Ja, inte riktigt. Men nästan. På min promenad igår mötte jag ett par som jag känner lite grann sådär. Möts vi så stannar vi och pratar en stund och går sedan vidare var och en åt sitt håll. Jag var ute ensam och gick eftersom Maken motionerade i avlägsna skidspår på TV. Hon - någon har sagt att hon heter Kristina, en annan att hon heter Ingrid och jag vet inte - berättade i alla fall att hon ringt sin 99-åriga faster för att prata bort en stund, höra hur hon mådde o s v. Men faster hade inte TID att prata. Ingrid/Kristina ringde väldigt olämpligt. Faster tittade på skidtävlingar!!!!!
Apropå Kristina eller Ingrid! Det känns lite fånigt att presentera sig efter flera år. Däremot vet jag att hennes hund, som tyvärr är borta sedan ett par år hette Douglas och hon vet att jag är mattemor till Signe.
Nästa gång ska jag ta mig sjutton tala om att jag heter Ulrika och ta reda på om det är en Kristina eller Ingrid jag har nöjet att konversera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar