Annandag jul 2011. Vi har haft tur igen. Stormen Dagmar har inte varit så vild i våra trakter. Några områden i Stockholms län lär vara strömlösa, men här har vi ljus i vårt hus, både levande och elektriska. Och det är skönt för mörkret därutanför är svart och kompakt.
Julen är nästan över. Väldigt trevligt har det varit på alla sätt.Vår kärnfamilj (inklusive svarta Signe) samlad - , sånär som på Fyran - både julafton och juldag samt goda grannar och två stora hundar på jullunch.
Alla har generöst bidragit med kär närvaro och gott ät- och drickbart.
Allt är med - nej ingen julgran, men det har vi inte haft på många år: god mat, god dryck, fantastiska tulpanbuketter, svävande ängeln, julklappar, jättegott godis, ljus, marschaller ....ändå har julkänslan inte infunnit sig.
Är det snön som saknas?
Knappast, vi har haft gröna jular förr men kanske inte så varma som den här. Jag vet inte. Fyran är oerhört saknad förstås, men hon har varit borta förr. Och hon FINNS ju om än inte i vår närhet! Och vi har skypeat och sett henne varje dag, till och med skålat. Julen är underbar på många sätt, men bedrövligt känslosam. Och kravfylld i den meningen att man ska ha så HIMLA trevligt. Det räcker inte med trevligt, det ska vara supermysigt och man ska vara så jädrans glad. Hela tiden. Nej, det är ingen som kräver detta av mig. Inte alls.Men det sitter i - julen är de fantastiska förväntningarnas tid vare sig man vill eller ej.
Och egentligen är det ju bara
TRE VANLIGA DAGAR SOM KALLAS FÖR JUL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar