. Ingenting finns. Knappt några möbler. Gästerna har inget att sitta på. I ett rum hittar jag morfar, han ser väldigt pigg och fräsch ut, men säger att han är trött, har gått långt och vill gå och lägga sig. Han har röda uppknäppta hängslen som släpar på golvet. I ett hörn hittar jag en säng åt honom, en trasig filt och en massa sladdar men ingen lampa och utan lampa kan han inte gå och lägga sig, säger han. Kommer ihåg att huset är fullt av gäster och lämnar morfar åt sitt öde.
Vaknar igen. Med en öm axel. Klarvaken. Och nu sitter jag här mitt i natten och funderar över varför jag drömmer så mycket konstigt och avundas Maken som sover så jädrans gott.
söndag 27 november 2011
Marcel Marceau hette han!
Igår bjöd Ettan och Tvåan på middag dan före dan - ja, dan för första advent måste ju också vara dan före dan. Härlig middag, den absolut godaste rostbiff jag någonsin ätit, bakad i ugn på låg värme förstås. Och alldeles otroligt saftig. Tack sååå mycket. Rotsakspytten var också delikat och fina ostarna...mums, mums. Och visst är Passitivo ett FYND!
Vid kaffet och goda chokladbiten efteråt kom vi in på underhållning av olika slag. Och jag kom plötsligt ihåg mitt livs enda besök på Crazy Horse i Paris. Maken var i Paris på nåt chefsmöte och alla madamer var välkomna med. Medan makarna konfererade från morgon till kväll "gjorde" vi Paris och sammanstrålade sedan med makarna för middag och underhållning. Crazy Horse var en. Otroligt snygga flickor i minimala men fantastiska dräkter uppträdde, nummer efter nummer, efter nummer. Elegant får man säga, mycket elegant till och med men det blev ganska tråkigt faktiskt. Men så kom ljusglimten! En liten man med sorgsna gräshoppeögon, iförd en alldeles för lång kavaj och en liten larvig hatt på skulten, kånkande på en stor resväska gjorde entré. Han "ägde" scenen från första stund bara genom att gå fram och tillbaka några gånger bärande på väskan. Det var mimkonstnären MARCEL MARCEAU, som genomförde ett obeskrivligt och alldeles fantastiskt nummer. En sann konstnär i en mycket speciell konstart. Jag glömmer honom aldrig. Men i går kväll var hans namn fullständigt borta - kunde bara inte komma på namnet och inte Maken heller trots att vi försökte och försökte, verkligen ansträngde oss. Och så i morse när jag läste DN i sängen med kaffemuggen bredvid mig och inte hade minsta tanke på MM så dök hans namn upp från absolut ingenstans: Marceau hette han, sa jag till maken. I efternamn, men förnamnet....? Och då klämde Maken till med Marcel. Bara sådär.
Vid kaffet och goda chokladbiten efteråt kom vi in på underhållning av olika slag. Och jag kom plötsligt ihåg mitt livs enda besök på Crazy Horse i Paris. Maken var i Paris på nåt chefsmöte och alla madamer var välkomna med. Medan makarna konfererade från morgon till kväll "gjorde" vi Paris och sammanstrålade sedan med makarna för middag och underhållning. Crazy Horse var en. Otroligt snygga flickor i minimala men fantastiska dräkter uppträdde, nummer efter nummer, efter nummer. Elegant får man säga, mycket elegant till och med men det blev ganska tråkigt faktiskt. Men så kom ljusglimten! En liten man med sorgsna gräshoppeögon, iförd en alldeles för lång kavaj och en liten larvig hatt på skulten, kånkande på en stor resväska gjorde entré. Han "ägde" scenen från första stund bara genom att gå fram och tillbaka några gånger bärande på väskan. Det var mimkonstnären MARCEL MARCEAU, som genomförde ett obeskrivligt och alldeles fantastiskt nummer. En sann konstnär i en mycket speciell konstart. Jag glömmer honom aldrig. Men i går kväll var hans namn fullständigt borta - kunde bara inte komma på namnet och inte Maken heller trots att vi försökte och försökte, verkligen ansträngde oss. Och så i morse när jag läste DN i sängen med kaffemuggen bredvid mig och inte hade minsta tanke på MM så dök hans namn upp från absolut ingenstans: Marceau hette han, sa jag till maken. I efternamn, men förnamnet....? Och då klämde Maken till med Marcel. Bara sådär.
torsdag 24 november 2011
Uppochnervända hösten!
Grått, grått, grått men fortfarande ruskigt milt och gräsmattorna är grööööna, verkligen gröööna, åt smaragdhållet faktiskt. Och det är inte bra har jag läst idag - vårens blomning kommer till exempel att bli mindre. Lite skrämmande är det med temperaturen som stiger. Inte så lite förresten. Men ändå kan jag inte låta bli att tycka det är lite skönt att inte behöva klä på sig varmaste varma bara för att gå till soptunnan. Och gläds gör jag åt mina vita rosor som fortsätter att knoppas och slå ut, jag har till och med en liten bukett inomhus. Och mörkröda stjärnögat har också blommor. Förvånats har jag gjort över detta och idag läste jag något ännu mer förvånande, att hallonen fortsätter att sätta frukt i trädgårdstäpporna. I varje fall i några. Tänka sig! Svenska hallon i november! Svenska hallon på julbordet?
Babel utan Daniel Sjölin! Går det?
Jag kommer att sakna honom. Precis lika mycket som jag saknar mina andra favoritkillar som lämnat rutan: Lasse Bengtsson och Joakim Vogel. Vilken himla tur att Joar finns kvar!
söndag 20 november 2011
Jag håller med dig Kajsa-Stina!
Jag vill inte heller ha en massa samtal med erbjudanden om olika saker jag inte vill ha - somliga har jag/vi dessutom tackat nej till förut. NIX har underlättat må jag ju säga, men det funkar inte alltid. Maken faller lite lätt för "ja, men du behöver inte köpa, du FÅR , jag GER dig faktiskt det eller det. Helt gratis!!!" Och några dagar senare så dimper gåvan ner i form av till exempel några böcker, som varken han eller jag är det minsta intresserad av. Och fortsättningen känner du till lika bra som jag - efter någon eller några veckor har man en tidning med nya erbjudanden i brevlådan. Inga gåvor denna gång utan en uppmaning att antingen ta "månadens erbjudande" eller välja något annat i klubbsortimentet. För nu är man minsann klubbmedlem.! Snabbt som ögat måste man riva ur kupongen och markera att man inte "önskar" varken utvalda boken eller någon annan, annars sitter man snart där med en ny som man inte vill ha.
Likaså är det tröttsamt med alla försäljare i alla gallerior som vill prångla på mig nya telefonabonnemang. Och SAMTIDIGT förstår jag ju att alla gör sitt jobb. Jag försöker vara vänlig och säger "tack jag ska inte ha" eller "tack, men jag är nöjd med det abonnemang jag har". Men det hjälper ju inte. Ingen verkar förstå ett vanligt nej tack, och då förvandlas jag från en vänlig äldre dam till en snäsig, sur kärring som med stor ansträngning försöker vara fortsatt vänlig och säger "men snälla, hör du inte vad jag säger! Jag SKA INTE HA ETT NYTT ABONNEMANG. Jag VILL inte byta, jag VILL inte ha en ny telefon och nytt abonnemang med tillgång till mängder av appar eller vad det nu är. Jag blir sååååå TRÖTT! Låt mig vara ifred!
Likaså är det tröttsamt med alla försäljare i alla gallerior som vill prångla på mig nya telefonabonnemang. Och SAMTIDIGT förstår jag ju att alla gör sitt jobb. Jag försöker vara vänlig och säger "tack jag ska inte ha" eller "tack, men jag är nöjd med det abonnemang jag har". Men det hjälper ju inte. Ingen verkar förstå ett vanligt nej tack, och då förvandlas jag från en vänlig äldre dam till en snäsig, sur kärring som med stor ansträngning försöker vara fortsatt vänlig och säger "men snälla, hör du inte vad jag säger! Jag SKA INTE HA ETT NYTT ABONNEMANG. Jag VILL inte byta, jag VILL inte ha en ny telefon och nytt abonnemang med tillgång till mängder av appar eller vad det nu är. Jag blir sååååå TRÖTT! Låt mig vara ifred!
lördag 19 november 2011
Julmarknad i Taxinge.
Nu ÄR det tradition. Fjärde året i följd. Eller kanske femte rentav. Minns förra året då slott och park var täckta av snö. I år är det grönt som gäller. Visst är det skönt, men samtidigt lite oroande. Gröna gräsmattor och gröna gärden och dessutom sol. Och så ska det ju inte vara i november, även om det är aldrig så skönt. Vitt eller grönt spelar ingen roll -när alla ljus tänds i slottsparken när mörkret faller på är det precis lika vackert.
Det blev en liten utvikning där.
Tillbaka till traditionen Taxinge, som vi besöker varje år tillsammans med bror och svägerska. Innan dess bilfärd till min lilla hemstad Strängnäs och en alltid lika fantastisk lunch hos nämnda släktingar. I går ett otroligt gott färskt getostfyllt, gratinerat fikon till "årets" glögg samt ljuvliga kanel- och sockerdragerade mandlar. Därefter en smakrik gryta, som man gärna vill ha recept på för att kunna erbjuda - och kanske imponera lite extra på - sina egna gäster någon gång nu under grytsäsongen.
Inköp på Taxinge: rökt fläsk från Svartrökarna, vackra adevntsljus, snöbollsljus, lutfisk och förtjusande ängeln från Gotland klädd i "skjorta" av fårull. Den här ger jag bort men jag har en själv som jag längtar efter att plocka fram varje år. Hon hade bestämt sig för att följa med hem till mig. Jag motstod henne först. Gick därifrån och tänkte: inte behöver jag en ängel, löjligt jag gillar ju inte änglar. Så fel, så fel, så fel! På väg till bilen och resan hem insåg jag att jag verkligen behövde henne. Hon ropade på mig. Javisst låter det löjligt! Men jag sprang tillbaka - jätteängslig för att just "min" ängel skulle vara såld. Det var hon inte, tack och lov. Hon satt kvar där och väntade. Och varje år är det en glädje att plocka fram henne. Funderar faktiskt på att ha henne uppe året runt.
Det blev en liten utvikning där.
Tillbaka till traditionen Taxinge, som vi besöker varje år tillsammans med bror och svägerska. Innan dess bilfärd till min lilla hemstad Strängnäs och en alltid lika fantastisk lunch hos nämnda släktingar. I går ett otroligt gott färskt getostfyllt, gratinerat fikon till "årets" glögg samt ljuvliga kanel- och sockerdragerade mandlar. Därefter en smakrik gryta, som man gärna vill ha recept på för att kunna erbjuda - och kanske imponera lite extra på - sina egna gäster någon gång nu under grytsäsongen.
Inköp på Taxinge: rökt fläsk från Svartrökarna, vackra adevntsljus, snöbollsljus, lutfisk och förtjusande ängeln från Gotland klädd i "skjorta" av fårull. Den här ger jag bort men jag har en själv som jag längtar efter att plocka fram varje år. Hon hade bestämt sig för att följa med hem till mig. Jag motstod henne först. Gick därifrån och tänkte: inte behöver jag en ängel, löjligt jag gillar ju inte änglar. Så fel, så fel, så fel! På väg till bilen och resan hem insåg jag att jag verkligen behövde henne. Hon ropade på mig. Javisst låter det löjligt! Men jag sprang tillbaka - jätteängslig för att just "min" ängel skulle vara såld. Det var hon inte, tack och lov. Hon satt kvar där och väntade. Och varje år är det en glädje att plocka fram henne. Funderar faktiskt på att ha henne uppe året runt.
onsdag 16 november 2011
Första frostmorgonen denna säsong.
Mitt "barnbarn", svarta lurviga flaten Signe, rullade sig med lite extra välbehag i det frostnupna spröda gräset i morse. Hon glömde nästan helt bort vad hon var ute för att göra. En absilut ljuvlig morgon även för mig, som hängde med i kopplet, 0,2 grader, stilla, stilla, tyst, en rosa solstrimma silade sig mellan trädstammarna i skogen på andra sidan viken. Och en silvrig måne i nedan dröjde sig kvar över byggnadsställningarna i grannskapet. Många timmar senare, när vi eftermiddagspromenerat såg jag att snökäpparna satts ut. Redan, tänkte jag, men det är ju inte redan. Vi är ju långt inne i november. Lysande röda står dom där. Så nu är det bara att vänta på det vita täcket. Tack november, som hittills varit en givmild månad på alla sätt, sol blå himmel och i mina trakter helt stormfri.
söndag 13 november 2011
Fortfarande inget nytt med klutten!
Den är lika sorgligt ful som förut. Jag har bytt från grön skål till vit skål men det gjorde varken till eller ifrån. De små utskotten som visade sig för någon eller några veckor sedan har inte växt. Och nu vet jag faktiskt inte vad som är upp eller ner på klutten. Jag vänder på den varje dag för säkerhets skull. Ska ta den med mig till Brunnsvikens trädgård och fråga så fort jag har lite tid över. Visst, jag borde ha gett upp för länge sedan, men jag kan inte. Klutten har gått mig på hjärnan. Jag vill att den ska utveckla sig till den där lilla bedårande kudden med minicyklamen, som trädgårdsmästarinnan sa att den skulle bli.
Tid över? Ja det låter väl lite löjligt i mitt fall men faktum är mina lediga stunder är få för närvarande. Men som man bäddar får man ligga. Samtidigt är det ju väldigt roiligt att ha en massa saker för sig. Idag t ex - och det var ju verkligen inget måste - har Maken och jag varit på mässan "mat och kök". Vi har smakat på många goda saker, bland annat härliga viner. Maken smakade inte så mycket som jag, han skulle ju köra hem, och faktum är att jag känner mig aningen lummig.
Extra roligt på mässan var att möta mässdeltagaren Christina, vår "egen" somelier och vintipsare, som driver företaget La Cave i Helsingborg. Christina ledde vinprovningarna på vår underbara mat-vin-safari-resa till Sydafrika för några år sedan i regi av den då ganska okända men idag mycket framgångsrika Sydafrikaresor med adress Helsinborg.
Nu ska snart vankas farsdagsmiddag - färska räkor, örtfylld kalvstek med rotsaker och som dessert - om vi orkar - lite pistageglass.
Tid över? Ja det låter väl lite löjligt i mitt fall men faktum är mina lediga stunder är få för närvarande. Men som man bäddar får man ligga. Samtidigt är det ju väldigt roiligt att ha en massa saker för sig. Idag t ex - och det var ju verkligen inget måste - har Maken och jag varit på mässan "mat och kök". Vi har smakat på många goda saker, bland annat härliga viner. Maken smakade inte så mycket som jag, han skulle ju köra hem, och faktum är att jag känner mig aningen lummig.
Extra roligt på mässan var att möta mässdeltagaren Christina, vår "egen" somelier och vintipsare, som driver företaget La Cave i Helsingborg. Christina ledde vinprovningarna på vår underbara mat-vin-safari-resa till Sydafrika för några år sedan i regi av den då ganska okända men idag mycket framgångsrika Sydafrikaresor med adress Helsinborg.
Nu ska snart vankas farsdagsmiddag - färska räkor, örtfylld kalvstek med rotsaker och som dessert - om vi orkar - lite pistageglass.
lördag 12 november 2011
Ruttnare än ruttnast!
Naturligtvis tänker jag på företaget Carema, dess chefer och ägare. De som lever ett osannolikt gott liv genom att samvetslöst vanvårda gamla och fullständigt skyddslösa människor, som varken kan, orkar eller vågar föra sin egen talan.
Hoppas att de - Caremafolket - inte sover lika gott. Jag önskar dem riktigt läskiga mardrömmar, fulla med med alla plågsamma inslag som de uppenbarligen anser att gamlingar gott kan leva med. De lever gott på att vanvårda de gamla med de gamlas egna pengar. Skattepengar som ska gå till vård! INTE till vinster. Jo visst - ta gärna ut en liten vinst men först när vårdkraven är uppfyllda. Lär er stava till ANSTÄNDIGHET - vanlig normal anständighet och vad den betyder. Sparkraven från chef- och ägarhåll är barocka, oacceptabla och oanständiga. Hur är det möjligt att någon över huvud taget kan tänka ut något så äckligt hårresande snålt och vidrigt som att väga nerkissade blöjor innan dom slängs???!!! Att man inte blir bytt på förrän blöjan är tillräckligt genomblöt. Att det handlar om en "test" som en informations- och pr-människa (nästan så jag skäms för att ha jobbat i branschen) på Carema sagt för att utvärdera kvalite och uppsugningsförmåga är ju närmast löjligt. Hört talas om vatten? Eller räknas varje vattendroppe in i sparkraven som ägarna/mångmiljonärerna ställer? Skulle någon av dessa själva vilja ligga timme efter timme i illaluktande kroppsvätskor och avföring?
Hoppas att de - Caremafolket - inte sover lika gott. Jag önskar dem riktigt läskiga mardrömmar, fulla med med alla plågsamma inslag som de uppenbarligen anser att gamlingar gott kan leva med. De lever gott på att vanvårda de gamla med de gamlas egna pengar. Skattepengar som ska gå till vård! INTE till vinster. Jo visst - ta gärna ut en liten vinst men först när vårdkraven är uppfyllda. Lär er stava till ANSTÄNDIGHET - vanlig normal anständighet och vad den betyder. Sparkraven från chef- och ägarhåll är barocka, oacceptabla och oanständiga. Hur är det möjligt att någon över huvud taget kan tänka ut något så äckligt hårresande snålt och vidrigt som att väga nerkissade blöjor innan dom slängs???!!! Att man inte blir bytt på förrän blöjan är tillräckligt genomblöt. Att det handlar om en "test" som en informations- och pr-människa (nästan så jag skäms för att ha jobbat i branschen) på Carema sagt för att utvärdera kvalite och uppsugningsförmåga är ju närmast löjligt. Hört talas om vatten? Eller räknas varje vattendroppe in i sparkraven som ägarna/mångmiljonärerna ställer? Skulle någon av dessa själva vilja ligga timme efter timme i illaluktande kroppsvätskor och avföring?
tisdag 8 november 2011
Två tänkvärda frågor.
Viktiga att ställa inte minst när man handlar mat. Hur kan det här vara så dyrt? Hur kan det här vara så billigt? Läs Mats-Eric Nilssons Matkultur i dagens nätupplaga av SvD. Rubrik "Den förrädiska prislappen". Det är lätt att lura sig på billigt! billigt!
söndag 6 november 2011
Inte ett löv kvar i Linden.
Inte ett endaste ett. Och varmt är det. Tidig oktobervärme i novamber. Gick med jackan öppen över en T-shirt på promenaden. Förra året. Förra november. Då låg redan snön och försvann inte förrän i april. Jag har vinterbonat på altanen, sopat löv och lagt dom som ett skyddande täcke över örterna i pallkragen. Det ser fint ut. Gröna kryddörter som sticker upp sin fortfarande så friska grönska bland gul-röd-bruna löv. Och Schneewittchen blommar, mer än i somras tycker jag. Massor av vita rosor, jag har plockat in några kvistar som gör sig fint i Aalto-vasen. Vasen som allt passar i från jättefång med tulpaner till som sagt några vita höstrosor. Apropå tulpaner - de finns redan att köpa. Men vem vill ha tulpaner nu? Typisk naturlåsning och primörförtjusniung! Tulpanerna tillhör mitt vårtänk, när vi går mot ljusare tider. Jag kan bara inte tänka mig tulpanfång nu. Men fram mot jultid ser jag gärna små röda tillsammans med enris. Och lite senare i januari/februari/mars: vita, rosa, gula...som en vink att våren är på väg.
En mig mycket närstående person gör mig stum av beundran!
Jag fattar helt enkelt inte att denna person orkat genomföra sitt verkligt tuffa viktminskningsprogram. 14 veckor har hon hållit på och har nu 2 veckor kvar. Knappt 2 veckor. Vilket resultat! Helt enastående. Sträng diet förstås med diverse soppor och drinkar, mycket motion - promenader, tennis, trampmaskin och Thai chi - nej så stavas det inte, men jag kommer inte på hur. Och idag har hon joggat 5 km, eller smålufsat som hon säger. Och det är bra vilket som. Hur många kilo? Ja, det säger jag inte, bara att dom är många. Första frukosten - den första "riktiga" maten på 16 veckor ska bestå av ett kokt ägg, keso och stenbitsrom. Det känns som en ära att få bjuda på den frukosten. Så vi struntar i stenbiten och tar löjrom i stället. Det är hon väl värd. Flera hekto, men nu blir det väl i alla fall bara någon matsked.
Husman hela veckan!
I alla fall nästan. Rimmad oxbringa med pepparrotssås i tisdags och kålpudding igår. Båda rätterna tar ju lite tid att laga till men är väl värda besväret och man behöver ju inte stå vid spisen och röra i grytorna under hela processen. Det räcker med att titta till lite då och då. Det MÅSTE man absolut. Jag glömde "titta till" när jag reducerade oxbuljongen som skulle bli pepparrotssås och hade dessutom lite för stark värme under kastrullen. Shit, som man säger! Shit, shit, shit! Det blev ingen sås av den buljongen! Kastullen var helt torr. Men en välförsedd husmor har väl hoppeligen alltid en buljongtärning i beredskap. Eller en liten slatt fond - alltid hemkokt om man heter Per Morberg, men inte alltid i ett "vanligt" hushåll. Eller en fond på flaska! Jag hade en tärning tack vare att Maken har dille på att köpa sådana. Så simsalabim hade vi i alla fall en sås! Såsen blev god men INTE så god som den brukar. En liten gräddskvätt ger alltid susen. Och massor av pepparrot - både i såsen och bredvid. Sådär att det drar i näsan och man blir lite tårögd.
fredag 4 november 2011
Men snälla Nordea!
Många med mig är nog glada över att inte vara kunder i banken. Hur tänker ni egentligen? Har ni tänkt överhuvudtaget? Ja, du som är styrelseordförande, du som tagit VD-jobbet och du med annan viktig och ansvarsfull post i ledningen. Är det inte rimligt att en VD med 10 miljoner i lön ska kunna bekosta sin bostad i Stockholm själv ur egen ficka även om han har familjen och sitt huvudboende i Köpenhamn?
onsdag 2 november 2011
Papandreou skrattar på nästan alla bilder!
Ja just Georgios Papandreou, grekernas premiärminister. Har han någon som helst anledning att skratta? Men han är kanske en av naturen ovanligt glad person vars goda humör inget elände kan hejda.
söndag 30 oktober 2011
En ung röd rönn.
Igår skulle jag fotografera den - unga röda rönnen - och visa upp den solbelysta härligheten för dig idag som ett litet avslut på sommartiden. Men kameran låg kvar hemma när jag Maken, Ettan, Tvåan och jag gick på promenad. Hemma igen stod rönnen i skuggan, vacker förvisso men inte lika strålande som tidigare. Gör det i morgon, tänkte jag. Men idag är det grått. Typisk otur. Men den kommer om den nu inte hunnit fälla sina löv innan solen tittar fram igen.
Vintertid. Tillbaka med altanmöblerna och tillbaka med klockan. Vaknade punktligt, löjligt punktligt 04.44. Visst är det onödigt! Och det var lika onödigt igår men då var det ju 05.44 som gällde. En timme senare, men ändå inte! Jag VILL ju sova åtminstone till sju, gärna lite längre, men det går inte, jag kan helt enkelt inte. Ibland blundar jag och försöker en stund oftast utan minsta framgång. Ändå - de tidiga mornarna är inte så tokiga. Särskilt inte när tidningen kommit och jag kan sitta där vid köksbordet med den och kaffemuggen och lyssna på tystnaden.
Klutten? Kluttytan är förändrad på ett ställe där två knappt skönjbara minibulor pluttat upp, så jag fortsätter med blomstersprutan. Funderar på om jag skulle hälla i lite gödning. Idag ska jag vinterbona för olivträdet som ju ska få flytta till inglasad balkong under vintern. Och "ställa tillbaka" korgstolarna. Trädgårdsbordet får stå kvar. Och regissörsstolarna är inomhus sedan länge.
Vintertid. Tillbaka med altanmöblerna och tillbaka med klockan. Vaknade punktligt, löjligt punktligt 04.44. Visst är det onödigt! Och det var lika onödigt igår men då var det ju 05.44 som gällde. En timme senare, men ändå inte! Jag VILL ju sova åtminstone till sju, gärna lite längre, men det går inte, jag kan helt enkelt inte. Ibland blundar jag och försöker en stund oftast utan minsta framgång. Ändå - de tidiga mornarna är inte så tokiga. Särskilt inte när tidningen kommit och jag kan sitta där vid köksbordet med den och kaffemuggen och lyssna på tystnaden.
Klutten? Kluttytan är förändrad på ett ställe där två knappt skönjbara minibulor pluttat upp, så jag fortsätter med blomstersprutan. Funderar på om jag skulle hälla i lite gödning. Idag ska jag vinterbona för olivträdet som ju ska få flytta till inglasad balkong under vintern. Och "ställa tillbaka" korgstolarna. Trädgårdsbordet får stå kvar. Och regissörsstolarna är inomhus sedan länge.
lördag 29 oktober 2011
Vad är heder?
Heder är ett kontroversiellt begrepp. Det handlar om min heder! Fruktansvärt obehagligt i vissa sammanhang och etniskt oförsvarbart. Kan du tänka dig något mindre hedervärt än att döda sitt barn eller släkting för att hon eller han gjort något så vanhedrande för familjen som att förälska sig i en i familjen/släktens ögon "fel" person? En person som familjen och släkten inte accepterar på grund av kulturella eller religiösa skäl. Kulturella skillnader finns. Religiösa också. Och kanske - jag säger kanske - kan dessa i mycket speciella, oerhört sällsynta fall innebära förmildrande omständigheter. Men att döda med hedern som täckmantel är varken en kulturell eller en religiös förmildrande omständighet, det är mord och ingenting annat än mord. Läs Stoppa hedersförtrycket på DN:s ledarsida idag - den 29 oktober.
torsdag 27 oktober 2011
Hur är det möjligt!!!!!!
En pappa i Skåne har fått 100.000:-/månaden i 11 år för vård av sin svårt psyksjuka dotter, som INTE ALLS VAR SJUK visar det sig. Etthundratusen i månaden är en ganska skaplig lön får man säga. Mer än en miljon/år har han lurat till sig!!! Pappan har instruerat och tvingat flickan - idag 18 år - att "spela sjuk" i alla kontakter med sjukvård och socialtjänst. Och det har tydligen gått bra. Hittills! Nu har flickan lyckats "rymma" från familjefängelset och med hennes hjälp har hela historien rullats upp. Hur är det med bidragskontrollen inom socialtjänsten? Finns det flera fall? Det allra värsta är inte pengarna utan att flickan som varit inlåst har förlorat 11 år av sitt liv. Hur kan man någonsin kompensera detta?
söndag 23 oktober 2011
Om jag hade pengar.....mycket pengar....
så skulle jag ändå aldrig störta iväg och köpa en Odd Nerdrum. Däremot var det intressant att se utställningen på Edsviks Konsthall. Egentligen skulle vi kolla in akvarellisten Maria Ginzburg, men hennes tavlor var tyvärr nerpackade. Så det blev Nerdrum. Jag har sett några få av hans bilder förut i tidningen. Säkert skickligt målade, de första man ser är nästan imponerande, men man kroknar snabbt. Det är urtråkigt att gå från tavla till tavla till tavla till tavla och se självporträtt av denne Nerdrum i olika situationer - många ganska så groteska - blandade med bilder av döda djur. Man känner obehag. Namnet på utställningen är Skatt och misshandlade djur. Nerdrum har suttit i fängelse för skattefiffel. Tekniskt sett - ur ett par mycket intresserade men inte alltför konstbildade ögon - är stilen Rembrandtsk. Mörka, mörka bakgrunder och allt ljus på objektet, i samtliga fall Nerdrum och hans kroppsdelar. Många snoppar är det. Mannen har tjänat pengar på sin konst. God för 20 miljoner, tror jag det var. Stor i USA. Kunder som David Bowie har åkt ända till Norge för ett verk!
Trots lite kväljande målningar smakade lunchen efteråt hos svägerskan alldeles förträffligt. Men då hade vi fått lite distans till konstupplevelsen efter en skön promenad i världens vackraste höstväder i Edsvikens omgivningar.
Trots lite kväljande målningar smakade lunchen efteråt hos svägerskan alldeles förträffligt. Men då hade vi fått lite distans till konstupplevelsen efter en skön promenad i världens vackraste höstväder i Edsvikens omgivningar.
Kluttnytt!
Är det möjligt? Jag är inte säker men idag tycker både Maken och jag att vi ser en grön miniprick - och då pratar vi mini - mitt på klutten. Ett knappnålshuvudstor antydan till ett blad eller vad det nu kan vara. Det går inte att fotografera, eller går går det väl, men ingenting kommer att synas. Väntar med spänning. Det är möjligt att den fick lite fart på sig när jag för två dagar sedan hotade med utkastning.
lördag 22 oktober 2011
Helt magiskt.
Det är faktiskt helt magiskt. En överraskning i TV-mörkret. Synd att jag missat tidigare program. Ska se till att hålla mig hemma på lördagskvällarna framöver. Gillar att bli lurad av skickliga artister. I övrigt finns det inte mycket att titta på om man inte är galen i sport av olika slag. Väldigt lite som lockar. Babel är alltid bra. Bron är OK. Skavlan sådär, blixtrar till ibland men inte så ofta numera. Och varför så väldigt många gäster?
fredag 21 oktober 2011
Tomas Tranströmer på engelska.
Har just kollat Gokväll, som jag ganska ofta tycker om, det är oprententiöst och rakt upp och ner för det mesta. Jo. jag har sagt det förut: saknar Joakim Vogel och Anja Kontor. Ikväll har man en liten rundhyllt, krullig och halvblond kombinerad (tror jag) kompositör-sångare-musikant som musikalisk underhållare. Han tonsätter Tomas Tranströmer, men översatt till engelska. Kort fråga: duger inte Tomas Tranströmer på svenska? Hans eget språk! Måste man tonsätta en engelsk översättning? Jodå. jag förstår det internationella tänket, det som är gångbart.....Men! Lite bakvänt är det. Tycker jag. En eternell och tillbakasträvare? Är det så det är? Ja. det är möjligt att det är möjligt. Men jag måste ställa frågan.
måndag 17 oktober 2011
Jonas Hallberg tar varje chans att hacka på posten i programmet Spanarna.
Det gör han rätt i. Om posten finns mycket att säga och inte särskilt mycket gott. I huset jag flyttade in i för sju år sedan har vi postfack till alla i entrén. I början fanns det också ett fack för avgående post. Väldigt bra, tyckte vi, att slippa gå till brevlådan även om det inte är speciellt betungande. Och en lätt match för brevbäraren att tömma facket när han ändå delade ut posten. Så bekvämt hade vi det i drygt ett år. En dag fick vi ett meddelande från posten att servicen skulle upphöra på grund av att vi skickade för få brev! Det var inte lönsamt!!!! Så det blev att knalla till brevlådorna i stället. Vi fick två - en gul och en blå - några hundra meter från bostaden. Inga problem, vi gick till brevlådan och fick en kort rask promenad på köpet. En tid efteråt, några år eller så, blev det en. En gul. Helt OK det med. Vi går dit. Idag köpte jag en bok som jag skulle skicka en god vän i födelsedagspresent. Gick också till posten - inrymd i ett hörn på Hemköp i Täby C - och köpte ett kuvert modell L för 65:-, gick hem, skrev ett gratulationskort och adress, la i boken och klistrade igen, gick till brevlådan. Men si - paketet gick inte ner i brevlådan. Nu var det inte världens allra tunnaste bok, men den gick lätt ner i postens eget kuvert modell L. Och då tycker man ju att försändelsen ska gå ner i brevlådan. Så jag fick gå hem igen och åka iväg till postkontoret - denna gång i min närmaste ICA-butik. Ja, jag håller med, detta är en bagatell men ändå.....det ska ju vara så superenkelt att göra postärenden.
Orangea jackan på!
Eller oranga? Inte utan förtjusning ska jag säga. Jag älskar den jackan. Har älskat den i minst femton år, först "lånad" sedan ärvd av Fyran, som inte behöver den där hon nu bor. Absolut vindtät. Jag blir glad av den. Andra tycker att den är en glad färgklick bland alla andra murriga ytterkläder. Den syns. Ingen, inte ens på långt avstånd, kan tvivla på vem som kommer. Och nu är det dags. Det är friska vindar som drar över viken och sveper runt på land. Angenäma friska höstvindar - att sommaren är slut är nästan förlåtet en morgon som den här. Solsken, molnfri himmel och glitter i sjön. Så glittrigt att det är svårt att se utan solbrillor. En dag som gjord för en härlig höstpromenad. Strykhögen då? Ja, den får nog vänta. Något som däremot inte kan vänta är socialnämndspappren - en diger lunta. Förberedande möte ikväll i min fp-grupp inför socialnämndens möte senare i veckan. Har läst det mesta men inte förstått allt. Många siffror i många tabeller är det och någon siffer- och tabellmänniska är jag inte och har aldrig varit. Mycket text dessutom som inte heller är särskilt lätt att läsa. Alla med uppgift att skriftligen förmedla något till andra borde få gå en skrivkurs och åtminstone lära sig sätta punkt och tänka på vad dom skriver t ex inte skriva "inte ofrivilligt" när man menar "inte frivilligt".
söndag 16 oktober 2011
Sommaren har slocknat.
Sommaren har slocknat är en målande och träffande beskrivning på vad som skett nu när hösten dragit in. Det är Mats Lundegård som skriver så i sitt söndagskåseri i DN. Önskar att jag kommit på det själv. Höstsolen står lågt, den når knappt över taket på huset mitt över gården, silar sitt ljus genom linden en kort stund. Sommaren slocknar. Lite sorgligt är det. Mörkret är på väg, det var becksvart tidigt i morse när jag vaknade. Kyligt har det blivit, + 1,1 tidigt på morgonen. Olivträdet har fått flytta intill väggen, om en vecka får det åka till vänner med inglasad balkong och stå där över vintern.
onsdag 12 oktober 2011
Länge sedan jag nämnde Klutten.
Och det beror på att ingenting hänt. Absolut ingenting. Klutten är precis lika ful som den dag för flera veckor sedan jag bar hem den från Brunnsviken. Trots att jag vattnar och står i. Trots att den har en plats i solen. Ännu har jag inte helt givit upp hoppet att den ska förvandlas till en blomstrande minicyklamen. Och blommar den inte får jag väl köpa en "vuxen" cyklamen. Eller måla en!
måndag 10 oktober 2011
Är du språkvetare möjligen?
I så fall frågar jag dig om några små substantiv på tre bokstäver. Samtliga slutar på ås.
Orden är mås, gås, sås, lås, bås. Alla utom två har olika pluraländelse.
Till dessa ord återkommer jag gång på gång och ingen jag frågat har haft något bra svar. En gång träffade jag på en man som sade sig veta och gav sig in på en mycket långrandig och kryptisk förklaring. Han klarade inte av att förklara och jag begrep ingenting. Orden är: Mås - måsar, gås - gäss, sås - såser, lås - lås, bås - bås.
Orden är mås, gås, sås, lås, bås. Alla utom två har olika pluraländelse.
Till dessa ord återkommer jag gång på gång och ingen jag frågat har haft något bra svar. En gång träffade jag på en man som sade sig veta och gav sig in på en mycket långrandig och kryptisk förklaring. Han klarade inte av att förklara och jag begrep ingenting. Orden är: Mås - måsar, gås - gäss, sås - såser, lås - lås, bås - bås.
Poetiskt namn.
Det här borde egentligen höra till den förra lilla textsnutten. Men jag glömde en bit.
Tomas Tranströmer - visst är namnet poetiskt. Tomas Tranströmer, poet. Man kan inte gärna vara något annat om man heter så. Evigheters evigheter sedan jag läste poesi. Antagligen är jag inte en poesimänniska. Men nu har jag plockat fram honom från bokhyllan. Samlade dikter. Han ligger på mitt nattygsbord: poeten Tomas Tranströmer,
Tomas Tranströmer - visst är namnet poetiskt. Tomas Tranströmer, poet. Man kan inte gärna vara något annat om man heter så. Evigheters evigheter sedan jag läste poesi. Antagligen är jag inte en poesimänniska. Men nu har jag plockat fram honom från bokhyllan. Samlade dikter. Han ligger på mitt nattygsbord: poeten Tomas Tranströmer,
"Nobelpriset i litteratur till Tomas Tranströmer."
Tvåan SMS-ade den glada och goda nyheten när vi som bäst låg och solade på Mondellostranden utanför Palermo. Visst, jag vet att Nobelpriset i litteratur är STORT. Men jag blev rätt förvånad ändå när Siciliens största morgontidning - som jag tyvärr glömt namnet på - dagen därpå dels hade rubriker på första sidan och dels ett helt uppslag med bild och massor av text inne i tidningen om Tomas Tranströmer och Nobelpriset.
Skillnad! Stor skillnad!
Förra måndagen så här dags höll vi som bäst på att förbereda dagens badutflykt. Busstrejk så vi hade lite problem med hur vi skulle ta oss till stranden. Det löste vi med med taxi. Idag vill man knappt gå ut. Såhär i oktober är det väldigt stor skillnad mellan Sicilien och östra svealand, vill jag påstå. Just idag föredrar jag Sicilien och har lite svårt att gilla läget - regn och blåst. Drömma mig tillbaka kan jag i alla fall, både till förra måndagen och resten av den veckan:
Sol - soluppgången över havet helt underbar från vår halvmeterbreda balkong i Palermo, svag vind, värme, badtemperatur på sådär 22 - kanske lite mer, lång vit och nästan tom sandstrand. Enstaka promenerande och lättjoggande längs strandpromenaden. Folkliv runt marknadsstånden förstås och på caféer och barer.
En dag med vänner i hyrbil till Taormina på slingrande vägar när vi lämnat motorvägen. Och då menar jag slingrande längs branta sluttningar. Otroligt vackert när man tittar rakt ut, tittarna ner i de hisnande bråddjupen är inte lika underbara - inte för mig i alla fall och ändå kan jag inte riktigt låta bli. Etna dagen därpå, lika slingrande färd upp till 1900 m, kunde har fortsatt med linbana, men nej......
Sightseeing naturligtvis, vackra, ljusa domen i Palermo, underbara världberömda mosaiker, marionetter, skulpturer, arkitektur, trånga gator och gränder, caféer, restauranger, båtar, fina gatan med elegant shopping, mindre fina gator med lite enklare och kanske mer genuin, frukt- och grönsaksstånd med de vackraste varor, myllrande folkliv och ännu mer myllrande trafik. Underbar mat, fräscha viner, häftiga regnskuren med åska och blixtar, solen igen och igen och igen, den behagliga värmen. Och sist men oerhört viktigt - alla våra trevliga och entusiastiska vänner/medresenärer......ja det var en härlig vecka. Precis en sådan man kan plocka fram och trösta sig med en trist dag som den här. Och ändå -underbart att vara hemma igen.
Sol - soluppgången över havet helt underbar från vår halvmeterbreda balkong i Palermo, svag vind, värme, badtemperatur på sådär 22 - kanske lite mer, lång vit och nästan tom sandstrand. Enstaka promenerande och lättjoggande längs strandpromenaden. Folkliv runt marknadsstånden förstås och på caféer och barer.
En dag med vänner i hyrbil till Taormina på slingrande vägar när vi lämnat motorvägen. Och då menar jag slingrande längs branta sluttningar. Otroligt vackert när man tittar rakt ut, tittarna ner i de hisnande bråddjupen är inte lika underbara - inte för mig i alla fall och ändå kan jag inte riktigt låta bli. Etna dagen därpå, lika slingrande färd upp till 1900 m, kunde har fortsatt med linbana, men nej......
Sightseeing naturligtvis, vackra, ljusa domen i Palermo, underbara världberömda mosaiker, marionetter, skulpturer, arkitektur, trånga gator och gränder, caféer, restauranger, båtar, fina gatan med elegant shopping, mindre fina gator med lite enklare och kanske mer genuin, frukt- och grönsaksstånd med de vackraste varor, myllrande folkliv och ännu mer myllrande trafik. Underbar mat, fräscha viner, häftiga regnskuren med åska och blixtar, solen igen och igen och igen, den behagliga värmen. Och sist men oerhört viktigt - alla våra trevliga och entusiastiska vänner/medresenärer......ja det var en härlig vecka. Precis en sådan man kan plocka fram och trösta sig med en trist dag som den här. Och ändå -underbart att vara hemma igen.
fredag 30 september 2011
Jag hade tänkt komma med några formidabla inlägg!
Men jag hinner inte. Hektisk vecka, fylld av än det ena än det andra - du ska slippa en uppräkning - och nu ska jag packa och åka till Sicilien och vara borta en vecka. Oh my God, vilket sjåååå!
Om en vecka är jag hemma igen. Tills dess vore det kul om du - och kanske även dina blogkompisar - kunde fundera på en sak. Nämligen: Vilka är dom äldre?
Dom äldre är en klump. En klump av kött och blod men i en salig eller osalig blandning av - vad vet jag - sjuka, friska, aktiva, passiva, positiva, negativa, glada, ledsna, olyckliga, deprimerade, kristallklara, dementa, småglömska, väldigt glömska, roliga, tråkiga, tystlåptna, pratsamma, öppna, hemlighetsfulla, ensamma, tvåsamma, flersamma......
Är jag en del av den klumpen? Är du? En klump? Äldreklumpen? Du och jag? Är det möjligt? Vi var ju unga för bara en kort tid sedan. Riktigt unga för ännu längre sedan - i vår krafts dagar. Visste allt, kunde allt, ville så mycket, förmådde så lite, räckte inte till, hann inte allt vi ville på grund av....Ja vad?
Nu är vi äldre. Gamla! Gammal - äldre - äldst. Men gamla är på något sätt äldre än äldre. Du som är lite äldre, säger vi , istället för du som är gammal. Jag diskuterar och har skrivit om "dom äldre" - inte här på bloggen - men i ett politiskt sammanhang eftersom jag är medlem i ett politiskt parti och ett nätverk som "sysslar med", "intresserar oss för" eller "jobbar med" äldrefrågor - jag vet faktiskt inte. Hoppas att jag "jobbar med", det låter mer aktivt. Jag vet inte riktigt vilka dom är. Dom äldre, som jag skriver om och som jag tror - och hoppas, verkligen hoppas - att jag jobbar "för".
Däremot vet jag - med ett visst motstånd och ett stort frågetecken, jättestort! - att jag tillhör målgruppen, eller närmar mig den med stormsteg. Äldre? Vem? Jag? Är det möjligt?
Det är möjligt. OK, jag är frisk. Oförtjänt kärnfrisk skulle jag vilja säga och gu´skelov för det. Ja, jag ÄR tacksam. Jag vet att jag är priviligierad. JAG FÖRSTÅR ATT JAG SKA VARA TACKSAM, och jag är det även om jag inte prisar min lycka vareviga dag.
Skriv en rad - även du som inte känner mig. Förklara för mig vem "en äldre" är och vem "en gammal" är. Hälsningar Eternellen.
Om en vecka är jag hemma igen. Tills dess vore det kul om du - och kanske även dina blogkompisar - kunde fundera på en sak. Nämligen: Vilka är dom äldre?
Dom äldre är en klump. En klump av kött och blod men i en salig eller osalig blandning av - vad vet jag - sjuka, friska, aktiva, passiva, positiva, negativa, glada, ledsna, olyckliga, deprimerade, kristallklara, dementa, småglömska, väldigt glömska, roliga, tråkiga, tystlåptna, pratsamma, öppna, hemlighetsfulla, ensamma, tvåsamma, flersamma......
Är jag en del av den klumpen? Är du? En klump? Äldreklumpen? Du och jag? Är det möjligt? Vi var ju unga för bara en kort tid sedan. Riktigt unga för ännu längre sedan - i vår krafts dagar. Visste allt, kunde allt, ville så mycket, förmådde så lite, räckte inte till, hann inte allt vi ville på grund av....Ja vad?
Nu är vi äldre. Gamla! Gammal - äldre - äldst. Men gamla är på något sätt äldre än äldre. Du som är lite äldre, säger vi , istället för du som är gammal. Jag diskuterar och har skrivit om "dom äldre" - inte här på bloggen - men i ett politiskt sammanhang eftersom jag är medlem i ett politiskt parti och ett nätverk som "sysslar med", "intresserar oss för" eller "jobbar med" äldrefrågor - jag vet faktiskt inte. Hoppas att jag "jobbar med", det låter mer aktivt. Jag vet inte riktigt vilka dom är. Dom äldre, som jag skriver om och som jag tror - och hoppas, verkligen hoppas - att jag jobbar "för".
Däremot vet jag - med ett visst motstånd och ett stort frågetecken, jättestort! - att jag tillhör målgruppen, eller närmar mig den med stormsteg. Äldre? Vem? Jag? Är det möjligt?
Det är möjligt. OK, jag är frisk. Oförtjänt kärnfrisk skulle jag vilja säga och gu´skelov för det. Ja, jag ÄR tacksam. Jag vet att jag är priviligierad. JAG FÖRSTÅR ATT JAG SKA VARA TACKSAM, och jag är det även om jag inte prisar min lycka vareviga dag.
Skriv en rad - även du som inte känner mig. Förklara för mig vem "en äldre" är och vem "en gammal" är. Hälsningar Eternellen.
onsdag 28 september 2011
Att se suddigt på ett öga är ingen hit!
Men det har sina fördelar. Ja faktiskt - om man nu ska se lite positivt på något som inte är sådär väldigt bra. Jag läser långsammare, mycket långsammare och effekten av det är att jag har mycket bättre koll och kommer ihåg vad jag läser. Texten sjunker in på ett helt annat sätt och jag måste erkänna att det är många böcker jag bara skumläst. Hastat genom sidorna utan att tänka även jag tyckte om boken och var intresserad av det som stod. Sträckläst för att fort kunna börja på något nytt. Konsumerat istället för att verkligen läsa och njuta. Varit lite duktig som läst mycket på kort tid??? Så utsökt fånigt. Men gjort är gjort.
Akvareller i vått och torrt.
Här kommer lite reklam:
Ta en tur till Ensta Krog, Stockholmsvägen 205 i Täby 1-13 oktober och se utställningen Akvareller i vått och torrt. Det är konstnären Karin Lagerberg, tillika min duktiga och inspirerande "målarfröken", som ställer ut sina alster 1-13 oktober. Karin känner starkt för hav, klippor och båtar, vilket naturligtvis märks i hennes härliga måleri.
Till sina elever har Karin generöst upplåtit några väggar.
Vernissage 1 oktober 12-16.
Öppettider: lördag-söndag 12-16.00, tisdag 15-18, onsdag-torsdag 12-15.
Varmt välkommen önskar Karin och hennes elever.
lördag 24 september 2011
Strålande septembermorgon.
Efter att tidningsläsande i sängen kikat på den mellan persiennspjälorna har jag just slagit upp altandörren till en bedövande vacker septembermorgon. Solen blänker i min vik. Värmer dessutom. Idag gör det inget att hösten är på väg, tvärtom jag välkomnar denna härligt klara dag och funderar över vad jag ska göra med den.
Bara titta och ta emot kanske?
Sitta där i korgstolen i solen och kolla tre kritvita och välformade sena Schneewitchenrosor och en enda lika sen rosa New Dawn-knopp.
Plocka blad av den frodiga salvian och fritera dem i olja, en höjdarsmak till det mesta - kött, fisk, grönsaker -tycker jag.
Gå en skön promenad längs stranden bort till Näsa äng och hem igen.
Ta årets sista dopp - det ser inbjudande ut men är kanske lite för kallt - vi får väl se.
Bort med alla "måsten" i alla fall, dom kan gott vänta till en regndag.
Bara titta och ta emot kanske?
Sitta där i korgstolen i solen och kolla tre kritvita och välformade sena Schneewitchenrosor och en enda lika sen rosa New Dawn-knopp.
Plocka blad av den frodiga salvian och fritera dem i olja, en höjdarsmak till det mesta - kött, fisk, grönsaker -tycker jag.
Gå en skön promenad längs stranden bort till Näsa äng och hem igen.
Ta årets sista dopp - det ser inbjudande ut men är kanske lite för kallt - vi får väl se.
Bort med alla "måsten" i alla fall, dom kan gott vänta till en regndag.
fredag 23 september 2011
Fruktansvärt tragiskt.
Två små pojkar mördade i Sigtuna och deras mamma har erkänt att det är hon som är den skyldiga. Hur kan det hända? Vad ligger bakom en så förtvivlad och obegriplig handling? Pappan till den yngre pojken anklagar kommunen/socialen/skolan att de inte inte gjort tillräckligt för att hjälpa kvinnan och hennes små pojkar. Och man vet ju inte, det kan tyvärr naturligtvis vara sant och i så fall upprörande och skandalöst om man inte reagerat, ingenting märkt, ingenting förstått och ingenting gjort. Men pappan själv då? Visst undrar man väl om han förstått och i så fall gjort sitt yttersta för att hjälpa barnen och deras mamma. Samtidigt kan man kanske förstå en förtvivlad och sörjande pappa om han lägger skuldbördan på någon annan, i detta fall samhället som borde fungera.
torsdag 22 september 2011
En stjärt på himlen.
Så bra att SVT Play finns. Om manu missat något man absolut VILLE se. Det händer föralldel inte så ofta, jag kan avstå från det mesta i utbudet.
Men ibland vill man verkligen!
En stjärt på himlen med och av Cecilia Frode ville jag verkligen se. Men kunde inte. Ikväll har jag i alla fall sett. Skynda dig att titta innan den försvinner om du inte har sett den. Den är värd varenda sekund. Hon är begåvad den flickan, skriver suveränt bra texter och framför dem minst lika suveränt, sjunger och tolkar andras texter alldeles utmärkt - Så länge skutan kan gå är bara ett exempel. Hon är rolig och visst skrattar jag, men skrattet fastnar ibland. Det nakna allvaret och svärtan som ligger bakom känns i både mage och hjärta.
Slut för idag, sov så gott.
Men ibland vill man verkligen!
En stjärt på himlen med och av Cecilia Frode ville jag verkligen se. Men kunde inte. Ikväll har jag i alla fall sett. Skynda dig att titta innan den försvinner om du inte har sett den. Den är värd varenda sekund. Hon är begåvad den flickan, skriver suveränt bra texter och framför dem minst lika suveränt, sjunger och tolkar andras texter alldeles utmärkt - Så länge skutan kan gå är bara ett exempel. Hon är rolig och visst skrattar jag, men skrattet fastnar ibland. Det nakna allvaret och svärtan som ligger bakom känns i både mage och hjärta.
Slut för idag, sov så gott.
På kluttfronten intet nytt.
Klutten som ska prunka med småsmå cyklamen är fortfarande lika ful som när jag köpte den, trots ihärdig skötsel med blomsprutan. Möjligen är den inte fullt så platt på ytan. Kanske är det något som rör på sig i alla fall. Har inte slutat hoppas.
måndag 19 september 2011
Hösten kommer även om man med all kraft spjärnar emot.
Fortfarande för tidigt. Vi kunde väl få ha sommar även i september. Denna måndag var den väl allra som sämst. Inte utan att jag blev uppiggad av röda rönnbär och nypon - som jag vägrat att "se" i flera veckor - på min korta regnpromenad. Idag en välkommen färgklick i rusket. Mörkt är det också! Slut på gnäll! Bäst att gilla läget, det är som det är i alla fall. Och det finns ju höstdagar som är helt glimrende - ja, lördagen sitter där i gott minne.
Hur kommer det sig att det alltid finns pengar till arenor i Stockholm och nära omnejd?
Det verkar så i alla fall.
Vi har Globen.
Nationalarenan i Solna ska var klar 2012.
Stockholmsarenan vid Globen 2013.
Och idag berättar DN att det finns långtgående planer på ytterligare en arena - i Sundbyberg - som ska stå färdig 2017.
Var kommer alla dessa miljarder ifrån?
Och behöver verkligen vi så många arenor?
Finns det inte andra saker som är minst lika viktiga? Eller viktigare!
Vi har Globen.
Nationalarenan i Solna ska var klar 2012.
Stockholmsarenan vid Globen 2013.
Och idag berättar DN att det finns långtgående planer på ytterligare en arena - i Sundbyberg - som ska stå färdig 2017.
Var kommer alla dessa miljarder ifrån?
Och behöver verkligen vi så många arenor?
Finns det inte andra saker som är minst lika viktiga? Eller viktigare!
lördag 17 september 2011
Knallrosa övergår i plommon.
Hade tänkt att knallrosa bloggbakgrund skulle övergå i orange så här på höstkanten men hittade ingen bra orangeton. Alldeles för mycket senap. Så plommon får duga. Snyggt tycker jag, lite mer sofistikerat rentav. Och det vill jag ju vara. Sofistikerad!
Lila år en färg, som sedan länge kallats "sista försöket" av någon outgrundlig anledning.
Mormor valde mörklila till ett bröllop, en brorsdotter till morfar skulle gifta sig. Jag och en flicka som hette Barbro skulle vara brudnäbb. Min lycka var stor, tack vare mitt mörka hår skulle jag få en skär klänning. EN SKÄR LÅNGKLÄNNING! På den tiden sa man skärt, inte rosa som nu. Möjligen gammelrosa, men det var det inte fråga om, MIN klänning var skär. Underbart skär. Som jordgubbsglass. Barbro - den andra näbben var rödlätt och fick en ljusblå klänning. Fin den också, men inte som min skära. Ja, det där blev en lång utvikning, Till mormor.
Mormor valde lila, ett perfekt färgval till hennes strikta knut i nacken och lite busigare grå burr runt ansiktet där de djupliggandeoch olikfärgade ögonen dominerade - ett blått och ett brunt. Mamma hade mörkgrönt med guldbroderier runt fyrkantig urringning. Hon var fin hon också, men mormor tog priset. Snyggare än bruden sa många. Och morfar var stolt som en tupp, det var han alltid över sin Anna.
Så lila får bli min höstfärg i bloggen. Lila förmedlar - tycker jag - en viss mognad. Det var därför mormor valde att klä sig i lila på bröllopet. Hon hade nått en viss mognad, minst 10 år yngre den gången än vad jag är nu. Så det är väl dags - eller vad säger du - med lite plommonlila? Ett arv från mormor!
Lila år en färg, som sedan länge kallats "sista försöket" av någon outgrundlig anledning.
Mormor valde mörklila till ett bröllop, en brorsdotter till morfar skulle gifta sig. Jag och en flicka som hette Barbro skulle vara brudnäbb. Min lycka var stor, tack vare mitt mörka hår skulle jag få en skär klänning. EN SKÄR LÅNGKLÄNNING! På den tiden sa man skärt, inte rosa som nu. Möjligen gammelrosa, men det var det inte fråga om, MIN klänning var skär. Underbart skär. Som jordgubbsglass. Barbro - den andra näbben var rödlätt och fick en ljusblå klänning. Fin den också, men inte som min skära. Ja, det där blev en lång utvikning, Till mormor.
Mormor valde lila, ett perfekt färgval till hennes strikta knut i nacken och lite busigare grå burr runt ansiktet där de djupliggandeoch olikfärgade ögonen dominerade - ett blått och ett brunt. Mamma hade mörkgrönt med guldbroderier runt fyrkantig urringning. Hon var fin hon också, men mormor tog priset. Snyggare än bruden sa många. Och morfar var stolt som en tupp, det var han alltid över sin Anna.
Så lila får bli min höstfärg i bloggen. Lila förmedlar - tycker jag - en viss mognad. Det var därför mormor valde att klä sig i lila på bröllopet. Hon hade nått en viss mognad, minst 10 år yngre den gången än vad jag är nu. Så det är väl dags - eller vad säger du - med lite plommonlila? Ett arv från mormor!
Lite knäpp!!??
Om du - men det gör du ju inte - skulle gå in i mitt badrum kanske du skulle undra lite över varför det ligger fyra högar med uppslagsverk på ett badlakan på bänken ovanför tvättmaskin och tumlare. Ett bokarrangemang som kanske verkar lite knäppt. Ja, det ser lite tokigt ut men är inte så tokigt som det låter. Där ligger fyra av mina akvarellalster i press så att det blir släta och fina innan passepartouerna ska på. Det är nämligen så att min "målarfröken" ska ha en utställning och upplåter generöst en vägg åt sina elever. Jag får med tre - eller möjligen alla fyra - vilket känns himla roligt.
Strålande morgon.
Fullkomligt strålande; sol och klarblått, inte en molntapp så långt ögat når, lättlätt krusat vatten. Men kallt, bara +5 strax efter 07.00. Så gårdagens förmiddagsdopp i min vik var nog årets sista. Men inte det allra sista, jag, tar med baddräkterna till Sicilien om två veckor.
Om klutten inget nytt, den ser precis likadan ut som igår, inte minsta liv. Men hoppeligen pågår något osynligt inuti. Lite orolig är jag för att den ska sätta igång veckan när jag är borta! Oron är evig tycks det, alltid finns det någon småsak som gnager. Smågnager. Eller storsak som storgnager - tack och lov inte lika ofta. Men det finns massor att vara glad över, det gäller att påminna sig om det och ta emot med tacksamhet.
Uppå ett gammalt slott
ett arv av gamla fäder
en skinntorr grevlig änka satt
drack ständigt te på fläder
och hade ben som spådde väder......
Så skrev Anna-Maria Lenngren, tyvärr minns jag inte ordagrant, men något sånär i alla fall.
Nu drar jag ingen direkt parallell mellan mig och den grevliga änkan .
Änka är jag inte, och gudskelov för det. Fick underbara skära rosor av den goda Maken för några dagar sedan då vi firade 48 år. Han fick två påsar mashmallows av mig.
Så himla skinntorr är jag inte heller - men det går åt lite smörj varje dag.
Fläderte har jag överhuvudtaget inte smakat.
Det är bara benen som stämmer; dom spår inte, men känner av omslagen!!!!
Om klutten inget nytt, den ser precis likadan ut som igår, inte minsta liv. Men hoppeligen pågår något osynligt inuti. Lite orolig är jag för att den ska sätta igång veckan när jag är borta! Oron är evig tycks det, alltid finns det någon småsak som gnager. Smågnager. Eller storsak som storgnager - tack och lov inte lika ofta. Men det finns massor att vara glad över, det gäller att påminna sig om det och ta emot med tacksamhet.
Uppå ett gammalt slott
ett arv av gamla fäder
en skinntorr grevlig änka satt
drack ständigt te på fläder
och hade ben som spådde väder......
Så skrev Anna-Maria Lenngren, tyvärr minns jag inte ordagrant, men något sånär i alla fall.
Nu drar jag ingen direkt parallell mellan mig och den grevliga änkan .
Änka är jag inte, och gudskelov för det. Fick underbara skära rosor av den goda Maken för några dagar sedan då vi firade 48 år. Han fick två påsar mashmallows av mig.
Så himla skinntorr är jag inte heller - men det går åt lite smörj varje dag.
Fläderte har jag överhuvudtaget inte smakat.
Det är bara benen som stämmer; dom spår inte, men känner av omslagen!!!!
torsdag 15 september 2011
onsdag 14 september 2011
Här kommer klutten!
Ja, det handlar om min lilla cyklamen som ska springa ur detta fula som jag berättade om för några dagar sedan. Så här ser den ut idag, och precis likadan var den på inköpsdagen. Du kommer att få följa kluttens väg till blekrosa cyklamen. Wish me luck!
tisdag 13 september 2011
Två frågor: Håller jag på att bli en tjusig idrottstyp? Kan Comhem verkligen ha skickat de två mejlen jag fått idag?
Har precis kört dubbelt gympa/dans-pass, d v s TVÅ timmar, för tredje gången. Två förra veckan och ett denna ännu så länge men på fredag så...
Lite duktigt känns det. Men det känns av också - vänsterhöften är inte riktigt med.
Vad som känns mindre bra är dagens två kryptiska meddelanden från Comhem, båda med rubriken UPPGRADERING.
Jag citerar med särskrivningar och allt:
"Din webmail kvot har passerat den kvot som är 2GB. du för närvarande kör på 2,3 GB. För att åter aktivera och öka din webbmail kvot du kontrollera och uppdatera din webbmail konto. För att återaktivera och öka din webmail kvot klicka på länken nedan http://fd8.formdesk.com/giriq/dw33343s.
Underlåtenhet att göra detta kan resultera i uppsägning av ditt webbmail konto. Tack och förlåt för besväret."
Så jag klickar på länken och får beskedet att sidan inte längre existerar. Nehej.
I det abdra säger sig Comhem vilja förhindra mitt konto från stängning och jag ombeds bekräfta min identitet nedan - OCH DET GÅR INTE!!!!!!!
Är det något lurt? Eller? Jag hoppas för Comhems del att det är något lurt.
OBS! Jag har svarat på båda mailen.
Lite duktigt känns det. Men det känns av också - vänsterhöften är inte riktigt med.
Vad som känns mindre bra är dagens två kryptiska meddelanden från Comhem, båda med rubriken UPPGRADERING.
Jag citerar med särskrivningar och allt:
"Din webmail kvot har passerat den kvot som är 2GB. du för närvarande kör på 2,3 GB. För att åter aktivera och öka din webbmail kvot du kontrollera och uppdatera din webbmail konto. För att återaktivera och öka din webmail kvot klicka på länken nedan http://fd8.formdesk.com/giriq/dw33343s.
Underlåtenhet att göra detta kan resultera i uppsägning av ditt webbmail konto. Tack och förlåt för besväret."
Så jag klickar på länken och får beskedet att sidan inte längre existerar. Nehej.
I det abdra säger sig Comhem vilja förhindra mitt konto från stängning och jag ombeds bekräfta min identitet nedan - OCH DET GÅR INTE!!!!!!!
Är det något lurt? Eller? Jag hoppas för Comhems del att det är något lurt.
OBS! Jag har svarat på båda mailen.
måndag 12 september 2011
Månsken.
I see the moon
and the moon sees me - gör den verkligen det.
I see the moon......i alla fall.
Ikväll sitter den där på himlavalvet och ser full ut, vit och full. För ögonblicket lite utsuddad av förbidragande molntussar, upplöst på något sätt, men fin. Här och där glimmar en och annan stjärna. Och mörkt är det - höstmörkt.
and the moon sees me - gör den verkligen det.
I see the moon......i alla fall.
Ikväll sitter den där på himlavalvet och ser full ut, vit och full. För ögonblicket lite utsuddad av förbidragande molntussar, upplöst på något sätt, men fin. Här och där glimmar en och annan stjärna. Och mörkt är det - höstmörkt.
Idag hade jag tänkt visa en liten mörk klutt som ligger på ett fat i mitt köksfönster.
En ful liten klutt är det. Nu kan jag inte visa den eftersom bilden som jag överfört från kamera till dator vägrar att komma upp på den här sidan. Jag köpte klutten i Brunnsvikens Trädgård i lördags när Tvåan och jag var där och kollade runt. Besök Brunnsviken om du längtar efter en fin trädgård som är liten och överskådlig. Fina plantor har dom också och väldigt trevlig och kunnig personal och, sist men inte minst ett trivsamt café som serverar mycket goda smörgåsar och hembakat kaffebröd. Den här gången nöjde vi oss av olika skäl med en kopp te.
Jag hittade klutten när jag skulle betala min perenna ljung i kassan. Den låg där bland andra kluttar i en liten skål på disken. På en lapp bredvid stod det att klutten skulle bli en cyklamen.
Och vem kan motstå en svart klutt som på något obegripligt sätt kan bli en cyklamen? Inte jag. "Bäst är det att vattna med en blomspruta", sa blomsterhandlerskan. Så jag gick hem och förvandlade raskt en fönsterputsflaska till en blomspruta. Så nu vattnar jag en klutt och väntar med spänning på att den ska grönska och skicka upp små prunkande cyklamen. Blekrosa, sa blomsterdamen. Fan trot!
PS Om Ettan kommer förbi ikväll efter sitt hundklubbsmöte ska hon få hjälpa mig med bilden så att du får se. Om inte - ja då får hon hjälpa mig en annan dag.
PS igen! Det rister i häcken - ja, den som står längs altanräcket - månntro det är Katja som är på väg.
Jag hittade klutten när jag skulle betala min perenna ljung i kassan. Den låg där bland andra kluttar i en liten skål på disken. På en lapp bredvid stod det att klutten skulle bli en cyklamen.
Och vem kan motstå en svart klutt som på något obegripligt sätt kan bli en cyklamen? Inte jag. "Bäst är det att vattna med en blomspruta", sa blomsterhandlerskan. Så jag gick hem och förvandlade raskt en fönsterputsflaska till en blomspruta. Så nu vattnar jag en klutt och väntar med spänning på att den ska grönska och skicka upp små prunkande cyklamen. Blekrosa, sa blomsterdamen. Fan trot!
PS Om Ettan kommer förbi ikväll efter sitt hundklubbsmöte ska hon få hjälpa mig med bilden så att du får se. Om inte - ja då får hon hjälpa mig en annan dag.
PS igen! Det rister i häcken - ja, den som står längs altanräcket - månntro det är Katja som är på väg.
söndag 11 september 2011
"Ha koll på tornen - The Twin Towers och Empire State Buildning
så kan du inte gå vilse", sa Fyran som bodde i New York några år - drygt 11 år sedan - när hon skulle släppa ut mig på ensamma strövtåg i världsstaden.
Ett väldigt bra råd, som fungerade alldeles utmärkt. Jag visste precis var jag var och kände mig stundtals som en äkta New Yorker. Hittade allt jag skulle och även hem.
Det tänker jag på idag, den 11 september 2011, tioårsdagen av det fasansfulla och ofattbara.
Jag har inte varit i New York sedan dess, jag vill komma dit igen, mer hur ska jag hitta när den ena kontrollpunkten är borta?
Ett väldigt bra råd, som fungerade alldeles utmärkt. Jag visste precis var jag var och kände mig stundtals som en äkta New Yorker. Hittade allt jag skulle och även hem.
Det tänker jag på idag, den 11 september 2011, tioårsdagen av det fasansfulla och ofattbara.
Jag har inte varit i New York sedan dess, jag vill komma dit igen, mer hur ska jag hitta när den ena kontrollpunkten är borta?
onsdag 7 september 2011
Vitlöken ska i jorden. NU!
Det sa den duktiga Gunnel (kommer just nu inte ihåg hennes efternamn), som kunnigt och handgripligt pratar trädgård i Gokväll i går. Bara att köra ner klyftor i kruka eller trädgårdsland. Men det visste du väl redan. Jag blev påmind faktiskt. Egenodlad vitlök något att se fram emot till nästa sommar.
Carlsson heter hon förresten!
Carlsson heter hon förresten!
"Våga vägra hösten"
tänkte Ettan i morse, tog på sig sommarsandalerna och klev ut i rusket - vinande blåst och regn.
Och jag håller med. Det är för tidigt. Inte än, snälla!
Hela "medelhavsträdgården" - du som läser Eternellen vet vad jag menar - lutar i stormen som viner från sydost. Lutar, nej ligger. Nästan i alla fall.
Ska jag också våga vägra hösten och ta mig ett dopp? Njaa, vi får väl se under dagen. Hoppade över både igår och i förrgår trots att det "bara" var blåst. Men blåser det kraftigt så guppar det ordentligt i min vik. Att simma är det inte tal om ifall man inte är superdjärv och gillar kallsupar. 200 meter några gånger om dagen är annars inte dumt alls.
Höstaktiviteterna har satt igång, förmöte Fp i det lilla formatet i måndags inför det lite större ikväll. Gympa/dans startade i förra veckan. Mjukstartade med ett dans- och ett gympapass. Igår blev det dubbelt, och det gick bra men nog blev jag lite mör efter två timmar. Samtidigt fick jag en energikick och gick hem och målade tre tavlor.
Storverk givetvis!
Nej jag skojar, men kul var det och resulterade i ett rapsfält under åskblå himmel, vita fåglar - svävande även dom mot åskblått och slutligen tre spralliga damer på solig strand. I övrigt har jag inte tagit i en pensel på hela sommaren - akvarellkursen börjar igen nästa vecka. Och visst hade vi lovat vår "fröken" att måla vackra verk under sommaren. Samvetet har gjort sig påmint, har man lovat så har man. Ändå har jag INTE. Och alltid kan man skylla på något. Jag skyller på att jag inte har någon plats där målargrejorna kan stå framme utan jag måste plocka fram och arrangera verksamheten varje gång och sedan ställa undan. Men egentligen - det går ju ganska fort. Kanske vore det ärligare att skylla på lite oföretagsamhet, kanske ren lathet. Det är mycket lättare att sätta sig med en bok eller korsord i solen eller springa runt med vattenkannan och leka medelhav. Eller blogga en stund! Jag har varit ganska lat på det också. Att skylla på: seg dator framför allt under förmiddagstimmarna. Och så har jag ju Kupan som i förra veckan drog in i nya lokaler, vilket inneburit en del jobb. Hoppas det blir lika bra som vi tror. Massor av kunder har vi i alla fall haft hittills, men det hade vi ju även i dom gamla lokalerna.
Och jag håller med. Det är för tidigt. Inte än, snälla!
Hela "medelhavsträdgården" - du som läser Eternellen vet vad jag menar - lutar i stormen som viner från sydost. Lutar, nej ligger. Nästan i alla fall.
Ska jag också våga vägra hösten och ta mig ett dopp? Njaa, vi får väl se under dagen. Hoppade över både igår och i förrgår trots att det "bara" var blåst. Men blåser det kraftigt så guppar det ordentligt i min vik. Att simma är det inte tal om ifall man inte är superdjärv och gillar kallsupar. 200 meter några gånger om dagen är annars inte dumt alls.
Höstaktiviteterna har satt igång, förmöte Fp i det lilla formatet i måndags inför det lite större ikväll. Gympa/dans startade i förra veckan. Mjukstartade med ett dans- och ett gympapass. Igår blev det dubbelt, och det gick bra men nog blev jag lite mör efter två timmar. Samtidigt fick jag en energikick och gick hem och målade tre tavlor.
Storverk givetvis!
Nej jag skojar, men kul var det och resulterade i ett rapsfält under åskblå himmel, vita fåglar - svävande även dom mot åskblått och slutligen tre spralliga damer på solig strand. I övrigt har jag inte tagit i en pensel på hela sommaren - akvarellkursen börjar igen nästa vecka. Och visst hade vi lovat vår "fröken" att måla vackra verk under sommaren. Samvetet har gjort sig påmint, har man lovat så har man. Ändå har jag INTE. Och alltid kan man skylla på något. Jag skyller på att jag inte har någon plats där målargrejorna kan stå framme utan jag måste plocka fram och arrangera verksamheten varje gång och sedan ställa undan. Men egentligen - det går ju ganska fort. Kanske vore det ärligare att skylla på lite oföretagsamhet, kanske ren lathet. Det är mycket lättare att sätta sig med en bok eller korsord i solen eller springa runt med vattenkannan och leka medelhav. Eller blogga en stund! Jag har varit ganska lat på det också. Att skylla på: seg dator framför allt under förmiddagstimmarna. Och så har jag ju Kupan som i förra veckan drog in i nya lokaler, vilket inneburit en del jobb. Hoppas det blir lika bra som vi tror. Massor av kunder har vi i alla fall haft hittills, men det hade vi ju även i dom gamla lokalerna.
måndag 29 augusti 2011
Räkneverket är igång igen!
Men rätt är det inte. Jag hade MÅNGA FLER besök. Bra i alla fall att det inte satte igång från början igen. Tack snälla för alla goda råd jag fått. Jättesnällt att du/ni deltar i mina datatekniska bekymmer. Tyvärr kan jag inte bidra med några gentjänster inom detta ämne, men om det är något annat så....
Första svala morgonen!
Inte så man behövde kofta, men nästan. Vinden som varit så ljum de senaste veckorna har coolat ner sig betydligt bara övert en natt. Färgen på viken är lite gråare. Och lövträdens kronor är lite mattare. Blommorna? Ja, dom är ju borta för länge sedan. Visst anar vi att hösten är i antågande. Lite för tidigt. Minst en månad. Minst. Nog vore det skönt med ytterligare en månad sommar, följd av flera veckors höst. Sedan får det gärna braka igång med vinter.
Och då!!!! Då har jag hyrt in olivträdet på en glasad balkong. Det ska få stå där ljust och svalt under vintern, precis som jag läst att olivträd vill ha det. Och som jag själv inte kan erbjuda.
Men jag har lovat att i gengäld dela kommande skörd med hyresvärdarna. Här ska vankas kallpressad jungfruolja.
Och då!!!! Då har jag hyrt in olivträdet på en glasad balkong. Det ska få stå där ljust och svalt under vintern, precis som jag läst att olivträd vill ha det. Och som jag själv inte kan erbjuda.
Men jag har lovat att i gengäld dela kommande skörd med hyresvärdarna. Här ska vankas kallpressad jungfruolja.
Nostalgisk resa i Vallentuna.
Äntligen blev det av att göra den där turen med goda vänner som vi lärde känna när vi flyttat ut till vårt första egna hus. Ett radhus i Vallentuna för 128.000:- och som vi kunde köpa när vi skrapat ihop en insats på 20.000:- (tror jag) efter träget sparande. Vi bodde där i fem år, vännerna betydligt längre. Nästan rena landet var det på den tiden, jo det fanns ett litet centrum nära kyrkan och tågstationen. Här låg några flerfamiljshus med butiker i gatuplanet och inom gångavstånd runt detta lilla centrum låg mindre nya villa- och radhusområden utspridda.
Nu är det stort - ja, vi visste ju att Vallentuna växt och vi har ju sett hur det växt när vi kört igenom. Så STORT och så UTBRETT.
Var sjutton är mulleskogen?
Var låg backen vi hjälpte till att röja för friluftsaktiviteter?
Var åkte vi skidor? Och pulka?
Var tränade i utförsåkning - på gamla vanliga längdskidor som försetts med "låg fästpunkt" så att fot och pjäxa blev någorlunda fixerad?
Var promenerade vi med småbarn i vagnar och storasyskon som just lärt sig cyckla eller släpade på kälkar och tefat?
Var plockade vi blommor till midsommarstången?
Det är inte mycket som stämmer. Här finns massor av vägar, kors och tvärs.
Här ligger hus, hus, hus, hus: snygga hus, fula hus, stora hus, små hus, en salig blandning av byggstilar. Röda Sörgården granne med mörkgrå liggtimrad fjällstuga som är granne med vita funkis, som är granne med den gula som spelar herrgård o s v.
Och vad har hänt med våra snygga och trevliga radhuslängor?
Finns det inget skönhetsråd i Vallentuna? Eller en stadsarkitekt? Nej jag gillar inte överförmynderi, men det måste finnas gränser för hur stort spelrum idérika nya ägare får med precis allt: takbeläggningar, utbyggnader, skjul, entréer, färger, staket, murar, höga häckar, låga häckar...... Resultatet är definitivt inte bra, ett praktlexempel på att när husägare kan göra precis vad dom vill blir det sammantagna resultatet kaos. Så synd, för de är fortfarande de absolut trevligaste och välplanerade radhus jag hittills sett. Vi såg flera andra gamla radhusområden byggda ungefär samtidigt - inget såg ut som "vårt".
Nu är det stort - ja, vi visste ju att Vallentuna växt och vi har ju sett hur det växt när vi kört igenom. Så STORT och så UTBRETT.
Var sjutton är mulleskogen?
Var låg backen vi hjälpte till att röja för friluftsaktiviteter?
Var åkte vi skidor? Och pulka?
Var tränade i utförsåkning - på gamla vanliga längdskidor som försetts med "låg fästpunkt" så att fot och pjäxa blev någorlunda fixerad?
Var promenerade vi med småbarn i vagnar och storasyskon som just lärt sig cyckla eller släpade på kälkar och tefat?
Var plockade vi blommor till midsommarstången?
Det är inte mycket som stämmer. Här finns massor av vägar, kors och tvärs.
Här ligger hus, hus, hus, hus: snygga hus, fula hus, stora hus, små hus, en salig blandning av byggstilar. Röda Sörgården granne med mörkgrå liggtimrad fjällstuga som är granne med vita funkis, som är granne med den gula som spelar herrgård o s v.
Och vad har hänt med våra snygga och trevliga radhuslängor?
Finns det inget skönhetsråd i Vallentuna? Eller en stadsarkitekt? Nej jag gillar inte överförmynderi, men det måste finnas gränser för hur stort spelrum idérika nya ägare får med precis allt: takbeläggningar, utbyggnader, skjul, entréer, färger, staket, murar, höga häckar, låga häckar...... Resultatet är definitivt inte bra, ett praktlexempel på att när husägare kan göra precis vad dom vill blir det sammantagna resultatet kaos. Så synd, för de är fortfarande de absolut trevligaste och välplanerade radhus jag hittills sett. Vi såg flera andra gamla radhusområden byggda ungefär samtidigt - inget såg ut som "vårt".
tisdag 23 augusti 2011
Vart har räkneverket tagit vägen?
Och hur länge har det varit borta?
Flera veckor kanske?
Utan att jag märkt det. Lite trist för det är kul att ha lite koll.
Nu får jag konsultera Ettan igen. Vill du hjälpa mig att få tillbaka mina fina siffror?
Men det kanske inte går. Ja, i så fall får jag väl börja från början. 1,2,3,4......
Mörkt. Vad annars, vi har ju passerat Augustis mitt.
Kräftmörker. Surströmmingsmörker. Krabbmörker.
Dags att tända lyktan på trädgårdsbordet.
Apropå trädgård, har kikat på Chelsey (stavningen ser knäpp ut men jag ids inte kolla just nu) garden show. Där kan man tala om trädgårdar. Vilka otroliga skapelser. Helt fantastiska arbeten. Faktiskt finare än min medelhavs på altanen. Hur nu något kan vara det.
Flera veckor kanske?
Utan att jag märkt det. Lite trist för det är kul att ha lite koll.
Nu får jag konsultera Ettan igen. Vill du hjälpa mig att få tillbaka mina fina siffror?
Men det kanske inte går. Ja, i så fall får jag väl börja från början. 1,2,3,4......
Mörkt. Vad annars, vi har ju passerat Augustis mitt.
Kräftmörker. Surströmmingsmörker. Krabbmörker.
Dags att tända lyktan på trädgårdsbordet.
Apropå trädgård, har kikat på Chelsey (stavningen ser knäpp ut men jag ids inte kolla just nu) garden show. Där kan man tala om trädgårdar. Vilka otroliga skapelser. Helt fantastiska arbeten. Faktiskt finare än min medelhavs på altanen. Hur nu något kan vara det.
Fy sjutton för Florens.
Jag är fruktansvärt tacksam att jag inte är där. Men Fyran bor ju där och jag tycker verkligen synd om både henne och alla andra som just nu dväljs i denna vackra stad. Så varmt. Idag 47 grader i skuggan och 51 i solen! Det är inte skönt. Stackars Fyran. Tur att det finns så mycket frukt, grönt och kallskuret - att sätta på spisen är det inte tal om. Och mineralvattnet flödar i strupen.
Cocktail som tar knäcken på blomflugor.
Små moln av blomflugor har virvlat omkring i mitt kök de senaste dagarna. Fullständigt empatibefriad har jag jagat dom med dammsugare med hyfsad framgång och trott att jag fått med alla ner i påsen och för säkerhets skull även torkat bord och bänkar riktigt ordentligt. Och spolat slask och diskho med riktigt hett vatten. Men icke! Någon timme senare har de äckliga små molnen rört sig över diskbänk och matbord igen. Och på mornarna har de suttit i godan ro som en massdekoration på taklampan. Små svarta prickar runt hela Bumlingen - ja den heter så, lampan. Blääää!
Google tänkte jag. Där hittar man ju allt. Sagt och gjort. Jag googlade. Hittade ett recept som ser ut att funka, åtminstone för tillfället.
Här recept på en cocktail som ingen blomfluga kan motstå:
1 del sirap
2 delar vinäger
några droppar diskmedel
häll upp i ett litet glas eller flaska och säg "varsågod".
Glaset ska vara fyllt upp till brädden upptäckte jag. Dom trillar i så fort som sätter sig på kanten.
Tack google!
Google tänkte jag. Där hittar man ju allt. Sagt och gjort. Jag googlade. Hittade ett recept som ser ut att funka, åtminstone för tillfället.
Här recept på en cocktail som ingen blomfluga kan motstå:
1 del sirap
2 delar vinäger
några droppar diskmedel
häll upp i ett litet glas eller flaska och säg "varsågod".
Glaset ska vara fyllt upp till brädden upptäckte jag. Dom trillar i så fort som sätter sig på kanten.
Tack google!
torsdag 18 augusti 2011
Varför kan vi inte - vi som kan så mycket annat - flytta regnmoln och svala vindar dit de behövs?
Fyran jobbar som en galärslav i 35 graders värme och pajad AC i sitt florentinska café och orkar knappt andas ut när arbetsdagen är slut. Stackars Askungen! Åååå vad jag önskar att jag kunde skicka lite svalkande vind och lite regn. Just vi har väl inte fått så mycket regn på den här kusten, men västkusten och Skåne borde kunna avstå och skulle säkert gärna göra det om det gick. Och Danmark.
Dagens morgondopp superljuvligt. Otroligt lätt att simma. Så är det vissa dagar. Vattnet är stilla och spegelblankt och man bara forsar fram - ja, det var väl att ta i. Andra dagar precis lika stilla och blankt - men tungt och utan minsta "fors".
Dagens morgondopp superljuvligt. Otroligt lätt att simma. Så är det vissa dagar. Vattnet är stilla och spegelblankt och man bara forsar fram - ja, det var väl att ta i. Andra dagar precis lika stilla och blankt - men tungt och utan minsta "fors".
onsdag 17 augusti 2011
Måsungen har flugit sin kos!
Ena dagen hoppade den omkring på gården och pep. Pep och pep. Flaxade lite planlöst och kom ingenstans. Nästa flög den upp på sandlådskanten och kråmade sig stolt som en tupp över sin nya färdighet. Och bara några dagar senare så satt han på taket och spejade ut över viken.
Hej igen!
Har tagit en liten paus i bloggandet. Inte medvetet, det har bara inte blivit av. Lite brist på fantasi och uppslag eftersom jag är fullt upptagen med sommaren. Jodå, visst har det regnat lite, men det är ju ändå sommar. Lite sur är jag på rönnbären som är så lysande röda redan. Det är säkert dags, men jag tycker dom kunde hejda sig lite. Rönnbären är på något sätt ett hösttecken, som jag inte är riktigt redo för än. Och äppelkarten! Också ett tecken, jag ser men vill egentligen inte, blomningen är ju för katten precis över, det där rosavita vackra fullt av humle- och bisurr.
11,3 grader i morse. Men det var väldigt tidigt. Vaknade före fyra och kunde inte somna om. Det obligatoriska morgondoppet hoppade jag över. Varför? Vet inte, men jag var lite trött av brist på sömn och total oförmåga att somna om. Och det är en dag i morgon också.
Förra veckans besök i Källvik i sällskap med Maken är ett trevligt minne - där är det fest ska jag säga dagarna i ända. Massor av god mat och goda viner så det gäller att simma på och även röra sig på land så mycket det går. Så himla trevligt och så roligt att träffa gamla vänner. Alla verkar leva i nuet så mycket det går - men ibland hemfaller vi åt minnen. Förstås. Och vackert är det i Tjusts skärgård. Och i Källvik växer världens vackraste tallar, jag lovar.
Medelhavsträdgården är inte så prunkande längre. Nu är jag hemma igen, som du märker. Både New Dawn och Schneewittchen har lagt av. Snöhäxan har paus precis som jag - tror jag - med lilla klättrande blekrosa vilar sig nog till nästa år. Klematisen har vilat ett bra tag - men fröhusen är jätteläckra. Att titta på vill säga. Lavendeln är fortfarande pålitligt blå om än med lite dragning åt brunt. Oliven är fin och har växt. Salvian är enastående snäll och sätter flitigt nya blad - och vi knaprar dom olivstekta mest varje dag. Rosmarinen är också väldigt fin. Och myntan. Och persiljan. Tack alla samarbetsvilliga örter! Engelska pelargonen, den mörkt, mörkt röda som blommat så snällt ser inte alltför blomstrande ut, men den kan väl inte orka hur mycket som helst. Som ett komplement till det medelhavska har jag inköpt ett praktfullt gräs med lite rosatonade ax. Mycket sirligt och vackert.
11,3 grader i morse. Men det var väldigt tidigt. Vaknade före fyra och kunde inte somna om. Det obligatoriska morgondoppet hoppade jag över. Varför? Vet inte, men jag var lite trött av brist på sömn och total oförmåga att somna om. Och det är en dag i morgon också.
Förra veckans besök i Källvik i sällskap med Maken är ett trevligt minne - där är det fest ska jag säga dagarna i ända. Massor av god mat och goda viner så det gäller att simma på och även röra sig på land så mycket det går. Så himla trevligt och så roligt att träffa gamla vänner. Alla verkar leva i nuet så mycket det går - men ibland hemfaller vi åt minnen. Förstås. Och vackert är det i Tjusts skärgård. Och i Källvik växer världens vackraste tallar, jag lovar.
Medelhavsträdgården är inte så prunkande längre. Nu är jag hemma igen, som du märker. Både New Dawn och Schneewittchen har lagt av. Snöhäxan har paus precis som jag - tror jag - med lilla klättrande blekrosa vilar sig nog till nästa år. Klematisen har vilat ett bra tag - men fröhusen är jätteläckra. Att titta på vill säga. Lavendeln är fortfarande pålitligt blå om än med lite dragning åt brunt. Oliven är fin och har växt. Salvian är enastående snäll och sätter flitigt nya blad - och vi knaprar dom olivstekta mest varje dag. Rosmarinen är också väldigt fin. Och myntan. Och persiljan. Tack alla samarbetsvilliga örter! Engelska pelargonen, den mörkt, mörkt röda som blommat så snällt ser inte alltför blomstrande ut, men den kan väl inte orka hur mycket som helst. Som ett komplement till det medelhavska har jag inköpt ett praktfullt gräs med lite rosatonade ax. Mycket sirligt och vackert.
fredag 5 augusti 2011
Bjud på fest och låt gästerna hjälpa till!
Aldrig i livet!
För det första: mitt kök tillåter inte denna form av umgänge.
För det andra: om jag är bortbjuden vill jag väl inte fixa maten.
Jo, självklart som gäst hos någon i flera dagar. Då är det givet att hjälpa till med både det ena och det andra. Eller om jag är på någon form av knykalas. Men INTE som gäst för en kväll.
Vem? Svara uppriktigt nu. VEM VILL GÅ BORT och skrapa potatis, blanda dressing, passa grillen, vispa grädde, snoppa jordgubbar etc?
Är det verkligen så himla mysigt? Handen på hjärtat!
Tacka vet jag att få sätta mig vid ett vackert dukat bord och bli serverad rätter som jag varken tänkt ut eller hjälpt till att tillreda. Och jag vill definitivt inte att mina gäster ska jobba i mitt kök om jag bjudit dom på middag.
För det första: mitt kök tillåter inte denna form av umgänge.
För det andra: om jag är bortbjuden vill jag väl inte fixa maten.
Jo, självklart som gäst hos någon i flera dagar. Då är det givet att hjälpa till med både det ena och det andra. Eller om jag är på någon form av knykalas. Men INTE som gäst för en kväll.
Vem? Svara uppriktigt nu. VEM VILL GÅ BORT och skrapa potatis, blanda dressing, passa grillen, vispa grädde, snoppa jordgubbar etc?
Är det verkligen så himla mysigt? Handen på hjärtat!
Tacka vet jag att få sätta mig vid ett vackert dukat bord och bli serverad rätter som jag varken tänkt ut eller hjälpt till att tillreda. Och jag vill definitivt inte att mina gäster ska jobba i mitt kök om jag bjudit dom på middag.
måndag 1 augusti 2011
Köksbordet i ottan.
Eller strax därefter. Startade med DN, kaffe, två mackor, en skink- och en philadephia/marmelad sådär vid 06.00. "Växlande molnighet möjliigen ngn regnskur" lyder dagsprognosen. Hittills har morgonen inte lockat till bad eftersom dimman, visserligen lätt sådan, lägrat sig över viken.
1 augusti!!!!! Nyss var det början av juni. Vart har alla dagar tagit vägen? Det var ju en lång sommar som låg framför oss och hinna med en massa skulle man.
Varför skriver jag "man" när jag menar jag och ibland vi? Låter det egotrippat med jag och vi? Jag tycker att "man" är ett jädrans trist ord. Visst låter det lite distanserat. Lite jante. "Man" är inte riktigt med. "Jag" däremot är med. Tycker jag.
Det doftar härligt smörstekt i köket. Jag har fräst svamp på morgonkvisten, ett gäng härliga kantareller som vi plockade igår. Tänk så snällt av goda vännerna - sommartorpare i Sörmland - att inte bara bjuda dit oss på god mat och dryck utan att också visa sitt bästa kantarellställe. Det kallar jag generöst. Men dom vet ju att vi inte åker dit och tar för oss utan att vara inviterade. Svart trumpet fick vi också tag i som nu ligger på tork på gårdagens tidning.
Solen bryter fram!
Och nu sitter jag här med en alldeles ny vecka framför mig. Ettan börjar jobba igen. Tvåan har varit igång en vecka redan. Trean börjar sin semester. Och Fyran svettas i Florens.Veckan som gick var väldigt lyckad trots att de tragiska händelserna i Oslo rätt ofta förmörkade sikt och tankar. Besök i Strängnäs hos bror och svägerska, alltid lika trevligt, alltid lika lika fantastisk mat och dryck. Roligt att träffa deras barn och barnbarn. Ett "barn" fyller 50 i rappet. Tänk att ha brorsbarn som fyller 50!!!! Svårt att fatta. Mycket svårt till och med. Men likväl ett faktum.
1 augusti!!!!! Nyss var det början av juni. Vart har alla dagar tagit vägen? Det var ju en lång sommar som låg framför oss och hinna med en massa skulle man.
Varför skriver jag "man" när jag menar jag och ibland vi? Låter det egotrippat med jag och vi? Jag tycker att "man" är ett jädrans trist ord. Visst låter det lite distanserat. Lite jante. "Man" är inte riktigt med. "Jag" däremot är med. Tycker jag.
Det doftar härligt smörstekt i köket. Jag har fräst svamp på morgonkvisten, ett gäng härliga kantareller som vi plockade igår. Tänk så snällt av goda vännerna - sommartorpare i Sörmland - att inte bara bjuda dit oss på god mat och dryck utan att också visa sitt bästa kantarellställe. Det kallar jag generöst. Men dom vet ju att vi inte åker dit och tar för oss utan att vara inviterade. Svart trumpet fick vi också tag i som nu ligger på tork på gårdagens tidning.
Solen bryter fram!
Och nu sitter jag här med en alldeles ny vecka framför mig. Ettan börjar jobba igen. Tvåan har varit igång en vecka redan. Trean börjar sin semester. Och Fyran svettas i Florens.Veckan som gick var väldigt lyckad trots att de tragiska händelserna i Oslo rätt ofta förmörkade sikt och tankar. Besök i Strängnäs hos bror och svägerska, alltid lika trevligt, alltid lika lika fantastisk mat och dryck. Roligt att träffa deras barn och barnbarn. Ett "barn" fyller 50 i rappet. Tänk att ha brorsbarn som fyller 50!!!! Svårt att fatta. Mycket svårt till och med. Men likväl ett faktum.
onsdag 27 juli 2011
Det finns inte tillräckligt med ord.
Jag skulle vilja skriva om Norge, hur vårt grannland och de fruktansvärta händelserna där tagit upp mina tankar de flesta av de senaste dygnens timmar. Men jag kan inte. Orden finns inte, inget räcker till för att beskriva hur jag känner. Denna bestialiska handling, ett verk av en enda man, som lämnat så många döda efter sig, så många sörjande närstående, landsmän och medmänniskor, så många svidande sår. Det är ohyggligt. Hur kan någon överhuvudtaget tänka ut något så förfärligt? Med Norge under huden känns sommaren inte längre lika underbar.
måndag 25 juli 2011
lördag 23 juli 2011
Svart dag.
En fruktansvärt svart dag.
En sorgens dag, liksom nästa och nästa och nästa.....
En mardröm man vill vakna upp ifrån och kunna säga - vilken tur, det är inte sant.
Men icke. Tungt. Ofattbart. I Norge!
En fullständigt oförutsägbar händelse.
Bara sådär. Fredagen det 22 augusti 2011.
Minst 91 människor har hittills mist livet en alldeles vanlig dag i ett litet demokratiskt och fredligt nordiskt land.
En sorgens dag, liksom nästa och nästa och nästa.....
En mardröm man vill vakna upp ifrån och kunna säga - vilken tur, det är inte sant.
Men icke. Tungt. Ofattbart. I Norge!
En fullständigt oförutsägbar händelse.
Bara sådär. Fredagen det 22 augusti 2011.
Minst 91 människor har hittills mist livet en alldeles vanlig dag i ett litet demokratiskt och fredligt nordiskt land.
onsdag 20 juli 2011
Har man inga bekymmer så skaffar man sig!
Bekymmer 1 är den där måsungen som håller till på gården, ibland på gatan, ibland nere vid bryggan, och ser ut att inte kunna ta vara på sig själv. Hittills har han bevisligen - eftersom han fortfarande struttar runt - klarat sig rätt bra. Och mamman bevakar från luften eller taket. Dock inte så ofta som hon borde, tycker jag. Men vad vet jag om måsar och hur de tar hand om sina ungar? Att måsar har ett språk märks tydligt, lockande, varnande och uppmuntrande om vartannat. Ungen bara piper, struttar, guppar och piper. Igår tog han plötsligt en liten flygtur, flög direkt upp från marken och iväg ett 30-tal meter på 2-3 meters höjd. Bra, då kan han ju i alla fall lyfta om en katt dyker upp. Något får han väl till livs, men vad han pickar i sig vet jag inte, lite frön kanske. Äter måsar frön? Har funderat på att lägga ut en strömming innan jag lagar middag.
Bekymmer 2 är vattenscooteråkarna som störtar omkring som vettvillingar på viken. Fram och tillbaka, sveper omkring i cirklar och väldigt nära land. Vi har illande röda kepsar på huvudet ifall någon dyker upp när vi är ute och simmar. Fullständigt hänsynslösa är dom. Och särskilt väl utvecklade hjärnor har dom inte. Hörde att några scooterburna ljushuvud i MYCKET hög fart nära Näsaäng gett sig in mitt bland sjöfåglarna och skingrat familjerna och haft hjärtligt roligt åt sin bravad. Vilka hjältar!
Bekymmer 3 - sommaren går aldeles för fort.
Bekymmer 2 är vattenscooteråkarna som störtar omkring som vettvillingar på viken. Fram och tillbaka, sveper omkring i cirklar och väldigt nära land. Vi har illande röda kepsar på huvudet ifall någon dyker upp när vi är ute och simmar. Fullständigt hänsynslösa är dom. Och särskilt väl utvecklade hjärnor har dom inte. Hörde att några scooterburna ljushuvud i MYCKET hög fart nära Näsaäng gett sig in mitt bland sjöfåglarna och skingrat familjerna och haft hjärtligt roligt åt sin bravad. Vilka hjältar!
Bekymmer 3 - sommaren går aldeles för fort.
lördag 16 juli 2011
Ömsom blått, ömsom grått, ömsom blåsvart.
Skyarna och molnen drar över himlen, ena stunden skiner solen och i den andra ser det ut att braka loss närsomhelst. Minst sagt växlande. Lördag. Det är tyst och stilla med undantag av fågelkvitter och ett och annat hundskall. Högst uppe på take på huset mitt över gården står en mås och skriker. Hon har släppt ner sin unge på gården och står där uppe och passar, låter lite tjatig faktiskt, uppmanar säkert ungen att ta det försiktigt och se upp för faror. Exempelvis katter och säkert också för Eternellen som skakar sängkläder och hänger ut nytvättade badrumsmattor. Unger springer omkring på gräsmattan hit och dit, lite planlöst och nyfiket. Upp på sandlådskanten, Står där och spanar en stund och skyndar sedan iväg på sina smala måsben, lyssnar på mamman - eller om det är pappan - som står där på taket och domderar.
Alla människor, ja nästan alla i varje fall, är bortresta, det märks att vi är inne i den allra hetaste semestertiden. Lite tomt faktiskt, men å andra sidan är det ingen trängsel på badbryggan. Inga att reta upp sig på - sådana som brer ut sitt pick och pack precis vid badbryggan till exempel. Ja, jag vet att det är småaktigt, men kan inte hjälpa att det irriterar mig.
Gäster kommer, gäster går eller rättare sagt åker igen och kul är det. Inte att dom åker utan att dom kommer och hälsar på. Mycket prat blir det och många goda skratt, mycket mat och vin och sena kvällar. Ja, man får passa på att njuta och umgås så länge man har sig.
Fästingrapporter var och varannan dag, det lär vara gott om dom små liven. Kanske man borde gå och ta en spruta. Badtemperaturen växlar, i början av veckan 24 grader, nu är det knappt 18. Läser Paul Auster, New York-trilogin och vet fortfarande inte vad jag ska tycka - varje del har en lovande ingång och och resten fånggar mitt intresse i två tredjedelar ungefär. Men sedan.... ja, jag vet inte, jag kanske inte förstår. Allt rinner ut i sanden på något sätt och tar slut.
Väderrapporterna från Fyran i Florens blir ingen avundsjuk på, 44 grader en dag, 37 en annan. Jag blir trött och svettig bara av att höra. AC-en orkar inte med. Och inte kan dom vräka sig i sjön som vi flera gånger om dagen för att få lite svalka. Stackars Fyran. Även hon som älskar värme tycker att "nu är det nog lite för mycket". Tänk om man kunde blåsa iväg några moln och lite svalka.
Alla människor, ja nästan alla i varje fall, är bortresta, det märks att vi är inne i den allra hetaste semestertiden. Lite tomt faktiskt, men å andra sidan är det ingen trängsel på badbryggan. Inga att reta upp sig på - sådana som brer ut sitt pick och pack precis vid badbryggan till exempel. Ja, jag vet att det är småaktigt, men kan inte hjälpa att det irriterar mig.
Gäster kommer, gäster går eller rättare sagt åker igen och kul är det. Inte att dom åker utan att dom kommer och hälsar på. Mycket prat blir det och många goda skratt, mycket mat och vin och sena kvällar. Ja, man får passa på att njuta och umgås så länge man har sig.
Fästingrapporter var och varannan dag, det lär vara gott om dom små liven. Kanske man borde gå och ta en spruta. Badtemperaturen växlar, i början av veckan 24 grader, nu är det knappt 18. Läser Paul Auster, New York-trilogin och vet fortfarande inte vad jag ska tycka - varje del har en lovande ingång och och resten fånggar mitt intresse i två tredjedelar ungefär. Men sedan.... ja, jag vet inte, jag kanske inte förstår. Allt rinner ut i sanden på något sätt och tar slut.
Väderrapporterna från Fyran i Florens blir ingen avundsjuk på, 44 grader en dag, 37 en annan. Jag blir trött och svettig bara av att höra. AC-en orkar inte med. Och inte kan dom vräka sig i sjön som vi flera gånger om dagen för att få lite svalka. Stackars Fyran. Även hon som älskar värme tycker att "nu är det nog lite för mycket". Tänk om man kunde blåsa iväg några moln och lite svalka.
lördag 9 juli 2011
Odlarmöda.
Någon enastående potatisskörd i år kan jag inte skryta med. Skit också. Vi har sett fram mot primörerna och har nu tagit upp tre stånd, som gav 3-4 stycken stora som halva tummen resterande 20-tal är mer som bönor. De andra tre stånden får stå på tillväxt. Men inte tänker jag odla sparrispotatis nästa år. Det får bli en annan och mer produktiv sort. Hoppas i alla fall att både halvtummarna och bönorna smakar bra, men blir det gäster till middag får jag allt dryga ut skörden med köpta potäter.
onsdag 6 juli 2011
Råd och dåd.
Om du kommer hem från utlandsresan och upptäcker att du har fått med dig en och annan vägglus ska du enligt expertråd i DN idag:
Ställa väskan - stängd - i frysen i fem dagar. Sedan är det bara att sopa ihop och slänga ressällskapet i soporna.
Sätta in väskan i ett värmeskåp eller bastu - då räcker det med timmar.
Ja, inte kan jag knöka in en resväska i frysen - även om den är liten. Vem vill ha en väska vägglöss bland kyckling, lammkött, grönsaker m m i FEM dagar! Kanske det är meningen att man ska ta ut det normala frysinnehållet. Men ändå......
Tillgång till bastu eller värmeskåp har jag inte. Vadå för värmeskåp förresten? Finns det sådana?
Ställa väskan - stängd - i frysen i fem dagar. Sedan är det bara att sopa ihop och slänga ressällskapet i soporna.
Sätta in väskan i ett värmeskåp eller bastu - då räcker det med timmar.
Ja, inte kan jag knöka in en resväska i frysen - även om den är liten. Vem vill ha en väska vägglöss bland kyckling, lammkött, grönsaker m m i FEM dagar! Kanske det är meningen att man ska ta ut det normala frysinnehållet. Men ändå......
Tillgång till bastu eller värmeskåp har jag inte. Vadå för värmeskåp förresten? Finns det sådana?
tisdag 5 juli 2011
Smart Phone.
Om användaren är korkad spelar det ingen roll hur smart Phonen är!
(Knyckt av Bodil Malmsten på bloggen Finistére)
(Knyckt av Bodil Malmsten på bloggen Finistére)
måndag 4 juli 2011
Äntligen något att titta på!
Har du sett att In Treatment är tillbaka i SVT 2 med NYA avsnitt.
Bra tycker jag som är trött, trött, trött på alla repriser.
Nej, jag håller med dig, sommaren ska man inte ägna åt TV, men en stund då och då är ändå trevligt. In Treatment är intressant och välgjord. Kolla 22.35 i kväll. Lite sent? Ja, det är sent men programmet är kort, bara en halvtimme fem kvällar i veckan. Eller är det fyra kanske?
Bra tycker jag som är trött, trött, trött på alla repriser.
Nej, jag håller med dig, sommaren ska man inte ägna åt TV, men en stund då och då är ändå trevligt. In Treatment är intressant och välgjord. Kolla 22.35 i kväll. Lite sent? Ja, det är sent men programmet är kort, bara en halvtimme fem kvällar i veckan. Eller är det fyra kanske?
Ibland händer det något!
Man vet inte varför eller varför just nu, precis idag. Idag hände det. Kanske beroende på det gråa och svala vädret. Jag greps av stor verksamhetslust och tog från arla morgonstunden tag i det ena projektet efter det andra. Det rör sig om hus- och hemprojekt som borde ha fixats för länge sedan, genomordentlig dammsugning och lätt shamponering av vardagsrumsmattan, dusch av krukväxter, paneltorkning, storstädning i kombinerade arbets- och gästrummet och röjning i pappershögar. Där har jag en bokhylla kvar att röja i, men det får bli i morgon - om städlusten slår till i ytterligare en dag. Och den förfärligt trassliga sladdhärvan runt datorn - jag blir galen av att se den men kan inte förmå mig. Jag varken vill eller vågar. Tänk om jag sabbar alltihop. Maken då? Ja, han är inte mycket att ha när det gäller sladd och kabel. Om möjligt sämre än jag. Dessutom störs han inte ett dugg av oredan, han SER det inte. Så jag får vänta till någon av mig närstående ungdomar - om man nu kan kalla 40-plusare ungdomar - erbjuder sig att hjälpa sin sorgligt teknik- och sladdobegåvade mamma att reda ut eländet.
Badtemperaturen växlar.
Och växlar snabbt som sjutton efter ett dygns nordlig frånlandsvind.
I lördags - alltså i förrgår - var det 24 grader i vattnet, och idag bara 12! Ja, du läste rätt TOLV grader. Jag kollade termometern först när jag stigit upp ur böljan i morse, annars vete katten om jag hoppat i. Nåja klättrat i då om det ska vara så noga. Friskt var det. Väldigt friskt och jag känner mig snudd på lite vikingsk. Någon simtur var det inte tal om. Sju raska tag ut och sju ännu raskare tillbaka till bryggan. Inte kändes det direkt fel heller att dra av sig baddräkten, svepa badrocken om sig och gå upp och dricka te.
Nu ska jag förresten passa på att gratulera alla som heter
Ulrika och Ulla.
Det är vår dag idag. Bjöd mig själv på kaffe på sängen - innan badet - Maken sov sött. Men det gjorde inte så mycket, jag hade underhållande sällskap av Håkan Nesser.
God mat har vi minsann ätit i helgen. Enormt god.
Ettan gick på semester i fredags och startade den med att bjuda på finfina färska räkor, rosa skumpa och sommarens hittills godaste jordgubbar. Sååååå söööööta och smakrika. Stort tack!
Dagen efter hade Tvåan födelsedagskalas. Vilken buffé!!!!! Grillade pilgrimsmusslor och sparris, jätteräkor i het sås, fritterade risbollar med saffran, lammrostbiff, jättefina bigarråer, yoghurtmousse. Rosa skumpa och rosévin. Stort tack!
I lördags - alltså i förrgår - var det 24 grader i vattnet, och idag bara 12! Ja, du läste rätt TOLV grader. Jag kollade termometern först när jag stigit upp ur böljan i morse, annars vete katten om jag hoppat i. Nåja klättrat i då om det ska vara så noga. Friskt var det. Väldigt friskt och jag känner mig snudd på lite vikingsk. Någon simtur var det inte tal om. Sju raska tag ut och sju ännu raskare tillbaka till bryggan. Inte kändes det direkt fel heller att dra av sig baddräkten, svepa badrocken om sig och gå upp och dricka te.
Nu ska jag förresten passa på att gratulera alla som heter
Ulrika och Ulla.
Det är vår dag idag. Bjöd mig själv på kaffe på sängen - innan badet - Maken sov sött. Men det gjorde inte så mycket, jag hade underhållande sällskap av Håkan Nesser.
God mat har vi minsann ätit i helgen. Enormt god.
Ettan gick på semester i fredags och startade den med att bjuda på finfina färska räkor, rosa skumpa och sommarens hittills godaste jordgubbar. Sååååå söööööta och smakrika. Stort tack!
Dagen efter hade Tvåan födelsedagskalas. Vilken buffé!!!!! Grillade pilgrimsmusslor och sparris, jätteräkor i het sås, fritterade risbollar med saffran, lammrostbiff, jättefina bigarråer, yoghurtmousse. Rosa skumpa och rosévin. Stort tack!
fredag 1 juli 2011
Jag minns den som igår!
Bland de finaste mornar jag upplevt. En lycklig morgon. Spännande men lite smärtsam. Vid femtiden sådär susade Maken iväg med mig till Södra BB. Morgonfrid. Enstaka bilar. Tidig spårvagn på Hornsgatan. Fiskmåsar. Staden höll på att vakna, sträckte välbehagligt på sig mot den blå himlen och solen. Så var det den underbara dag när Tvåan kom till världen på förmiddagen den 1 juli 1966. Herregud, 45 år sedan! Vart har all den framtid man hade då tagit vägen?
onsdag 29 juni 2011
22 grader i vattnet!
Ja, du läste rätt . Tjugotvå underbara grader att simma omkring i såhär på kvällskröken.
Kan det vara bättre?
Betänk - det är bara två och en halv månader sedan isen gick upp.
Kan det vara bättre?
Betänk - det är bara två och en halv månader sedan isen gick upp.
Njutningsmedel.
Morgondopp. Långsam frukost i solen på altanen.
Tyst sällskap av Maken, jämte tidningsläsning under missklädsam nerdragen kepsskärm. Ljuset är starkt. Slukar Håkan Nesser vars nya Himmel över London är följetong - tång eller tong - jag satsar på tong för tång kan det ju inte gärna vara. Eller?
Den är spännande, Himmel över London - himmel så länge sedan jag var där, inte sedan Estonia sjönk. En av mina absoluta favoritstäder. Vi var på väg förra året, men då tornade askmolnet upp sig och hindrade allt i sin väg.
Jag gillar dosen ett avsnitt om dagen - nu är jag tillbaka i följetongen igen, som alla intelligenta Eternelläsare säkert förstår. Men lite svårt är det att hålla koll på persongalleriet, särskilt dem som bara nämnts i förbigående: Carla till exempel, "som allt kretsar omkring" enligt den dagliga kortfattade personpresentaionen. Henne har jag inget minne av alls. Och bläddra tillbaka kan jag inte, i så fall måste jag rådda runt i "kärlet för tidningspapper"i soprummet. Så boken har sina fördelar. Men hon dyker väl upp.
Bloggen då! Ja, den är också på sätt och vis ett litet njutningsmedel men inget som jag prioriterar just nu p g a solen och vattnet. Och det bästa av allt; alla trevliga människar man träffar, ska träffa och planerar att träffa under sommarens soliga dagar.
I eftermiddag ska jag möta Stockholm, denna underbara stad. Även det är urlänge sedan. Ska köpa födelsedagspresent till Tvåan som fyller år på fredag och ska firas på lördag.
När vi nu är inne på njutningsmedel:
Bigarråer.
Jordgubbar.
Små röda tomater långsamt bakade i olivolja och överströdda med frasiga lättsaltade och olivoljestekta salviablad, svalt rosévin eller svalt vitt - helst sauvignon blanc.
Magasin Morberg - äntligen en ny tidning som verkligen känns härligt "ny" och fräsch, genomtänkt och väldigt snygg dessutom, trevligt format.
Fyra ljuvliga svanungar i släptåg på stolta föräldrar.
Potatisen i pallkragen? Ja, den växer och växer, blasten når upp till köksfönstret, men ännu så länge är det bara en enda planta som blommar. Så den njutningen , nypotatisen - en av de mest ultimata - får vi vänta på.
Olivträdet trivs. Nysatta lavendeln likaså. Chokladblomman blommar men drar löss - fram med grönsåpa - Clematisen klättrar som en tok och brister ut i nya mörkröda blommor, likaså snövita Schneewittchen och New Dawn har mängder av knoppar. Rosenskära och stjärnöga bara vräker generöst på med vita respektive möörkt rödlila blommor. Likaså lilla vita krypsaken som jag inte vet namnet på.
Och nu är det dags för ett dopp igen och en kort simtur.
Så nog finns det njutningsmedel.
Tyst sällskap av Maken, jämte tidningsläsning under missklädsam nerdragen kepsskärm. Ljuset är starkt. Slukar Håkan Nesser vars nya Himmel över London är följetong - tång eller tong - jag satsar på tong för tång kan det ju inte gärna vara. Eller?
Den är spännande, Himmel över London - himmel så länge sedan jag var där, inte sedan Estonia sjönk. En av mina absoluta favoritstäder. Vi var på väg förra året, men då tornade askmolnet upp sig och hindrade allt i sin väg.
Jag gillar dosen ett avsnitt om dagen - nu är jag tillbaka i följetongen igen, som alla intelligenta Eternelläsare säkert förstår. Men lite svårt är det att hålla koll på persongalleriet, särskilt dem som bara nämnts i förbigående: Carla till exempel, "som allt kretsar omkring" enligt den dagliga kortfattade personpresentaionen. Henne har jag inget minne av alls. Och bläddra tillbaka kan jag inte, i så fall måste jag rådda runt i "kärlet för tidningspapper"i soprummet. Så boken har sina fördelar. Men hon dyker väl upp.
Bloggen då! Ja, den är också på sätt och vis ett litet njutningsmedel men inget som jag prioriterar just nu p g a solen och vattnet. Och det bästa av allt; alla trevliga människar man träffar, ska träffa och planerar att träffa under sommarens soliga dagar.
I eftermiddag ska jag möta Stockholm, denna underbara stad. Även det är urlänge sedan. Ska köpa födelsedagspresent till Tvåan som fyller år på fredag och ska firas på lördag.
När vi nu är inne på njutningsmedel:
Bigarråer.
Jordgubbar.
Små röda tomater långsamt bakade i olivolja och överströdda med frasiga lättsaltade och olivoljestekta salviablad, svalt rosévin eller svalt vitt - helst sauvignon blanc.
Magasin Morberg - äntligen en ny tidning som verkligen känns härligt "ny" och fräsch, genomtänkt och väldigt snygg dessutom, trevligt format.
Fyra ljuvliga svanungar i släptåg på stolta föräldrar.
Potatisen i pallkragen? Ja, den växer och växer, blasten når upp till köksfönstret, men ännu så länge är det bara en enda planta som blommar. Så den njutningen , nypotatisen - en av de mest ultimata - får vi vänta på.
Olivträdet trivs. Nysatta lavendeln likaså. Chokladblomman blommar men drar löss - fram med grönsåpa - Clematisen klättrar som en tok och brister ut i nya mörkröda blommor, likaså snövita Schneewittchen och New Dawn har mängder av knoppar. Rosenskära och stjärnöga bara vräker generöst på med vita respektive möörkt rödlila blommor. Likaså lilla vita krypsaken som jag inte vet namnet på.
Och nu är det dags för ett dopp igen och en kort simtur.
Så nog finns det njutningsmedel.
fredag 24 juni 2011
Till alla Eternellenfans!
Ja, så himla många är ni ju förstås inte,
men några i alla fall
fast kanske inte direkt "fans"
men trogna besökare/läsare
Hur som helst - en riktigt glad, trevlig midsommar.
Jag är glad över att ni finns.
men några i alla fall
fast kanske inte direkt "fans"
men trogna besökare/läsare
Hur som helst - en riktigt glad, trevlig midsommar.
Jag är glad över att ni finns.
tisdag 21 juni 2011
Är det kul - eller är det kul?
När jag var barn hade vi inte råd att ha katt,
då var vi tvungna att ha en hink som spann.
då var vi tvungna att ha en hink som spann.
söndag 19 juni 2011
Regn.
Regn hela dagen. Ibland är det skönt att inte känna pressen av "måste ut" utan med gott samvete kura inomhus och njuta av hur naturen dricker.
Gräset grönskar. Potatisen i pallkragen växer och blomstrar. Tur att den hoppeligen ska skördas till midsommar, annars är jag rädd att den kväver kryddorna. Salvian i separata korgar växer fint, har redan skördat, smakat och njutit. Fräs med tomater i lite olja! Mmmmm.
Rosorna fick lite löss, men har friskats upp med såpa. En Schneewittchen utslagen. Likaså chokladblomman, den var överhopad, men nu glad igen och har massor av knoppar. New Dawn, nysatt förra året, växer så det knakar och slår nog ut i slutet av veckan. Clematisen ska vi inte tala om, måste skaffa en klätterställning till den. Olivträdet, min älskling, ser också ut att trivas bland lavendeln.
Och myrorna är övermannade. Peppar, peppar. Men man vet ju aldrig.
Nej, du vet ju inte att dagen innan vi skulle åka iväg till Öland/Skåne invaderades vardagsrunnet/köket av myror, som jag obarmhärtigt sög upp med dammsugaren. Den stod framme hela dagen och jag sög flera gånger i timmen till att börja med. Inte kul att åka hemifrån. Råkade i alla fall läsa en liten knepspalt - folk är duktiga och hittar på allt möjligt - och där stod det att man skulle lägga ut hela kryddnejlikor, vilket jag meddelade Ettan och Tvåan som skulle hålla myrorna stången under vår frånvaro. Malda kryddnejlikor gick förmodligen lika bra - det var malda huset förmådde - myrorna är väck. Om det berodde på kryddorna eller om de drog i alla fall vet inte jag. Borta är dom. Förhoppningsvis för gott.
Gräset grönskar. Potatisen i pallkragen växer och blomstrar. Tur att den hoppeligen ska skördas till midsommar, annars är jag rädd att den kväver kryddorna. Salvian i separata korgar växer fint, har redan skördat, smakat och njutit. Fräs med tomater i lite olja! Mmmmm.
Rosorna fick lite löss, men har friskats upp med såpa. En Schneewittchen utslagen. Likaså chokladblomman, den var överhopad, men nu glad igen och har massor av knoppar. New Dawn, nysatt förra året, växer så det knakar och slår nog ut i slutet av veckan. Clematisen ska vi inte tala om, måste skaffa en klätterställning till den. Olivträdet, min älskling, ser också ut att trivas bland lavendeln.
Och myrorna är övermannade. Peppar, peppar. Men man vet ju aldrig.
Nej, du vet ju inte att dagen innan vi skulle åka iväg till Öland/Skåne invaderades vardagsrunnet/köket av myror, som jag obarmhärtigt sög upp med dammsugaren. Den stod framme hela dagen och jag sög flera gånger i timmen till att börja med. Inte kul att åka hemifrån. Råkade i alla fall läsa en liten knepspalt - folk är duktiga och hittar på allt möjligt - och där stod det att man skulle lägga ut hela kryddnejlikor, vilket jag meddelade Ettan och Tvåan som skulle hålla myrorna stången under vår frånvaro. Malda kryddnejlikor gick förmodligen lika bra - det var malda huset förmådde - myrorna är väck. Om det berodde på kryddorna eller om de drog i alla fall vet inte jag. Borta är dom. Förhoppningsvis för gott.
Bamse.
I veckan som gick,
gick Bamse bort.
Stiliga Bamse. Alltid i nattsvart pälsfrack
med bländvitt skjortbröst.
Vita sockor.
Snälla Bamse,
Tvåans sällskapliga Bamse,
alltid kurrande och välkomnande,
ofta småpratande,
ville bli klappad,
Strök sig själv kärleksfullt mot benen.
Lite feg, jämfört med sin oförvägna syrra.
Minns hans blickar när hon satt högst upp
på garderoben
och han nere på golvet,
låtsades som han inte såg,
inte brydde sig. Lite "sitt du där om du tycker det är kul och märkvärdigt"
Och så plötsligt - en dag vågade han språnget,
satt där, högst upp och ägde världen. Det blev många språng.
Minns mycket mer.....så klart.
Nu hoppas vi att han tagit ett språng upp på ett moln
och sitter där och knaprar vitamintabletter - hans favoritgodis - i katternas himmel.
gick Bamse bort.
Stiliga Bamse. Alltid i nattsvart pälsfrack
med bländvitt skjortbröst.
Vita sockor.
Snälla Bamse,
Tvåans sällskapliga Bamse,
alltid kurrande och välkomnande,
ofta småpratande,
ville bli klappad,
Strök sig själv kärleksfullt mot benen.
Lite feg, jämfört med sin oförvägna syrra.
Minns hans blickar när hon satt högst upp
på garderoben
och han nere på golvet,
låtsades som han inte såg,
inte brydde sig. Lite "sitt du där om du tycker det är kul och märkvärdigt"
Och så plötsligt - en dag vågade han språnget,
satt där, högst upp och ägde världen. Det blev många språng.
Minns mycket mer.....så klart.
Nu hoppas vi att han tagit ett språng upp på ett moln
och sitter där och knaprar vitamintabletter - hans favoritgodis - i katternas himmel.
Helga vilodagen.
Jag har helgat vilodagen åt badrumsstädning. Bara sådär. En tankebomb slog ner i huvudet och detonerade. Lämnade mig ingen ro, malde på; städa badrummet, städa badrummet, städa badrummet. Det har hängt länge över mig. Och idag blev det av. Skinande rent från golv till tak. Det kan inte hjälpas att det är söndag. Trist väder också så varför vänta på en vardag? Inspirerade ögonblick ska man dessutom ta vara på vad det än gäller har jag lärt mig. I Eternellens och jämnårigas värld är det inte så noga. Vi har inte full kontroll på dagar och datum, vi behöver inte prompt veta. Jo, om vi har något planerat förstås; resa någonstans, ha gäster på middag, gå till tandhygienisten o s v. Men just söndag och vardag spelar faktiskt ingen roll. Kanske jag kör igång med strykningen också. Men bara kanske. Det finns ju gränser för duktighet. Men den mal lite i huvudet. Strykhögen - det trista resultatet av en härlig Öland- och Skåneresa. Såhär på söndagen är det kanske passande att tänka på hur underbart det är med vänner och att komma hem välbehållen och full av nya upplevelser till sina lika underbara barn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)