Har just tittat efter hur det såg ut den 20 mars förra året då det var vårdagjämning.
Tussilagon hade synts, en och annan snödroppe och krokus hade tittat upp och vintergäcken blommade på sina ställen - ja, just det i södersluttningar.
Är det någon som sett en vintergäck i år?
Nej, den håller sig nog i jorden några dagar till - stå upp och blomma i iskyla och snöyra är väl inget att stå efter ens för en modig liten vintergäck. Vi längtar efter vårblomster och späda trädknoppar. Den där underbart gula lilla tussilagon som sticker upp i dikeskanten och blåsippan som uti backarna stå. Och vitsippan! Min älskling.
Att gå tillbaka i bloggen är lite kul, jag minns inte hälften av vad jag skrivit men det mesta kommer jag ihåg när jag läser. Vackert så.
För övrigt så tycker jag fortfarande att vårdagjämning är ett vackert ord även om dagens vårdagjämning inte alls lever upp till det den ska. Och vad hjälper det att gnälla, det är ju som det.
Kommer du ihåg "varagladleken" som en odräglig Pollyanna (tror jag) lekte? Hon var glad och tacksam för precis allting den ungen.
Nu ska jag ta jycken på promenad och vara jätteglad över att jag har varma kläder att sätta på mig. Ja, det ska jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar