är född på Internationella Kvinnodagen, som inte ens var uppfunnen 1969 när Trean kom till världen och till oss, Maken mig och två systrar.
Skam till sägandes vet jag inte NÄR 8 mars blev Internationella Kvinnodagen.
För mig är 8 mars främst Treans födelsedag, en av mitt livs fyra turdagar - familjen utökades knappt två år senare med ytterligare en flicka.
Treans födelsedag utsågs till kvinnornas dag, det gillar jag verkligen.
Sorgligt, sorgligt och märkligt, märkligt att det går så långsamt fram när det gäller rättvisa mellan kvinnor och män.
Varför har vi inte kämpat, jag och många andra.
Varför tyckte vi att det var ok? Och teg!
Berodde det på att det var helt naturligt att vi som kunde stannade hemma och tog hand om våra barn? Och när vi väl tog oss ut igen på arbetsmarknaden så var vi så glada och tacksamma för att någon ville satsa på oss.
Egentligen var det inte så konstigt, det var ju en omstart, en enorm förändring, vi hade luckor. Då.
Men åren gick och vi gnetade på, lärde oss mer, tog mer ansvar etc. och var ganska nöjda över att även vi bidrog med pengar till familjens försörjning och såg inte att vi fortsatte att släpa efter
Många har fightats, men vi borde ha varit många fler. För länge, länge sedan borde vi ha sett och insett.
Hur är det exempelvis möjligt att mäns inkomster är större än kvinnornas även om arbetsuppgifterna och ansvaret är exakt detsamma?
ÅR 2013!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar