Varför kör jag inte bil oftare?

Helt automatiskt går jag och sätter mig på passagerarplatsen.
Det är verkligen inte så att maken propsar på att få köra varje gång vi sätter oss i bilen. Det bara blir så. På långa körningar är jag avbytare förstås. Men annars kör jag nästan aldrig, bara korta sträckor för att handla, hämta upp någon etc. Och på det underhåller man inte körvanan precis. Och inte är det särskilt kul heller. Men igår var vi på utflykt - för tredje gången i sommar åt vi lunch på Pumpen i Oaxen - med Johan denna gång. Herrarna ville gärna ha en starköl till de rökta räkorna och friterade strömmingen, så jag "offrade" mig och erbjöd mig att köra hem. Under goda måltiden kom vi på att det skulle vara kul att besöka Jurss mejeri i Flen och köpa hem några goda ostar. Så det blev några extramil.
Bra! Jag körde som en gudinna genom Södermanland och det kändes roligt att sitta där och ratta genom ett fantastiskt landskap, grönt och böljande , underbar natur, vackra gårdar, sjöblänk mest överallt, kossor på bete, får likaså, hästar i hagarna.

Nattade mig med Cecilia Hagen

och hennes bok Kulla-Gulla stretar vidare. Det är verkligen underhållande läsning. Och tänkvärd. Hon är oerhört rolig, träffsäker och klok, Cecilia - årgång 46 tror jag, tio år yngre än jag. Det finns allvar bakom allt, udd och humor.
Utan att vara utpräglade feminister är det nog 40-talistkvinnorna som banat väg för dagens kvinna, som tar för sig av livet och tillvaron på ett helt annat sätt.
I inledningen skriver Cecilia bland annat detta: "Det var i och med oss som mannen inte längre kunde göra anspråk på att vara familjens överhuvud. Det var vi som självklart gav oss ut i arbetslivet på samma villkor som han. Som inte bara bidrog till familjens försörjning utan fick stå för hälften av den. Vi drog i allmänhet in ungefär lika mycket pengar till det gemensamma hushållet. Vi delade på varenda utgift."
Det är sant!
Varför gjorde inte vi 30-talister samma sak?
Kanske var det lite för tidigt, vi gjorde fortfarande som våra mödrar.
Var vi lite för fega rentav för att våga bryta mönster?
Några av oss tog språnget. Men inte jag och inte Margareta, Lillemor, Margit, Caroline, Barbro, Karin, Elisabeth, Lena, Monika och alla dom andra. Men vi satte igång när vi såg vad 40-talisterna gjorde. Stort tack ska ni ha!
Jag har inte hunnit så långt i boken än, men jag slukat kapitlen Om minnet, Om tillbakablickar, Om förebilder, Om plastikkirurgi och Om utväxten och andra ytligheter.
Ja, jag är oerhört förtjust i Cecilia H. Kanske för att hon i mångt och mycket har samma åsikter och synpunkter som jag. Och det gillar man ju!!!!! Eller hur?
Och nu ska jag med spänning fortsätta med nästa kapitel: Om oss i reklamen, och om våra kläder.