Under hallonbusken.

Under hallonbusken är en nyskriven pjäs av Maria Blom som går på Dramaten sedan någon månad tillbaka. Såg den i går kväll. Väldigt bra, både rolig, allvarlig och mycket överraskande. Pjäsen är ett modernt relationsdrama. Den handlar om det alltid lika aktuella föräldrar- och barnförhållandet, i det här fallet mellan en mamma och hennes tre vuxna barn. Mamman har legat i koma i flera år och ligger nu för döden och de tre barnen har samlats kring henne. Av de tre - två döttrar och en son - är det egentligen bara den ena dottern som besökt mamman under hennes sjukdom. De två andra dyker pliktskyldigast upp nu. Många lik i garderoben finns det - och vem har inte sådana? Man känner sig träffad, riktigt berörd faktiskt. Det är lätt att känna igen sig både som barn och som förälder. Hur många föräldrar - speciellt mammor tror jag - har inte känt sin otillräcklighet? Även om man gjort så gott man kunde och inte visste eller märkte att det blev fel. Inte då i alla fall. Sådant som aldrig går att rätta till. Eller kan man? Kanske, om man förstår vilka fel man gjort.