Hela köket badar i ett fantastiskt och underbart ljus. Man blir glad och lätt till sinnes. Men solen står lågt och avslöjar varenda fingeravtryck på köksskåpsluckorna, varenda smula på golvet för att inte tala om allt på fönstrens in- och utsidor. "En slarvig och misslyckad husmor är vad du är," säger den. Och jag kan bara hålla med när jag ser eländet och får självfallet lite dåligt samvete. Samtidigt tänker jag på Maken; det är hans fönster, hans köksgolv, hans skåpluckor precis lika mycket som mina! Men bryr han sig? Får han ens en gnutta dåligt samvete? Må vara hur det vill med våra olka samveten, jag ska ta ett nappatag, men inte just idag när det är så strålande. Dåligt samvete förresten! Det är något man kan ha för allvarligare saker än "lite skit i hörnen". Jag skippar det dåliga samvetet. Tycker bara att jag nog borde.
Nu till något helt annat, ett helt annat ord.
Varför kallas det handarbete när man till exempel stickar? Det kan man undra. Eternellen ägnar sig mer och mer åt ord och deras betydelse, som du märker om du läser bloggen med någorlunda jämna mellanrum. Ett intressant, spännande och outtömligt ämne. Kom att tänka "handarbete" igår när jag för första gången på åratal tågade in i en garnaffär och köpte nystan för att sticka små värmande muddar - eller pulsvärmare som det står i receptet jag fått av snälla svägerskan. Allt är ju för katten handarbete!
Säg något som du inte gör med händerna utom att gå, stå, springa, cyckla, växla, bromsa, trampa tomma vinboxen platt.......
Och så finns det ju tankearbete förstås. Stort, väldigt stort och svindlande vindlande.
För övrigt så är det riktigt kul att sticka. Åtminstone igår kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar