Resa eller inte resa?

Ja, det är frågan.
Kommer vi iväg till efterlängtad sol och ocean i Oman på söndag?
Eller inte? Ja, det är ju ett lyxproblem av stora mått får jag erkänna med tanke på vad som händer i flera av arabländerna. Stackars arma befolkningar som så länge fått finna sig i att leva i länder ledda av grymma diktatorer, fullständigt hänslyslösa personer som skaffat sig och sina familjer astronomiska förmögenheter och låtit stora delen av befolkningen leva i fattigdom. Jag hoppas att vartenda öre konfiskeras. Oman har hittills varit stabilt och lugnt hörn vad man vet. Och vad vet man egentligen?
Utrikesdepartementet avråder inte ännu i alla fall från att resa dit. Hittills ha demonstrationerna varit lugna även om de mött visst motstånd. Kan inte att jämföras med Tunisien, Egypten och nu senast fasorna i Libyen. Men vad händer i morgon? Det är bara att vänta och se, kolla informationen på nätet från utrikesdepartementet förstås. UD:s information är föredömligt lättläst, klar och tydlig. Man får exakt veta vad som gäller. Och därefter är det upp till var och en att bestämma hur man vill göra.
Men sommarlådorna kan jag ju alltid plocka fram och se om jag har lite "stryk" att ta hand om inför den eventuella avresan.

Nu har experten varit här.

Vad tycker du om det rosenröda? Lite lättare att läsa eller hur. Det är alltid snyggt, men knepigt med negativ text. Och på det blå såg jag knappast själv vad jag skrivit.

Ät dig ung.

Ät dig ung är titeln på en av årets reaböcker.
Makens kommentar: "Ja då får man nog peta i sig."
Är det möjligt? Inte katten går det att äta sig ung.
Och är det egentligen så åtråvärt?
Ät dig friskare verkar trovärdigare.
Det är väl självklart att ung såväl som äldre mår bättre och orkar mer om man äter bra och nyttigt. God mat och dryck är dessutom en liten guldkant. Har man även lite trevligt sällskap vid måltiden är livet rätt kul - även om man inte är ung, rosig och rynkfri.

Stil.

Varje lördagsmorgon vid åttatiden går programmet Stil i repris på radion. Har du lyssnat på det? Om inte så gör det nån gång! Så bra! Så intressant. Det handlar om mode, klädhistoria, kläder i olika sammanhang. Man behöver verkligen inte vara enormt modeintresserad för att uppskatta innehållet och ryckas med av Susanne Ljung och hennes medarbetare.
Idag pratade man om scen- och filmkläder, gjorde intervjuer med dagens unga klädskapare om deras skisser och tänket bakom, berättade också om kreatörer som gjort filmkläder åt exempelvis Grace Kelly och Audrey Hepburn. Minns du Audrey Hepburns filmkläder? Underbara klänningar, dräkter och kappor som man bara älskade och drömde om att ha. Man fick också veta att Alfred Hitchcock minsann hade en mycket bestämd åsikt redan på manusstadiet om hur skådespelarna i hans filmer skulle vara klädda och förkastade mycket som inte stämde med hans intentioner.
Andra roliga inslag jag lyssnat på i Stil är också besök i lite udda butiker, doftreportage - allt från besök i blomsterodlingar till färdig väldoft på flaska, behandling av skinn för lädervaror etc. Även något så trist som klädvård blir intressant i Stils tappning.

Vilken skillnad!

