måndag 17 januari 2011

Jag lever med Allévo!

Ja, faktiskt sedan en vecka tillbaka och vi har nu börjat andra veckans frukost/lunchförhållande. Bra i längden eller ej, det återstår att se. Men lite nöjd är jag - blixtlåset i 42-jeansen går att dra upp utan större besvär. Vad det innebär i kilon vet jag inte, jag är inte så pigg på att ställa mig på vågen.
Direkt god är den inte min kick start shake med chokladsmak, men helt OK. Mätt blir ja och inte speciellt sugen varken mellan frukost och lunch eller lunch och middag. Middag äter jag som vanligt, men bara EN portion, som är något mindre än jag brukar äta. Ett glas vin till - alla tar ETT glas vin - och jag brukar nog ta två i vanliga fall - men nu blir det högst 1,5 på vardagar. Det gäller ju att inte falla ur alltför fort!!!! Eller hur? Hur skulle det se ut med en massa volanger av skinnslamsor hängande runt kroppen?

För att tala om något helt annat
så är det fruktansvärt fult och grått utomhus med pågående slask. Smutsig snö och stora sjöliknande pölar överallt. Men stopp och belägg! Tänker man Queensland så är ju våra pölar inte ens skuggan av en bagatell. Skärpning Eternellen! Var glad att du inte vadar omkring till midjan och stöter på en hungrig krokodil med smak för äldre och lite småsega damer.

Nytt ämne: julen är över.
Tomtegruppen vilar sedan en vecka ut i tomtelådan tillsammans med älsklingsängeln. Älsklingsängeln förresten! Jag har ju bara en, men den är det lite speciellt med. Dagen efter tjugondagknut åkte stjärnlampan i köksfönstret in i garderoben - mer pynt än så har jag inte framme numera. Vita amaryllisen och dito azaleor har vissnat. Vita julstjärnan står kvar, lika fräsch som när jag köpte den. Givetvis borde jag vara glad för det men även om den är vit så är den en typisk julblomma och överspelad på något sätt. Nu är det krokus och pärlhyacinter som gäller. Och tulpaner förstås. Ska ta en tur till ett av mina favoritställen i veckan - Brunnsvikens trädgård.

1 kommentar:

  1. Har tänkt samma tanke... jämfört med Queensland... och det är ganska skönt att bara släppa taget om min klagan när jag inser att jag har intet att klaga över.
    Kram Anna

    SvaraRadera