Jag kan det definitivt inte! Trots att jag gör precis som det står. Rör, rör, rör med stort tålamod (inte min bästa gren) och späder lika tålmodigt och efter hand med buljong, tillsätter så småningom vitt vin och rör slutligen ner nyriven parmesan - aldrig någonsin färdigriven från påse. Men jag har två döttrar som kan, Ettan och Fyran. Båda bjuder på krämiga läckerheter - tack för den med sparris i lördags, Ettan. Supergod! Förresten har jag redan sagt det minst tio gånger. Men jag fattar inte hur det går till. Den flöt ut så elegant. Medan mina risottoförsök ligger där på tallriken i en bastant hög.
I och för sig - större problem kan man ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar