onsdag 9 januari 2013

Erlend Loe!

Har du hört talas om honom?
Det hade inte jag förrän häromdagen när Tvåan hade med sig en pocket och sa "den här måste du läsa". Erlend Loe är en ung norsk författare som skrivit flera böcker, den jag har i min hand heter erlend.loe.naiv.super.
"Den är lite lustig, lite speciell men jag tror att du kommer att gilla den" sa Tvåan.
Och det gör jag verkligen. Erlend Loe är en mycket annorlunda och en mycket rolig och högst charmerande bekantskap. Ännu så länge har jag bara läst ett 60-tal sidor, började igår kväll och längtar efter att få fortsätta i eftermiddag. Jag behöver den efter Göran Rosenbergs pappas korta uppehåll på vägen från Auschwitz, som tagit mig lång tid att läsa; så enormt bra men så tung och oändligt smärtsam och sorglig. Jag fick pausa många gånger.
I naiv.super. som betraktas som en generationsroman, söker den ganska vilsna unge mannen - bokens "berättare" och huvudperson - efter sammanhangen i tillvaron. Så står det i bokens baksidestext ooch det verkar stämma.
På sidan 57 funderar han över sin fil.kand-examen som han inte riktigt vet hur han ska använda:
 
"Helst bör jag bli en som gör världen bättre. Det skulle vara bäst. Men jag vet inte om det är möjligt. Jag vet inte vad som krävs för att göra världen bättre. Jag känner mig osäker på om det räcker med att bara le mot alla jag möter.
Det näst bästa är om jag kan bli en sån som inte gör någon skillnad. En som varken gör världen bättre eller sämre. Det är kanske inte tillfredsställande, men jag tror det är åtskilliga i den kategorin. Jag skulle inte vara ensam.
Det sämsta alternativet är att bli en som gör världen sämre. Det vill jag försöka undvika. Nästan till vilket pris som helst. Men jag tror inte det är så lätt. Kanske trasslar jag in mig med några dåliga och oärliga människor. Det kan hända den bäste. Och då sitter jag där. Och världen blir lite sämre och jag slutar att se folk i ögonen som jag möter på gatan. Det är fort gjort."

Ganska tänkvärt och vardagsfilosofiskt, eller hur?
Och nu tar jag en promenad innan jag slår mig till ro i läshörnan med Erlend i väntan på att tennisspelande Maken kommer hem och lagar middag.          

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar