Jag läser och läser och läser.
En liten bit i taget, varje dag. Varje kväll.
Det är egentligen inte en bok man ska läsa på kvällen men jag har svårt att ta mig samman under dagen. Ett nytt problem. Kanske inte problem, det blir bara inte av av någon märklig orsak, tiden finns ju. Kanske jag saknar ron. Eller är jag inte lika road längre av att läsa? Det vill jag ju vara. Det är klart att jag ska gilla att läsa böcker, det har jag ju alltid gjort. Jag skyller på gula fläcken; det är rätt jobbigt att se suddigt på högerögat. Lite irriterande att bli trött och tappa taget om raderna.
Vad jag tycker om boken? Jag vet faktiskt inte. Inte än i alla fall efter en dryg tredjedel. Svårläst är den definitivt inte, men väldigt, väldigt annorlunda och fruktansvärt grym och otäck. Vad jag vet är att jag är mycket tacksam och ser mig som mycket lyckligt lottad som inte fötts och växt upp på den kinesiska landsbygden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar