Köksbordet i ottan.

Eller strax därefter. Startade med DN, kaffe, två mackor, en skink- och en philadephia/marmelad sådär vid 06.00. "Växlande molnighet möjliigen ngn regnskur" lyder dagsprognosen. Hittills har morgonen inte lockat till bad eftersom dimman, visserligen lätt sådan, lägrat sig över viken.
1 augusti!!!!! Nyss var det början av juni. Vart har alla dagar tagit vägen? Det var ju en lång sommar som låg framför oss och hinna med en massa skulle man.
Varför skriver jag "man" när jag menar jag och ibland vi? Låter det egotrippat med jag och vi? Jag tycker att "man" är ett jädrans trist ord. Visst låter det lite distanserat. Lite jante. "Man" är inte riktigt med. "Jag" däremot är med. Tycker jag.
Det doftar härligt smörstekt i köket. Jag har fräst svamp på morgonkvisten, ett gäng härliga kantareller som vi plockade igår. Tänk så snällt av goda vännerna - sommartorpare i Sörmland - att inte bara bjuda dit oss på god mat och dryck utan att också visa sitt bästa kantarellställe. Det kallar jag generöst. Men dom vet ju att vi inte åker dit och tar för oss utan att vara inviterade. Svart trumpet fick vi också tag i som nu ligger på tork på gårdagens tidning.
Solen bryter fram!
Och nu sitter jag här med en alldeles ny vecka framför mig. Ettan börjar jobba igen. Tvåan har varit igång en vecka redan. Trean börjar sin semester. Och Fyran svettas i Florens.Veckan som gick var väldigt lyckad trots att de tragiska händelserna i Oslo rätt ofta förmörkade sikt och tankar. Besök i Strängnäs hos bror och svägerska, alltid lika trevligt, alltid lika lika fantastisk mat och dryck. Roligt att träffa deras barn och barnbarn. Ett "barn" fyller 50 i rappet. Tänk att ha brorsbarn som fyller 50!!!! Svårt att fatta. Mycket svårt till och med. Men likväl ett faktum.