Den här underbara buketten fick jag - Maken var väl också med att dela på stjälkarna antar jag - på julafton av Ettan, Tvåan och Trean i min/vår lilla barnaskara.
Barnaskara!
Kom osökt att tänka på Tryggarekan, det lät ju så när man inte fattade vad man sjöng.
Tryggarekan! Man bara hörde och lärde sig texten precis som man upfattade den och tänkte aldrig på vad det var för någonting.
Vad sjutton är tryggarekan? Och vem är barnet Sanna?
Varför sjöng man om just Sanna? Vad hade den ungen gjort som var så märkvärdigt?
Detta var en parentes, åter till buketten.
Min lilla barnaskara vet att jag älskar vita blommor.
Så varför fotograferade jag inte den underbart fräscha buketten då? På julafton.
Ursäkt: det var ju sill, skinka, dopp och en massa annat att stå i.
Dagen före trettondagsafton ser den ut så här.
Håll med om att den är fin, om än inte så fräsch.
Önskar att jag kunde åldras med samma behag.
Och jag som trodde att det var tryggaräkan... skapar lite märkliga bilder i huvudet eller hur?
SvaraRaderaKram Anna