Har tagit en liten paus i bloggandet. Inte medvetet, det har bara inte blivit av. Lite brist på fantasi och uppslag eftersom jag är fullt upptagen med sommaren. Jodå, visst har det regnat lite, men det är ju ändå sommar. Lite sur är jag på rönnbären som är så lysande röda redan. Det är säkert dags, men jag tycker dom kunde hejda sig lite. Rönnbären är på något sätt ett hösttecken, som jag inte är riktigt redo för än. Och äppelkarten! Också ett tecken, jag ser men vill egentligen inte, blomningen är ju för katten precis över, det där rosavita vackra fullt av humle- och bisurr.
11,3 grader i morse. Men det var väldigt tidigt. Vaknade före fyra och kunde inte somna om. Det obligatoriska morgondoppet hoppade jag över. Varför? Vet inte, men jag var lite trött av brist på sömn och total oförmåga att somna om. Och det är en dag i morgon också.
Förra veckans besök i Källvik i sällskap med Maken är ett trevligt minne - där är det fest ska jag säga dagarna i ända. Massor av god mat och goda viner så det gäller att simma på och även röra sig på land så mycket det går. Så himla trevligt och så roligt att träffa gamla vänner. Alla verkar leva i nuet så mycket det går - men ibland hemfaller vi åt minnen. Förstås. Och vackert är det i Tjusts skärgård. Och i Källvik växer världens vackraste tallar, jag lovar.
Medelhavsträdgården är inte så prunkande längre. Nu är jag hemma igen, som du märker. Både New Dawn och Schneewittchen har lagt av. Snöhäxan har paus precis som jag - tror jag - med lilla klättrande blekrosa vilar sig nog till nästa år. Klematisen har vilat ett bra tag - men fröhusen är jätteläckra. Att titta på vill säga. Lavendeln är fortfarande pålitligt blå om än med lite dragning åt brunt. Oliven är fin och har växt. Salvian är enastående snäll och sätter flitigt nya blad - och vi knaprar dom olivstekta mest varje dag. Rosmarinen är också väldigt fin. Och myntan. Och persiljan. Tack alla samarbetsvilliga örter! Engelska pelargonen, den mörkt, mörkt röda som blommat så snällt ser inte alltför blomstrande ut, men den kan väl inte orka hur mycket som helst. Som ett komplement till det medelhavska har jag inköpt ett praktfullt gräs med lite rosatonade ax. Mycket sirligt och vackert.
11,3 grader i morse. Men det var väldigt tidigt. Vaknade före fyra och kunde inte somna om. Det obligatoriska morgondoppet hoppade jag över. Varför? Vet inte, men jag var lite trött av brist på sömn och total oförmåga att somna om. Och det är en dag i morgon också.
Förra veckans besök i Källvik i sällskap med Maken är ett trevligt minne - där är det fest ska jag säga dagarna i ända. Massor av god mat och goda viner så det gäller att simma på och även röra sig på land så mycket det går. Så himla trevligt och så roligt att träffa gamla vänner. Alla verkar leva i nuet så mycket det går - men ibland hemfaller vi åt minnen. Förstås. Och vackert är det i Tjusts skärgård. Och i Källvik växer världens vackraste tallar, jag lovar.
Medelhavsträdgården är inte så prunkande längre. Nu är jag hemma igen, som du märker. Både New Dawn och Schneewittchen har lagt av. Snöhäxan har paus precis som jag - tror jag - med lilla klättrande blekrosa vilar sig nog till nästa år. Klematisen har vilat ett bra tag - men fröhusen är jätteläckra. Att titta på vill säga. Lavendeln är fortfarande pålitligt blå om än med lite dragning åt brunt. Oliven är fin och har växt. Salvian är enastående snäll och sätter flitigt nya blad - och vi knaprar dom olivstekta mest varje dag. Rosmarinen är också väldigt fin. Och myntan. Och persiljan. Tack alla samarbetsvilliga örter! Engelska pelargonen, den mörkt, mörkt röda som blommat så snällt ser inte alltför blomstrande ut, men den kan väl inte orka hur mycket som helst. Som ett komplement till det medelhavska har jag inköpt ett praktfullt gräs med lite rosatonade ax. Mycket sirligt och vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar