Det låg ett skimmer över Gustavs dagar.....

Vem som skrev det kommer jag inte ihåg, eventuellt en något senare levnadstecknare av Gustav III. Och hur skimrande hans dagar egentligen var ska inte avgöras här och nu eftersom kompetens därom saknas.
Däremot kan jag verkligen se låga solens guldskimmer över en vitblå smötäckt vik. Så vackert.
Gå ut och fotografera då! Visa upp hur fint det är!
Tyvärr - min kamera har inte de finesser som krävs för att föreviga så här strålande ögonblick. Ett annat tyvärr; jag sitter fortfarande i pyjamasen.
Jodå Luther, jag vet; det är sent men så himla skönt. Vi har ätit frukost, läst tidningen vars sidor fylls av planerade terroristförsök i Danmark, men jag har varken duschat eller borstat tänderna. Och Luther, jag brukar ju stiga upp tidigt - om nu det är en kvalifikation.
Inte bara elände i mediavärlden: jag har lyssnat på många kloka ord, enkelt formulerade av intressanta gäster på TV4:s morgonprogram. Här några - kanske inte exakt på ordet citerade, hör bara:
"Var inte bitter, gå inte omkring och gräm dig - se till att ha roligt i det enda liv du har."
"Ingen männsiska är så ensam som hon tror att hon är."
"Vi måste ha balans mellan den man verkligen är och den man skulle vilja vara."
"Är du den du är? Eller är du den som du tror att andra tycker att du ska vara."
"Var sparsam med nyårslöftena, du blir bara besviken på dig själv om du inte kan hålla dem."
Tänkvärt eller hur, så här på årets sista dag.
Gott Nytt År till alla besökare - och snälla, hjälp mig passera 5000 besök innan dagen är slut.
Eternellen
PS Eternellskt nyårslöfte - försöka bli av med fläskfilén som hänger över byxkanten.
OBS! Jag sa "försöka".

Hej Pantertanten - kul att du har hittat hit!

Färgblind shoppingyra.

I lysrörens sken är det lätt att ta miste. Både Maken och jag tyckte att den lite mörkt rödoranga tonen på tröjan jag köpte igår var ovanligt läcker. Jag valde mellan den och en ljusare orange. Men den är RÖD, riktigt klarröd i dagsljus. Snygg röd färg, så det gör inget. Jag behåller den.

Undrar om räkneverket slår över på 5000 innan 2011,

Det skulle vara kul. 5000 besök år inte så dåligt, jag är ju inte precis någon Blondin-Bella eller Calle Bildt.
Det står visserligen 14-tusen-någonting i bloggmarginalen (visste exakt för några sekunder sedan, men det är glömt). Fel! Och det vet jag. Även räkneverk kan tydligen rusa iväg, få spader och räkna åt skogen. Fel på 10.000 i teknikens underbara värld.

Shoppingyra.

Gick iväg för att köpa svarta byxor.
Kom hem med en lila klänning - matchar julklappsöronglittret perfekt -och en mjukmjuk orange bomullströja.
Istället!!!!
Så det kan bli.
Det är rea det!
Lila och orange lyser verkligen upp i garderoben -
tidigare svart, här och där djärvt upplivat med grått. Och piggt brunt.

God Jul!

Änglar finns dom?

Ja, inte vet jag, men den här finns i alla fall.

Eternellen önskar God Jul.

Och ett Gott Nytt År förstås.

Kallare och kallare och kallare - vintersolstånd.

Mörkare än så här blir det inte.
Är inte det underbart - vi går mot ljuset igen.
Decembermånen är enorm.
Termometern rasar ner,
- 15 för någon timme sedan och nu -18,9.
Haren sitter under linden igen. Lite hopkrupen.
Vädrar. Ser sig omkring. Lite småsugen så här på kvällskröken.
Tyvärr lille kompis, morötterna är slut.
Lovar fixa nya i morgon.
Vill du ha en kopp te kanske.
Du ser ut att behöva det.
Är det någon som bjudit en liten hare på en kopp te någon gång?
Du är väl tillräckligt varm i din tjocka fina päls.
Och lilla Pigge igelkott som bodde på vår altan några veckor på höstkanten.
Vart tog du vägen.
Hoppas du sover gott i en varm lövhög.
Kom hit när du vaknar så får du frukost.

Ett gott skratt! Eller två!

Du tycker kanske inte att det här är ett dugg kul. Med det tycker jag. Och det tyckte dotter C, det var hon som berättade. Maken lite halvroad.

"Kan du räkna upp 10 djur med horn"
Njaa ko, hjort, get, älg, horngädda......
Mycket längre än så kommer du kanske inte.
Men det är ju så enkelt.
"Nio älgar och en ren"

"Om du kastar ett paket smör högt upp i luften,
vad blir det då"
Ja, inte vet du - och inte visste jag.
"En fjäril så klart"
En fjäril?????
"Ja, en butterfly"

"Det är som att spotta på tallriken!"

Ja, så sa en invandrad klockhandlare i morse på de regionala nyheterna. Mannen hade en kamera monterad utanför sin butik på Drottninggatan. Nu vet jag ju inte alls, men jag tar för givet att man måste ha tillstånd för att sätta upp en övervakningskamera och att vissa regler följer med detta tillstånd.
Hur som helst - kameran har fångat förra veckans självmordsbombare och sista minuter i livet innan den dramatiska smällen i hörnet av Drottninggatan och Bryggargatan.
När klockhandlaren upptäckt vad hans kamera fångat såg han det som en självklarhet att överlämna filmen till polisen. Och polisen tog tacksamt emot den. Filmen har tydligen varit till stor hjälp i polisens arbete med att rekonstruera dramat.
Men då kommer Länsstyrelsen och säger: "ajabaja klockhandlare, din kamera har filmat mer än du har rätt till."
Hallå, hallå!
Så nu sitter klockhandlaren där mellan två myndigheter - tacksamma polisen och fördömande länsstyrelsen. Var det ändå inte lite bra, rentav tur, att kameran filmade lite mer än tillåtet. I alla fall den här gången.

Blandade känslor en alldeles för tidig söndagsmorgon.

I bloggande ögonblick är klockan 06.38. Tidningen har inte kommit, jag har väntat på den sen 05.10. Löjligt! Jag vet, vad farao ska man upp och göra så dags? En söndagsmorgon?
Det snöar inte, men snön virvlar och yr tätt med ostvindens hjälp från taket till det så kallade ateljéhuset, som delvis döljer vår sjöutsikt. Yr och lägger sig i böljande vita vallar. I vallen på min altan sitter en morgonpigg koltrast i en liten fördjupning den fixat åt sig och ser sig omkring. En kolsvart uppburrad boll mitt i det vita. Och under gårdslinden såg jag haren för en stund sedan - hoppas han hittade den fina eco-moroten som vi slängde ut igår kväll till hans tidiga frukost. Det är inte säkert, det en vall under linden också.
Tidningslös har jag roat mig med Cecilia Hagens "Blandade känslor" en kåserisamling från 1997, som jag hittade på Kupan häromdagen. Hon är rolig och träffsäker, Cecilia. Perfekt underhållning till en tidig och stor café au lait när man vaknat och inte kan somna om. Bland annat läste jag ett stycke där hon mitt i natten ligger vaken och väntar på att barnen ska komma hem. Och vem har inte oroat sig för barn som varit ute när klockan dragit iväg långt in på småtimmarna? Den tiden är förbi både för Cecilia och mig - mina är i varje fall utflugna för länge sedan både Ettan, Tvåan, Trean och Fyran. Min värsta barnoro pågick när mobiltelefonerna inte var varje unges egendom. Och vilka berg man byggde av nästan ingenting. Gör fortfarande ibland - nej rätt ofta. Mammor är som gjorda för oro.
Fortfarande ingen tidning. Jodå, jag kan läsa på nätet, visst kan jag det, men det är inte samma sak. Jag vill ha min tidning. Samtidigt förstår jag att det säkert tar tid för tidningsbuden att ta sig fram och dela ut en så här pulsig morgon. Och idag ska vi iväg till Sigtuna på lunch - väldigt trevligt, det har vi sett fram emot. Men ska vi verkligen ut? Efter väderleksrapporten igår kväll känns det inte riktigt lika kul. Mer snö och kaos att vänta. Och kaos har det ju varit de senaste dagarna på många ställen även nere i Europa sydligare delar. Fyran i Florens sms-ade igår att det knappt gick att komma fram i stan och att plogar och snöskyfflar är mer eller mindre okända begrepp där.
07.28 - fortfarande ingen tidning, så vad ska jag göra nu, pröva sängen en stund kanske,
God morgon. Ha en bra dag!

Är det broddar eller är det bråddar?

Nej broddar måste det vara. Har köpt nya på apoteket att sätta på klacken. Väldigt bra - fäster bra och dessutom mycket lättare att ta på och av än mina gamla. Entimmes morgonpromenad - måtte jag ha kommit igång igen med motionerandet. Himlahimla skönt - tyst, vindstilla och -3,7 grader - mörkt när jag gick hemifrån och nästan ljust när jag var tillbaka. Härligt att följa hur mörkret drar sig tillbaka. Och snart är det vintersolstånd. Underbart när det vänder igen.

Natten går tunga fjät.......

Världens svartaste Lucia. Visst är hon söt lilla Signe som tillsammans med sin matte lussade hos oss i morse. Ingen skjorta. Inget glitter. Men ett rött band om halsen.

Juledamer?

Är det detsamma som kaffeflickor?
Fast på julen då?
Jag bara undrar.

Tack dotter A - jag blir så glad för dina kommentarer.

Så fortsätt gärna med det. Och välkomna alla andra som läser Eternellen ibland.

Verkligheten klappar på porten!

Svårt att koncentrera sig - har suttit och läst många sidor i en bok utan minsta koll på vad jag läst - och just den här boken är verkligen inte särskilt komplicerad - men jag har inte kunnat koppla bort det som hände igår kväll. På öppen gata i Stockholm. Vi visste ingenting förrän vi öppnade DN i morse.
Det känns så fjärran och obegripligt. Här satt vi och åt middag, pratade, skrattade och skålade med kära och nära vänner. Och så SMÄLLER DET.
Två gånger inne i Stockholm! Utan att man har en aning.
Så otroligt, osannolikt, overkligt och så fjärran.
Naturligtvis är jag inte så naiv att jag tror "sånt händer inte här" - så otrolig, osannolik, overklig och fjärran är inte verkligheten. Vi vet, vi är i den men är ändå så fullständigt oförberedda på hemskheterna när dom händer.

Terroristbrott.

Snön ligger vit, solen skiner, himlen är blåare än blå. Många gästande fåglar vid frö- och talgbollsautomaterna i gårdslinden. Även hackspetten har lämnat skogen och kommit hit. Pimpeltävling på Värtan, isen är prickig av tävlande runt en massa hål längs strand och öar. Skridsko- och skidåkare har plockat fram vinterns sportutrustningar och ilar över den gnistrande vita ytan. Barnfamiljerna samlas i pulkaslänterna, de är många och barnen har kul, söta, glada och rödkindade. Snön är som gjord för skratt och lek. Vi andra promenerar. Knarr i snön - härligt ljud.
En alldeles normal decembersöndag. Extravacker - ja faktiskt.
Allt verkar vara som vanligt.
Men som vanligt är det inte; vi är alla medvetna om explosionerna i Stockholm sent igår eftermiddag, som nu klassats som terroristbrott.
Verkligheten är inte längre bara en fantastiskt vacker och snögnistrande decembersöndag några veckor före jul.

Fredspris.

Hade jag en flagga
så skulle jag flagga blågult för Norges fredspriskommitté idag,
som ger Nobels Fredspris till den modige
kinesiska regimkritikern Liu Xiaobo, som naturligtvis inte får komma och ta emot sitt pris.
Starkt Norge!

Det andra MÅSTET i årets bokflod.

"Ska man bara läsa en enda av årets nyutgivna böcker ska man läsa Utrensningen av Sofi Oksanen", skrev en recensent, jag minns inte vem.
Nu har jag gjort det. Boken är bra men otäck, fruktansvärt otäck, krypande obehaglig och därför ganska jobbig att ta sig igenom. Jag ville skynda på och få den överstökad. Men det gick inte eftersom den är jobbig även på ett annat sätt; den innehåller väldigt många, långa meningar - räknade slumpvis två, den ena innhöll 82 ord, den andra 76. Jag trasslar in mig, måste läsa om, det hjälper inte med kommatecken och ett och annat tankstreck. Och jag är verkligen ingen ovan läsare. Möjligen okoncentrerad ibland. Särskilt på kvällarna när jag läser i sängen. Men Urensningen är definitivt ingen bok man läser i sängen - ingen feel good-historia precis att avsluta dagen med.

Betonar man allt blir det entonig.

Ännu kallare.

1:a december slog 30 november.
- 15,9 vid halvsjutiden i morse.
Inte för att jag vill måla fan på väggen - men det KAN bli så här i fyra månader.
KAN bli.
Vintern är lite för lång tycker jag och läser om lockande kryssningar i Karibien.

Kallare än kallt för november - men vackert.

Iskallt, - 12 grader.
Vinden har mojnat sedan igår,
den första isen har lagt sig närmast stranden.
Lågtstående solen sprider sina strålar över den tjocka molnskärmen österut.
Strålarna silas genom bolmande vattenånga -
en tät rykande älvdans över vattnet/iskanten.
Vackert. Rent otroligt vackert.
Har parkettplats - vilken bild att njuta alldeles gratis.
Synd bara att enkla digitalen inte är tillräckligt bra för att föreviga skådespelet.
Ska lagra det i minnet istället.

Hosiaaaana ii hööööjden........

Givetvis borde man vara i kyrkan på 1:a advent och lyssna på Hosianna. Den är så otroligt vacker och jublande. Sitter istället vid datorn och sjunger för mig själv och räkna a:n och ö:n så det blir rätt i rubriken. Hör du hur det låter? Fantastiskt eller hur?
Hosianna Davids So-on,
väälsiignad varee han,
Hosianna Davids so-on,
soom kommer i Herrens naamn.
Hosiaaaana ii hööööjden, hosiaaaana, hosiaanna......
Nu lyser det igen, stjärnor och flerarmade ljusstakar i fönstren och slingor runt balkonger, buskar och träd. Vårt tinder och stjärna strålade så vackert i morse mot mörkret och den vita snön. Hyacinter som ska bli blå i kruka på köksbordet och vit azalea i vardagsrummet - men ängelen ! Ängelen har jag glömt! Måste leta reda på henne. Min fina vackra ängel. Jag vet att hon ligger inlindad i silkespapper i en skokartong. Egentligen är jag inte alls förtjust i änglar, men just den här tycker jag är alldeles, alldeles underbar.

Är jag helt korkad som inte fattar det fantastiska med Spill?

Ja just Spill av Sigrid Combuchen - finns inget tyskt y på mitt tangentbord - som fick årets Augustpris för sin "damroman" och som rosats så till den milda grad av en entusiastisk och enig kritikerkår. Precis alla tycks gilla den, i varje fall har ingen recensent som jag läst haft en avvikande mening utan helhjärtat sjungit med i jubelkören.
Dålig är den inte, men ganska tråkig, seg och rörig - ett litet sömnpulver faktiskt. Kan givetvis ha berott på att jag sov dåligt om nätterna p g a hosta och snörvel. Men nog tycker jag att det verkade på slutet som att även Sigrid C. tröttnat och hade lite bråttom att bli färdig. Besviken var jag - hade väl väntat mig för mycket. Och det är kanske inte Sigrid Combuchens fel.
Nu har jag gett mig i kast med Oksanens "Utrensningen". Det är ju också en bok man SKA läsa i höst.

Tänkvärda ord av Jan Eliasson i TV4 i morse:

"DET BLIR INGEN FRED UTAN UTVECKLING.
DET BLIR INGEN UTVECKLING UTAN FRED.
DET BLIR VARKEN FRED ELLER UTVECKLING OM MAN INTE HAR RESPEKT FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER."
Jag vet inte om detta är en originalformulering av Jan Elisasson. Det får vara vad det vill, men vem som än har sagt det så är det bra. Han nämnde också att ett glas rent vatten är en otrolig lyx för 885 miljoner människor. Åttahundraåttiofem miljoner! Något att tänka på när man vrider på kran. Ofattbart.

Varför är det ingen som kommenterar?

Skriv ett litet ord. Då skulle jag bli så glad, så, glad, så glad - lika glad som flickan i barnvisan som önskade sig en 5-öring av sin pappa. Kommer du ihåg den?
Nej inte du. Inte du heller. Och definitivt inte du!
Men du som är lite äldre. Som eternellen. Kanske lite yngre till och med.
Inget att kommentera? Men vadå - ett litet "hej" i alla fall.
Jag vet ju att du läser, men det märks inte. Bara att räkneverket har tickat fram ytterligare en siffra.

Peppar, peppar!

Häromdagen läste jag i en kokbok där författaren/kocken - Per Morberg förresten - skrev att det var svårt att få tag i riktigt bra pepparkvarnar. Jag har tre: en som verkligen är sådär - inte dålig men inte särskilt bra; en som är riktigt, riktigt bra; och en super-super.

Den som är "sådär" är är min svarta Peugeot, den som anses vara pepparkvarnarnas Rolls Royce - dyr i inköp trots specialpris den dagen jag slog till.

"Riktigt, riktigt bra" och härligt turkos är Spice Boy, tacksamt mottagen present från döttrarna för några år sedan. Mal utmärkt och lätt att fylla på och hålla ren.

"Super-super" är den danska, designade trotjänaren i teak från slutet av 50-talet, eller möjligen tidigt 60-tal. Den var i alla fall i min ägo innan Maken blev min make; han är medveten om att han gift sig till denna förträffliga sak. Märke - omöjligt att läsa. Jag fick den i julklapp av min bror. Dyr även den. Då. Så pass att mamma - jag minns det som igår - diskret med handen för munnen viskade "trettiosex kronor" när jag öppnade paketet. Så att jag skulle förstå att det inte var vilken skitpepparkvarn som helst jag hade fått. Värd vartenda öre, har pepprat i sådär 50 år. Nästan varje dag.

"I am on a seafood diet, I only eat food I can see.".

Ett litet skratt piggar upp grå mornar som denna. Ovanstående lilla rolighet serverades på en av radiokanalerna i morse, Mix megapol tror jag att det var.

PS Aldrig flyttar jag till Nikkaluokkta - har aldrig heller varit aktuellt - idag har dom -29 grader där.

"Någon har stulit min midja!"

Ja, så sa Harriet Andersson i en intervju häromdagen.
Tänk så fräckt! Någon samlar på midjor.
Även jag har blivit av med min.
Den har bevars aldrig varit sådär väldigt smal som Harriet Anderssons. Men tydligen tillräckligt smal för att vara ett begärligt stöldobjekt.
Likadant är det med ögonfransarna!
Till någonstans mitt i de sextio hade jag knappt hört talas om mascara. Mina fransar var både täta och långa. Sedan dess - stulna säkert två och två i taget. Nästan varje dag.
Idag har jag några flugben som får sig en skvätt mascara varje morgon
och bättras på om jag ska gå ut på vift på kvällen. Träffar jag bara Maken så får det räcka med en gång. Samtidigt kan jag konstatera - det finns ingen som helst rättvisa inte heller när det gäller ögonfransar.
Min granne - stilig, mörkögd och trevlig herre. Kalhjässad och faktiskt några år äldre än jag.
Tala om fransar! Hans är långa, mörka och sååå täta.
Kan inte förstå varför ingen vill ha dom.

Det är dags nu.

Två unga killar iförda självlysande, illjusgröna västar traskar omkring på gården. De stannar med jämna mellanrum - den ena gör hål i marken och den andra sticker ner en rödorange snökäpp i hålet. Vi är redo för snön.
Tidningarna svämmar över av julbordsannonser. Krogar och färjor tävlar om vår gunst - det ena bordet äktsvenskare än det andra och samtliga miljöer är naturligtvis genuint stämningsfulla och självklart mysiga. Mys till max. Jag är trött på det ordet. Lite rädd för det - satsar man på supermys blir det ofta inget mys alls, eller misslyckat mys på något sätt.
Julstjärnor har jag inte sett än men azaleor och amaryllis slåss om utrymmet i blomsteraffärer och livsmedelsbutiker. De är vackrast hos blomsterhandlarna när de slipper trängas med knäckebröd, fiskpinnar, tvättmedel och helgskinkor.
Och i elbutikerna är det stjärn- och adventsstakefest. Julpyssel, julpyssel, julpyssel - mysigt ska det vara.
Visst blir man lite trött. Det är dags nu!
Ikväll ska jag på tjejmiddag - det heter ju så även om samtliga tjejer är 60+ och mer. I mina öron låter det lite fånigt. Lika fånigt som när människor i samma ålderskategori talar om flickvänner och pojkvänner.
Hur som helst det ska bli mys..... - nej roligt för sjutton - att gå på tjejmiddag. Det livar säkert upp i novembermörkret.

Gripen av galna sticksjukan.

Ja, det är faktiskt sant - jag stickar mössor och muddar i parti och minut sedan någon vecka tillbaka. OK mössa då, om det är så noga! Och när det gäller muddarna är jag inne på andra paret. Parti och minut lär det kanske inte bli, men just nu är jag minst sagt ivrig. Tar tag i stickor och nystan varenda ledig stund. Bloggen blir lidande och en del annat också och löjligt nog känner jag mig så duktig. Men jag vet att det går över.
Det har hänt förut att jag plötsligt blivit galen i att sticka, sälert är det trettio år sedan sist som den glödande ivern slog till. Mohairkoftor på tjocka stickor var det som gällde. Då var det mohairkoftor på tjocka stickor som gällde. Stora lurviga, mjuka saker i fantastiska färger stickades i varje hem där en någorlunda modeintresserad kvinna dvaldes.
Vilken stickboom, garnbutikerna gick fullkomligt i spinn och nya öppnades på löpande band. Alla stickade. Även jag. Ganska bra blev dom - tröjorna - men bara ganska. Mer eller mindre oanvändbara dessutom - av naturen varm höll jag på att svettas ihjäl, man skulle ju ha dem på sig inomhus. Chic javisst, men blossande.
Jag undrar vart mohairtröjorna tog vägen! Även den jag fick av väninnan M som stickade många fler och var väldigt mycket duktigare än jag.

- 6,5 i morse.

Är det vintern som börjat?
Redan. Jag tycker allt är "redan"numera och är alltid lika förvånad. Hoppsan! Alltid tagen på sängen. Fast jag vet att i november kan vad som helst kan hända.
Är morgonen och dagen som denna är det inga problem, sol, blå himmel, frostgnister över gräset. Och!!!! Svepande dimrök över viken. Den fulkomligt bolmade, jag har aldrig sett maken.
Men som alltid: underbart är kort - till natten och morgondagen väntas snöoväder över Östergötland, Sörmland och Uppland.
Se upp i trafiken alla som måste ut!

Aniara

Harry Martinssons otroliga diktverk Aniara kan inte förvaltas bättre än i föreställningen på Stadsteatern. Musiken, scenografin, koreografin, skådespeleri - allt stämmer med den 50 år gamla texten som verkligen ligger åtskilliga år före sin tid beträffande innehållet.
Se den!

Bodil och Johar.

Bodil Malmsten var gäst i morse hos Johar Bendjelloul - hoppas att jag stavat rätt, det vore lättare om han hette Bergström - på SVT.
Så nöjd Bodil måste vara att ha Johar som intervjuare. Och så nöjd Johar måste vara med sin Bodilintervju. Så himla bra. Båda två.
Bodil Malmsten är Bodil Malmsten, jag älskar hennes böcker - har de flesta - och hennes väldigt personliga stil och läser varje dag hennes blogg. Ett riktigt Bodil-fan med andra ord.
Och Johar! Ja, han är min nya intervjuarfavorit. Så bra, så bra, så avlyssnande. Tyvärr är det många som intervjuar och tycker att hans/hennes frågor är betydligt intressantare än objektets svar. Men inte Johar. Han känner in och vet när hans intervjuobjekt har något intressant att komma med och inser att det ofta är bättre att avstå från en fråga och låta gästen prata. Fullt i klass med Lasse Bengtsson och Joakim Vogel och dessutom - precis som Lasse och Joakim -snygg att se på. Även eterneller uppskattar stiliga män med glimten i ögat - och kanske en liten räv bakom örat.
För övrigt så har jag målat riktigt vackra äpplen på gren på akvarellkursen.
Struntar i att hänga ut talgbollar till fåglarna förrän kalla vintern är här. Ett skat- och kråkgäng har slukat fyra stycken på en enda dag!
Meningen var ju att mata småfåglar. Därmed inget ont sagt om skator och kråkor.
Och fönstren - jag har rena fönster.
Tvättat själv och är riktigt nöjd.
Hoppas det är mulet i morgon förmiddag. Solen är så fruktansvärt avslöjande.

Prinsessor på ärten gillar jag inte.

För länge sedan hade jag en arbetskamrat, som en dag hörde hustrun gå omkring och småmuttra.
- Vad säger du, jag hör inte, sade han.
- Bry dig inte om det du, jag pratar med blommorna.
- Jaha, och vad säger du till dom då?
- Till den här som jag pratar med just nu säger jag jävla blomma nu åker du ut.
Vilken växt som åkte ut vet jag inte. Men jag misstänker vad det kan ha varit.
Nu har jag i flera veckor vårdat en krukväxt - en hibiskus - som jag fått i present av goda vänner. Verkligen ansträngt mig till det yttersta - min favoritblomma, sade den manliga givaren när han överlämnade det mycket vackra exemplaret. Den har stått "ljust - men inte i direkt solsken", precis som det står i boken. Jag har inte rört krukan ur fläcken - att flytta en hibiskuskruka är mer eller mindre en dödssynd - bara vattnat i "lagom dos"och mer eller mindre hållit andan när jag varit i närheten och inte utsatt den för drag eller något annat plågsamt. Vad hände? Hibiskusen tappade omedelbart alla svällande knoppar.
Nåja, tänkte jag, den har ju bytt miljö. Vårdade ännu ömmare - andades ännu mindre -passerade den sakta så att det inte skulle dra från min kroppsrörelse - petade inte på krukan.
Nya knoppar. Många. Och jag var så stolt. Nu hade jag riktiga hibiskusfingrar - trodde jag. Knopparna växte. Fräscha, livskraftiga och färdiga att slå ut stod dom där - men ramlade av.
Så drog jag mig till minnes en annan historia; en av döttrarna fick en hibiskus en gång av två killar som hon bjudit hem på middag. Damen i blomsteraffären, berättade de, hade i detalj informerat om vad växten behövde och vad den absolut inte tålde. Det var mycket den inte tålde. Innan hon slog in blomman frågade killarna om det över huvud taget var tillrådligt att ta den från affären. Jaaaadå, sa blomsterhandlerskan, men kom ihåg vad jag sagt.
Min hibiskus fick en chans till - god vård, hänsyn till max. Ny knoppar växte. Nu! tänkte jag när tre stycken var sprickfärdiga. Nu! Äntligen!
I morse låg alla tre på golvet.
Jag gillar inte "prinsessan på ärten-växter". Idag har gode vännens favoritblomma åkt ut. Jädrans blomma! Förlåt, förlåt. Aldrig mer en hibiskus i mitt hem.

Solen vräker sig in genom köksfönstret denna ljuvliga höstmorgon..

Hela köket badar i ett fantastiskt och underbart ljus. Man blir glad och lätt till sinnes. Men solen står lågt och avslöjar varenda fingeravtryck på köksskåpsluckorna, varenda smula på golvet för att inte tala om allt på fönstrens in- och utsidor. "En slarvig och misslyckad husmor är vad du är," säger den. Och jag kan bara hålla med när jag ser eländet och får självfallet lite dåligt samvete. Samtidigt tänker jag på Maken; det är hans fönster, hans köksgolv, hans skåpluckor precis lika mycket som mina! Men bryr han sig? Får han ens en gnutta dåligt samvete? Må vara hur det vill med våra olka samveten, jag ska ta ett nappatag, men inte just idag när det är så strålande. Dåligt samvete förresten! Det är något man kan ha för allvarligare saker än "lite skit i hörnen". Jag skippar det dåliga samvetet. Tycker bara att jag nog borde.
Nu till något helt annat, ett helt annat ord.
Varför kallas det handarbete när man till exempel stickar? Det kan man undra. Eternellen ägnar sig mer och mer åt ord och deras betydelse, som du märker om du läser bloggen med någorlunda jämna mellanrum. Ett intressant, spännande och outtömligt ämne. Kom att tänka "handarbete" igår när jag för första gången på åratal tågade in i en garnaffär och köpte nystan för att sticka små värmande muddar - eller pulsvärmare som det står i receptet jag fått av snälla svägerskan. Allt är ju för katten handarbete!
Säg något som du inte gör med händerna utom att gå, stå, springa, cyckla, växla, bromsa, trampa tomma vinboxen platt.......
Och så finns det ju tankearbete förstås. Stort, väldigt stort och svindlande vindlande.
För övrigt så är det riktigt kul att sticka. Åtminstone igår kväll.

Första snön kom igår!

Alldeles för tidigt, men ett faktum. Pulsade till bussen, nåja, nästan puls i alla fall. Och halk. Det gäller att gå försiktigt. Korta steg är definitivt bättre än långa. Buss. T-bana, tåg till goda vänner i Uttran. Lunch! Kom fram i tid! Enormt trevlig eftermiddag. Sååååå gott. Såååå angenämt. Stort tack. Kom hem i tid också, kan inte klaga på lokaltrafiken, som vanligtvis får så mycket skäll vid väder- och temperatursvängningar. Allt klaffade; Tumba-Hägernäs på drygt en timme. Hade väl tur kantänka. Och så fick vi ju skjuts från Mörby C av omtänksam dotter. Tack, tack. Trött, jättetrött efter att ha varit social, trevlig och älskvärd i sex timmar. Kunde ändå inte somna; läste; löste korsord; förstorade problem; tänkte på nyss avliden svårt sjuk vän; hittade på ett mantra för att komma igång med sovandet; .... till slut god natt i fem timmar. Vaknade till fraskrasande ljud. Gårdagens snö låg kvar. Oh, my God! Vaknade av fras. Typiskt isfras. Tidningsbudets bil hade stannat utanför. Upp. Minusgrader. Neeeeeej, isen gick ju upp för sex månader sedan, 16 april tror jag det var. Det får inte vara dags igen! Det KAN bara inte var dags igen för de långa kalsongernas natt! Eller kan det? Visst, jag gillar årstider. Älskar årstider egentligen. Men somliga är lite väl långa. Ska det vara såhär till en bit in i april?

l

Ord igen!

Apropå gårdagens inlägg om ordet Maken där jag också flitigt upprepar krönika och krönikör.
Det är oerhört intressant med ord. Ord används. Ord byts ut. Ord kommer igen. Ord blir omoderna. Ord blir slitna. Orden kåseri och kåsör till exempel existerar knappast längre. De har bytts ut mot krönika och krönikör, som antagligen är mycket äldre som ord betraktat i svenska språket. Språkvetare är jag inte, men jag tror att det är så.
Viola, Bang, Cello, Kar de Mumma, Jolo, Eld m.fl. var alla kåsörer och skrev kåserier någon eller några gånger i veckan i sina respektive tidningar. De som idag har en återkommande spalt i en tidning är krönikörer och skriver krönikor. En skillnad mellan kåsör och krönikör är förstås att kåsören hade ett kåsörnamn medan krönikören skriver under sitt eget. T. ex krönikören Mats Lundegård, krönikören Hanna Hellquist.

"Maken - vilket vackert ord"

skriver Hanna Hellquist i sin krönika i dagens DN. I början handlar Hannas krönika om hennes passion för tidningar med ANTIK i titeln. I Antikvärlden har Hanna läst en annan krönikör, Helene Tursten, som berättar i sin krönika - det blev en förfärlig massa krönikor och krönikörer här, hänger du med? - att hon varit på auktion med Maken.
"Maken. Vilket vackert ord", skriver Hanna H. och fortsätter:
"Tänk att ha en make och kunna skriva om den sådär i förbifarten. Maken bara är där, i ett alldeles vardagligt sammanhang. Maken hänger liksom bara med. Helene och Maken var på auktion. Hon hittade en gammal matta, men Maken satte sig på tvären och sen trätte hon och Maken ett litet tag om mattan men köpte den så klart för Maken har lärt sig att det inte är lönt att sätta sig på tvären när hon har fått syn på något som hon vill ha!
Jag vill se den där Maken. Jag vill ha honom själv. Tänk att kunna skriva en krönika och bara slänga ur sig en liten anekdot om Maken. Jag vill en enda dag gå på auktion med en karl som jag kan nämna i förbifarten eftersom hans närvaro är så okomplicerad och självklar, och jag vill bråka om en gammal matta. Bara en dag. Bara en dag vill jag att allt ska handla om en gammal matta."

Aldrig någonsin har jag tänkt på att maken är ett vackert ord. Jag har använt det, sagt det, skrivit det. Men vackert? Men tänker man efter så är det faktiskt fint. Maken och jag. Jag och Maken. Hädanefter ska jag alltid skriva Maken med stort M.
Och nu ska jag - det har jag faktiskt pratat om länge - släpa med Maken till Auktionsverket och kolla mattor. Kinesen i vardagsrummet ser faktiskt rätt sliten ut efter att ha blivit trampad på i 38 år medan Maken hållit i snart 50. Men Maken trampar man förstås inte på.

Gissa vad som trillade ur morgontidningen idag!

Jo, Julbord och Events. En liten bilaga i rött - röd serviett hopknuten av ett litet piffigt band på omslaget. Undertext på framsidan: Julmys med Ernst.
Jag vill inte tänka på julen än. Varken ihop med Ernst eller någon annan. Och inte nu! Det är alldeles tillräckligt med att hösten gjort sin entré och att badstegen är upptagen. För övrigt så är jag i det närmaste allergisk mot alla bilagor instoppade i tidningarna varenda dag, massor av papper som jag inte bett om, som jag inte vill ha och måste kila ut med till "kärlet för papper" i soprummet. Det är visserligen inte särskilt ansträngande, jag orkar mer än väl, men det känns så onödigt. Tänk så många träd till ingen nytta, i varje fall inte hos mig, bara irritation.
På tal om träd, från linden på min gård duggar höstlöven tätt, hela gräsmattan är täckt. Och mängder har blåst in i ett altanhörn under natten. Gårdagens idoga arbete, dels att samla löv i korg för att täcka växterna i utekrukorna, dels att sopa altanen, var således ganska onödigt. Inte alls förresten, det är skönt och nyttigt att kroppsarbeta utomhus. Visst känns det ursprungligt och rätt - ett med naturen på något sätt om än i blygsam skala. För att vara ett med naturen idag ska jag ta en ordentlig promenad i blåsten längs stranden - jag vill så gärna bli väderbiten. Lite tufft tycker jag. Eller coolt ska man väl säga, tufft verkar lite förlegat. Så det är cool jag vill vara. En cool och lätt väderbiten eternell.

La bella Italia - Lite Florens.

David - piazzale Michelangelo.





Giardino di Boboli.


Piazza Annunziata.


Interiör charkuteri.

Höst i Italien. Oktober.
Inte så varmt, men tillräckligt varmt att gå utan jacka, åtminstone mitt på dagen i solen.
Perfekt årstid att besöka Florens. Visst är det gott om turister, men inga horder som trängs och inga ändlösa fleratimmarsköer till de mest kända sevärdheterna - Florens alla måsten. Man strosar omkring, går vilse som vanligt, hittar rätt igen.

Peter Carlsson och Blå Grodorna.

I 16 år har dom hållit på - Peter Carlsson och Blå grodorna.
Och inte förrän nu har vi sett dom!!!!
Vilken enastående praktmiss!
Begriper inte varför, men det har inte blivit av.
Gå dit! Gå dit innan oktobers slut!
Såååå skrattfyllt. Såååå roligt.
Tack snälla Peter Carlsson och Blå Grodorna för en höjdarkväll fylld av oemotståndlig berättarglädje och värme och ackompanjerad av enormt härlig och svängig musik.
Nästa gång - jag hoppas ni snart är tillbaka i Stockholm - ska jag stå först i biljettkön.

Birger Sjöberg:

Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa upp på strand,
där näktergalar drilla,
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda de lysa uppå sand.

Eternellen:
Finns snäckorna längs Arno? Längs Arnos gröna strand
Citronerna små gula - de växa överallt,
bland palmer och cypresser
sprids doftande excesser.....

Poetiska ådran räcker inte längre. Tyvärr.
Men försöka duger. Härma Birger Sjöberg är inte lätt.
Citroner och näktergalar släng er i väggen, nu är det Florens jag längtar till och framförallt vår dotter. Resan börjar i morgon.

Galleri Eternellen.

Vid badbryggan - foto.

På målarkursen - höstövning.

Lite alltmöjligt.

Har du en Ultraone?
Då tar du fram den och dammsuger hela din bostad. In i minsta vrå. Klart!
Vissla på dina stora lurviga hundar, öppna dörrarna mot havet på vid gavel och skicka ner dom till stranden. Där får dom leka och rulla runt i sanden medan du står på terassen och tittar på och njuter av hur skoj jyckarna har.
När dom sandat in sig ordentligt visslar du igen.
Hundarna slutar tvärt att leka. Hinner inte skaka av sig.
Rusar uppför slänten mot huset.
Störtar in i vardagsrummet. Och!
Ruskar av sig över hela det nyss dammsugna golv och mattor.
Leende börjar du om igen.
Inga problem. Du har ju en Ultraone!
Och då är det vansinnigt kul att städa, eller hur?
Även om du precis avslutat proceduren.

SEX SIDOR JULBORD igår i tidningen.
ÄR det verkligen så stor efterfrågan?
Det är ju bara början på oktober! Men det var för några dagar sedan, idag har vi hunnit till den 9. Nåja, vi är i alla fall bara inne på den första halvan!

Solig morgon förresten. Vinden har lagt sig. Vackert, vackert. Inte lika mäktigt som en stormande blågrå skummande vik, men spegelblankt är verkligen inte fel. Speciellt inte efter den senaste veckans vilda vind. Det är ett under att blommorna sitter kvar på fina, snälla vita rosen. Och idag har klätterrosens, antagligen, sista knoppar slagit ut och är alldeles förtjusande.

För en stund sedan for en stolsdyna förbi fönstret och landade i häcken.

Så du kan förstå att det blåser. Mycket värre än på bilden i mitt förra inlägg. Nej jag gnäller inte. Konstaterar bara att så är det när man har lyckan att bo vid vatten. Och jag älskar varenda våg som kommer vräkande. Jag har funderat på att måla det blågrå och vitskummande, men inser naturligtvis min begränsning i målarkonsten. Visserligen har jag hört att någon sagt: "säger konstnären att något är konst så är det konst." Det är sympatiskt i och för sig, men jag tvivlar. Lite pretentiöst vore det nog om jag på fullt allvar påstod att mina målarförsök var konst. Däremot tycker jag inte att det jag gör är så väldigt mycket sämre än vad många som kallar sig konstnärer åstadkommer. Javisst, det är sådant jag inte förstår; sådant jag inte ser något i; anar ingen symbolik; kan inte ta till mig varken färg eller form.
Konst behöver definitivt inte vara vacker, men måste ge mig något, beröra på något sätt, ge mig en känsla av något. Jag ser absolut ingenting i exempelvis några glödlampor och sladdar i en skokartong, eller vita A4-blad med små skära korvliknande saker på rad.
Idag har vi målat citroner, äpplen, vitlök och rödlök på kursen. Själva objekten blev hyfsade både form och färgmässigt. Ja, det tycker jag faktiskt. Men skuggorna under är ett elände, inte extremt dåligt men definitivt inte bra. Så svåååårt! Kul är det i alla fall och väldigt intressant, några av Karins tålmodiga och uppmuntrande undervisning och goda råd fastnar väl hoppeligen så småningom.
Tänk att kunna måla som Lars Lerin eller Andrew Wyeth vars konst vi hade glädjen att se i somras! Den förra i hans eget museum i Munkfors, den senare på Akvarellmuseet i Skärhamn. Upplevelser. Starka upplevelser som gav magkänsla och fortfarande sitter kvar bakom ögonlocken. Och inte glömmer jag heller Kjell Engmans glas på Läckö slott. Särskilt hans luftlätta, svepande klänningar - så fantastiska. Det är konst det! tycker Eternellen.

Vågorna vältrar sig i viken.

Rätt höga är dom, vågorna.
Blågrå, mörkt blågrå, toppade med bländvita gäss som lyser i solljuset som silar ner mellan flygande moln. Vackert är det. Sagolikt vackert.
Hösten är på väg. Årstiden som inte brydde sig ett dugg om att den inte fick komma. Inte riktigt än. Vi är inte färdiga med sommaren.
Eller är vi? Du kanske, men inte jag. Inte än!
Löven flyger. Äpplena dunsar ner.
Schneewittchenrosen blommar som en galning - den ena knoppen efter den andra sväller och slår ut. Chokladblomman har också blommor. Tomatplantan har däremot kroknat, ser nedstämd ut och de sista frukterna är fortfarande gröna.
Mornarna är mörka - vill sova men vaknar strax efter fem och kan inte ligga kvar. Tidningar och kaffe lockar. Och att se ljusningen, som kommer så sakteliga.

Blinka mera!

Att det ska vara så svårt att blinka! Jag har ofta undrat om moderna bilar överhuvudtaget är utrustade med blinkers eftersom så få använder dom.
Nu har Motormännen utrett något som varenda trafikant - bilist, cyklist, fotgängare spelar ingen roll - redan vet; mer än hälften av alla bilister använder inte sina blinkers. Man bryr sig inte om att visa vart man ska ta vägen. Struntar i något som är så enkelt! Pratar i telefon eller sms:ar i stället kantänka. Andra får väl för sjutton se upp för här kommer jag.
Vänstersväng, högersväng, rondell, filbyten spelar ingen roll - kör på bara!
Kvinnor är något bättre än män på att blinka. Och det är väl inte helt oväntat. Tyvärr bara något bättre.

Artighet, omtänksamhet eller ....ja. vadå?

Nu åker jag inte särskilt ofta buss eller tunnelbana. Åker jag så är det aldrig, eller nästan aldrig, i rusningstid. Alltid gott om plats. Och jag både kan och orkar. Ingen behöver fundera på om käringen orkar stå eller om man ska erbjuda henne sin plats. Så egentligen vet jag inte ett dugg om hur det är med artigheten och omtänksamheten ombord på bussar och tunnelbana. Visst, jag har hört; det är ytterst få som lämnar sin plats till en äldre person.
Men jag minns. 1964 när jag var ung och höggravid. Då fanns det både artighet och omtanke.
Aldrig att jag behövde stå på en proppfull buss eller tunnelbana.
Men jag antar att det hänt en del sedan dess.
Varför skriver jag det här?
Jo, jag läste en insändare som förfasade sig över att ingen någonsin lämnade henne sin plats på ett överfullt kommunalt färdmedel.

Bara att skåda sanningen i vitögat!

Hösten är här, vare sig man vill det eller ej.
Årstiderna kommer och går.
I och för sig skönt. Jag gillar årstider, men den varma årstiden är alldeles för kort. Bara att inse att årets sista bad i Hägernäsviken är ett minne blott.
Regnet öser ner. Smattrar mot rutan.
Blåsten drar ner gulnande löv.
Stövlar fram till dagens hundpromenad.
OCH älskad orange jacka. Den lyser upp. Verkligen!

Valet är över - skönt! Back to normal.
Inte alls; Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Sorgligt men sant, men det är väl det som är demokrati; att alla får föra fram sin åsikt även om den är aldrig så obekväm och obehaglig.
"Mitt" partis framgång i Täby är naturligtvis något att glädja sig åt. Även om min insats är ytterst blygsam - i stort sett bara utdelning av partmaterial och valsedlar - men det har varit roligt och stimulerande att i alla fall nosa på valarbetet.

Jakt på dammråttor och utsortering trånga bokhyllorna, utmärkt sysselsättning i regnrusket.
Fönstren? Dom får vänta till uppehåll.
Garderoberna - redan färdiga. Köksskåp och lådor står på tur. Och frysen, som måste tömmas och avisas för att välkomna årets lilla lamm.
STORT GLÄDJEÄMNE - svenska äpplen, päron och plommon.
Nu - till bokhyllorna!

Var är prins Daniel?

Ingen stor fråga i sig för Eternellen, som är lite kluven i kungahusfrågan. Varken rojalist eller republikan, kanske lite mer rojalist - gillar familjen men tycker att monarki är otidsenligt. Ja, jag vet uppriktigt inte vad som väger över.
Hur som helst så undrar jag var Daniel håller hus. Han var i varje fall inte på Konserthusets öppningskonsert igår kväll där både hustru, svärfar och svärmor deltog. Eternellen med make var också där. Naturligtvis har jag sett hans bild på kändistidningarnas löp med - som dom säkerligen hoppas - lite "kittlande" rubriker. Dock inte tillräckligt kittlande för att köpa en. Så jag får väl gå och klippa håret!

Ålder är ett sinnestillstånd.

Tänkvärd och träffande formulering av Jan Eliasson, vars 70-årsdag uppmärksammas i dagens DN.
"Ålder är ett sinnestillstånd. Jag räknar inte år längre och är tacksam för varje dag. På engelska kan man säga: Age is a matter of mind. If you don´t mind, it doesn´t matter."

Val på morgonen, val på middagen, val på kvällen!

Val i teve, val i radio, val i dagstidningar, val på löpsedlar, flygblad med "kryssa för mig"........
Attack hit och attack dit.
Alla går till attack!!!! (väl använt och i det närmaste utslitet ord i all mediarapportering).
Kryddar med kraftiga snytingar, ofta ganska orättvisa. Särskilt partiet, som det inte går så bra för, har ett favorituttryck som nästan blivit ett mantra: Du LJUGER! Alla ljuger. Alla andra, men inte vi. Det är vi och bara vi som står sanning och rent spel.
Att delta i valarbetet bakom kulisserna är ändå lite kul måste jag erkänna. Min insats är hittills mycket blygsam - är ju för sjutton nybörjare som partimedlem och inte särskilt kunnig. Kulminerar på söndag när jag har tre pass som valsedelutdelare.
Och apropå valet!
Ska bänka mig framför teven om en timme och se Elfte timmen. Så avsågat som detta "satirprogram" blivit måste jag se vad SVT använder mina licenspengar till.

Den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna.

Så sa Fredrik Reinfeldt i Täby centrum idag.
Fick välförtjänta applåder.
Moderat är jag inte. Men "alliansare" med hemvist inom liberalismen.
Folkpartiet.
Bra sagt, Fredrik!
Du är duktig.
Jag tror på dig.

"Lita på cowboys

de använder
Denim Jeans
NU PÅ NK

Åtskilligt försenade för NK:s "Klart California" har de nu äntligen kommit, dessa "klämmiga" långbyxor i blått specialvävt bomullstyg av oerhörd slitstyrka. Denim Jeans (utt. djiins) har denna oefterlikneligt perfekta amerikanska passform i midjan och bak samt har blixtlåsgylf. Det är "snug fitting" men trots det oerhört lediga att bära. Undra på att de är cowboys favoritplagg....
Denim Jeans herrstorlek............22:-
Denim Jeans pojke 6-16 år.........15:- "

Nostalgi med besked, jag minns annonsen från 1947 - och såg den på nytt i NK:s höstnummer av STIL där man bl a berättar om stilikoner genom tiderna.

Mamma läste annonsen, föll pladask för byxorna och kastade sig på telefonen och beställde ett par till min 5-åriga bror, som några dagar senare med största säkerhet var den första jeanskillen i Strängnäs.
Om mamma föll för det "slitstarka" eller det "klämmiga" eller bara tyckte att djiinsen var snygga vet jag inte. Men hon hade garanterat ingen känsla för att hennes son fick ett par brallor som skulle bli en av världens största klädsuccéer, ett modeplagg för flickor, pojkar, kvinnor och män i alla åldrar genom decennier.
Och vem hade det? Då?
1947!

Pigge har flyttat!

Tyvärr, det är bara att inse att han valt bort mig som hyresvärdinna till förmån för någon annan. Får du bättre kattmat och godare pannkakor där, lilla Pigge. Jag saknar dig.
En granne har sett en igelkott knalla omkring i häcken runt hennes altan. Kan vara Pigge. Troligen är det han/hon. Det vimlar ju inte precis av igelkottar. Jag har bett henne att skicka "hem" honom om han dyker upp igen.
Lyxkattmaten står och väntar.

Läs och se!

Läs Håkan Nessers DE ENSAMMA.
Se EN FAMILJ på Dramaten.
Och nu ska jag gå in på Bodil Malmstens blogg och kolla hur det går med alla hennes kartonger och flytt till ny lägenhet.

Kvicksilvret en minimini-millimeter över 14+.

Sista doppet för i år?
Det är möjligt - rent av av troligt.
Väldigt friskt och väldigt snabbt efter 7568 steg i rask promenadtakt.
Definitivt inte plågsamt, men 15 simtag ut och tillbaka var precis lagom.
Varken mer eller mindre.
Hoppas på flera dopp, vill inte att sommaren ska vara slut även om det verkar så.
Isen gick upp för drygt 4, 5 månader sedan, så perioden vår och sommar är kort. Alldeles för kort. Precis som underbart. Är det just av den anledningen det som är underbart är så fantastiskt? Inte undra på att vi svenskar, alltid "passar på" med än det ena än det andra, enligt Mark Lewengood. Sedan jag hörde det har jag verkligen upptäckt att jag "passar på" väldigt ofta.
Ibland flera gånger om dagen.

Det är ingen ordning på Pigge.

Han har tydligen inte bestämt sig för om han ska bo hos oss under trädgårdshyllan eller hos någon annan. Men jag VILL att han ska slå sig ner här. Har bjudit på kattmat. Och pannkakor.
Kattmaten föll Pigge i smaken. Däremot inte pannkakorna som flera goda grannar rekommenderat. Igelkottar älskar pannkakor sa dom, men tydligen inte Pigge.
Nu har han inte varit "hemma" sedan i förrgår och jag är lite nervös för att något hänt honom. Känns nästan som på den tiden jag var tonårsmamma och barnen var försenade. Då visste man inte att mobiltelefoner 10 år senare skulle vara var mans egendom. Hade med nöd och näppe hört talas om att de fanns. Man gick där och vankade och tittade i fönster och hittade på en massa förskräckliga saker som kunde ha hänt. Nej, riktigt så eländigt är det inte med Pigge, men jag går och kollar lite då och då, ligger på knä för det är inte alldeles lätt att se under hyllan. Ingen Pigge. Städat åt honom har jag också gjort. Och en burk kattmat i lyxklass - present till Pigge från dotter A ligger på lut. Så måtte det inte hänt honom något. Och måtte han komma tillbaka. Han har onekligen satt lite krydda på tillvaron och vi - ja maken är också lite förtjust i Pigge - kände oss så UTVALDA.

Några matrecept - på allmän begäran!

"På allmän begäran" är att ta i. Men goda vänner A och S tyckte att det var en bra idé när de var på middag häromdagen. Inget har jag hittat på själv, till den här lilla middagen har jag haft stor hjälp av Anna Bergenström och Markus Aujalay - äras dem som äras bör. Anna B. står för soppan och desserten, Markus A. för varmrätten. Ibland ändrar jag lite.

ZUCCHINI/SQUASHSOPPA
4 pers

2-3 hackade gula lökar
c:a 1 kilo zucchini eller späd squash
smörklick
3/4 liter hönsbuljong
1/2 tsk salt
1/4 tsk timjan (eller en liten kvist)
1 dl lösvispad grädde eller crème fraishe
1 dl hackad persilja

Är skalen grova så skala squashen - behövs inte på zucchini.
Dela på längden och ta bort kärnhusen.
Skär i kuber.
Fräs löken blank i en rymlig kastrull i smör.
Lägg i zucchini/squash och låt fräsa med en liten stund.
Salta och lägg i timjan.
Häll över buljongen. Låt koka 20 minuter under lock.
Rör om lite då och då. Tag kastrullen av plattan.
Blanda ner grädden.
Smaka av och servera.
Servera med hackad persilja.

Så långt Anna - jag kör min soppa i mixer, gillar den krämiga konsistensen och så behöver man inte vara så petnoga när man skär kuberna.

HALSTRAD NAJADLAX MED NYKOKTA GRÖNSAKER I SENAPSSÅS.
4 personer

3hg najadlax (jag tar mer)
4 morötter skuren i bitar
1 fänkål i grova strimlor
200 g bönor (vaxbönor och/eller haricotvert)
sockerärter (mitt tillägg)
2 dl gräddfil
2 msk dijonsenap
2 msk vitvinsvinäger
salt och peppar

Koka grönsakerna lätt i saltat vatten, morötter och fänkål först i några minuter, lägg sedan i bönor och ärter - hela eller strimlade.
Blanda ingredienserna till såsen. Smaka av. Krydda. Smaka av igen.
Halstra laxen - hel bit eller i skivor - i het panna i några minuter.

FRANSK PÄRONKAKA MED MANDELTÄCKE.

100 g sötmandel
2 msk rumsvarmt smör
5 stora fasta päron (jag tog äpplen sist och det är precis lika gott, lite friskare)
5 msk socker
2 medelstora ägg
2 msk pressad citron (jag river skalet i stället)

Skala päron/äpplen, ta bort kärnhusen och dela i snygga klyftor. Lägg på ett smörat ugnsfast fat och ställ in det 10 minuter i 200 grader varm ugn.
Mal mandeln - behöver inte skållas
Rör smör och socker
Blanda ner äggen ett i taget
Blanda ner mandeln
Bred smeten över frukten.
In i ugnen 200 grader 1 15 minuter.
Servera med lösvispad grädde eller vaniljglass.

Varsågod! Det är serverat. Superenkla rätter.

Även en obotlig optimist måste tyvärr erkänna att sommaren är mindre sommar än förut.

Däremot vägrar optimisten att erkänna höstens ankomst. Den är inte här! Det är bara rönnbären och äppelkarten som luras.
Blå himmel och sol - tackar och tar emot. Känns bra efter några regn- och blåstdagar.
Lite drygt 16 grader i morgonens småguppiga vatten - verkligen uppfriskande. Sköööönt.
Men lika skönt att svepa in sig i uppvärmda badlakanet när baddräkten åkt av.
Snabbkoll i altanhörnet - Pigge igelkott är kvar!
Sussar nu i lådan jag sår frön i på våren. Syns knappt ovanför lådkanten under hyllan så jag kan inte fotografera honom. och bildbevisa att han finns.
En granne, som haft igelkottar i sin trädgård för några år sedan, rekommenderade mig att bjuda på kattmat och pannkaka!!!! Så nu står kattmat på dagens shoppinglista. Och en liten pannkaka kan jag väl också åstadkomma någon dag.
Är det någon som vet något om igelkottar så tar jag tacksamt emot goda råd. Tackar på förhand.

I går var han här igen.

Lilla Pigge igelkott. Sov så gott på altanen under några eftermiddagstimmar. På samma ställe som sist, på mattan under blomhyllan. Torrt och bekvämt.
Men när jag skulle visa taggbollen för dotter C och gästande vänner hade han stuckit iväg och har inte synts till idag. Han förresten. Han kan lika gärna vara en hon.

Arga tanten: Ska inte små barn äta frukost hemma innan de lämnas på dagis?

Nog börjar jag bli en sådan. En argbigga som tänder på alla cylindrar lite då och då. Oftare och oftare retar jag upp mig på saker. Ofta över sådant jag läser i tidningenarna. Idag till exempel över en insändare där en Ulla i Hässelby med ett 1,5-årigt barnbarn tycker att det är upprörande att man inte längre serverar frukost på dagis, eller förskolan som hon säger. Går en 1,5-åring verkligen i förskolan förresten?
Hallå! Är det inte föräldrarnas uppgift att ta hand om sina barn och ge dem mat innan de går iväg till förskolan?
"Klart att barnen kan äta hemma men är knappast hungriga så tidigt och utan tvekan blir det ett stressmoment för den förälder som ska till arbetet", säger Ulla.
Visst är det oerhört länge sedan jag hade barn, men nog minns jag att de var både pigga och hungriga på morgonen. Och jag tycker att det är upprörande och skamligt att nästan allt som har med barn att göra anses som stressmoment. Hur kul är det? För barnet menar jag - att dagligen vara ett litet stressmoment som behöver frukost och en massa annt som ytterligare ökar föräldrastressen. Man får väl för sjutton gå upp i tid så man hinner ge sitt barn en lugn frukoststund innan förskolan.

Ila till Bondens egen marknad.

Passa på nu när bönderna kommer till stan och säljer sina varor. Bor du i Stockholmsområdet kan du antingen gå till Katarina Bangata eller till Tessinparken på lördagarna. En liten upplevelse varje gång kan jag försäkra. Tessinparken är närmast för oss så vi går dit. Ögat frossar vid anblicken av nyskördade guldgula majskolvar, morots- och rödbetsknippen med blast, härliga bönor - vaxbönor till exempel -paprikor, auberginer, färskpotatis, kantareller (som både doftar och smakar kantareller), mangold, små knapriga slanggurkor, solmogna tomater. Det doftar härligt och allt är så otroligt fräscht och känns så nyttigt. Man vill bara ha och ha. Här hittar du även sylt, saft, härliga ostar, nyslungad honung, hembakat bröd, rökt fisk, blommor...... Och snart kommer frukten. Att handla på Bondens egen marknad känns så rätt - ja, jag erkänner att jag är påverkad av allt prat om färskt, närodlat och utan mellanhänder - och det ÄR gott. Supergott. Dyrt? Ja ganska, men värt varenda öre.

Var tredje elev rädd inför skolstarten.

Så står det på första sidan i DN idag. Det är ganska många det. Förfärande många.
Rädda och stressade är dom. Inte för att deras kunskaper ska betygssättas, utan för hur de ska behandlas av sina kamrater - om dom blir accepterade eller offer för mobbing. Man ryser. Hur är det möjligt att mer än en tredjedel är alltså rädda för trakasserier av olika slag fysisk såväl som psykisk.

Vilda djur och höstplantering.

Djuren först. En liten taggig kudde upptäckte jag igår under trädgårdshyllan på altanen. Visst det var en liten igelkott. Den sov och jag såg att den andades. Lugna, rofyllda, djupa andetag. Den lilla gästen hade säkert varit där i flera timmar innan jag upptäckte den. Lite orolig var jag för att den skulle vara skadad, eftersom den inte rörde sig alls så jag smög dit lite då och då och kollade att den låg kvar och fortsatte att sova. Det gjorde den, men när månen - snart full - tittade fram och skymningen föll var den plötsligt borta .
När jag var barn satte vi ut ett mjölkfat till igelkottarna varje kväll, men det ska man ju inte göra har jag hört. Inte bra för magen, eller vad det nu var, säger de som vet. Och skada små taggiga djur vill man ju definitivt inte, så ingen mjölk hos mig. Men "våra" igelkottar i barndomens trädgård mådde bra och fatet var tomt varje morgon. Och både kul och lite spännande att iaktta när dom kom i skymningen och lapade i sig. Jag hade gärna lockat "min" kvar med en slurk, men avstod av hälsoskäl. Jag hoppades att den skulle komma tillbaka - men uppenbarligen har den hittat en annan sovplats idag. Men det kanske passar en annan dag, hjärtligt välkommen tillbaka.

Höstplantering pratade de om på TV i morse och visade vackra arrangemang. Och det är väl dags nu, även om sommaren gått alldeles för fort. Inte för att jag tycker illa om hösten, inte alls, men dröj gärna ett tag. Jag vill ha många fler morgondopp, vilken njutning det är att simma omkring i spegelblankt vatten.
Men hösten kommer ju vare sig man vill eller inte. Och höstväxterna med den. Krukor och lådor ska fyllas med ny jord. Långtidsgödslad ska den vara, sa TV-morgonens trädgårdsmästare.
Om jag riktigt känner efter, så ska det bli roligt att sätta lite nytt, sommarens växter är verkligen inte så blomrika längre. Jo, min underbara Schneewittchen som nu blommar för andra gången med sina ljuvliga blommor - gör sig otroligt bra i månskenet i sin nästan självlysande vithet.

Mitt i natten - vad gör man?

Vaknar 02.10
Kan inte somna om.
Går upp, dricker vatten, kollar runt i fönstren:
mörkt, inget att se, precis som det ska vara,
ingen som lullar hem glad i hatten på småtimmarna.
Letar läsbrillor och öppnar Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
som jag läser för andra gången - den håller för det.
Regnsmatter, rogivande regnsmatter.
Sömnig. Gäspigt sömnig. Lägger mig. Bums klarvaken.
Försöker sova, fullkomligt lönlöst.
Upp igen, värmer mjölk och kaffepulver, letar läsbrillor, greppar Guernsey.
Läppjar varma drycken och läser.
Sömnig. Gäspigt sömning. Riktigt trött faktiskt. Lägger mig. Klarvaken.
Upp igen. Vankar runt. Kollar om tidningen har kommit. Det har den inte, bläddrar i gårdagens.
Jättetrött - försöker somna - klarvaken.
Upp igen, vad hittar man på 05.32.
I alla fall ingen tidning.
Försenat tidningsbud! P g a ösregn?
Två baddräkter hänger ute på tork. Dyngsura.
Bloggar lite, få se om det hjälper.
Jättetrötta ögon nu 06.03, försöker igen. Att somna om.
Måste sova ska ju jobba på Kupan.

April, april! I mitten av augusti?

Nu har dom tänkt till så det knakar i stadshuset och landstinget.
Karin Jämtin och Ilija Batljan, båda s-märkta oppositionsråd i Stockholms stad respektive Stockholms läns landsting presenterade ett inlägg på DN debatt igår under rubriken "När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta? "
Karin och Ilija har svaret: kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler ska lösa många av stockholmarnas dagliga bekymmer och hjälpa oss att få mer tid för att skratta och älska.
Visst! Man kan tro att det är ett aprilskämt!

För att spara tid och rum för skratt och kärlek ska du bland annat:
Släpa med dig din smutstvätt till tunnelbanan och lämna den hos ett litet "företag i privat regi" som tvättar medan man jobbar, och naturligtvis ta hem den ren och fräsch på hemvägen samma dag. Man kan faktiskt hinna med både skratt och kärlek när tvättmaskinen är på - eller sitter Karin och Ilija och stirrar på hur tvätten roterar.
Du ska kunna kunna beställa mat på nätet via en mobilapp - eller lämna en inköpslista på din station - och hämta matkassen på hemvägen "i butikens kylutrymme på väg ut från spärren"!!!!
Du ska få en "personlig butler" som fixar dina andra ärenden under dagen. Vilka då om jag får fråga? Sitta i telefonkö hos teleoperatören, köpa trosor, beställa tid hos tandläkaren, kontakta banken för att lägga om lånen, åka till bilprovningen, skaffa ett litet omistligt verktyg på Clas Olsson, kvista ut till Maggan med en bukett blommor på födelsedagen....eller lägga fram smoking och aftonklänning till kvällens fest? Ja, en liten butler i T-banan, det vore något!
Du ska få utbyggt bredband så att du kan använda värdefull restid till jobb - lättare sagt än gjort i rusningstid på överfulla tunnelbane- och pendeltåg. Hur kan man ens tänka tanken!
Och du!
Karin och Ilija ska också se till att bygga nya förskolor i "kollektivtrafiknära lägen". Syftet är att "minimera tidspillet för barn och föräldrar". Hur vore det med ett dagis intill T-centralen?
Alla dessa tjänster ska utföras av privata företag som har kontrakt att utföra jobben i SL:s lokaler.
Istället för allt detta: vore det inte rimligare att Karin och Ilija , utifall de nu skulle vinna valet, funderade på hur man kan göra göra kollektivtrafiken bättre.
Och visst är väl många av "tjänsterna" förvillande lika de hushållsnära, som sossarna så föraktar och respektlöst kallar pigjobb. Skulle det på något sätt vara bättre, tjusigare och mer yrkesmässigt att erbjuda dem i SL:s hägn? Jag bara frågar!
Piga förresten, varför har det nästan blivit ett skällsord. Efter vad jag förstår och även erfarit så gjorde pigorna en väldig massa nytta och är verkligen inget att se ner på - hur är det egentligen med jämlikheten.

Förvisad från köket.

Ibland finns det inte plats för mig bland grytorna. Min egen "chef" brer ut sig över de arbetsytor som finns. Och arbetsytorna i vårt kök är lite begränsade. Som den värsta Per Morberg - husgud för närvarande när det gäller matlagning - står han där och grillar grönsaker till samme Morbergs recept på "grillsås de luxe". Det grillas, skalas, pressas, strimlas och mixas över bord och bänkar. I ett litet blygsamt hörn av diskbänken har jag lyckats blanda en färs - också Morbergs - till aftonenes hamburgare.
Grillsås de luxe ska serveras i morgon. Till hamburgarna blir det coleslow.
"Kan du hjälpa till med tomaterna som ska skalas?"
"Nej!" säger jag, "det får du fixa." Veknar och hjälper till lite.
Så är det ju rostade paprikor - nej paprikorna får han greja själv.
"Herregud, brödet! Det piper"
"Javisst, jag ska känna."
Klart att stjälpas upp för att svalna.
Nu står chefen där och pillar ut köttet ur en grillad vitlök.
Och jag sitter här och skriver.
Min godhet sträckte sig till att även chefen en dry martini till chefen.
Shit - som man numera säger på ren svenska - det blev lite fel där. Råkade ta bianco som inte är dry. Nåja, han verkar ganska nöjd ändå. Men gin och en liten bit citronskal blev det.
Smeten till mina hamburgare - Morbergs recept - står där och väntar på att chefen ska bli klar med morgondagens kulinariska sås. Den blir bra, det vet jag. Han är ganska duktig. Men inte så simultan.
Goda dofter från köket. Dofterna skvallara om att såsen blir kanon.
Men nu är jag hungrig - på mina och Morbergs hamburgare.

In Treatment tar slut i morgon.

Vad ska jag då göra klockan 22.35 fem kvällar i veckan? Ingen Paul och inga terapiklienter.
Vilket superduperprogram. Denna omgång lika bra som den förra. Måtte det komma igen.
Snälla SVT, kör en ny vända eller reprisera den första med det snaraste.

Är det möjligt att jag har en dotter som tror att hon behöver läsglasögon?

Hon som för inte särskilt länge sedan var en liten unge.
Ja, möjligt är det väl.
Kanske.
Tydligen.
Rentav sannolikt.
Men fullständigt otänkbart.
Bara sådär. "Jag funderar på om jag inte behöver läsbrillor!"
Inte undra på att jag har har rynkor, gråa strån och pigmentfläckar, tappar ögonfransar, glömmer oväsentligheter - ibland även annat, namn till exempel - och definitivt saknar järnkoll på att tiden går.

Det är rätt skönt ibland att ha det lite småtrist.

En sådan dag har det varit idag,
grått och mulet, ganska varmt, fuktigt.
Absolut ingen lust att hitta på någonting. Bara tidningen, bok som jag läst tidigare, korsord, liten tupplur då och då. Behöver inte ens prata. Och inte borsta håret. Bara tänderna. Varken måla de tynande flugbenen runt ögonen eller läpparna. Men naglarna har jag fixat.
Ingen har ringt. Ingen har hälsat på.
Inget morgondopp heller, men väl ett på eftermiddagen efter kort promenad efter att vi ätit
middagsrester från i förrgår. Ingen guldkant på något sätt, men ganska bra ändå. Det känns bra att ta vara på det man har i kylskåpet innan man sätter igång och lagar nytt. Ack så präktigt det låter. Och rätt.
Men nu ska jag planera. Har börjat - middagen när bror och svägerska kommer på tisdag.
Vad ska vi ha? Vad kan jag göra i förväg? Vad sjutton har vi bjudit på förut?
Och så har jag börjat leta resa på nätet till Florens. I oktober.
Det är bra att ta det lugnt ibland och samla krafter till nya aktiviteter.

Blixt och dunder!

Vilket skådespel. I går kväll.
Blixt på blixt.
Starkt ljussken över hela himlavalvet
- den bit som jag ser.
Och Tor körde omkring som en dåre med sina bockar
och dundrade på - dom måste vara helt slut idag
Lite liten känner man sig
lite liten och oerhört imponerad av vädrets makter.
Vilka krafter!
Regn föll i strömmar.
Skönt att ha tak över huvudet.

Lördagsshopping.

Köpte två saker igår. Plupparna - spetsskydd - till mina stavar var ett planerat köp. Lilla radion däremot var ett rent spontanköp. Den var lite söt tyckte jag. Och billig, passar precis på fönsterbrädan i köket.

Lustigt nog kostade båda sakerna precis lika mycket - 99:- kronor - vilket föranlåter en liten jämförelse:

Radion köpt på Clas Ohlson är myckel enkel förstås men den går både på batteri och el. Ljudet är kanske inte super, men definitivt tillräckligt bra för mina krav.

Plupparna på Stadium kostar lika mycket som en enkel radio. Och håller säkert inte särskilt länge. Dom förra, köpta i annan sportaffär kostade 79:-, höll en dryg månad. Mina allra första däremot inköpta för sådär 10 år sedan och flitigt använda hade jag i många år, så kvalitén har blivit bra mycket sämre.

Nog har jag tyckt att närmare hundralappen är ganska mycket för pluppar. Men OK då! Jag har inte särskilt höga kostnader i övrigt för träning.

Men i jämförelse med en radio! Då känns det lite snett.

Sommar, sommar...

Jag har inte lyssnat på så många sommarpratare i år. Många har jag missat helt, andra har jag stängt av. Det är trist med dom som tragglar och "läser". Höjdarunderhållning på resan till Tjörn stod Johan Rabeus för, en riktig radioestradör och intressant berättare. Spelade dessutom musik som jag gillar. Tack för det det behövdes i det bedrövliga regnvädret. Sämre musik - inte min i alla fall - men vansinnigt underhållande blandning av skoj och allvar och stor berättarkonst bjöd Pia Lindenbaum på, också under regnig bilresa. Även om jag inte har någon att läsa barnböcker för ska jag nog köpa en av hennes. Och igår till min stora strykhög - Birgitta Stenberg mycket hörvärd, även musiken.

Eternellen har passerat 4000.

Det är stort för mig. Men jag vet ju att det egentligen är ett loppspott - somliga bloggare har ju tusentals läsare per dag. Och vad ska man göra för att få det? Måste man "fläka ut sig" som många tydligen anser att bloggare gör. Men inte fläker jag? Vill inte heller. Min privata sfär är min. Några få delar den. Men jag är heller inte så dum så jag tror att några andra är spciellt nyfikna.

RÖNNBÄREN RODNAR REDAN.

Hejda dem!
Det är inte dags än!
Jag vill inte tänka på höst redan.
Det gör man när rönnbären rodnar.
Snälla - inte än.

Äntligen fungerar det igen!

Jag har haft ett par urtjuriga dagar fullständigt i händerna på tekniken. I detta fall spamfighter som inte fungerade längre. Jag skulle aktivera och beställa nytt, men något gick åt pipan.

Jag hatar att sitta här och glo som ett fån.

Nu går det i alla fall.

Och visst var det jag som gjort en liten miss.

Nu kan jag se fram emot ett år i lugn och ro, åtminstone när det gäller spamfighter. Hoppas jag.

Extra tjurigt kändes det också eftersom jag var så full av intryck och upplevelser efter en drygt veckolång bilsemester.

Täby-Småland-Bohuslän-Värmland-Västergötland-Småland-Täby. Härligt har det varit. Roligt och omväxlande - även vädret - och så mycket man hinner på en vecka. Vänner har vi träffat, många - tack för underbar gästfrihet och samvaro. Ouvertyr i Källvik och final i Flatvarp.

Däremellan

Vacker bohusnatur - vilka havsvikar, vilka mäktiga klippor, vilka bördiga fält, vilken trygg och nära arkitektur.

Salt & Sill - "flytande" hotell på Klädesholmen vid Tjörn med modern och mycket trivsam miljö och utmärkt mat och dryck. Härligt läge.

Utflykt till lilla vackra Åstol.

Besök på Akvarellmuséet i Skärhamn - underbar utställning med verk av amerikanen Andrew Wyeth, för mig dittills fullkomligt okänd. Så fantastisk. Missa den inte om du har vägarna till Skärhamn. Och se till att du hänger med på en visning, mycket, mycket bra och engagerande.

Grillade havskräftorna i Hunnebostrand var också fina - men ack så packat med folk överallt.

Övernattning på vandrarhem - OK. God frukost.

Ännu mer praktfull natur på vägen mot Värmland.

Lars Lerins museum på Laxholmen i Munkfors - underbara tavlor, så otroligt bra och uttrycksfulla.

Rottneros - underbar park med vackra blomsterarrangemang och skulpturer av nordiska - tror jag - skulptörer.

Övernattning på vandrarhem i Karlstad - OK.

Fin resa genom vackra landskapen Värmland och Västergötland.

Kinnekulle - fin natur och strålande utsikt.

Läckö slott - ståtligt slott vid Vänern. Underbar glasutställning, Lars Vallien och Kjell Engman största behållningen.

Mycket god lunch på restaurangen på inre borggården - kalventrecote bakad i ugn 16 timmar i 57 grader!!!! Den smälte i mun.

Lidköping och Rörstrand. Söt stad och Rörstrand sådär. Outlet förstås med andrahandsporslin. Synd att den var så dominerande för muséet var fint.

Övernattning på kurhotellet Lundsbrunn - trevligt och med vackert läge.

Resa till Flatvarp i hällande regn och kort besök i trästaden Eksjö, mycket söt.

Lite svalka - vinden har vänt.

"Bara" 20 grader i vattnet i morse och 16 i luften. Inte ett ont ord om värmen, det har varit underbart, men lite skönt är det att inte bli svettig bara man rör sig det minsta. Och torkan är svår. Minst ett dygns ihärdigt regn behövs enligt expertisen.

Jag VILL INTE gå på party hos Wanna Rosenberg!

Eller stavar hon Vanna med enkel-V.
Varken på fredag eller någon annan dag vill jag gå på party hos någon kändis, som med hjälp av kock och andra kvittrande, entusiastiska fixare fulla av idéer ordnar en fest. Tjohoooo! Wow, - ett nytt vanligt svenskt ord. Alla säger "wow". All the time.
Varför tror SVT att jag vill det? Se dessa program - inte säga wow.
Jag vill inte heller se kända personer tävla och halvt skratta ihjäl sig åt absolut INGENTING.
Det märks att det ingår i utbildningen: duktiga skådespelare kan skratta om rollen kräver det. Det står i manuskriptet: skratt!
Inte heller vill jag någonsin mer se kända personer hacka grönsaker och röra i grytor, spilla och klanta sig under överinseende av känd kock.
Och jag vill inte se fler inredningsprogram. En del blir väldigt fint, det måste jag erkänna, men här finns också GRÄSLIGHETER. Tycker jag, griniga gamla eternell, som inte heller förstår det roliga i moderna serier - något fattas mig tydligen. Berglins i SvD tycker jag förstås oftast om. Och begriper.
Trött är jag också på miss Marple och Morden i Midsomer: Finns det en levande själ kvar i Midsomer mer än Barnaby själv och hans assistent?
Man kan stänga av. Och det har jag gjort för länge sedan, men år efter år......
Kan "alla andra" verkligen vara intresserade?

Skrämmande torrt i markerna.

Vi njuter av solen dag efter dag, men ute i markerna är det skrämmande torrt. Små lövträd, mest björkar, som slagit rot på bergknallar där det knappt finns någon jord alls, är alldeles bruna. Hur kan dom placera sig så dumt? Dömda att förtorka även under en mindre torr sommar.
Och kantarellerna! Hur ska det bli med dom och alla andra svampar om vi inte får regn? Och blåbären! Molnen drar förbi. Somliga hotfullt mörkt blågrå. Nu kommer det en skur tänker man. Inte då, även de mörka svävar förbi utan att ge oss en droppe.
Men skönt är det! Och nu går jag och badar.

Sus och kluck.

Vinden drar genom gårdslindens enorma lövkrona
Sssssss. Sssssss. Vilket underbart ljud.
Svalkande. Lugnande.
Kvällssolen silas genom lövverket.
Vattnet kluckar - vilket målande ord, kluckar är precis rätt - mot strandstenarna.
Skvalpar i små korta vågor, lite större och lite högre än en krusning.
Kluck, kluck. kluck. Vem kom på att det låter så?
Ett lika underbart ljud som susandet.
Sus och kluck - det är sommar det.
Fantastiska bakgrundsljud till en bra bok.

Vi vill ha regn!

Vi är lovade regn i östra Svealand.
Och regnat har det gjort på sina ställen - men inte i Hägernäs.
Det hjälpte inte att jag köpte parasoll!!!
Gräsmattorna törstar, torra och gula.
Disigt är det, punktvis mörka molntappar - men inte en droppe.
Jo, ett par i går kväll, man kunde räkna dem på asfaltsgången.
Solen, den varma och i sommar så slösande, döljer sig i diset - lite skönt egentligen med en paus.
Fläkten från viken - lite mer svalkande än igår.
Inga badare på bryggan!
Fint, då kan man ta sina dopp i fred och slipper att reta sig på solbadare som timme efter timme brer ut sig precis vid bryggans enda badtrappa.
Visst är det smart!!!! Bryggan är faktist lång.
Tomaterna i min odling är många men fortfarande gröna.
Behöver vatten. Och jag vattnar flitigt
Squashen växer så det knakar, bär tyvärr inte så många squashar men blommar vackert.
Behöver också vatten. Jag häller på.
Chokladblomman har fått löss - jag blandar såpdrink och sprutar.
Lavendeln är tålig men får naturligtvis också en skvätt.
Nysatta New Dawn klättrar fortfarande inget vidare men blommar, likaså Schneewittchen har vackra vita blommor, absolut självlysande i mörkret - det är ju mörkare redan om kvällarna: det sämsta med sommaren är att vi går mot mörkare tider.
Nej, tjata nu inte om hur mysigt det är att tända ljus om kvällarna.
JAG VILL INTE TÄNDA LJUS!
Inte än. Jag älskar ljuset från den ljusa himlen i sena kvällar.
Svanparet seglar omkring med sina fem ungar.
Andmamman har bara en unge kvar av sina fem, det lär finnas en hermelin i trakten - jädrans rovdjur.
Slut på semestern! Spisrosröd dotter A bjöd på läcker buffé: fritérade ris/saffransbollar, carpaccio, cevice med asiatstuk och persikosorbet. Hjärtligt tack. Supergott. Tyvärr glömde jag att fotografera de vackra anrättningarna.

Lita på skatorna!

Skatorna spår rätt! Jätteduktiga är dom, flera strån vassare än metereologerna som bara kan sia om närmaste veckan.
Beviset: årets sommar naturligtvis!
Kan det bli bättre?
Bygger dom högt så blir det en fin sommar. Vårt unga skatpar byggde sitt bo i översta klykan i linden - det vackra trädet som pryder vår innergård. Slet och släpade outröttligt kvistar från morgon till kväll i våras - ja, det har jag berättat tidigare så det känner du till om du är en trogen eternelläsare.
Är inte detta en kanonsommar så säg? Sol vareviga dag sedan årets bröllop - ja, just det i Storkyrkan. Inte en droppe regn sedan midsommardagen då eternellen med make gick en motionsrunda. Belöningen är en simtur i Värtan följd av frukost. Anade oråd när vi såg svarta moln - och då menar jag svarta moln - som tornade upp sig när vi kom ut från den otroliga gröna och täta Hägernäsdjungeln. Vände tvärt och motionerade ännu raskare mot hemmet. Och inte hjälpte det, vi blev fullkomligt dränkta i ett skyfall. Hoppade över simturen.
Åter till skatorna - lita på dom.

Apropå ingenting.

Absolut ingenting, men tankarna flyger och far hit och dit.
När man är liten och när man är väldigt ung önskar man sig saker.
Som lite önskade jag mer än allt annat att jag kunde vecka pannan som pappa - det gick inte hur jag än försökte.
Som väldigt ung ville jag ha ådriga händer och långa fingrar - mina var släta och fingrarna korta.
Idag kan jag vecka pannan - men pappas panna var högre så vecken blev flera.
Och händerna är ordentligt ådriga -lite smårynkiga som bonus! Tänk så det kan bli.

Vi odlare har varken rast eller ro.

Man sår, sätter, vattnar, väntar och oroar sig dessemellan för köldknäppar - järnnätter. Och plötsligt är det dags för skörd. Du såg väl min potatis som blev precis skördefärdig till midsommar. Ett drygt kilo grävde jag upp. Såååå god. Den bästa jag ätit på länge.

Och nu idag är det några squashar som är redo för bordet.

Sagt och gjort. Två skar jag av till middagen. Men det kommer fler om jag har tur.

Så här såg dom ut. Goda, mjälla. Färskare kan man inte få. Och inte mer närodlat än från pallkragen på altanen. Eternellen känner sig för en gångs skull oerhört medveten och i takt med tiden.

En segelbåt att vila ögonen på.

Visst är den vacker? Och visst skulle man vilja segla med på en tur. Det fick vi nu inte men njöt i fulla drag ändå av god mat och dryck och goda vänners sällskap denna underbara julidag på Yxlan.

Härligt minne från underbar badsöndag!

Så här såg det ut i morse runt papperskorgar och soptunnor på badplatsen i Hägernäs när jag passerade på min morgonpromenad. Matrester och skräp i massor från igår.

Visst är det vidrigt?

Tycker du som dumpade avfallet - ja, just du läser väl inte det här - att det är OK att lämna denna äckliga röra?

Skulle du vilja lägga ut en filt och sola här bland äggskal, avskavda kycklingben, ketchupsmetiga hamburgerförpackningar, hopknycklade ölburkar, rinniga glassrester, glasbitar etc.

Tycker du att andra ska plocka upp och städa efter dig?

Säger du: "skiter väl jag i, det finns dom som har betalt för att städa."

Vi har många rättigheter - vi kan till exempel åka till en skön strand och ha det skönt en hel dag alldeles gratis.

Men rättigheter innebär skyldigheter.

Det är du som ska ta reda på resterna efter din härliga picnic - ingen annan än du. Och det borde vara en självklarhet och inte särskilt halsbrytande att packa skräpet och ta hem det till egna tunnan om befintliga soptunnor och papperskorgar är fulla.

Härlig är jorden!

Särskilt en så vacker morgon och dag som denna.
Stavgång strax efter sju -
viken spegelblank, bländande solljus, dunkelgrönt i djungeln,
fåglarna sjunger. Vet dom inte att vi passerat midsommar? Har kanske inte märkt det.
Joggade några hundra meter,
precis som Blossom rekommenderade i gårdagens DN.
10 minuter promenad - 10 minuter jogging - 10 minuter promenad, totalt 30 minuters motion för den som vill komma igång och inte är alldeles otränad. Ja, alldeles otränad är jag inte, går ju med mina stavar nästan varje morgon för sjutton. Så egentligen är jag igång sedan länge.
Det blev 40 minuter. TIO minuter mer än rekommenderat. Gud, vad spänstig jag är!
Bonusdags!
Av med träningskläder och på med baddräkt.
Ingen match klättra ner i böljan. Ljuvligheters ljuvlighet, 20 grader.
Simmar 30 tag sådär - dååå susar svanen ut från vassruggen och markerar revir, glor stinnt på mig. Vad har jag i hennes/hans vik att göra? Jo, du svan, viken är min också. Jag bor ju här.
Vänder i alla fall, vill inte ha tjyvnyp av svan och simmar 60 tag åt andra hållet och vänder igen.
Svanen har inte följt efter, men ligger kvar och lurpassar.
Stretching på bryggan - precis som Blossom sagt.
Hon har inte nämnt något om simning efter motionen - men är man lite tränad så är man.
Frukost och tidning på altanen.
Och sedan - går långpromenad i rask takt i 1,5 timme med maken.
Tjusig idrottstyp!!!!
Jag hoppas att regelbunden rörelse ska bli ett "måste". Så känns det för Blossom. Blossom måste röra på sig för att må bra. Mitt "måste" kanske kommer, jag försöker i alla fall framkalla det. Hittills har jag bara kommit fram till att det är skönt att röra på sig och att jag känner mig sällsport nöjd efteråt.
Härlig är jorden.
Härligt är livet såhär i sommartid.
Och visst mår man bra av att röra må sig. Hoppas "måstet" börjar i morgon.

Passa på - ta vara på rycken!

Idag fick jag ett ryck, det är inte ofta dom är så intensiva som det här: fönstren ser förfärliga ut, nu måste jag göra något. Bums. Sagt och gjort nu har jag fixat alla fönster. På en söndag!
Ryck håller sig inte alltid till vardagar. Mamma hade fått slag. Hon var varken särskilt religiös eller kyrklig - ja, vi bodde ju nedanför domkyrkan förstås - men hon hade en mycket bestämd uppfattning om vad man kunde göra och inte kunde göra på just söndagar. Vilodagen. Och fönstertvätt var det inte tal om. Eller städning överhuvudtaget. Möjligen kunde hon väl vattna och plocka lite med blommorna i fömstren och samtidigt kolla kyrkfolket. Och damma lite om hon hittade ett korn någonstans. Laga mat gjorde hon förstås, mycket gärna till och med och att vispa ihop en sockerkaka var också tillåtet.
Dottern hennes har i alla fall tvättat fönster och är väldigt glad över att rycket kom idag - bra blev det också - även om det både råkar vara söndag och sommarens hittills varmaste dag. Men 50 minuter rask stavgång i morse och 120 simtag gjorde susen som vanligt - det piggar alltid upp men leder inte särskilt ofta till stordåd i städning.

Egenodlad färskpotatis det godaste som finns.

Tack och lov så finns det finns några primörer kavar. Egenodlad färskpotatis är en. Färsk sparris släng dig i väggen - nej, det var dumt sagt, sparris är underbart, men nypotatisen slå sparrisen. Med en smörklick oc några saltflingor det godaste som finns. Rena lyckan.

Lön för odlarmöda.

Så här stor blev den, potatisskörden. Upptagen idag på midsommarafton och ska ätas till sill och strömming.

Glad midsommar!

Man säger glad midsommar, glad pingst, glad påsk men god jul.
Något att fundera på. varför är det så? Språkfrågor är spännande tycker jag.
Glad jul kan man önska.
God midsommar låter lite knäppt.
Likaså god påsk och god pingst.
Och Glatt nytt år! Nja, det säger man ju inte. Och varför det egentligen. Glatt nytt år!
Hur som helst - nu önskar jag mina bloggläsare en riktigt glad och trevlig midsommar.
Umgås med familj och vänner,
ät god mat, ta en snaps och en visa till sillen
och några glas vin till grillen (dåligt men i alla fall ett rim - det bara blev så),
dansa små grodorna och skära, skära havre,
gå ut i aftonenens gröna lund,
vaka in årets ljusaste natt och dess dofter av nyponros, gräs, pion, kaprifol,
kolla soluppgången - om du orkar,
ta ett ett nattdopp innan du somnar - ett dopp, ingen simtur,
plocka dina sju blomster, kan var lite kul, man vet aldrig....
och framför allt: njut av livet.

Temperaturen stiger.

I vattnet. 16 grader igår morse.
18 i dag på morgonen. Vid 07.00 sådär.
Och nu för en stund sedan vid 15-tiden - 20 grader.
Inte bara vid ytan utan rätt långt ner känns det som.
Och solen bara lyser och lyser
Sommar, det är skönt det.

Sommarjobb.

Två unga killar, sådär 16-17 år står på min gård och gör just ingenting. Meningen är väl att dom ska gallra häcken. För det är i alla fall där dom är. Började klockan 7.00 skulle jag tro. Åtmionstone var dom utanför mej strax efter. Med radion på ganska högt.
Pojkarna har haft TUREN att få ett sommarjobb. Ett ganska bra jobb, kan tyckas, och att få vara ute i friska luften måtte väl också vara ganska åtråvärt speciellt en morgon som denna med sol över spegelblankt vatten.
Vad gör dom då? Vad får dom betalt för?
Som jag kan se - och det kan vara så att jag är en surkäring - så sköter dom arbetet bokstavligt talat med vänster hand. Att sköta jobbet med vänster hand kan man möjligen göra om man är en fruktansvärt rutinerad trädgårdsarbetare. Och här är det definitivt inte fråga om rutin. Den blonde petar - just petar - halvsovande och intresselöst med en skyffel i jorden runt i gårdens häckar. Den mörke krafsar lika halvsovande och utan minsta intresse med en räfsa. Båda använder bara ena handen och armen.
En arm och hand när man skyfflar och räfsar!!!!
Man undrar var arbetsledningen håller hus - på semester kantänka. Allihop.
Vid 7.30 vilade dom sig på en bänk ganska länge.
Och nu har dom försvunnit helt ur min åsyn, och väl är väl det så slipper vän av ordning - i detta fall Eternellen - reta upp sej.

Ett strålande brudpar!

Att Victoria och Daniel är skapta för varandra kan ingen tvivla på. Vilken tur att ödet lät dem mötas. Lyckligare par har aldrig skådats. Deras kärlek går rakt in i hjärtat. Så påtagligt stark. Man rörs till tårar - sitter där vid sin teve i NIO timmar och sväljer och torkar - och bara njuter och glädjer sig åt deras lycka.
Och Stockholm visade sig från sin bästa sida. En enastående vacker inramning till ett absolut självlysande brudpar.

Hagelskur och åska!

Den 18 juni! Hagel och åska?
Dra på trissor! som man sa i min ungdom.
Himlen är nattsvart och haglen smattrar och hoppar i asfalten.
I USA har man arkebuserat en fånge som suttit i fängelse sedan 1985 för mord.
Pang, pang, pang!
Han hade bestämt själv hur han skulle avrättats.
Sympatisk var han inte. Definitivt inte.
Tvärtom. Han saknar helt sympatier.
Men ändå, snälla USA.
Avrättning? Vi skriver ändå 2010.
Har vi inte kommit längre? Har ni inte kommit längre?
Så fruktansvärt grovt: vi borde ha lämnat öga för öga, tand för tand för mycket länge sedan.
Varken våld/mord eller avrättning kan aldrig någonsin bli OK.
Och nu! Plötsligt!
Ösregn i solsken! Vädret kan vi aldrig göra något åt.

Rojalist är jag - men inte fullblods.

Ja, så är det nog om jag ska vara helt uppriktig.
Det är lite härligt med en kungafamilj och samtidigt lite fel.
Även om man bara är åskådare så visst är det underbart med pomp och ståt, glitter och glamour, vackra miljöer, fantastiska blomsterdekorationer, snygga människor i eleganta kläder. Kungligheten personifierar ju allt det där. Lite tjusigt. Lite speciellt. En del av vår historia. Visst behöver vi festen och glansen, guldkanten. Men det ska erkännas, guldkant på guldkanten kan bli lite för mycket - hausseningen i alla medier till exempel.
Javisst, det är i högsta grad otidsenligt att ett ämbete skall ärvas, att man föds till att representera sitt land. Men samtidigt - dom gör det bra, både dom som är födda till det men även dom som fått lära sig i vuxen ålder genom ingifte, drottning Silvia till exempel. Och Daniel är väl en utomordentlig nybörjare.
Hur som helst , på lördag ska jag bänka mig framför teven hela dagen. Nästan i alla fall. Och jag ska kosta på mig en och annan tår - sådana där man fäller av rörelse - och även annan tår, skål i bubbel för Victoria och Daniel.
Jag hoppas att Victoria får tåga in vid sin pappas arm när hon nu vill det. Är det någon som har med det att göra över huvud taget? Varför ska man lägga likavärdes- och könsaspekter på precis allt?
Särskild spaning: de tre äldsta Hagasessorna, mina jämnåriga - Margareta, Birgitta och Desirée. Tänk så många Margaretor och Birgittor det fanns på den tiden. Däremot blev Desirée aldrig särskilt stort, för franskt och utländskt kantänka.
Bilderboken Sessorna på Haga har jag kvar fortfarande och den är väldigt välläst. Jag bläddrade gärna i den när jag var liten, särskilt i sällskap med faster Elsa som var mycket intresserad av kungahuset. Hon hade en samling mycket eleganta tidningar i folioformat med bilder från kungliga evenemang - bröllop, jämna födelsedagar, jubileer med mera. Dom tittade vi nästan varje gång när jag besökte henne.
Just nu dök det upp ett litet minne från ingenstans.
Jag var väl 5 år någonting och hade snörpt ihop en liten duk. Mina morföräldrar som bodde i Stockholm var och hälsade på - antagligen hjälpte mormor mig att sy. När dom åkte hem bad jag morfar gå till Haga med den lilla duken och ge den till prinsessan Margareta. Det lovade han förstås att göra och berättade sedan att Margareta blivit så glad!!!!
Min morfar var en mycket rak och sanningsenlig man, men där tror jag att han ljög.

Bröllopsyra.

Det är svårt att undgå - bröllop, bröllop, bröllop! Överallt - så det är lika bra att ryckas med i bröllopsfirandets alla turer och spekulationernas eldorado. Lite jobbigt med alla gissningar hit och dit. Men visst måste jag titta på lördag. Hela dagen.
Söta är dom. Och så uppenbart kära. Två otroligt sympatiska personer - Victoria och Daniel. Må dom få en stund för sig själva denna dag och slippa dela allt med svenska folket och andra som gärna vill se och höra. Det är ju ändå dom två det handlar om. Och må dom komma iväg till en plats där de slipper vakande ögon och kameraobjektiv.
Jodå, jag har också spekulerat - om brudklänningen - tror fortfarande på långärmad och stram, smal elegans. Inte höghalsat men lätt urringat - synliga nyckelben kanske. Definitivt inte djupt dekolltage.
Och så får vi väl alla hålla tummarna för vädret - DET FÅR INTE REGNA. Allt går att planera i detalj - men blå himmel och solsken kan ingen fixa. Ser lite mörkt ut. Men prognoser har ju slagit fel förr.

Äntligen lyfter den!

Det handlar förstås om skatungen jag skrev om igår. Har oroat mig hela dagen eftersom jag inte sett röken av den. Men så satt den där plötsligt på sandlådskanten och fortsatte med nyvunna flygkunskaper till rutschbanan några meter bort, glatt påhejad av sin stolta skrattande mamma. Inte långt, men i alla fall. Den är på väg! Och katterna är hoppeligen lurade på konfekten. Och jag har ett bekymmer mindre. Kanske det är så med alla fågelungar, att de måste få lulla omkring lite själva och så vips fattar dom hur dom ska göra. Precis som småbarn när dom tar sina första steg. Ja, vad vet man om skatungar och deras beteende?