Vad säger man nu då?

I skrivande ögonblick kan jag inte komma på något bättre än att önska alla mina läsare ett riktigt
GOTT NYTT ÅR.
Vi hörs och ses  nästa år - hoppas jag.
Kanske redan i morgon!!!
Tusen hälsningar från Eternellen

Hur ska man beskriva det obeskrivbara i ord?

Det slog mig i morse när jag tittade ut genom fönstret.
En gyllene sol hade just rest sig ovanför trädtopparna på andra sidan viken och spred ett otroligt vackert genomskinligt sken på himlen. Vattnet längs min sida av viken låg vitblankt med lättlätt krusning, vattrat kan man kanske säga och längre bort gick det över i blek och så småningom och längre ut i guldstänkt knallturkos. Ja, verkligen knallturkos. Otroligt vackert, sådär som Medelhavet kan vara, speciellt i läckra och lockande resemagasin. Kan du se det? Nej det obeskrivbara går inte att beskriva. Man står där bara mitt i ögonblicket och njuter och tänker: "det här glömmer jag aldrig". Men det gör jag ju. Jag har glömt massor som jag trodde var oförglömligt. Just nu finns i alla fall den underbara solen som spred sitt varma guldsken över vikens kalla vatten mycket tydligt på min näthinna.

Härligt med röda tulpaner.

Förra året vid den här tiden såg det inte ut så här.

Då var det kallt. Och hade varit kallt länge.Isen bar och snötäcket var tjockt. Milde vad man fick pälsa på sig när man gick ut! Lager på lager, även jag som är född varm.Temperaturen växlade mellan - 10-20 grader. I morse var det plus 10,9 när jag slog upp mina gröna. Vilket innebär, ja det är ju ingen komplicerad matematik precis, att det är  ca 20-25 graders skillnad mellan förra vintern och denna.
Samma tid och samma årstid!
Visst är det både häpnadsväckande och lite läskigt. Och jag som rustat mig så för köldknäpp med nya pälsfodrade kängor och en vit dunrock. Kängorna har jag haft på mig en enda gång och fötterna fick nästan värmeslag. Dunrocken inte en enda. Kanske lika bra det, jag liknar Madame Michelin i den.

 
Visst är det vackert med blått öppet vatten med glittrande stänk från lågstående sol. Nästan så man vill ta ett dopp. Tyvärr går det inte, badstegen är upptagen!!!

Tre vanliga dagar som kallas för jul!

Annandag jul 2011. Vi har haft tur igen. Stormen Dagmar har inte varit så vild i våra trakter. Några områden i Stockholms län lär vara strömlösa, men här har vi ljus i vårt hus, både levande och elektriska. Och det är skönt för mörkret därutanför är svart och kompakt.
Julen är nästan över. Väldigt trevligt har det varit på alla sätt.Vår kärnfamilj (inklusive svarta Signe) samlad - , sånär som på Fyran - både julafton och juldag samt goda grannar och två stora hundar på jullunch.
Alla har generöst bidragit med kär närvaro och gott ät- och drickbart.
Allt är med - nej ingen julgran, men det har vi inte haft på många år: god mat, god dryck, fantastiska tulpanbuketter, svävande ängeln, julklappar, jättegott godis, ljus, marschaller ....ändå har julkänslan inte infunnit sig.
Är det snön som saknas?
Knappast, vi har haft gröna jular förr men kanske inte så varma som den här. Jag vet inte. Fyran är oerhört saknad förstås, men hon har varit borta förr. Och hon FINNS ju om än inte i vår närhet! Och vi har skypeat och sett henne varje dag, till och med skålat. Julen är underbar på många sätt, men bedrövligt känslosam. Och kravfylld i den meningen att man ska ha så HIMLA trevligt. Det räcker inte med trevligt, det ska vara supermysigt och man ska vara så jädrans glad. Hela tiden. Nej, det är ingen som kräver detta av mig. Inte alls.Men det sitter i - julen är de fantastiska förväntningarnas tid vare sig man vill eller ej.
Och egentligen är det ju bara
TRE VANLIGA DAGAR SOM KALLAS FÖR JUL.
 

Julen hallå, hallå!

Dan före dan och fortfrande inte tillstymelse till justämning. Det hjälpte varken att griljera skinka, fixa leverpastej, baka saffransskorpor eller slå in julklappar. Och jag är överförtjust i Ettans härliga bukett av röda tulpaner och blåbärsris. Nu hoppas jag att Tvåan och hennes knäckkokning sätter sprätt på stämningen. Jag menar dan före dan borde väl något märkas!      

Röda stugan.

För en massa år sedan fanns det en liten lunchkrog i Gamla stan nära Riddarhustorget som hette Röda stugan. . Finns den kvar? Eller är den som så mycket annat ett minne blott.

Nu kallar jag nya fågelbordet som hänger på altanen för Röda stugan. Här flockas de små och låter sig väl smaka och höll på att äta mig ur huset. Jag började med jordnötter. En sådan där liten "nätkorv" för en tia kan jag väl kosta på tänkte jag och slog till med två. Det tog två dagar sedan var den första slut, två dagar senare var den andra ett minne blott. Störtade till Rusta och köpte mer - slut även dom fortare än en gris blinkar, som salig Astrid så målande uttryckte saken. Så av ekonomiska skäl drygar jag sedan några dagar ut de begärliga små nötterna med solrosfrön. Och det har tydligen varken blåmesar eller talgoxar något emot.

Klutten igen!

Fast en annan. Jag har besökt utomförträffliga Brunnsvikens Trädgårdar där jag köpte min Klutt för flera månader sedan. Ja, du som läser Eternellen kanske kommer ihåg den lilla fulingen som jag tålmodigt vårdade vecka ut och vecka in. Till slut gav jag upp och slängde det lilla monstret. Och idag berättade jag för blomsterhandlerskan om mitt misslyckande. Och då sa hon "men då ska du få den här, det är vår allra sista." Så himla snällt! Hon medgav också att hennes kluttar tagit mycket längre tid på sig än de brukar. Min lilla cyklamen är väl inte den praktfullaste man kan tänka sig, men strålande för att ha sprungit ur en klutt tycker jag.
Eller vad tycker du?
  

Om man vaknar 02.48 och inte kan somna om.

Ja, vad gör man då?  Att ligga kvar och vända sig fram och tillbaka, buffa upp kudden, dricka vatten, gå på toa. buffa kudden igen, blunda, försöka slappna av, att rensa huvudet från tankar är fullständigt omöjligt, räkna får......nej inget hjälper. Lika bra att gå upp och tända tindret utanför och stjärnan i fönstret.Fixa en café au lait..  Ingen tidning! Nej det hade jag inte heller trott, det är ju för sjutton mitt i natten. Hugga en bok. Anna Bergenströms med läckra efterrätter låg på köksbordet. Idealisk läsning, kan sluta precis var som helst om jag skulle närma mig sömnstadiet. Ljuvliga desserter sida upp och sida ner, frukter, bär, panacottor, puddingar, luftlätta souffléer, saffransglass sida upp och sida ne, vackra, vackra bilder. Sugen? Ojojoj, klart man blir. Så nu är det bara att kunna välja - vad passar allra bäst efter julaftonskvällens skaldjur? Och på juldagen? Nya sömnförsök. Inte då. Upp igen. Nu har tidningen kommit, mer kaffe. Och en marmeladmacka. Inte så nyttigt men ack så gott. Rostat surdegsbröd med philadelphia cream cheese och en klick hallon- och rabarbermarmelad. Och nu när det är dags att stiga upp har jag varit vaken i fyra timmar.  

Det är mycket som "är det sista" just nu.

Till exempel sista gympa- och sumbapassen idag. Tog i ordentligt och är stel i hela kroppen nu några timmar senare. Men nu kan jag dega till och med trettonhelgen. Och då är vi inne på 2012. Nej jag ska inte dega, det blir många långa promenader i sällskap med Maken framöver. Även han har paus från sina sportiga aktiviteter. Idag fick vi vi ett Dear Winner-brev från Google!!!!!Google End of Year Promotional Award. Minsann är det inte 750.000 brittiska pund vi vunnit. Jaaaaa - äntligen förmögen. Dags att slösa och leva loppan, sätta in en hacka på barnens konton! Nej det är klart att jag inte gick på det men kollade för säkerhets skull på Google, och visst där står det vi är många som fått dom här mailen, men givetvis är dom falska. Så där rök 750.000 pund i ett huj.
En annan liten fånig kontakt har hänt denna vecka. Telefonen ringde. Maken svarade, som vanligt i lite kärv ton med sitt efternamn. En lätt beslöjad, småsexig kvinnoröst frågar om det är är Pelle. Maken säger att det är det. Och då säger hon: "ja, hej Pelle, det är Sonja. Kommer du ihåg mej". Det gör inte Pelle. Så då förtydligar Sonja och berättar att hon ringer från ett företag som jobbar med ekonomisk rådgivning och att hon ringt "dig Pelle" för några veckor sedan.. Försäljningstricken  tar sig larvigare och larvigare uttryck. Vem är det som coachar små naiva försäljare till att säga såna dumheter? För det är ju coachar man gör numera. Och om jag förstått saken rätt så är det många som känner sig kallade till att coacha utan att kunna särskilt mycket. Tyvärr, för det finns ju coacher som är seriösa och väldigt bra på att träna andra för olika roller.
Apropå sista. Det här kan vara sista inlägget före jul, men inte säkert. Kommer jag på något som är kul att skriva om kommer det väl några rader. Hur som helst vill jag i alla fall önska dig som troget läser Eternellen en riktigt god och glad jul. Jag har inte köpt några julkort i år. Nej, inte av snålhet, jag är lite sur på posten. Löjligt? Ja jag vet, det är det verkligen. Och inte bryr sig väl posten om min lilla hämnd.



    

Snöslasket kan jag gott vara utan!

För att inte tala om mörkret, det grå regntunga som inte släpper igenom en strimma ljus på hela dagen.
Fy farao vilket trist söndagsväder. Hela natten har den snöblandade nederbörden fallit.Så blött, så blött, så blött. En sån där dag när man bara ska boa inomhus. Och vi som ska åka till Sigtuna och gå en runda på julmarknaden innan vi äter tidig middag hos och med gamla goda vänner. Det ska verkligen bli väldigt trevligt, men just nu känner jag ett visst motstånd. Vad sätter man på fötterna. Gröna höga tretornstövlar? Ja, det tror jag faktiskt att jag gör. Det är ju lite inne med gummistövlar - fast inte ser dom stövlarna ut som mina superbastanta.
Nästa söndag är juldagen. Inte ett uns julstämning känner jag. Trodde den skulle komma med att Makens doftande rödkålskok, påbörjad klapphandel,  inköp av skinka. Men icke. Inte ens första julkorten. Jag har inte köpt några, än mindre skrivit. Det är ingen som helst ordning på Eternellen.
En morgonstund har jag ägnat husorganet DN som bl a skrev om väntade trender under 2012. Ett hälsans år blir det, grönsaker blir stort - vi kommer att odla mer än någonsin och sylta, safta och salta. Vi blir tröttare på att handla - där är jag före min tid för det är jag redan. Och kunskap blir sexigt! Säg nåt som man inte lägger sexaspekter på numera. Lite löjligt blir det.  
 

Jag ansvarar bara för det jag säger, inte det du förstår!

Kloka ord som Ettan har snappat upp någonstans. Men visst är det bra!!!!
"Jag ansvarar bara för det jag säger, inte för det du förstår." Nej, jag kan aldrig vara ansvarig för vad du hör  och förstår.

Teknikens under.

Ja, det gick. Hoppas nu att det funkar. Jag är  själv inte riktigt pålitlig. Med stöd vid min sida, helt OK. Själv! Ja då vet man ju aldrig. Och nu är jag snart själv.

Prova!

Istället för internet explorer är jag nu på blogger chrome. Jag vill bara testa att det funkar.Datastödet är vid min sida, men jag litar inte på någon/något innan jag ser att det funkar.

Lussehunden - Svarta Signe.

Så här ser hon ut vår svarta Lucia som dyker upp med glitter om halsen i mattes släptåg varje luciamorgon. Visst, bilden skulle givetvis ha publicerats för två dagar sedan men jag hinner inte alltid med i svängarna. Tack i alla fall för en mycket trevlig luciamorgon och god frukpost.

Tvåhundranittiofem kronor!!

Så mycket kostar det att skicka en låda med 3,2 kilo julklappar till Italien. Det finns lådor för 2 kilo och 20 kilo på posten. Inget däremellan, åtminstone inte på "mitt" postkontor som är inrymt i ett undanskymt hörn på Hemköp i Täbban. Jag insåg att den 2 kilos var för liten och slog till med den större. Men jag kunde ha nöjt mig med en för 5 kilo om det funnits någon och betalat för 5 kilo, nu fick jag betala för 20 kilo.

Festernas fest.

Den är över nu, årets Nobelfest. Klart jag var där. Klädd i kjol dagen till ära. Lite får man ju anstränga sig. Men ful i håret efter shopping i täbban och rask stormpromenad. Den frisyren hade inte gjort sig i Blå hallen.
Det är jobbigt att hänga med i svängarna, först på konserthuset och sedan i stadshuset och däremellan göra lite nytta - laga mat och sådär. Lutfisk med bechamelsås, kokt potatis, "små jävla ärter" - varje gång jag äter ärter tänker jag på verkmästaren - och massor av nystött kryddpeppar. Måste kolla hur bechamel stavas , Anna Bergenström vet säkert. Haha, det var rätt. Nästan. Jag hade hoppat över en liten käck accent - béchamel ska det vara. Liten ostbit till dessert och däefter nybryggd espresso och ett glas limoncello.
Ja, inte var det Nobelmat precis, men väldigt gott. Lutfisken blev perfekt. Det blir den inte alltid. Jag minns när mammas försvann. Den kokade bort helt enkelt. För mamma!!!!! som var så himla bra på att laga mat. Då var det lite synd om henne. Jättesnopen var hon när hon stod där och stirrade ner i grytan efter sin försvunna fiskbit. Och mycket jobb hade det varit med firren - pappa hade skött om den i källaren varenda dag sedan 9 december, vänt och så. Lutat och sedan vattnat ur. Ja, jag vet inte riktigt hur man gör. Tack och lov finns det ju färdiga bitar att köpa. Att mammas fisk försvann var heller ingen katastrof, hennes gäster var mätta redan innan fisken skulle på bordet eftersom hennes julbord inte gick av för hackor. Idag kan jag inte fatta hur mycket man åt och så många olika rätter som bjöds -nej jag ska inte räkna upp dem alla. Du vet ju själv hur det var.
Det blev en liten utvikning. Tillbaka till Nobelfesten.
Visst är det lite härligt med glitter och glamour. Tänk vilka blommor San Remo alltid skickar, man känner nästan doften genom rutan. Och pristagarna sitter där år efter år på podiet och sedan vid honnörsbordet i Blå hallen i sina svarta frackar och vackra klänningar och njuter säkert av att var i centrum och äras. Det skulle jag. Trist att titta blir det aldrig. Och en svensk i år - Tomas Tranströmer, jag då droppade några tårar. Han ligger på mitt nattygsbord. Äntligen är jag mogen för poesi. Åtminstone hans. Min bok är en gammal samlingsvolym 54-89 så jag ska verkligen köpa någon eller några av de senare.
Och Victoria! Jag blir mindre och mindre monarkist men med Victoria är det något speciellt. Synd att hon fått på sig en så tantig klänning i år över sin lilla mage.
Just nu bestämde jag mig för att gå på Hötorgshallen snarast möjligt och köpa en liten pärlhöna och laga något nobellikt till Maken. Men det får väl bli i januari.

En vecka sen sist!

Idétorka och splittring är orsakerna. Ingen bra kombination. Bara att hoppas på bättre tider och ljusa idéer- Stormen viner. Vattnet har stigit och vågorna vräker på. Regnblandad snö rasar ner och blir till vatten. Mörkt hela dagen. Och grönt! Såg just att det är stormvarning på västkusten. Stackars västkustare dom har haft mycket blåst detta år. Och här i stockholmsområdet är det elavbrott på några ställen. Men inte hemma hos mig. Både tindret - vårt vita lilla träd med pyttesmå lampor på altanen lyser. Likaså stjärnan i fönstret. Och ugnen, Maken har bakat glutenfria surdegsbröd och dom doftar enormt gott.
Svarta hunden Signe har varit hos oss idag. Vi tog en liten rastning hon och jag och höll på att blåsa bort. Vi har många promenader att välja mellan. Kortkorta, korta, långa, ännu lite längre och riktigt långa. Idag blev det kortkort. Signe valde själv och då tänkte jag "okey då" inte mej emot. Och nu har matte - Ettan - hämtat. Tvåan är knallförkyld, har kurerat sig sedan i lördags utan framgång. Snor och tårar flödar. Gick till vårdcentralen idag eftersom halsen blivit sämre men blev hemskickad av en syrra, utan att någon så mycket som tittat henne i halsen. "Har du inte feber så är det en virus, inget att göra åt." Nu är det väl så, kan man ju hoppas, men ändå!
Fick spruta i ögat igår och det gick bra, men i flera timmar efteråt såg jag ett "blåbär" som svävade omkring när jag tittade rakt fram och upp och "kröp" på bröstet när jag tittade ner. Nu vet jag att man kan "se i syne" ibland efter sticken, men det har inte hänt mig tidigare. Och behagligt var det inte, särskilt inte på promenaden till och i T-banan. Nog om besvär.
Några lammkotletter ligger och väntar på att anrättas. Det ska bli gott.
Trist inlägg. Ja, ibland blir det så. Och nu vet du i alla fall att Eternellen lever.

Bye, bye Klutten!

Nu har den åkt ut, den fula klumpen jag vårdat - ömt vill jag påstå - i minst två månader i hopp om att den skulle prunka av minicyklamen. Det gjorde den inte. Så nu får den skylla sig själv. Ner i soporna. Kluttsorterad? Nej bland det vanliga avfallet.