han som är tillräckligt bra för att platsa i mitt kök, har jag letat recept på vildand. Leif Mannerström, Per Morberg och Marcus - med efternamn jag inte kan stava till - är mer petnoga. Men de spelar ju i en helt annan division än vi.
Vi köpte en liten fryst pippi igår Maken och jag, som vi ska laga till i morgon - fredag. En liten vildand på extrapris. Ingen av oss har någonsin lagat vildand och har nu enats om ett recept av Gert Klötske som inte låter så dumt. Enkelt dessutom. Det är roligt att testa lite nytt - ja vildand år ju inte precis nytt som maträtt, men nytt för oss att laga. Blir det bra kan vi ju införliva vildand i vår repertoar när vi har gäster på middag. Alltid impar det på någon.
Morfar jagade och sköt bland annat änder, minns jag, som han hängde upp på uthusgaveln tills det var dags att anrätta dem. Jag tyckte synd om de stackars fåglarna som hängde där. Lite äckligt också. När de var tillräckligt hängda, jag har ingen aning om hur många dagar det rörde sig om, tog mormor fram stora svarta järngryta att steka dem i. Kokbok behövde hon inte, kan inte minnas att hon någonsin läste recept när hon lagade mat. Jag tyckte inte om doften när hon stekte änder, det minns jag tydligt. Och inte gillade jag köttet heller, men hoppeligen har jag ändrat mig. Jag åt väl bara svamp kan jag tro. Ja, förmodligen åt vi svamp till - vi plockade massor när jag var liten, det var ju krigsår och vi som många andra tillbringade mycket tid i skogen för att plocka svamp och bär och odlade dessutom grönsaker av varjehanda slag - skärbönor, morötter, ärter, potatis, gurkor, sallad - vi var ju lyckliga nog att ha ett litet sommarhus och trädgårdsland. Maken och jag ska ha rotsakskaka till vår vildand, det tror vi passar till och är gott - en för årstiden en lämplig rätt. Lite gelé till kanske och en skvätt gräddsås. Det blir nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar