Bodil Malmsten - citat från hennes blogg:

- Någon frågade Montaigne, femtonhundratalsfilosofen och essäisten Michel Montaigne, varför vänskapen mellan honom och hans närmaste vän var som den var.
"För att det var han. För att det var jag", svarade Montaigne.
Är det så enkelt?
Är vänskapen verkligen så enkel?
Jag menar, kan något som är så otroligt betydelsefullt och fint som vänskap vara så enkelt?
Att man på något sätt bara passar ihop?
Visst är det en underbar tanke, som jag haft anledning att begrunda fler än en gång.
Ibland blir den tydligare - tanken på vänskap - rörande, fantastisk och ibland nästan otrolig. Nu senast häromdagen i Linköping. Jag och Maken - har och har haft lyckan att träffa människor av olika anledning vid rätt tillfälle:
Hade jag inte flyttat dit en gång så .....
hade jag gått dit eller dit .......
hade jag inte varit tvungen att ......
hade jag inte haft barn i skolan....
hade jag inte just då varit intresserad av....
Sympati har uppstått. Varför? Ja, den bara finns där.
Ibland omedelbar.
Ibland efter kringelikrokar och omvärderingar - men spirande.
Tack alla, som jag av olika tillfälligheter mött och som av någon anledning gillar mig.
Hoppeligen för den jag är - enligt Montaigne - och att vi på något sätt passar ihop.