Ibland finns det inte plats för mig bland grytorna. Min egen "chef" brer ut sig över de arbetsytor som finns. Och arbetsytorna i vårt kök är lite begränsade. Som den värsta Per Morberg - husgud för närvarande när det gäller matlagning - står han där och grillar grönsaker till samme Morbergs recept på "grillsås de luxe". Det grillas, skalas, pressas, strimlas och mixas över bord och bänkar. I ett litet blygsamt hörn av diskbänken har jag lyckats blanda en färs - också Morbergs - till aftonenes hamburgare.
Grillsås de luxe ska serveras i morgon. Till hamburgarna blir det coleslow.
"Kan du hjälpa till med tomaterna som ska skalas?"
"Nej!" säger jag, "det får du fixa." Veknar och hjälper till lite.
Så är det ju rostade paprikor - nej paprikorna får han greja själv.
"Herregud, brödet! Det piper"
"Javisst, jag ska känna."
Klart att stjälpas upp för att svalna.
Nu står chefen där och pillar ut köttet ur en grillad vitlök.
Och jag sitter här och skriver.
Min godhet sträckte sig till att även chefen en dry martini till chefen.
Shit - som man numera säger på ren svenska - det blev lite fel där. Råkade ta bianco som inte är dry. Nåja, han verkar ganska nöjd ändå. Men gin och en liten bit citronskal blev det.
Smeten till mina hamburgare - Morbergs recept - står där och väntar på att chefen ska bli klar med morgondagens kulinariska sås. Den blir bra, det vet jag. Han är ganska duktig. Men inte så simultan.
Goda dofter från köket. Dofterna skvallara om att såsen blir kanon.
Men nu är jag hungrig - på mina och Morbergs hamburgare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar