Nu har vi sett den! Karin Mannheimers härliga pjäs med tre underbara skådespelerskor: Meta Welander, Yvonne Lombard och Meg Westergren. Ja, det vet du förstås.
Vilken ROLIG kväll! Rolig och samtidigt lite sorglig. Ila dit illa kvickt om du inte redan sett pjäsen.
Vilka skådespelerskor!
Vilken precision i replikerna - man HÖR dessutom vad de säger. Varenda ord. Vis av erfarenhet från andra teaterföreställningar när jag inte uppfattat hälften av vad som sagts på scen hade jag lånat en "hörapparat". Här hade jag nog inte behövt den egentligen, men behöll den på för säkerhets skull. Inte en replik, inte ett tonfall vill man missa.
De här fantastiska superproffsiga damerna har lärt sig DIKTION - utan att låta varken teatraliska eller överdrivna. Dessutom har de den goda smaken att agera vända mot publiken och inte stå och muttra med ryggen åt den.
Måtte vi få se dem igen. Alla tre tillsammans.
Snälla Karin Mannheimer skriv något nytt för dessa tre teatergiganter.
Ja, det var en härlig afton. Alla som lämnade teatern denna kväll knallade garanterat ut i vinterkylan med ett leende på läpparna.
Och visst känner man igen sig! Man glömmer namn, letar efter glasögon, lägger saker på "säkra" ställen, kollar och om man VERKLIGEN stoppat ner biljetterna i väskan..... Det var både goda vännerna herr och fru G och vi överens om över ostbrickan och vinet efteråt. Säkert resten av publiken också - behöver jag säga att det var fullsatt och att knappast någon var under 65 år. Skulle jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar