Gripen av galna sticksjukan.

Ja, det är faktiskt sant - jag stickar mössor och muddar i parti och minut sedan någon vecka tillbaka. OK mössa då, om det är så noga! Och när det gäller muddarna är jag inne på andra paret. Parti och minut lär det kanske inte bli, men just nu är jag minst sagt ivrig. Tar tag i stickor och nystan varenda ledig stund. Bloggen blir lidande och en del annat också och löjligt nog känner jag mig så duktig. Men jag vet att det går över.
Det har hänt förut att jag plötsligt blivit galen i att sticka, sälert är det trettio år sedan sist som den glödande ivern slog till. Mohairkoftor på tjocka stickor var det som gällde. Då var det mohairkoftor på tjocka stickor som gällde. Stora lurviga, mjuka saker i fantastiska färger stickades i varje hem där en någorlunda modeintresserad kvinna dvaldes.
Vilken stickboom, garnbutikerna gick fullkomligt i spinn och nya öppnades på löpande band. Alla stickade. Även jag. Ganska bra blev dom - tröjorna - men bara ganska. Mer eller mindre oanvändbara dessutom - av naturen varm höll jag på att svettas ihjäl, man skulle ju ha dem på sig inomhus. Chic javisst, men blossande.
Jag undrar vart mohairtröjorna tog vägen! Även den jag fick av väninnan M som stickade många fler och var väldigt mycket duktigare än jag.