Fullkomligt strålande; sol och klarblått, inte en molntapp så långt ögat når, lättlätt krusat vatten. Men kallt, bara +5 strax efter 07.00. Så gårdagens förmiddagsdopp i min vik var nog årets sista. Men inte det allra sista, jag, tar med baddräkterna till Sicilien om två veckor.
Om klutten inget nytt, den ser precis likadan ut som igår, inte minsta liv. Men hoppeligen pågår något osynligt inuti. Lite orolig är jag för att den ska sätta igång veckan när jag är borta! Oron är evig tycks det, alltid finns det någon småsak som gnager. Smågnager. Eller storsak som storgnager - tack och lov inte lika ofta. Men det finns massor att vara glad över, det gäller att påminna sig om det och ta emot med tacksamhet.
Uppå ett gammalt slott
ett arv av gamla fäder
en skinntorr grevlig änka satt
drack ständigt te på fläder
och hade ben som spådde väder......
Så skrev Anna-Maria Lenngren, tyvärr minns jag inte ordagrant, men något sånär i alla fall.
Nu drar jag ingen direkt parallell mellan mig och den grevliga änkan .
Änka är jag inte, och gudskelov för det. Fick underbara skära rosor av den goda Maken för några dagar sedan då vi firade 48 år. Han fick två påsar mashmallows av mig.
Så himla skinntorr är jag inte heller - men det går åt lite smörj varje dag.
Fläderte har jag överhuvudtaget inte smakat.
Det är bara benen som stämmer; dom spår inte, men känner av omslagen!!!!
Trevlig helg!
SvaraRadera