Igår skulle jag fotografera den - unga röda rönnen - och visa upp den solbelysta härligheten för dig idag som ett litet avslut på sommartiden. Men kameran låg kvar hemma när jag Maken, Ettan, Tvåan och jag gick på promenad. Hemma igen stod rönnen i skuggan, vacker förvisso men inte lika strålande som tidigare. Gör det i morgon, tänkte jag. Men idag är det grått. Typisk otur. Men den kommer om den nu inte hunnit fälla sina löv innan solen tittar fram igen.
Vintertid. Tillbaka med altanmöblerna och tillbaka med klockan. Vaknade punktligt, löjligt punktligt 04.44. Visst är det onödigt! Och det var lika onödigt igår men då var det ju 05.44 som gällde. En timme senare, men ändå inte! Jag VILL ju sova åtminstone till sju, gärna lite längre, men det går inte, jag kan helt enkelt inte. Ibland blundar jag och försöker en stund oftast utan minsta framgång. Ändå - de tidiga mornarna är inte så tokiga. Särskilt inte när tidningen kommit och jag kan sitta där vid köksbordet med den och kaffemuggen och lyssna på tystnaden.
Klutten? Kluttytan är förändrad på ett ställe där två knappt skönjbara minibulor pluttat upp, så jag fortsätter med blomstersprutan. Funderar på om jag skulle hälla i lite gödning. Idag ska jag vinterbona för olivträdet som ju ska få flytta till inglasad balkong under vintern. Och "ställa tillbaka" korgstolarna. Trädgårdsbordet får stå kvar. Och regissörsstolarna är inomhus sedan länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar