Cecilia och jag.

Vi tycker ofta likadant begåvade och roliga journalisten Cecilia Hagen och jag och jag har haft oändligt trevligt i åtskilliga timmar i hennes sällskap - Kullagulla stretar vidare.
Till exempel gillar vi inte stringtrosor - ett snöre mellan skinkorna KAN inte vara skönt - och föredrar båda Sloggis vita trosor i maximodell.
Cecilia tycker att "trosor" är ett tillgjort ord och säger hellre underbyxor. Jag tycker att både trosor och underbyxor är OK.
Ingen av oss skulle heller drömma om att sätta på oss en liten tröja som lämnar magen bar. Vi efterlyser kläder för KVINNOR som inte är pinnsmala. I bra kvalitet. För mig är det bra om dom inte är ruinerande dyra. Båda avskyr vi strumpbyxor och bär oftast långbyxor, trots att vi tycker att klänning/kjol är väldigt kvinnligt. Huvudsaken är nog att kläderna är bekväma och sitter skönt. Och är klädsamma förstås. GÖR något för sin bärarinna/bärare.
Lite lustigt blev det när jag läste det här kapitlet "Om oss i reklamen, och om våra kläder". Jag hade varit nere och badat, satt på mig mina myskläder, gjort i ordning en kopp kaffe och satt mig i fåtöljen med tillhörande fotpall för en stund i Cecilias sällskap.
Slutraderna låter så här:
"Vad jag har på mig just nu? När jag sitter här vid min dator och inte kommer att möta en levande själ under resten av dagen?
Ett par grå byxor i bomullstrikå med matchande kortärmad topp. Oändligt behaglig. Från Prada eller Max Mara, från Armani eller rent av Versace?
Inte alls. Plagget heter Njuta och kostade nittionio kronor på IKEA. Säg det inte till någon!"
Och det var Njuta jag själv hade på mig just den där lässtunden i Cecilias sällskap.

Cecilia tycker om mat, både att laga och äta. Och det tycker jag också.
"Hej mat" - en bibel under många år i min husmoderliga karriär - har hon kvar i lösblad. Min blev så eländigt lösbladig och en kraftig gummisnodd höll sidorna på plats. Snodden torkade och gick av - jag tappade hela lösbladsbibban och orkade inte samla ihop den - så den fick åka.
Carl Butler har lärt oss en del. Jag hade Biff Butler som favorit och Mors hatt - en förträfflig kalvtimbal. Visst, lite gammaldags med timbal. Men bra eftersom den går att göra i ordning i förväg. Rödkålen gör vi - nej maken - till varje jul. Rätt ska vara rätt.
Anna Bergenström är också en gemensam favorit, jag tror att de flesta av hennes kokböcker finns i min hylla. Härliga recept och härliga att läsa.

Visst är det kul med korsord. Det gillar vi båda två. Cecilia är nog flera snäpp duktigare än jag. Korsorden har blivit som ett gift de senaste 15 åren. Kan inte låta bli dem. Underbart att sitta där och gnugga geniknölarna. Och jag är jättejätteglad de gånger jag lyckas med Svenskans fredags- och lördagskryss.
Men snälla Cecilia, varför tycker du att stavgång är så himla larvigt? Det är ju skönt. Verkligen.

På nattygsbordet ligger nu en annan liten bok:
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.
Jag har hunnit ett 50-talsidor men längtar efter de återstående.
Men det är en helt annan historia som jag kanske återkommer till vid senare tillfälle.