Nu ska jag bli lite personlig; I kväll för 50 år sedan var Maken - dåvarande alldeles nyförlovad fästman - och jag på Operan iförda sprillans nya och blänkande ringar och såg/hörde La Traviata, eller "Den vilseförda", som den också kallas. Särskilt vilseförd var jag inte, vi hade det bra då och vi har haft det bra sedan dess, men det visste vi ju inte då.
Efteråt skålade vi i bubblande Steinwein - det var det man drack 1963 när det var fest. Vad vi åt minns jag inte. En stor skål räkor kanske med rostat bröd?
50 år sedan!!!!! Det är länge sedan - men ändå inte. Vi har haft våra ups and downs precis som alla andra, men......vilken TUR jag hade som hittade Maken. Maken till make kanske finns, men det vet jag inget om och jag är väldigt nöjd och glad fär den jag har.
Och hur otroligt det än låter så kanske Maken kunde ha hittat maken till Maka.
Men det har han inte gjort. Jag är ok, tror jag. Vi har klarat oss hittills i ur och skur....nej i nöd och lust heter det ju. I höst blir det guldbröllop - "om vi får leva och ha hälsan", som min mormor alltid sa.
Det säger inte jag; vi tar för givet att vi får det.
Ikväll blir det lammkotletter och Amarone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar