HJÄLP!!!!!!! Jag får inte igen mina jeans.

Det bara inte går, fast jag legat på golvet som i min ungdoms dar och slitit och dragit i blixtlåset. Och jag såg ju i spegeln i morse när jag spritt språngande stod och torkade mig efter duschen......inte bra. Inte alls bra. Var har denna något - i alla fall lite - slankare kropp tagit vägen? Fasen också det är ju en hel storlek jag lagt på mig. Drygt om jag ska var ärlig.
Nu blir det bara nyttigheter och knytnävs- eller handflateportioner plus vatten. Undantag? Kan göras utan att jag tänker skämmas ihjäl om nu karaktären sviktar - vilket den nog gör nån gång.  
Tack och lov att gympan kör igång nästa vecka. Hej och hå! Här ska tränas!
Nyårslöften är dömda att misslyckas. Inget har jag lovat. Men promenaderna måste jag ta upp igen. Varför har jag nästan slutat med det de senaste veckorna? Gått som vanligt minst en timme i rask takt de fem i veckan dagar jag inte gympar? Det är ju skönt i både ur och skur. Jag tycker ju att jag mår väldigt bra både under och efter. Och nöjd med mig blir jag.
Signe-rastningen för en halvtimme sedan blev kort, vi höll på att blåsa bort alla tre, Maken var med. Dessutom tar det emot och gör ganska ont efter gårdagens rump- och lårsträckning efter en ovanligt idiotisk manöver. Ibland är man inte sitt otroligt skärpta jag precis.
Hur kunde jag vara så himla korkad att jag ens försökte lyfta ner en 25-kilos hund, som just då absolut vägrade att samarbeta, från en säng? Från "hennes" gästsäng där hon mer än gärna får ligga i vanliga fall? Men inte just då.  Så mycket enklare det varit om jag hämtat lite godis att locka med. Men....jag hade lite bråttom, jag ville inte få blod på nytvättade överkastet. Hon löper och jag hade glömt sätta på blöjan. Och vad hade det gjort? En liten blodfläck går ju att tvätta bort. Det hade varit mycket enklare än det pågående linkandet kan jag tala om, även om det är bättre.
Tillbaka till rubriken!
Varför tar man en mandelskorpa till kaffet på maten när man gnäller över kläder som inte passar?
Jättekorkat det också.

Allvarligt talat.

Radion är sällan på hemma hos oss. Men stadigt en gång i veckan då vi lyssnar på Spanarna.Och när jag stryker, vilket inte är särskilt ofta, så sätter jag på. För några dagar sedan hade jag tur.
Allvarligt talat gick i repris, ett samtal mellan Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg. Det lär finnas fler som man kan lyssna på på SVT Play och det ska jag skynda mig att göra göra. Om jag förstått rätt så  är programmen baserade på lyssnarfrågor som ställts till dessa kloka och livserfarna kvinnor. Jag kom mitt in i programmet när de två diskuterade döden, sorgearbete och skuldkänslor när man beroende på olyckliga omständigheter inte varit med vid nära anhörigs bortgång och hur tungt sorgearbete och även skuldkänslor varit på grund av det.
De talade också om att ha och inte ha barn, att man verkligen kan leva ett fullödigt liv utan barn. Ett liv utan barn är inte per automatik ett förfelat eller misslyckat liv.En kvinna som inte fött barn är precis lika mycket "riktig kvinna" som en som gjort det. Märta har både barn och barnbarn och Birgitta har inte. Eftersom hon ville använda sitt liv till så mycket annat, ta för sig och uppleva så valde hon bort barn, det fanns ingen plats för det.Det finns många som tycker samma sak och givetvis måste man kunna få känna så utan att bli betraktad som ...tja konstig och superegoistisk. Själv är jag oändligt glad över Ettan, Tvåan, Trean och Fyran och jag kan överhuvud taget inte föreställa mig hur det skulle vara utan dem.
God fortsättning på 2012 förresten,
som fortsätter i stormens och regnens tecken. Och lite i strykningens och städningens. Kul att du är här igen! Jag uppskattar VERKLIGEN dina besök. Dammråttorna är borta. Det böljar häftigt på min vik. Himlavalvet är gråtgråttgrått. Och jag tycker synd om Snöhäxan och prydnadsgräset som med kraft och envishet på sin vindpinade plats kämpar för att hålla sig kvar i krukan.
Småfåglarna passar på att sticka hit och äta när regnet gör uppehåll. Då kastar dom sig över och trängs kring lilla fågelbordet. Och nu ska jag ut med Signe - det är tyvärr inte uppehåll varken i regn eller storm - men hennes behov måste tillgodoses ändå. Och det blir en kortis.
  

 

Nu har experten varit här.

Vad tycker du om det rosenröda? Lite lättare att läsa eller hur. Det är alltid snyggt, men knepigt med negativ text. Och på det blå såg jag knappast själv vad jag skrivit.

Nytt år - ny design.

Välkommen!

Du har kommit rätt även om du inte känner igen dig.

Eternellen har förnyat sig. Man ska ju inte stelna till.

Nyåret har hittills varit vilsamt - utom på nyårsnatten, efter underbart nyårskalas när vi i bästa Widdingstil "bengick" (inte Stockholm- Umeå) men väl två kilometer inom Täby i djup nysnö och virvlande snöyra. Både lite härligt och lite äventyrligt var det.

Foto: Charlotte