I tisdags - alltså för fyra dagar sedan - visade termometern minus 22, 8 tidigt på morgonen.
Idag - lördag - visade den PLUS 1,5.
Det betyder en höjning med på 24,3 grader, om jag räknat rätt.
I gengäld lyser solen med sin frånvaro, snödrivorna säckar långsamt ihop och det börjar se lite smutsigt ut.
Har vi alltid haft så enorma temperatursvängningar? Jag bara undrar. Då tänker jag naturligtvis inte på alla de milda vintrar som passerat under årens lopp praktiskt taget utan en gnutta snö utan sådana när vi haft rejäla köldknäppar. Vintrarna förr när jag var liten och ungdom. Snöiga vintrar när jag var ung mamma, alla kläder dom fyra skulle ha på sig, hur glada och söta dom var och hur kul dom hade, ful fart i pulkabacken, hoppen från carporttaket rakt ner i drivorna, apelsinklyftor och ananastrekanter, varm choklad och mackor som smakade härligt både utomhus och när man kom hem. Kläderna som skulle torka i pannrummet - utmärkt ställe för att snappt få torrt till dagen därpå.
Sportlov i veckan som kommer; är det lika lockande att åka till fjäll och alper i år?
Eternellen hörde inte till dom som åkte på fjällresor med skolan varje år. Sa att jag ville - men ville egentligen inte. Det räckte rätt bra med några turer i Långberget och den svindlande Hedinan, backen nedanför domkyrkan. För mina barn - som sett flera fjällsluttningar och slalombackar - berättade jag om denna branta backe och visade också var deras mamma med dödsförakt störtat utför. Varken Ettan, Tvåan, Trean eller Fyran var särskilt imponerade av min himlabacke. Och inte var det mycket att skryta med - praktiskt taget bara en lång sluttande gata. Jag fattar det inte - vi fick ju sån fart både med skidor, bob och spark. Tänk vad minnen kan svika.

Vem är Maria Montazami?

Visst vet jag att hon är en svensk Hollywoodfru med långt blont hår, som blandar sin svenska med en massa engelska ord. Just det är inte så konstigt om man bott utomlands länge.
Men vad har hon gjort för att bli så omskriven? Mycket Maria Montezami är det både i tidningar och TV. Köper man en resa med Fritidsresor för att Maria ligger utsträckt på strandbädd på en playa och blickar ut över en fantasti ocean?
Rik är hon och intresserad av heminredning har jag förstått. Smyckar gärna sitt hem med tofsar, ju större dess bättre. Lite förvånande är det att tofsar kan göra någon berömd. Förmodligen har jag missat något. Men vad?
Nu kan man ju undra varför jag skriver jag om någon som inte alls intresserar mig?
Förmodligen av samma outgrundliga orsak som att jag nämnde Anna Anka några gånger, superförvånad över hennes genomslagskraft.
Ja det är väl just det - hur och varför blir man berömd på absolut ingenting?
Var sjtton är Anna Anka förresten?

Vad är gemensamt för

Bergen, dimma, åska, Sognefjorden, knuttimring, Våren, Haparanda och Long John Silver?
Jo, det är rätta svaren på frågorna som Eternellen klarade av i veckans På spåret. Så klart inte alla, det var många jag gick bet på.
Och sedan var det Skavlan som bjudit in två absoluta favoriter: Sven-Bertil Taube och Bodil Malmsten. Vilken bra kväll efter god middag med maken.
Vintips: Wishbone, en pinot noir från Nya Zealand.

Fullständigt temperaturfixerad.

Det första jag gör varje morgon denna vinter: slår upp dom gröna, knirkar upp ur sängen, tänder sänglampan, lättar på gardinen och kollar den digitala:
- 21,1 denna morgon. MINUS TJUGOEN GRADER!
Är det sant? Jodå, det stämmer in i minsta tiondel - lördagen den 19 februari 2011 klockan 06.40!
Nu klockan 07.59 är det - 20,8.
Landskapet ser stelnat ut. Stelfruset. Solen lyser vänligt och himlen är blå. En koltrast sitter på en hylla i altanhörnet där solen värmer som allra mest. Glänsande kolsvart och uppburrad som ett klot är den, sitter där och pickar på ett garanterat hårdfruset äpple. Han hackar hårt och målmedvetet med sin starka gula näbb. Under linden fladdrar kompisarna och tränger undan varandra vid fröautomater och talgbollar.
Ta för er ordentligt så ni håller värmen, jag ska lägga ut mer!
Talgbollarna har minsann gått åt den sista veckan.
Tänker ganska ofta på Pigge - igelkotten som bodde i altanhörnan några veckor i höstas och tyvärr sade upp bekantskapen och flyttade. Var håller den hus? Måtte den ha hittat en riktigt stor, skön och värmande lövhög att sova i.

Vill du ha ett phoneskal?

Jag blev erbjuden ett sådant från en affisch igår. Om det var i T-banan eller någon annanstans minns jag inte men det är inte så noga. I alla fall inspirerade det mig till att starta en lista med dumma ord. Phoneskal är alltså det första. Nu var det ju tack och lov en bild på affischen - en mobiltelefon och en trave "skal", som man kan piffa upp den med, i olika färger och olika mönster. Kanske en nödvändig sak för någon, vad vet jag. Kanske är det rentav många som inte står ut med att mobilen ser likadan ut vareviga dag?
Men ordet "phoneskal"!!!! I skrivande stund minns jag inte om ordet satt ihop eller var särskrivet. Phone skal! Inte bättre det. Och särskrivningar hatar jag, det vet du sedan förut - en brun hårig sjuk gymnast! Ja, jag vet att det är ett gammalt, men det är onekligen ett bra exempel.

- 18 grader, sol, blå himmel och alla hjärtans dag.

Gnistrande vackert och soldränkt är det, massor av snö i meterhöga vallar längs vägarna och i bergliknande drivor i gathörnen. Så bakslag blev det - trots pigga talgoxpip - precis som vädergumman Eternellen förutspått; det var ju inte så svårt när kalendern visar februari. Lite härligt tycker jag nog att det ändå är, även om man längtar vår. Och klär man på sig ordentligt så.....men jobbigt är det med alla lager innan man väl kommer iväg med broddarna på kängorna och mössan nerdragen till ögonbrynen. Riktig långpromenad blir det knappast tal om, men en rask på en halvtimme sådär.
En stor kram på alla hjärtans dag till alla som tittar in på Eternellen - såååååå glad för era besök.
Nu ska jag visa min tacksamhet och smaka ett rött geléhjärta ur asken jag fått av den gode Maken - oss emellan sagt; han köper han dom till sig för det är han som gillar dom.
Vad jag däremot verkligen kan glädja mig över är två ljuvliga kungsängsliljor jag fått av Ettan och Tvåan. Visst är det lite otroligt att dom blir rutiga! Inte Ettan och Tvåan förstås utan kungsängsliljorna, Upplands landskapsblomma.

Snökaos i Stockholmsområdet!

Inga bussar går.
Inga tidningsbud kan ta sig fram i ovädret.
Tack och lov för nätet och radio/TV så man vet. Ja, man både ser och förstår att om det över huvud taget är någon trafik så flyter den inte så bra. Tvåan ringde just och berättade att hon väntat på sin buss i över en timme och valt att gå hem igen. Att ta sig iväg på orientaliska dansen är det inte tal om - får väl sväva omkring hemma istället med dammsugare och trasa.
Det är omöjligt att se om det snöar eller om det "bara" yr. Vad det nu än gör så flyger/rasar snön i stora moln utanför fönstret. Skönt att vara inne igen efter hundpromenaden. Svarta Signe blev alldeles vit och hennes öron stod som vingar i stormen. Samtidigt är det lite kul och äventyrligt att vara ute i det vita eländet. Hela landskapet ser ut som en pösig och vågig marräng. Ena ögonblicket når snön till knäna i andra är den bara någon centimeter tunn. Lite avundsjuk är jag på goda grannar som åkte till Kanarieöarna i förrgår.

P.S klockan 08.05 Vårt tidningsbud har trotsat snöstormen och delat ut morgontidningarna.
Bra, förmiddagen är räddad. Tack snälla budet.

Spetsgardiner i vardagsrum och kök?

Det ser så ut - stormen som härjar har täckt fönstren med snökristaller.
Ett vackert oregelbundet spetsmönster.
Skönt att vara inomhus, men hunden Signe måste ut.
Tror att jag skickar ut Maken.
I gengäld tar jag tidiga morgonturen.

Det här är inte bra - nya bloggen.

Ganska snyggt är det ju, det tycker jag. Men fattar inte varför jag valde negativ text, jag vet ju att det är svårt att läsa. Jag ser knappt själv vad jag skrivit. Ska be en mig närstående att hjälpa mig göra om. Nej inte Maken. Han är om möjligt ännu sämre än jag på att tricksa och fixa. Jag har sagt det förut - tack och lov för datakunniga barn.

Hjälp! Politiken har tagit över mitt liv!

Nej fullt så illa är det inte, men tid tar det. Och tänka måste man.
Konferens hela söndagen. Igår - måndag - två timmars diskussion med nästan lika oerfaren kollega om vårt gemensamma uppdrag: hur sjutton ska vi lägga upp det vi ska göra? Men det löser sig nog, vi har hittat vägar. Hoppas de rätta! Därefter läsning av kommunens verksamhetsplan - inte så trist som det låter.
Orientalisk dans i morse - där måste man också tänka så man gör rätt - att koordinera arm- och benrörelser är inte lätt. Efter lunch idogt tankarbete vid datorn för att bearbeta politiska kollegans utkast. Hon kan mer än och står ännu så länge för input och grovsortering av budskap. Det är inte tvärsäkert att en fråga hör dit man tror. Tänk, tänk, tänk.
För en stund sedan läste jag på SvD:s nätupplaga att långvarig sömnbrist ökar risken för stroke och infarkt. Hypokondrisk är jag inte, men sömn är tyvärr inte min starkaste gren så då blev det ytterligare "tänk". Med nya insomningstabletter går det bättre. Dåliga sömnen har absolut ingenting med det politiska arbetet att göra, det har pågått mycket längre än min ersättargärning.
Tänkt har jag också på mycket kärt vänbarn, ledsen, ledsen på väg att skiljas, och skrivit ett mail som verkligen krävde tankemöda. En ganska ansträngande dag för en inte superskärpt Eternell. Men den gode Maken har lagat härlig pumpasoppa - vacker dessutom - och serverat mig ett glas sauvignon blanc. Hoppas det stavas så, ids inte gå ut och kolla etiketten.

Muffin top!

Lite rart uttryck, tycker jag. Du kanske har hört det förut. Men inte jag. Muffin top!
Jag läste det på nätet i en artikel där Tim Gunn beskriver en basgarderob "som varje kvinna bör ha" och som innehåller tio superviktiga plagg: den lilla svarta förstås, en trenchcoat, klassisk vit skjortblus m m. Jeans så klart och det är där "muffin top" kommer in - eller kommer ut. Det lilla rara ordet muffin top är, om jag förstått rätt, det där lilla extra som tränger sig upp över midjelinningen när man dragit igen sina jeans. När vi som dras med muffin top ska köpa jeans ska vi därför leta byxor med hög midja - which eliminates the unflattering "muffin top" look, säger Tim. Och han har säkert rätt.
I tre veckor har jag försökt eliminera en unflattering look med hjälp av Allové kickstart drink och kick start soup. Drinken till frukost och soupen till lunch. Smakar OK, men är oerhört trist i längden. 2,5 kilo har försvunnit. Dock inte min muffin top. Motion? Javisst - både orientalisk dans för seniorer och dito gympa. Faktiskt riktigt kul bådadera, mjuka sköna rörelser och man kan ana muskler som man inte visste fanns. Så kanske det går att bli av med överflödet.
Lite sol igen efter trista grå dagar - så oerhört fult det är med alla sandbemängda och smutsiga drivor. Visst är väl våren på väg - talgoxen piper i linden - men ett och annat bakslag kan vi nog räkna med innan vintern är slut.