Skyarna och molnen drar över himlen, ena stunden skiner solen och i den andra ser det ut att braka loss närsomhelst. Minst sagt växlande. Lördag. Det är tyst och stilla med undantag av fågelkvitter och ett och annat hundskall. Högst uppe på take på huset mitt över gården står en mås och skriker. Hon har släppt ner sin unge på gården och står där uppe och passar, låter lite tjatig faktiskt, uppmanar säkert ungen att ta det försiktigt och se upp för faror. Exempelvis katter och säkert också för Eternellen som skakar sängkläder och hänger ut nytvättade badrumsmattor. Unger springer omkring på gräsmattan hit och dit, lite planlöst och nyfiket. Upp på sandlådskanten, Står där och spanar en stund och skyndar sedan iväg på sina smala måsben, lyssnar på mamman - eller om det är pappan - som står där på taket och domderar.
Alla människor, ja nästan alla i varje fall, är bortresta, det märks att vi är inne i den allra hetaste semestertiden. Lite tomt faktiskt, men å andra sidan är det ingen trängsel på badbryggan. Inga att reta upp sig på - sådana som brer ut sitt pick och pack precis vid badbryggan till exempel. Ja, jag vet att det är småaktigt, men kan inte hjälpa att det irriterar mig.
Gäster kommer, gäster går eller rättare sagt åker igen och kul är det. Inte att dom åker utan att dom kommer och hälsar på. Mycket prat blir det och många goda skratt, mycket mat och vin och sena kvällar. Ja, man får passa på att njuta och umgås så länge man har sig.
Fästingrapporter var och varannan dag, det lär vara gott om dom små liven. Kanske man borde gå och ta en spruta. Badtemperaturen växlar, i början av veckan 24 grader, nu är det knappt 18. Läser Paul Auster, New York-trilogin och vet fortfarande inte vad jag ska tycka - varje del har en lovande ingång och och resten fånggar mitt intresse i två tredjedelar ungefär. Men sedan.... ja, jag vet inte, jag kanske inte förstår. Allt rinner ut i sanden på något sätt och tar slut.
Väderrapporterna från Fyran i Florens blir ingen avundsjuk på, 44 grader en dag, 37 en annan. Jag blir trött och svettig bara av att höra. AC-en orkar inte med. Och inte kan dom vräka sig i sjön som vi flera gånger om dagen för att få lite svalka. Stackars Fyran. Även hon som älskar värme tycker att "nu är det nog lite för mycket". Tänk om man kunde blåsa iväg några moln och lite svalka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar