I tisdags - alltså för fyra dagar sedan - visade termometern minus 22, 8 tidigt på morgonen.
Idag - lördag - visade den PLUS 1,5.
Det betyder en höjning med på 24,3 grader, om jag räknat rätt.
I gengäld lyser solen med sin frånvaro, snödrivorna säckar långsamt ihop och det börjar se lite smutsigt ut.
Har vi alltid haft så enorma temperatursvängningar? Jag bara undrar. Då tänker jag naturligtvis inte på alla de milda vintrar som passerat under årens lopp praktiskt taget utan en gnutta snö utan sådana när vi haft rejäla köldknäppar. Vintrarna förr när jag var liten och ungdom. Snöiga vintrar när jag var ung mamma, alla kläder dom fyra skulle ha på sig, hur glada och söta dom var och hur kul dom hade, ful fart i pulkabacken, hoppen från carporttaket rakt ner i drivorna, apelsinklyftor och ananastrekanter, varm choklad och mackor som smakade härligt både utomhus och när man kom hem. Kläderna som skulle torka i pannrummet - utmärkt ställe för att snappt få torrt till dagen därpå.
Sportlov i veckan som kommer; är det lika lockande att åka till fjäll och alper i år?
Eternellen hörde inte till dom som åkte på fjällresor med skolan varje år. Sa att jag ville - men ville egentligen inte. Det räckte rätt bra med några turer i Långberget och den svindlande Hedinan, backen nedanför domkyrkan. För mina barn - som sett flera fjällsluttningar och slalombackar - berättade jag om denna branta backe och visade också var deras mamma med dödsförakt störtat utför. Varken Ettan, Tvåan, Trean eller Fyran var särskilt imponerade av min himlabacke. Och inte var det mycket att skryta med - praktiskt taget bara en lång sluttande gata. Jag fattar det inte - vi fick ju sån fart både med skidor, bob och spark. Tänk vad minnen kan svika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar