Nu ÄR det tradition. Fjärde året i följd. Eller kanske femte rentav. Minns förra året då slott och park var täckta av snö. I år är det grönt som gäller. Visst är det skönt, men samtidigt lite oroande. Gröna gräsmattor och gröna gärden och dessutom sol. Och så ska det ju inte vara i november, även om det är aldrig så skönt. Vitt eller grönt spelar ingen roll -när alla ljus tänds i slottsparken när mörkret faller på är det precis lika vackert.
Det blev en liten utvikning där.
Tillbaka till traditionen Taxinge, som vi besöker varje år tillsammans med bror och svägerska. Innan dess bilfärd till min lilla hemstad Strängnäs och en alltid lika fantastisk lunch hos nämnda släktingar. I går ett otroligt gott färskt getostfyllt, gratinerat fikon till "årets" glögg samt ljuvliga kanel- och sockerdragerade mandlar. Därefter en smakrik gryta, som man gärna vill ha recept på för att kunna erbjuda - och kanske imponera lite extra på - sina egna gäster någon gång nu under grytsäsongen.
Inköp på Taxinge: rökt fläsk från Svartrökarna, vackra adevntsljus, snöbollsljus, lutfisk och förtjusande ängeln från Gotland klädd i "skjorta" av fårull. Den här ger jag bort men jag har en själv som jag längtar efter att plocka fram varje år. Hon hade bestämt sig för att följa med hem till mig. Jag motstod henne först. Gick därifrån och tänkte: inte behöver jag en ängel, löjligt jag gillar ju inte änglar. Så fel, så fel, så fel! På väg till bilen och resan hem insåg jag att jag verkligen behövde henne. Hon ropade på mig. Javisst låter det löjligt! Men jag sprang tillbaka - jätteängslig för att just "min" ängel skulle vara såld. Det var hon inte, tack och lov. Hon satt kvar där och väntade. Och varje år är det en glädje att plocka fram henne. Funderar faktiskt på att ha henne uppe året runt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar