Fullt så illa är det inte, men ibland är man/en - välj vilket du vill ; vad är bäst "man" eller "en"?- lite mer busy än vanligt. Och då är det lite svårt att ta sig samman, slå sig ner och blogga. Det tar i och för sig inte evigheter, men en stund i lugn och ro behöver man/en. Åtminstone jag, en stund utan störande moment. Allra helst ska jag vara ensam hemma så då brukar jag passa på. Inte så att Maken är ett direkt störande moment, men om han mitt i en välsvarvad mening ropar "var är mina tofflor" eller "har du lagt undan mina papper"etc så är det lätt att tappa tråden. Speciellt den där eleganta och enastående roliga formuleringen som man/en tänkt ut. Nu är det i alla fall så att jag varit lite inrutad - möten,(jag är ju bevars politiker på gräsrotsnivå), informations- och utbildningsdagar, ögonläkar- tandhygienist- och frisörbesök, målerikurs m m har avlöst varandra. En väldig massa tider att passa har det varit och då är man/en pin trött när kvällen kommer efter att ha visat sig intresserad, trevlig, leende, vänlig, förstående, artig.....
Man eller en? Ja, vad tycker du?
Nu tar det här inlägget en helt annan vända än planerat märker jag. Men kör till!
Man/en och hen är lite intressant.
Varför skulle "en", som för mig är lite dialektalt, vara bättre än "man"?
Egentligen har jag aldrig gillat ordet man. Jag hade en kusin som fullkomligt strödde "man" omkring sig både muntligt och skriftligt och det är och låter rätt trist. Aldrig någonsin sa hon jag; jag vill; jag tror; jag har har lust med; jag har inte lust att; det här vill jag verkligen inte vara med om....! Aldrig!
Men....aldrig i mitt liv har jag tänkt på att det lilla ordet man endast hade med karlar att göra. Jo, självklart när man/en talar om en man, men definitivt inte i såna där allmänna samband där "jag" inte passar. Där jag antagligen är några fler än bara jag.
Nu blev det rörigt, men intelligent som du är så förstår du hur jag menar. Eller hur?
Diskriminerande? Man!
Ja, då får en vara rätt känslig. Klart jag är feminist när det gäller viktiga saker: diskriminering, förtryck och små som stora orättvisor. Men jag står ut att vara med i klumpen "man" när det gäller vem som helst utan att känna mig varken förtryckt, diskriminerad, eller orättvist behandlad. Eller KRÄNKT, som var och varannan numera blir för minsta lilla skitsak.
Hur som helst, det är roligt med ord.
Varför skulle förresten hen vara så fiffigt?
Varför inte hin, hyn, hån, hän eller hön?
Otroligt och ofattbart.
Idag har vi fått inbjudan till vårt tredje 80-årsfirande i vänkretsen.
Vi som alla varit så HIMLA UNGA.
Är det möjligt!
Klart en ska gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar