Nog börjar jag bli en sådan. En argbigga som tänder på alla cylindrar lite då och då. Oftare och oftare retar jag upp mig på saker. Ofta över sådant jag läser i tidningenarna. Idag till exempel över en insändare där en Ulla i Hässelby med ett 1,5-årigt barnbarn tycker att det är upprörande att man inte längre serverar frukost på dagis, eller förskolan som hon säger. Går en 1,5-åring verkligen i förskolan förresten?
Hallå! Är det inte föräldrarnas uppgift att ta hand om sina barn och ge dem mat innan de går iväg till förskolan?
"Klart att barnen kan äta hemma men är knappast hungriga så tidigt och utan tvekan blir det ett stressmoment för den förälder som ska till arbetet", säger Ulla.
Visst är det oerhört länge sedan jag hade barn, men nog minns jag att de var både pigga och hungriga på morgonen. Och jag tycker att det är upprörande och skamligt att nästan allt som har med barn att göra anses som stressmoment. Hur kul är det? För barnet menar jag - att dagligen vara ett litet stressmoment som behöver frukost och en massa annt som ytterligare ökar föräldrastressen. Man får väl för sjutton gå upp i tid så man hinner ge sitt barn en lugn frukoststund innan förskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar