Djuren först. En liten taggig kudde upptäckte jag igår under trädgårdshyllan på altanen. Visst det var en liten igelkott. Den sov och jag såg att den andades. Lugna, rofyllda, djupa andetag. Den lilla gästen hade säkert varit där i flera timmar innan jag upptäckte den. Lite orolig var jag för att den skulle vara skadad, eftersom den inte rörde sig alls så jag smög dit lite då och då och kollade att den låg kvar och fortsatte att sova. Det gjorde den, men när månen - snart full - tittade fram och skymningen föll var den plötsligt borta .
När jag var barn satte vi ut ett mjölkfat till igelkottarna varje kväll, men det ska man ju inte göra har jag hört. Inte bra för magen, eller vad det nu var, säger de som vet. Och skada små taggiga djur vill man ju definitivt inte, så ingen mjölk hos mig. Men "våra" igelkottar i barndomens trädgård mådde bra och fatet var tomt varje morgon. Och både kul och lite spännande att iaktta när dom kom i skymningen och lapade i sig. Jag hade gärna lockat "min" kvar med en slurk, men avstod av hälsoskäl. Jag hoppades att den skulle komma tillbaka - men uppenbarligen har den hittat en annan sovplats idag. Men det kanske passar en annan dag, hjärtligt välkommen tillbaka.
Höstplantering pratade de om på TV i morse och visade vackra arrangemang. Och det är väl dags nu, även om sommaren gått alldeles för fort. Inte för att jag tycker illa om hösten, inte alls, men dröj gärna ett tag. Jag vill ha många fler morgondopp, vilken njutning det är att simma omkring i spegelblankt vatten.
Men hösten kommer ju vare sig man vill eller inte. Och höstväxterna med den. Krukor och lådor ska fyllas med ny jord. Långtidsgödslad ska den vara, sa TV-morgonens trädgårdsmästare.
Om jag riktigt känner efter, så ska det bli roligt att sätta lite nytt, sommarens växter är verkligen inte så blomrika längre. Jo, min underbara Schneewittchen som nu blommar för andra gången med sina ljuvliga blommor - gör sig otroligt bra i månskenet i sin nästan självlysande vithet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar